Rese Journaler: Uprättade under Fälttogen till Tyskland, Finland och och Norge 1805-1814

By Books on Demand

Rese Journaler uprättade under Fälttogen till Tyskland, Finland och Norge under åren 1805 till 1814 av Lorentz Leonard Lindqvister. Första delen i boken är skriven på gammal svenska, den andra delen är skriven på modern svenska.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Aug 30, 2017
• ISBN: 9789177850748

Book preview

Innehåll:

Originaltext

Fälttoget till Tyskland 1805-1807

Fälttoget till Finland 1808

Fälttoget till Norge 1814

Bearbetad text

Fälttåget till Tyskland 1805-1807

Fälttåget till Finland 1808

Fälttåget till Norge 1814

Förord

Det är nu drygt 200 år sedan min farfars farfar Lorentz Leonard Lindqvister (1781-1844) upptecknade dessa resejournaler som sedan dess funnits bevarade i släkten. Han deltog som konungens livdrabant i fälttågen till Tyskland 1805-1807, till Finland 1808 och till Norge 1814.

Han föddes 8 juli 1781 i Norrtälje som äldsta barnet till överstebrännerimästaren och senare handelsmannen Anders Lindquist och Eva Sophia Hjulström. Paret fick åtta barn varav fyra uppnådde vuxen ålder. Lorentz Leonard bodde i Stockholm under ett antal år och gifte sig sedermera med Lovisa Ulrica Castorin och bosatte sig i Uplunda i Roslags-Bro 1826. De fick två söner; Adolf Gustaf Leonard född 1827 samt Ernst Carl Victor född 1833. Familjen bodde i Uplunda till Lorentz Leonards död den 23 oktober 1844 då hustrun och de båda minderåriga sönerna flyttade till Uppsala.

För cirka 30 år sedan påbörjade jag projektet att bearbeta originalen till ett mera lättläst format. Nu har tid funnits att avsluta detta.

I den första delen har jag har jag helt enkelt överfört den gamla texten till nutida skrift. Jag har efter bästa förmåga varit originalen trogen. Det har ibland varit svårt att tyda de ålderdomliga bokstäverna och att till exempel skilja på versaler och gemener. Vissa personnamn och ortsnamn har också varit svårtydda. Stavningen har ibland varit inkonsekvent och meningarna mycket långa. Dessutom har vissa partier helt enkelt saknats.

Stockholm augusti 2017

Ulrika Lindquister

Rese Journal i kortthet uprättad under Fälttoget i Tyskland åren 1805 & 1806 & 1807 - samt ytterligare fortsatt i Sverige tills återkomsten till Stockholm.

Häfte 1 av 4

Den 10 October 1805 ärhölt jag ordres, att, tillika med Corporalen Major Salberg, och kammeraterne, Kistner, Franc, Dahlström, Fehrman, Gyllensvärd, Alm, Roospigg, Sparreman och Haddorff, afgå från Stockholm till Christjanstad med görligaste skyndsamhet, för att därifrån vara Konungen följacktige på dess förestående Fält Tog i Tyskland. Som till denna resa ärfordrades ett antal af 20 Hästar med vagnar på Gästgifvare gårdarne, åtog jag och Franc oss att resa dagen före Commenderingens afgång, för att föranstalta det skjuts efter Marche Route stode till hands för de efterkommande.

