De trådløse samfund: Myter & fakta

By Bente-Ingrid Bruun

Dagligt fristes vi af store annoncer om trådløse produkter. Med mobile bredbånd kan der surfes på nettet med smartphones og en bærbar computer, og de unge føler sig usårlige.
Døgnet rundt udsættes vi for trådløs forurening. Er trådløse markeder vigtigere end sundhed og miljø?
Vi misinformeres om sikre grænseværdier, som ikke findes. Vi fodres med forskningsskabte myter, fakta frasorteres og lægelige advarsler ignoreres.
Det er på høje tid med forebyggelse. Børn kan ikke beskytte sig selv imod en usynlig og ukendt fare.

• Language: Dansk
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Feb 15, 2014
• ISBN: 9788771454017

Bente-Ingrid Bruun

Bente-Ingrid Bruun skriver fagbøger baseret på forskning og erfaringer. Har arbejdet som lægesekretær på medicinske afdelinger. Cand. Psych. 1973. Autoriseret klinisk børnepsykolog med fokus på forebyggelse. Sideløbende undervisning og privat praksis/kursusvirksomhed. Ofte på forkant med udviklingen. Tidligt fokus på bagsiden af det trådløse samfund, der er politisk/finansielt besluttet i EU. Ukritisk mobil fascination har ført til afhængighed af trådløs teknik trods advarsler fra ikke mindst russiske forskere, men børn kan ikke beskytte sig selv imod en usynlig og ukendt fare. Har udgivet 3 bøger herom på BoD forlaget. Desværre bliver borgere misinformeret om "No risk" ud fra manipuleret forskning, og dokumenterede helbredsskadelige biologiske følgevirkninger bliver fortiet. Miljøsyge mennesker bliver i stigende grad diagnosticeret og behandlet som "funktionelle lidelser" ud fra en kritisabel Liaisonpsykiatrisk TERM-model, fordi det er en billig samfundsløsning på en forventet øget sygeliggørelse. Det er både lægefagligt og psykologfagligt uetisk. Miljøsyge mennesker skal hverken fejldiagnosticeres eller fejlbehandles. Medlem af Dansk Psykolog Forening og Dansk Forfatterforening.

Book preview

underskriftsindsamlinger.

Förord av Olle Johansson

Föreliggande bok, skriven av Bente-Ingrid Bruun, handlar om vår tekniska nutid som grund för vår framtid. Det vi gör idag kan få oerhörda konsekvenser i framtiden. Genom iskall reklam och marknadsföring ska alla idag förses med ny trådlös infrastruktur. Alla ska ha trådlösa datorer, trådlösa inomhustelefoner, trådlösa mobiltelefoner. Strålningen har de senaste åren ökat i omfattning mer än något annat någonsin ökat på vår jord. Bara för 3G-telefoni så är ökningen de senaste 5 åren 1.000.000.000.000.000 (en miljon miljard) gånger och för andra tekniker är ökningen ännu större! Mycket tidigt myntade jag begreppet det mest gigantiska mänskliga fullskaleexperimentet någonsin. Är det verkligen någon som på fullt allvar tror att detta är ofarligt? Jag tror inte det. Bente- Ingrid Bruun tror inte det.

Jo men det är det, säger våra myndigheter och telekomföretagen, hand-i-hand. De har gjort bedömningen att strålningen från mobiltelefoni och andra trådlösa system är ofarlig. EU, riksdagar och regeringar i världens moderna i-länder har sedan bestämt att den ickejoniserande strålningen skall byggas ut ohejdat utan hänsyn till några försiktighetsprinciper. Forskningsrapporter som visar på cancer, DNA-skador, hjärnskador, cellskador, skador på barn, på vår förmåga att ens skaffa barn, t.o.m. på tomatplantor, jästsvampar och bakterier, m.m., har man alltså beslutat inte behöver tagas med i den allmänna bedömningen. Istället tar man bara med sådana rapporter som är gynnsamma för mobilbranschen och tillväxten, m.a.o. sådana forskningsrapporter som endast visar på ofarlighet. På detta sätt undanhålles medborgarna livsavgörande information. Att myndigheterna själva undanhållit sina egna uppdragsgivare, riksdagar och regeringar, detsamma tycks inte alls bekymra dem!

Tvärtom! Nyligen kunde vi i Sverige läsa att Statens Strålskyddsmyndighet (SSI) tydligt klargjort var man lägger ansvaret för de nya sjukdomarna och skadorna som kan uppstå i spåren av den icke-joniserande strålningen, alltså strålningen från mobiltelefoni och andra trådlösa nätverk. SSI själva anser sig stå utan ansvar. Ansvaret lägger de istället på medborgarna.

***

Olika forskare världen över har de senaste 50 åren påvisat att mikrovågor ger allvarliga effekter på celler och molekyler samt påverkar hälsan negativt. Individen kan idag inte välja fritt att inte bli utsatt för strålning. Alla riskerar kanske sin hälsa i dagens samhälle genom att strålningen går genom glas och betong, absorberas i mänskliga vävnader, riskerar att skada DNA, skadar våra könsceller vilket skulle kunna äventyra framtida generationer, ger oss cancer senare i livet, etc.

Detta är ett litet axplock om risker som telekombranchen med alla till buds stående medel försöker att mörklägga. Man påstår att dessa skador är tillfälligheter, att antalet försökspersoner har varit för litet, att resultaten inte publicerats i tillräckligt bra tidskrifter eller helt enkelt är psykiskt betingade. Men vem kan påstå att råttor vars blodhjärnbarriärer skadats av mobilstrålning inbillar sig detta? Eller celler som fått sitt DNA skadat, har de verkligen sett på TV och därefter reagerat med en massmedial psykos?

