Pi: Lagerhusdeckaren

By Suni Olson

Åtta noveller om Peter Ingmarson aka Pi men aldrig 3,14, före detta polis numera Private Eye med kontor i Göteborgs Lagerhus i Göteborg. Humor, spänning men även ond bråd död. En novell är lagom läsning på kudden innan du somnar.

Medverkande i novellerna är även Pia, sekreterare
Lisen, kriminalinspektör
Öhrn, genialisk kriminalkommissarie.

• Language: Svenska
• Publisher: Suni Olson
• Release date: Feb 9, 2016
• ISBN: 9781311452979

Suni Olson

Scribere necesse est ... Mitt namn är Suni Olson och jag är amatörförfattare. Det vill säga att jag skriver romaner och noveller utan att tjäna pengar. Behovet att skriva har följt mig sedan tidiga år. Av olika skäl, läs yrkesval, har författarambitionerna skjutits upp till efter pension. Tills jag inte längre var attraktiv för de flesta förlag. Scribere necesse est ... kanske skriver jag av ett behov att uttrycka mig.

Book preview

Jag skriver, alltså finns jag.

Suni Olson

PI - Lagerhusdeckaren

Melf

Om novellsamlingen

ISBN: 9781311452979

Titel: Pi - Lagerhusdeckaren

Författare: Sune E. Olsson

Publisher: Smashwords, Inc.

Den meningslösa stölden

Fönstren på en av patriciervillorna ovanför Göteborgs Symfonihall var mörka. I husets trädgård stod tre lönnar vars stammar reste sig som svarta pelare bärande på moln av lövbehängda grenar. I ett av träden fanns ett skatbo.

En ekorre ilade uppför stammen. Fortsatte ut på en gren och tog sig vigt in genom boets öppning. Den bruna gynnaren fann tre ägg som den betraktade med lysten blick. Rädd att skatan skulle komma tillbaka måste den ta ett snabbt beslut. Den ville inte gärna slåss med en ilsken fågel! De identiska skatäggen gjorde valet svårt. Samtidigt stördes ekorren av ett blankt föremål. En silversked låg vid sidan om äggen! Ekorren visste att skedar inte gick att äta, men ändå. Den var väldigt lockande.

En skugga föll över boöppningen. Ljud av flaxande vingar. En fågel gick in för landning. Kvickt som blixten högg ekorren tänderna i skeden och slängde sig ut i trädet. Tre djärva språng förde den till det egna nästet i ett träd längre bort. Andfådd la ekorren skeden överst i en samling av nötter och satte sig att andaktsfullt betrakta det blanka redskapet.

När det brunpälsade djuret en stund senare spanade ut genom öppningen i sitt bo hade lugnet lägrat sig över trädgården. En ensam mörk figur var det enda som fanns inom ekorrens synfält. Figuren klättrade på det stora husets fasad, och det var inte en ekorre.

Innanför Göteborgs Lagerhus entré slog en stark lukt av ost emot besökaren. Det gamla stenhuset i Pustervik förlorade inte sin bouquet vid ombyggnaden till kontor. Aromen från under decennier lagrad ost satt djupt i källarvalvens väggar.

På andra våningen låg deckaren Peter Ingmarsons anspråkslösa kontor. Två rum utan hall med plats för honom och en assistent. På kontorsdörren satt en graverad mässingsskylt:

Peter Ingmarson - Byrån för privatspaning och utredning.

Ett skrivbord med vidhängande kontorsstol och besöksstol utgjorde möblemanget i respektive kontorsrum. Förrummet hade även ett arkivskåp i plåt och en dator. I det inre rummet fanns en kaffebryggare på en fönsterkarm. På väggen hängde en kalender som visade att det var den fjärde augusti och torsdag. Förr var väggarna målade i ljusa färger. Kanske var de rent av vitmålade.

Bakom skrivbordet i det inre rummet lutade sig Peter Ingmarson över en surfplatta. Hans blonda lugg fladdrade framför ögonen när han lutade sig över plattan som ville han promenera ut på internet genom skärmen. En spegelbild av hans ansikte reflekterades i fönstret vid sidan om skrivbordet. Han hade inte spillt tid på att sola under sommaren.

Peter Ingmarson var inloggad på internet och satt med blicken fäst på Expressens nätupplaga utan att kunna tillgodogöra sig innehållet. Ögonen flyttade sig mellan plattan och bordsskivan med två uppslagna räkningar. Den ena gällde hyran, den andra telefonen. Skjortans nöttes mot skrivbordet.

Det knackade på dörren.

– Stig in! Peter Ingmarson ropade två gånger innan en man öppnade dörren.

– Hej, är du Peter Ingmarson, privatdetektiven?

– Vad kan jag göra för dig?

Mannen steg fram till skrivbordet. Peter Ingmarson synade besökaren. En man bortom de femtio. Klädd i kostym och med en dokumentportfölj i ett hårt tag som fick knogarna att vitna.

I den portföljen ligger knappast några lunchmackor, tänkte Peter Ingmarson. Besökaren såg ut att tillhöra den numera exklusiva grupp som åt lunch på någon av stans dyrare krogar. En klient med god betalningsförmåga, anade Peter Ingmarson.

Besökaren flackade med ögonen. Ömsom såg han runt väggarna, ömsom på detektiven. En air av förundran lägrade sig över ansiktet medan han iakttog besöksstolen och dammtussar på golvet. Han satte sig inte. Med sin fria hand strök han över munnen och hakan. En söt doft av parfymerat rakvatten spred sig över skrivbordet. De tända lysrören i taket glänste i tunt mörkt hår vilket låg som slickat över hjässan.

– Mitt namn är Kurt Fridén. Jag har blivit bestulen.

– Då bör du först göra en polisanmälan och sedan en skadeanmälan till ditt försäkringsbolag.

– Ett dokument stals nyss av någon i mitt hushåll. Ett dokument i sig utan realt värde men viktigt för mig personligen.

– Med hushåll menar du en familjemedlem då?

– Jag misstänker att någon av mitt tjänstefolk eller möjligen en besökare stulit det. Jag vill ha dokumentet. Det är viktigare för mig än att polisen griper och fängslar tjuven.

– Varför misstänker du de här personerna?

– Dokumentet låg på sin plats igår förmiddag. Idag på morgonen var det borta. Vi har inte haft något inbrott. Inbrottslarmet kopplas på varje kväll och även igår på dagen när huset stod tomt ett par timmar.

Peter Ingmarson åtog sig utredningen och besökte samma eftermiddag brottsplatsen.

Fridéns bostad var en stor tvåvåningsvilla byggd i sten. På bottenvåningen fanns salong, matsal