October d:13de, sedan vi hos Öfversten Baron Danckvardt ärhållit nödige Ordres och föreskrifter samt hos vänner och bekanta tagit afsked anträdde vi resan från Stockholm kl:7 om aftonen, åkande ganska fatalt på en vedkärra bespänd med ett par åkare hästar. vi voro ganska lyckliga i det afseendet att på detta Superba Eqvipage få färdas från Staden i mörker, ty jag tro att vi annars fått sälskap af stadens kyf-pojkar minst till Hornstull, ty det skulle utan twifvel förefallit dem ovanligt att se twänne Officerare på en vedkärra; Här var intet annat att göra, antingen, att gå till Fittja eller åka derpå, men då vi eftersinnade våra Ordres af Baron Danckvardt, att nyttja all möjelig skyndsamhet, var det beslutet att gå aldeles att förkasta, utan befalte vi Skjutskarlen att i vedkärran lägga våra kappsäckar och sätta sig sjelf uppå för att vi ej skulle förlora dem, hvarefter, vi sedan satt oss upp, och som Franc åtagit sig besväret med handhafningen af Tömmar och Piskor under resan, gaf han en klatts med en ducktig tagel piska och förfogade vi oss därpå med all skyndsamhet af Väster Långgatan hvarest vi bodde, med all forse åt Fittja; men som motgångar altid åtfölja resande, fingo vi dem genast vid vår utkomst mottaga, Selstickor och mera sådant som altid är bristfälligt, förlorade vi i mörkret flera gånger, men lagade altid så godt och fort vi kunde, och körde dess emellanåt ganska friskt dock på Guds försyn, ty ingen väg sågo vi så mörkt var det denna afton. Några Resande mötto vi väl men passerade dem förbi ganska fredligt, jag påminner mig äfven att vi mötte Von Heijne som gordt en god vän sälskap till fittja: hvem denna var vill jag framdeles nämna då jag sjelf hinner up honom; vi uppehöllo oss ej länge i tal med Von Heijne utan bad honom endast hälsa alla goda vänner i Stockholm från oss.

Då vi nu kommo i Snickarekrogs Backen geck det ganska friskt men bäst Franc var sysselsatt med tömmar och pisk blef han mitt i backen kastad hufvudstupa i Landsvägen, det förundrar mig mycket att han kunde undgå, att afbräcka halsen: ordsaken här till var att det brädet som låg uppå Stegskarmarne af kärran föll aldeles ned på hans ända och genom den starka farten blef han kastad öfver bord; men sedan vi lagat denna makalösa kärrstol satte vi oss åter upp och i latter dissperation körde alt hvad köras kunde fram till Fittja –