The European Environmental Agency (EEA), en av de viktigaste miljöorganisationerna inom EU, gick nyligen ut och varnade för strålning från mobiltelefoner, mobilmaster och trådlösa nätverk efter att en granskning, gjord av The BioInitiative Working Group, visat att gränsvärdena är tusentals gånger för höga. EEA anser att hälsomyndigheterna måste föreslå kraftfulla åtgärder. Tysklands miljöminister rekommenderar därför nu fasta nät för att undvika strålning. I många år har oberoende forskare varnat för svåra hälsokonsekvenser av strålning och ohälsan tycks nu öka i samma takt som strålningen ökar.

***

I Bambergappellen från 2006 rapporterar läkare om hälsorisker för boende nära mobilbasstationer, bl.a. huvudvärk, depressioner, ALS och Alzheimer-liknande störningar, sköldkörtelsjukdomar, diabetes och fibromylalgi. Undersökningar har även fastställt hormon- och hjärtrytmstörningar samt EEG-förändringar. Benevento-Resolutionen från 2006 uttrycker mycket stor oro och pekar på ett absolut behov av försiktighet, omedelbara resurser till forskning samt avvisar all marknadsföring gentemot barn. Dessa påpekanden har ytterligare skärpts i den nya Venedig-Resolutionen från 2008.

Alldeles härom månaden kom resultat från Kina vilka tyder på att vi snart kan få se en ökning av ögonskador p.g.a. den alltmer tilltagande strålningsexponeringen. Och en studie som i dagarna gett upphov till ett mycket stort eko ute i världen är den svenskamerikanska som visat att mobilstrålning ger Dig huvudvärk. Att studien i sig även gett mobilindustrin en ordentlig huvudvärk är det faktum att den - oturligt nog för dem - gjorts av deras egna forskare och dessutom med hjälp av pengar från dem själva.

I en hemlig rapport (Confidential Report on Tetra - Strictly for the Police Federation of England and Wales), beställd av det engelska polisförbundet, konstateras att engelska poliser drabbades av svåra åkommor när det nya polisradiosystemet (TETRA) infördes. Huvudvärk, sömnstörningar och illamående nämns. Men även livsfarliga sjukdomar som hjärtproblem, cancer, leukemi och hjärntumörer orsakas enligt rapporten av strålningen från TETRA. Trots detta byggs nu den nordiska motsvarigheten, RAKEL, ut. Barbro Stackling, arbetsmiljöingenjör på Haluxa Bohushälsan i Sverige, har följt processen och tycker inte att hälsoaspekten är tillräckligt utredd. I ett av de senaste numren av Polisförbundets tidning Polistidningen konstaterar hon i sin bedömning av detta system: De som trycker på startknappen är modiga!

Ingen har analyserat konsekvenserna av den totala mängden strålning i ett längre perspektiv. Som många gånger tidigare påpekats kan vi kan dra på oss skador utan att subjektivt känna eller objektivt se någon varningsflagga. Alla celler och kroppssystem man undersökt har uppvisat skador men en helt annan tolkning om orsaken till denna påverkan sker alltså hos våra myndigheter och telekomindustrin.

Det är en myt att en viss typ av strålning (eller kemiskt ämne, eller annat) skulle bli ofarlig bara därför att man kommer under en viss nivå. Historien har gång på gång visat detta (jfr. t.ex. diskussionen om UVC, röntgen och radioaktivitet, där man från början friskrev dessa från farlighet, men där man idag, praktiskt taget har en 0-gräns). Det är istället viktigt att konstatera att vi inte kan utgå från att vi människor med automatik skulle ha ett eget, naturligt, kroppseget skydd mot låg- eller högfrekventa elektromagnetiska signaler, m.a.o. vi kan inte förutsätta att människan är anpassad för ett liv i mikrovågsfrekvent strålningsmiljö.

Att få allmänheten samt dess valda representanter att tro att det finns ett hygieniskt gränsvärde som skyddar dem är kvalificerat lurendrejeri, vare sig det sker i Sverige eller i Danmark eller någon annan stans. Tyvärr tvekar inte våra myndigheter inför detta lurendrejeri.

***

I Sverige finns en rad officiellt erkända funktionsnedsättningar. En av dem är elöverkänslighet. Bland Sveriges drygt 9 miljoner innevånare är 230.000-290.000 elöverkänsliga.

Många elöverkänsliga ute i världen har ett rent helvete idag. De avskedas, nekas bostadsanpassning, nekas sjukskrivning, tvingas flytta, m.m. Under tiden pratar många om att elöverkänslighet skall tagas på allvar. Ett prat som inte leder till någonting eftersom det är handling som krävs. I första hand måste arbetsmiljöer och bostadsmiljöer, där de elöverkänsliga kan vistas och bo, bli verklighet.

Vid en hearing, anordnad av den svenske arbetsmarknadsministern Mona Sahlin så tidigt som den 9 april 1991, demonstrerades hudsnitt som visade på stora förändringar hos elöverkänsliga jämfört med frisk hud. Till tidningen Ny Teknik (nr. 1991:3) uttalade hon att Vi måste sätta strålkastare på problemet och göra det legitimt att vara elöverkänslig. Strålkastaren släcktes dock ganska snart. Åtgärder och riktlinjer för att hjälpa situationen för de drabbade uteblev. Däremot blev det legitimt att ifrågasätta och ignorera elöverkänsliga människor.

Sverige och Danmark är berömda för sina sociala skyddsnät. Otaliga är de delegationer som besökt oss och studerat de lagar och förordningar vilka skyddar oss i samband med akut och kronisk sjukdom samt ett livslångt handikapp. De elöverkänsliga kom först – innan de fick sitt handikappstatus – att bli exempel på en kategori av nya, av svenska Socialstyrelsen ej erkända, diagnoser: de utstötta. De kom alla att mycket hårdhänt få erfara att det berömda sociala skyddsnätet för dem öppnade upp avgrundsdjupa luckor, och de drabbade fann sig plötsligen i fritt fall nedåt. Otaliga patienter och deras anhöriga har vittnat om kränkande särbehandling och rena trakasserier i den personliga kontakten med olika myndigheter, sjukvård, försäkringskassa, arbetsgivare, m. fl. Vissa läkare och tandläkare kom att beteckna de elöverkänsliga som klimakteriekärringar, SVBK (=sveda-värk-bränn-kärringar), åldringar, lågutbildade, högutbildade, hattanter, inbillningssjuka, stråltanter, människor med vanföreställningar, m.m., detta trots att dessa fördomsfulla vårdgivare aldrig varken träffat en elöverkänslig, ej heller forskat i frågan. Tidvis kom synen på de elöverkänsliga att likna en medicinsk pogrom med skrämmande övertoner. Än mer skrämmande är att situationen idag, 15–20 år senare, i de flesta länder världen över är och tillåts vara i stort sett densamma. Hela den offentliga debatten har kännetecknats av stora ord, utfästelser och långtgående löften, men som visat sig helt sakna innehåll. Denna nonchalans och bristande engagemang har i sig varit synnerligen kränkande. Är allt detta något vi skall vara stolta över?

Hur mycket enklare och billigare och mer hedersamt hade det inte varit att istället direkt givit de drabbade det stöd och den solidaritet vi så gärna skryter över. Det självklara hade varit att omedelbart bistått med bostadsanpassningsbidrag, handikappbidrag, bidrag till elsanering (jfr. Sromová L, Larsson M, Johansson O, Verksamheten vid ELRUM 1998–2000, Arbetslivstjänster Västerbotten, Umeå, 2001), osv. Idag kan jag konstatera att frågan i många länder praktiskt taget helt har stannat upp. Ingen konstruktiv dialog förs, inga seriöst menade idéer får bära frukt, ingen forskning och utredning baserad på de drabbades egna erfarenheter finns, beslut fattas över de drabbades huvuden, diskussionen har upphört. Tvärtom läggs bristen på konsensus inom forskarkåren de drabbade till last, man hänvisar till avsaknad av gemensam kunskap, vilket hela tiden gör att man inget anser sig kunna eller behöva göra… Är allt detta något vi skall vara stolta över?

EUs Human Rights Act samt FNs Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet (sedan 2007 en FN-konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning ) har en av de viktigaste idéerna nämligen den s.k. tillgänglighetsprincipen som dikterar att man som handikappad skall ha full tillgänglighet till samhällets offentliga service. Detta är grunden för att man sedan en tid snabbt förser Sverige, Danmark och andra länder med nigande bussar, rullstolsramper, hörslingor, automatiska dörröppnare, avfasade trottoarer, m.m. Men var är åtgärderna för de elöverkänsliga? Hur skall de kunna bli en normal del av samhället med en fullständig tillgänglighet till kommunhus, post, färdmedel, biografer,restauranter, sjukvård och annat? Att dessutom ge varje elöverkänslig ett individuellt utformat stöd, god omvårdnad och stimulans för att skapa delaktighet i samhället är synnerligen kvalificerade uppgifter under mycket stort ansvar. Betydligt högre krav än hittills måste ställas på utbildning och arbetsledning. Insatser för elöverkänsliga personer kräver annan kompetens än den som behövs inom andra handikappsektorer. Utbytet av erfarenheter mellan olika verksamheter måste flyta mycket smidigare och helt utan prestige. Den medicinska forskningens uppgift måste vara att öka kunskapen om olika sjukdomar, något som ju klart definieras i bl.a. Karolinska Institutets policyförklaring. De elöverkänsliga kan bara hjälpas genom att vi skaffar kunskap om deras funktionshinder. Är vi alla beredda att axla detta arbete?

Risken är därför att vi alla på sikt måste erkänna att vi faktiskt visste och förstod en hel del, men att vi inte vidtog åtgärder i tid. Världen rör sig kanske istället obevekligt mot ett av dessa tragiska ögonblick som kommer att leda historiker att fråga: Varför gjordes ingenting i tid? Varför satte man sig så effektivt på de elöverkänsliga? Varför tittade så många personer bort? Varför lovade så många att tillfredsställa de elöverkänsligas skriande behov, behov som sedan snabbt glömdes bort i takt med att löftena rann ut i sanden? Vad gjorde våra riksdagar och regeringar? Vi kan inte i efterhand komma och påstå att vi inte visste, att vi inte förstod! Speciellt inte efter att vi har läst Bente-Ingrid Bruuns utomordentligt viktiga bok – då kan vi aldrig mer säga att vi inte visste, att vi inte förstod.

***

Mänskligheten utsätts alltså kanske för en oerhörd risk?! Varför tillåts detta av de ansvariga? Vilken framtid ger vi våra barn? En kraftig ökning av bristande koncentrationsförmåga, allergier, cancer, utbrändhet, m.m.? Jag har många gånger varnat för att följderna kan bli tragiska om inte åtgärder vidtages i tid. Effekterna kommer vi kanske inte att se förrän om flera år. Vill vi verkligen spela tärning på det här viset med våra barns liv och hälsa?

NEJ! , sammanfattar Bente-Ingrid Bruun sin bok. Det är en bok som man inte i första taget lägger från sig och det är en bok man inte i första taget glömmer. Att läsa den är att få många officiella sanningar ställda på huvudet. Man behöver inte hålla med författarinnan i allt, men man kommer inte längre att vara så tvärsäker. Det svart-vita i diskussionen får plötsligt färg. Vår nutid och framtid blir en tid av liv. Om vi själva vågar säga NEJ .

***

Vi måste därför kräva att våra regeringar och riksdagar lever upp till EUs Försiktighetsprincip och därför anammar en sådan när inte full kunskap om ofarlighet föreligger – och sådan kunskap finns inte idag! Högen med oroväckande resultat växer istället hela tiden. Många studier framstår som skrämmande. Hur många sådana här studier skall upprepas innan tillsynsmyndigheterna tager till sig varningstecknen? Var skall detta sluta? Ovanstående tankar blir extra allvarliga om vi också tager i beaktande eventuella långtidseffekter, såsom cancer.

Telekomindustrin och myndigheterna är på väg att göra om samma misstag som med rökningen och tobaksindustrin, men med den skillnaden att när det gäller mikrovågorna från mobiltelefonin är kunskapen och vetskapen hos de ansvariga betydligt större än det initialt var för rökningen.

Det finns många fler frågor. Forskarna säger själva Vi vet för litet. Trots detta forsätter utvecklingen av det mikrovågsbaserade samhället utan att vi vet eller tager reda på vad som händer med människan och de ännu ej födda. Inga myndigheter vågade kräva garantier av tobaksindustrin, Tobaksindustrin viftade undan forskarnas oro, samma beteende upprepas nu inom mobiltelefonin. Ingen vågade ifrågasätta tobaksindustrin och ingen vågar idag ifrågasätta följdarna av den allmänna bestrålningen och dess hälsoeffekter. Jag hoppas därför, för allas skull, att mina och Bente-Ingrid Bruuns farhågor visar sig vara helt och hållet ogrundade!

***

Jag har många gånger uppmanat telekomoperatörerna att skriva på ett juridiskt totalt bindande dokument där de tager på sig ansvaret för samhällets totala kostnad ifall det visar sig att utsaganmobiltelefoner är ofarliga är fel. Det skulle ju vara helt ofarligt att skriva på ett sådant dokument eftersom produkterna just hävdas vara ofarliga! Hittills har ingen operatör skrivit på.

Tvärtom! Telekomoperatörernas finstilta text och försäkringsbolagens uppmaning till undvikande av området hälsoeffekter av elektromagnetiska fält talar sitt allra tydligaste språk. De använder sig alltså själva av en mycket tydlig försiktighetsprincip, där inget ansvar tänker uppfyllas! Och, idag, hur stor del av deras vinster fonderas med hänsyn taget till framtida hälsokatastrofer? Svar: Ingen del alls! Och varför är det så himla farligt att vi vetenskapsmän/-kvinnor undersöker frågan? Om det nu är ofarligt med mikrovågor så kommer vi ju alla till slut fram till det, sådana är faktiskt vetenskapens lagar!

Som forskare måste man därför fråga sig: Är det då verkligen en försiktighetsprincip att helkroppsbestråla hela befolkningen dygnet runt med mikrovågor??? Jag tror inte det. Bente-Ingrid Bruun tror inte det.

***

För 3,5–3,8 miljarder år sedan började de första encelliga organismerna att bildas och livet uppstod på jorden. Under de tusentals miljoner år som följde slog sig celler samman till flercelliga individer, dessa blev mer och mer komplicerade och snart började jorden befolkas av insekter, kräldjur, fiskar, fåglar och slutligen däggdjur. Under några 100.000 år har också människan funnits på vår planet.

Mot bakgrund av dessa svindlande tidsperspektiv ska vårt kunnande och den moderna tekniska utvecklingen ses. Under mindre än 100 år har vi fått saker som radio, TV, datorer, mobiltelefoner, lysrör och hushållsapparater av de mest skiftande slag. Medan den tekniska utvecklingen gått i en rasande fart, har den biologiska utvecklingen alltså gått mycket långsamt fram, ja, det är faktiskt svårt att i ett mikroskop se skillnad på en cell från en fisk och en cell från en människa trots att de utvecklingsmässigt skiljs åt av många hundra miljoner år.

Just mot denna bakgrund kan man undra: Klarar verkligen våra celler av att plötsligt utsättas för en miljöexponering från kraftfrekventa magnetfält, mikrovågor, radio- och TV-signaler, m.m., m.m., m.m., som aldrig tidigare funnits eller, om den har funnits, med en omedelbar ökning på miljoner miljarder gånger? Jag tror inte det och det gör inte heller Bente-Ingrid Bruun.

Bente-Ingrid Bruun har förmågan att förstå och nå en fördjupning i det som hon analyserar. Hon har förmågan att lyssna till sitt inre, möta och överkomma tankemässiga hinder och nå fram till sina mål. Det är en grund som handlar om förnuft och som förmår att bära mycket kunskap. Hon har modet till mental utveckling. Vi människor kan vara mer än vad vi gör. Bente Ingrid Bruun inte bara kan, hon är det: mer! Det är med ett sådant mänskligt mervärde som vi alla spinner en mellanmänsklig infrastruktur som räddar oss litet varje dag.

Det mest skrämmande i Bente-Ingrid Bruuns analys är inte vad strålningen kan betyda för vår hälsa, utan det är myndigheters nonchalans och experters köpta tystnad. Det är det senare som kommer att göra Dig, kära Läsare, upprörd, ja, riktigt heligt förbannad, skulle jag säga.

Läs noga hennes bok. Du kommer inte att ångra Dig! Men jag kan inte lova att Du därefter sover lugnt och tryggt i förvissningen att samhället alltid vakar över Dig och de Dina…

Stockholm den 16 juni 2008

Olle Johansson

Docent och universitetslektor i neurovetenskap, Karolinska Institutet

Gästprofessor, Kungl. Tekniska Högskolan

Eget Forord

I disse år opbygges der hastigt trådløse nye infrastrukturer i de europæiske lande, for den traditionelle formidling via kabler, fibre og ledninger har fået et aggressivt politisk og kommercielt modspil.

Gennem reklamer og udmeldinger i medierne opfordres vi hver især til at opgive faste telefon- og computerforbindelser, der angiveligt er for dyre, og i stedet investere i mobile, dvs. trådløse bredbåndsforbindelser, og Telefirmaer frister med alskens hurtige nye trådløse teknikker.

Men hvad der vurderes som billigt lige nu, kan blive dyrt på langt sigt.

Teleindustrien og de ansvarlige myndigheder påstår, at hvis blot de af ICNIRP, The International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection fastsatte grænseværdier overholdes, så kan vi være ganske sikre.

Men kan vi nu også det, for de er meget høje, og der er ikke regler for, hvor tæt antennesendere kan placeres ved boliger, og hvor børn opholder sig!

Kan vi stole på gentagne beroligende udmeldinger fra Kræftens Bekæmpelse og Sundhedsstyrelsen, SST?

Hvorfor kommer der flere og flere kræfttilfælde i nærheden af opsatte mobilantennesendere, selv om signalstyrken er under de gældende grænseværdier? (1)

Hvorfor vil forsikringsselskabet Lloyd og andre nationale forsikringsselskaber ikke forsikre imod skader fra menneskeskabt elektromagnetisk bestråling, EMR?

Der er flere og flere læger og forskere som betvivler, at EMR påvirkninger er sikre, og jeg deler deres tvivl.

Det har længe været kendt, at miljøbelastninger kan føre til sygdom (2).

Hvorfor er det yderst sparsomt, hvad vi i Danmark får at vide om mulige bivirkninger, adverse EMF health effects, ved de mange nye trådløse teknikker?

Hvorfor vil WHO ikke anbefale forskning vedrørende kræftophobninger, clusters, omkring mobilmaster, og hvorfor vil WHO ikke længere anbefale forskning vedrørende årsager til el-overfølsomhed, EHS?

Hvorfor er der biofysiske forskningsresultater som WHO, EU og Sundhedsstyrelsen, SST, fortier?

I udlandet tales der om elektrosmog som en stigende forureningsfaktor, og der tales om, at el-overfølsomhed, EHS, øges i takt med den trådløse udbygning.

I flere EU medlemslande, f.eks. i Frankrig og Tyskland, udsendes der advarsler imod trådløse Wi-Fi netværk, og allerede i 2004 blev der udsendt en officiel russisk advarsel imod et mobilforbrug hos gravide og børn. (Bilag C)

Er vi mindre sårbare i lille Danmark?

Eller skal vi også være verdensmestre i bivirkninger?

Da jeg finder det uetisk at forholde et lands borgere allerede eksisterende viden om mulige helbredsskader ved elektromagnetisk bestråling, har jeg brugt tid på at samle frasorteret viden, så den kan blive offentlig tilgængelig.

For det er nødvendigt med viden, hvis vi hver især skal forholde os ansvarligt til f.eks. børn og børnebørns stigende højteknologiske forbrug af trådløse produkter.

Som et sandhedssøgende menneske har jeg fulgt det biologiske spor, som den nu pensionerede biokemiker Sianette Kwee meldte ud om, da 3G mobil licenserne blev solgt, og 3G nettet skulle udbygges (3).

Salget indbragte 3–4 mia. kroner til staten, og pengene blev desværre ikke brugt på lødige informationskampagner om mulige helbredsgener, selvom der allerede på det tidspunkt forelå tilgængelige forskningsresultater om bivirkninger.

Der blev kun bevilget to gange 15 millioner kroner til dansk mobilforskning.

Selv om vi døgnet rundt påvirkes samtidigt af signaler fra mange forskellige trådløse kilder, så blev der desværre kun igangsat mobilforskning med to former for trådløs korttidsstimulation, og udmeldingen om No risk fra et manipuleret Update Cohorte study fra Kræftens Bekæmpelse kan desværre bruges til at fastholde en officiel bagatelliserende holdning til trådløse påvirkninger.

Jeg er ikke afvisende over for ny teknologi, og jeg kan godt se de mentale og sociale muligheder ved børn og unges brug af f.eks. internet- og computer spil.

Men børn er også fremtidens ressourcer, som vi skal drage omsorg for.

Hvorfor skal børn surfe trådløst hvor som helst, hvis de udsættes for en sundhedsrisiko?

Hvor tidligt skal børn have tilladelse til et mobilt og trådløst forbrug?

Hvorfor tager sundhedsmyndigheder og politikere ikke ansvar for beskyttelse af fostre, nyfødte og små børn imod EMR påvirkninger?

Skal globale teleindustrier fortsat grådigt have lov til at tjene penge på alskens trådløse teknikker, som allerede har forringet mange menneskers helbred gennem søvnforstyrrelser, hovedpine og mentale funktionsnedsættelser?

Hvorfor er det tabu at tale om elektrostress?

Lytter vi ikke længere til vores store filosof Søren Kierkegaard, der talte om forskellen på følelser, fantasi og fornuft samt om den rækkefølge, hvori de udvikles?

Først skal børn føle, siden magter de at fantasere, men fornuften skal sørge for, at der hverken udvikles føleri eller fantasteri (4).

I dag er der følelsesporno i TV og en technofascination.

Det er vigtigt, at der gives rum til den sunde fornuft, for de mange nye intelligente trådløse teknikker og produkter skal ikke kun vurderes financielt og teknisk af mennesker med kold forstand og teknologisk ønsketænkning.

Der er forskel på kold forstand og sund fornuft, der også inddrager hjertet og dermed det hele menneske.

I dag skal børn tilegne sig viden, for vi lever jo i et informationssamfund, men børn har mange andre behov, og børn skal indhente brede erfaringer og ikke blot de snævre via højteknologiske produkter.

I mit tidligere arbejde som klinisk børnepsykolog søgte jeg i mange år at varetage børns tarv, og jeg har stadig et stort hjerte for børn og andre svage gruppers ve og vel.

De skal selvfølgelig informeres om en mulig trådløs risiko.

Hvor mange ved, at trådløse elektromagnetiske 3G signaler eller stråler fra antennesendere på mobilmaster reelt trænger ind i huse og hele menneskekroppen døgnet rundt, samt at det ikke kun sker hos forbrugere af trådløse teknikker, men også hos de, der har fravalgt mobilen, eller som endnu ikke er gamle nok til at bruge den?

Hvorfor tales der ikke i Danmark om, at sårbare grupper som fostre, små børn, syge og gamle skal beskyttes imod en passiv EMR døgneksponering?

Hvorfor er det tilladt med antennesendere på landets sygehuse?

Hvad nu hvis trådløse eksponeringer er farligere end rygning?

I EU prioriteres Trådløse Samfund højt, for de skal øge EU`s konkurrenceevne globalt.

Men EU taler nødigt om, at den trådløse udbygning er en slags globalt menneskeligt eksperiment.

Hvornår er du blevet spurgt, om du vil være forsøgsperson?

Hvem har givet tilladelse til, at børn deltager i forsøg af denne tvivlsomme karakter?

Med sund fornuft er vi mennesker i stand til at undre os og stille de spørgsmål, som andre undgår eller ikke ønsker at stille, fordi de kun tænker i vækst og profit (5).

Vi kan f.eks. stille spørgsmål vedrørende tidens forskningsprojekter, som på ingen måde er objektive, men ofte er styret af magtfulde politiske og økonomiske interesser.

Der er også spørgsmål, som bliver stillet, men ikke besvaret.

Selv spurgte jeg forskningslederen af ny dansk Grundforskning i Århus, om der kunne være en sammenhæng mellem stigende trådløs belastning og stigende el-overfølsomhed? Svaret udeblev.

Spørgsmålet blev stillet, fordi der i 2007 blev offentliggjort resultater, som omhandlede 3 forskellige ion-pumper, dvs. elektriske cellemekanismer, der findes hos planter, dyr og mennesker.

I forskningsprojekterne var mekanismerne blevet fotograferet på et nanoplan, og forskerne skrev, at det kunne være livstruende, hvis de blev forstyrret (6).

Desværre var Grundforskningen allerede blevet til anvendt forskning, og fremtidige bevillinger var dermed sikret.

I Århus satses der nu på udvikling af nanomedicin, og derfor blev ion-pumpe resultaterne ikke en bombe under de trådløse samfund!

På kort sigt kan der ikke tjenes penge på el-overfølsomhed og en ion-pumpe sårbarhed.

Men den Århusianske Grundforskning er formentlig nær på kernen eller mekanismerne i det, der kaldes et Mikrobølge Syndrom (7), som blev beskrevet af russiske videnskabsmænd allerede i 1960`erne, og som andre siden har fulgt op på.

Calcium ion-pumpeforstyrrelser er blandt andet omtalt i BioInitiativ Rapporten fra 2007 (8).

Der er desværre magtfulde kræfter, der ikke ønsker at få klarlagt årsager til en stigende el-overfølsomhed, EHS, for en viden om kausale forhold kan få uoverskuelige finansielle og politiske konsekvenser.

Derfor arbejdes der ihærdigt på at betone et psyko-socialt spor.

Men det er desværre et fejlspor, som også Verdenssundhedsorganisationen, WHO, er inde på.

Er der noget at sige til, at WHO mister troværdighed i disse år.

Også Sundhedsstyrelsen i Danmark holder vedholdende fast i en psyko-social forklaring på el-overfølsomhed, EHS, og SST bagatelliserer stadig følgevirkninger af trådløse påvirkninger. Det sker på et misvisende grundlag, hvor f.eks. biologisk og biofysisk forskning er frasorteret.

Derfor er den viden central i denne bog.

Jeg håber, at indholdet vil blive en øjenåbner for dem, der er dybt fascineret af nye trådløse teknikker og løsninger, og som privat har erstattet faste forbindelser via kabler, fibre og ledninger med intelligente trådløse forbindelser, fordi de er billigst og kan bruges overalt. Selv holder jeg mig til de faste forbindelser.

Skal der ikke længere være trådløse frizoner til børn og til dem, der ikke kan tåle trådløse påvirkninger?

Skal el-overfølsomme mennesker isoleres, eller skal de fortsat have tilgængelighed i det offentlige rum ud fra FN´s § 22 standard regler?

Vi kender endnu ikke de langsigtede helbredsmæssige konsekvenser, men prisen kan blive stor både for den enkelte og for samfundet.

Hvem skal betale på langt sigt, når der installeres trådløse Wi-Fi netværk i skoler, på biblioteker og andre steder i det offentlige rum, ja sågar WiMax i hele byer?

Hvornår vil EU og danske myndigheder tage et sikkerhedsprincip alvorligt og tage et medansvar for følgevirkninger af en trådløs samfundsudbygning? (9)

Det er aldeles urimeligt, at vi borgere skal pålægges et individuelt ansvar for følgevirkningerne af en samfundsudvikling, som er politisk og kollektivt besluttet i EU?

Hvordan kan vi proaktivt forhindre, at børn bliver skadet af trådløse signaler?

Skal det stadig være tilladt, at børn leger og undervises ganske tæt på opsatte mobilantennesendere nær skoler og daginstitutioner? (10)

Skal mobiltelefoner og trådløse netværk fortsat bruges i undervisning?

De storforbrugende unge har allerede kraftige hovedpiner?

Har de forstyrrelser af neurotransmittere i hjernen med f.eks. et for lavt serotonin niveau og deraf følgende helbreds- og adfærdsproblemer?

Skal børn og unge blot symptombehandles og fyldes med piller mod smerter og depressioner?

Der er brug for en demokratisk debat om forholdene i de trådløse samfund.

For det er ikke sundt for ufødte børn, når de gravide går rundt med en tændt mobil i hånden, eller når de sidder med en bærbar computer tilsluttet et mobilt bredbånd, mens de sidder i et tog med dårlige modtageforhold, så signalstyrken er skruet op.

Men de ved det ikke.

Der skal lyde en stor tak til rigtig mange mennesker rundt omkring i verden, som har muliggjort denne bog.

Uden hjælp fra Don Maisch, Australien; Olle Johansson, Sverige; Michael Schultz, Vore Børns Fremtid; Kalle Hellberg, Sverige og Morten Julius Bøgh (10), (11), (12) og (13), der alle har bidraget med opdaterede informationer om trådløs forskning samt anden dokumentation via weblogs, hjemmesider, e-mails, DVD`er og Video`er, så havde jeg ikke været i stand til at skrive denne bog.

En hjertelig tak skal lyde til Olle Johansson, Karolinska Institutet i Stockholm for hans forord, forskning og engagement omkring el-overfølsomhed som et helbredsproblem i over 20 år (14).

O. J. var en af de første læger, som tog el-overfølsomme menneskers gener medicinsk alvorligt, som vurderede el-overfølsomme menneskers funktionsnedsættelser som et handikap, og som behandlede dem med respekt.

O.J. ønsker stadig at forske omkring en mulig sammenhæng mellem EMR og forskellige former for helbredsskader, og han modtager gerne fondsstøtte, så der kan indhentes ny viden.

Også tak til de mange læger og forskere, som har meldt ud med appeller og krav til magtfulde myndigheder om nedsættelse af ICNIRP´s grænseværdier. Deres krav bliver større år efter år.

Det er godt, at der stadig findes kritiske læger og forskere som sætter en lægefaglig etik højt, og som ikke har solgt deres sjæl til hverken magtfulde finansielle eller politiske kræfter.

Der er også de, der melder ud med insider viden (15).

Jeg har ønsket, så godt jeg magtede det, at være talerør for eksperter og forskere, som bliver frasorteret i medier, af politikere og af sundhedsmyndigheder, og som risikerer at få frataget deres bevillinger, når de melder ud om trådløse bivirkninger og helbredsskader.

Forskere, der har fået standset forskningsbevillinger, bruger heldigvis stadig deres ytringsfrihed.

For at sikre en hurtig formidling af indholdet, der hele tiden må opdateres, og for at undgå redaktionel frasortering, bliver bogen udgivet via BoD, Books on Demand.

Kgs. Lyngby den 29. november 2008

E-mail: [e-mail]

Hjemmesiden www.traadlosesamfund.dk er under udarbejdelse.

Indledning

Min interesse for de usynlige elektromagnetiske stråler, EMR, blev vakt gennem personlig erfaring i Frederiksværk.

Sammen med Peter og mit barnebarn Lukas på 8 år deltog jeg i en indsamling i efteråret 2003, hvor vi fik tildelt et område i nærheden af en 3G, dvs. UMTS mobilmast, og vi vandrede rundt et par timer i området.

Da vi var på vej tilbage til vores bil, gik vi på et fortov ganske tæt på flere 3G antennesendere på en høj mast. Vi gik nærmest lige under dem.

Pludselig tog Lukas sig til hovedet og råbte AV, og han fortalte, at det gjorde ondt i hovedet. Selv fik jeg samtidig velkendte lymfespændinger med tyngde i benene, hvorimod Peter intet mærkede. Det var ikke nok for Lukas at komme ind i bilen, han ville helt væk fra området.

Som psykolog har jeg i årevis arbejdet med C.G. Jungs synkronicitets begreb, hvor samtidige hændelser på forskellige niveauer knyttes sammen, og intuitivt fattede jeg., at det var de trådløse påvirkninger fra 3G mobilantennesenderne, som havde fremprovokeret både mine og Lukas gener. Men hvorfor var det kun os, der fik gener?

Lukas har et sart hoved efter en svær fødsel, og selv har jeg en sart krop på grund af en alt for sent opdaget komælksallergi, mens Peter har en stærk fysik. For mig var der ingen tvivl om, at 3G bestrålingen havde forværret Lukas og mine svagheder, men hvorfor?

Mennesker har forskellige medfødte og erhvervede sårbarheder, og nogle af os er åbenbart mere sårbare over for elektromagnetisk stråling end andre.

Derfor vil en el-overfølsomhedsproblematik blive uddybet i V. Afsnit.

Hvad var mekanismerne bagved vore subjektive og objektive EMR gener, der for mit vedkommende varede i flere uger? Det var nødvendigt at opspore ny viden.

Først fik jeg kontakt til Morten Julius Bøgh, som efter egen dårlig erfaring med bestråling fra tæt placerede 3G antennesendere havde tilegnet sig viden om trådløse problemstillinger. M.J.B. har efterhånden udgivet en lang række bøger og DVD`er om skadelige EMR bivirkninger, adverse EMR health effects (1), (2).

Morten henviste mig til lektor Sianette Kwee, der forskede omkring biokemi og EMR på Århus Universitet, og det viste sig desværre, at hun forgæves havde søgt at få Sundhedsstyrelsen, SST, til at tage biologisk EMR forskning alvorligt (3).

Mobilfirmaet 3, der ejede 3G antennesenderne i Frederiksværk, bagatelliserede generne, som de mente havde andre årsager.

Da også Sundhedsstyrelsen generelt bagatelliser følgevirkninger af bestråling fra mobilantennesendere, så valgte jeg at tage sagen i egen hånd.

Jeg indsamlede viden på internettet, og efterhånden tegnede der sig et billede at et yderst problematisk forskningsfelt, som i stor udstrækning blev finansieret af teleindustrier.

Forskningen haltede hele tiden efter salget af nye trådløse teknikker.

Jeg fandt det nødvendigt at se på de trådløse samfund i et globaliseringsperspektiv, for det er kendt, at der findes både synlige og usynlige magtfulde globale finansielle kræfter.

Det var f.eks. den EU besluttede Mastelov, som sikrede en udbygning af 3G mobilnettet i Danmark og andre medlemslande i EU.

Det viste sig, at forskningsmanipulation og misinformationer omkring en EMR sundhedsrisiko er almindeligt i trådløse samfund.

Magtfaktorer bagved denne vildledning bliver omtalt i I. Afsnit, A.

EU`s visioner, prioriteringer, retsakter samt højteknologiske forskningsprogrammer Fp6 og Fp7 er omtalt i I. Afsnit, B.

Hvem skal betale prisen, hvis visionerne viser sig at være illusioner?

Er der tale om ønsketænkning?

Tekniske fakta om den escallerende trådløse højteknologiske udvikling og trådløse samfunds udbygning er omtalt i III. Afsnit, der er opdateret mest muligt.

Det er desværre ikke kun følsomme borgere og sårbare grupper (4), men også sandhedssøgende forskere, der er op imod stærke kapitalinteresser.

Videnskabelige data forsvandt f.eks. i Sverige (5), Roger Santini fik mundkurv på, og andre har fået frataget deres forskningsbevillinger. Dette uddybes i IV. Afsnit.

Der tegnede sig efterhånden et billede af en kamp imellem forskningsskabte No risk myter og dokumenterede fakta (6). og denne virkelighed er uddybet i II. og IV. Afsnit.

Efterhånden fandt jeg ud af, at viden om skader ved elektromagnetisk bestråling gik langt tilbage i tiden, og at USSR har været foregangsland vedrørende mekanismer i EMR effekter (7), og at der har været statsfinansieret biofysisk EMR forskning siden 1948, dvs. i 60 år.

Takket være blandt andet professor Yuri Grigoriev har Rusland i dag skrappe RCNIRP standarder, dvs. lave grænseværdier for trådløse påvirkninger (8). Det er også Y. G., der har skrevet advarslen i Bilag C.

Dette huer ikke World Health Organisation, WHO, der stadig bakker op om ICNIRP´s alt for høje grænseværdier, der kun angår termale, dvs. varmebaserede påvirkninger.

Desværre frasorterer WHO stadig russisk biofysisk forskning samt vestlige forskningsresultater med dokumenterede bioeffekter ved ikke termale trådløse påvirkninger. Det kaldes positive forskningsresultater, selv om virkningerne er negative for dem, det går ud over.

ICNIRP´s grænseværdier promoveres på WHO arrangerede workshops (9), og WHO mister troværdighed i disse år. WHO og andre sundhedsmyndigheders holdninger og udmeldinger i forhold til trådløse påvirkninger uddybes i VII. Afsnit.

I dag er russerne stadig på forkant med en EMR problematik.

De har stor viden omkring måling af EMR, behandling af sygdomme forårsaget af EMR, EMR hygiejne samt beskyttelse imod biologiske bivirkninger. Spørgsmål omkring konflikter imellem ejere af EMR kilder og befolkningen er også på dagsordenen. Flere og flere russere forsker i vestlige lande, og f.eks. Igor Belyaev, der har forsket ved Stockholms Universitet, er en vigtig stemme (10).

Russisk og anden vestlig EMR forskning med evidens omtales i IV. Afsnit.

Også den amerikanske videnskabsmand Dr. Robert O. Becker var tidligt klar over en EMR sundhedsrisiko. Allerede i 1985 meldte han ud med advarsler omkring den stigende mikrobølge bestråling, og han talte med store ord om elektroforurening som en stor fare (11).

R.O.B. kom blandt andet med følgende beskrivelse af magtfulde kræfter bag trådløse samfund (citat):When non-thermal dangers were originally documented in America, military and industrial spokespeople refused to acknowledge them, lying to Congress and the public. Many scientists who naturally wanted to continue working went along with the charade.

Billedet har desværre ikke ændret sig. I dag er det os, som udsættes for løgne, og i dag er det blandt andet overlæge Christoffer Johanssen, Kræftens Bekæmpelse, som udfører industribetalt mobilforskning.

R.O.B. har to gange været indstillet til en nobelpris, men da han var en trussel for kræfterne bagved de trådløse samfund, blev han isoleret og nedgjort af magtfulde finansielle og politiske kredse i USA, og han døde i 2008.

Robert O. Becker vil blandt andet blive omtalt i VI Afsnit.