Här roptes straxt på Hållkarl som i momenter infant sig, hvarpå den feck sin tillbörliga befallning, att promt anskaffa ett par hästar med vagn och som detta skedde rapt nog förfogade vi oss därifrån, sedan vi varit inne och druckit en Boutelje Punsch i sälskap med en Fendrik Dahlberg vid Helsinge Regementet, och som vi sedan fingo till rese sällskap ända till Nyköping. Denna Officer var densamma som Von Heijne gjordt sälskap men som ej kunnat så hastigt komma därifrån i brist af Hästar. Nu roptes bonde fram med Hästarne och i ögnablecket satte man sig i och gaf hvar häst sitt rapp till välkomma, vi fingo goda Hästar och körde bra nog, men vi fingo altid låf att komma ihåg att vi hade ett långt håll: här passerade intet annars något utan åkte vi ganska väl uti vår bondvagn, mot Stockholms vedkärra, Tacten ökades väl ju närmare vi kommo Södertelge, i Backen där vid staden förlorade vi ett jul af vår vagn, men det geck väl ändå med 3 jul till Tullbommen, medan vi här skreko för att upväcka Tull-snoken som stängt bommen, feck Bonden gå och upsöka jullet. Fendrik Dahlberg åkte med oss hela vägen, hvaraf vi hade ganska muntert och skjutsbonden practicerade hans saker såväl som våra efter åt på en kärra. Efter många svårigheter att få rätt på Hållkarl i denna stora staden fingo vi efter något uppehåll Hästar men ej flera än 2ne och en Bondvagn ty vi tillsade ej om flera, som vi funno, att vi alla tre med vårt Pagage kunde genom Piskans tillhjelp komma ganska fort därmed, så indrogs här staten och åkte således Dahlberg gratis härifrån ända till Nyköping hvarest han har sina föräldrar. Jag har ej något märkvärdigt att omnämna, i anseende till vår resa, annat än, det vi körde rätt bra och var aldrig längre än 3/4 timma på hvar mil, feck hästar ganska raskt och ankommo till Nyköping om morgonen d:14de kl 6 då Fendrik Dahlberg förfogade sig öfver Kyrkogårdsmuren till sin faders hus, under det vi hade väntat litet på Hästar kom Hr Fendriken tillbaka med hälsningar från sina föräldrar att vi skulle komma ner och dricka Caffe; att neka var ej värdt utan förfogade vi oss i största hast så resklädda vi voro med honom och blefvo af hans syster emottagne, vår tid tillät oss ej att dröja länge, utan så fort vi kunde förtära några koppar Caffe och en god frukost med flera Bouteiller gammalt Prästöhl som var superbt, togo afsked och förfogade oss åter till vår bondvagn, som väntade på Torget: här togo vi afsked af vår resekammerat och en- curagerade Hästarne: nu då vi blifvit en karl mindre med dess saker på vagnen, är gifvit att det kördes bättre, och det geck plumt hela vägen men ingen olycka hände oss med hästar eller annat, ej häller har jag något att anföra här som meriterar utan går jag i tysthet förbi alla Gästgifvaregårdarne ända till Norrköping dit vi ankommo kl 1 efter middagen, här åto vi middag och bestälde hästar ej förr än till kl:4 på det vi skulle få litet tid att gå omkring i Staden som jag önskade få betrakta, härifrån förfogade vi oss till Lindköping som är 4 mil och på de 2ne Gästgifvaregårdarne eller sjelfva vägen mellan städerne tilldrog sig ingen ting märkvärdigt, utom det att här så väl som på de flesta Gästgifvare Gårdarne togo de oss alltid för Courirer och sade altid emellan sig, de Curera måtte ha möcke angeläget efter de äro två, anledningen till denna tanke gaf vår klädsel dem ty vi reste med Palatche och Remtyg på hela vägen, vi höllo god mine och läto dem vara i sin tro ty de förskaffade oss altid hästar skyndesamt - Till Lindköping inkommo vi kl:8 om aftonen, uppehöllo oss där vid pass en timma, ty Franc önskade få träffa en gammal Faster, som han trodde vara i Staden, men han träffade henne intet utan kom tillbaka till Gästgifvare gården och så fort vi kunde få Hästar reste vi därifrån i mörker såsom vi inkommo, så här feck jag ej se något af Staden, men det var mig det samma ty jag hade som hastigast sedt den förr på en resa. Vi kommo på ganska kort tid till Gästgifvare gården Mjölby, och hade en gång emellan ombytt Hästar; detta ställe vill jag nämna endast för det vi blefvo där uppehållne uti 1 1/2 timme innan vi fingo hästar, ordsaken härtill var att här lågo flera Compagnier af Götha Gardet öfver natten inqvarterade och detta hade gjordt en sådan oreda. Hästar var där ej brist på ty där var öfver 800de som alla skulle skjutsa den påföljande dagen, men dem var ej att få utaf. Här frågades väl om vi voro Curirer, och att de önskade att få se vår Bricka, vi svarade dem, det vi ej hade Bricka utan i det stället visade dem våra öpne ordres för att visa dem att vi reste i kronans ärender, Då vi kommo till Dahla Gästgifvaregård 25 1/4 mil från Stockholm som är den närmsta från Mjölby var kl: nära 12 om natten, vi voro något trötta och sömniga beslöto derföre att blifva qvar där till 6 à 7 påföljande morgon i synnerhet som då vi kommo dit Hållkarl ej var hemma utan var åt bygden att skaffa Hästar åt en annan resande Herre som satt på gården i sin vagn och endast ropade Hållkarl, vi hade ej vågat gordt detta men i anseende till vår raska körning och långa försprång, funno vi efter tiden till beställningen af deras hästar att de omöjeligen kunde vara där förr än efter middagen andra dagen; efter denna öfverläggning gingo vi till sängs genast, men i ett kalt rum begge i en säng och somnade rätt godt och sofvo till kl: var precis 6 om morgonen den 15de då vi vaknade och kom senteligen pigan in med ved för att i en stor spis antända en skön brasa. Kl: 7 var alt i ordning och vi på vagnen igen för att fortsätta vår Cours, med all skyndsamhet till Lilla Staden Eksjö under vägen tilldrog sig intet annat anmärkningsvärdt, utom att vi på Häster Gästgifvare gård träffade Adjutanten Von Post med ett detagement af Östgötha Lif Grenadjerer hvilken föresporde oss en sådan brist af hästar genom Småland att han rådde oss taga vägen genom Jönköping som var 6 mils krok, ty han sade att de måst i brist på hästar nyttja Oxar, vid de stränga Durchmarcherne. Vi kommo till Staden kl: 1 eft:middagen voro där till Kl 4ra där åto vi middag och vid Tullen då vi skulle resa kommo alla Bönder från den Soknen där Francs mor bodde och kringrände vår vagn för att hälsa på honom, (de voro här församlade för att skuts en Commendering Soldater) Sedan han en stund språkat med krono Befallningsman och bönderne begåfvo vi oss till vegs och körde rätt raskt ty vi hade goda hästar och voro innom några minuter vid nästa Gästgifvare. Julvaktaren tappade vi väl med julet men endast vi feck rätt på julet satte vi sedan en trädsticka före, ty vi hade ej långt fram. Vid denna Gästgifvaregård som heter Broarp och är en bland de sämre bondbyar i Småland finnes så väl som nu ända igenom inga Hållhästar och i stället för Gästgifvare eller Hållkarl blefvo vi emottagne av käringar till alla karlar voro här borta på arbete, Här fingo vi vänta uti l 1/2 timme ty de hade 3/4 mil efter hästar och en käring måste ut och lunka, under det vi väntade politicerade käringarne med oss om kriget och en så dyr tid det blef, de greto och beklagade det arma folket; en gammal mormor i synnerhet förde med högljudande stämma ordet och påstod sig känna hela kungliga familien enda sedan kung Fredrics tid och påstod sig hafva sedt alla; vi trötnade vid denna resonement och önskade att få komma derifrån, änteligen kommer Hästar, jag skrifver i Dagboken för oss och beställer äfven här som på alla ställen för de efterkommande Cameraterne, sedan hette det adjeu Gummor tack för godt sälskap - Gästgifvaregårdarne uteslutas från att nämnas då ej något märkvärdigt passerade, men circa Sju mil från Eksjö på en usel håla, som ej meriterar att namngifva, får vi höra då vi voro i begrep att gå och sätta oss i vagnen ropas:

Hållkarl Curir: då fant vi huru det stod till och straxt stod Kistner på golfvet i Stugan så tjock att jag ej begriper huru han kommit in i Bondstugorne i Småland, Gud vet hvad han hade på sig mera än frack, Ridkläder, Sourtout och 2ne kappor med: mera, så han var gruflig: här träffades Cameraterne, Kistner blef afskickad om morgon efter oss som Curir till Bäckaskog, från Cancellie Presidenten Ernhejm till konungen som där vistades, och det förundrar mig mycket att han ej förr hint oss, då vi genom sofvande och mera bortsölat omkring 18 timmar och dess utom altid fått vänta på hästar, men karlen var för tjock och tung. Nu skildes vi från honom och lofvade beställa hästar han kom altid till Gästgifvare gårdarne då vi vore färdiga att resa och det varade någon mil, men som vi kommo att vänta på Hästar vid Storhults gästgifvaregård förordsakade detta att vi kommo ett sälskap som varade nära Bäckaskog då vi skildes åt och vi togo vägen fram till Christjanstad, resan fortsattes tillsammans ganska raskt då vi kommo till Bo gästgifvare gård feck Kistner en god Chaissekärra med 2ne hästar före där han åkte ganska commode, och som där var rum för en till beslöt jag att åka med honom för att detta ombyte få resa beqvämligare, en stund kördes friskt av Kistner jag insomnade genast men som jag vaknar befinner jag mig liggande på Landsvägen, händelsen var den att sedan Kistner kört en stund och setat commod mot vanligheten så insomnade äfven han, men bäst det geck sin jämna gång kom hästarne att gå för nära på en grindstolpe och julet tog stöt emot den samma och bums låg hela eqvipaget öfver ända till och med hästarne, Franc som åkte efter på en Bondvagn kom tillika med skjutsbonden och hjelpte oss upp med vårt åkedon och sedan satte man sig upp dock utan att somna, körde vi friskt fram tills vi kommo till Alfvarstad kl:6 om morgonen d:16de hvarest vi frukosterade - på denna Gästgifvaregård var Exellence Jersen hvilken kom från Bäckaskog men här tillbringat natten, sedan Kistner varit hos honom och fått ett bref fortsatte vi vår resa därifrån utan någon synnerlig häldelse tills nära, vid den sidsta Gästgifvare gården närmast staden där skildes Kistner ifrån oss - då vi framkommo till ombytet hölls där ting och var där under Ransakning ett stort Tjufband av circa 20 personer - här togo vi litet till lifs medan vi väntade på hästar och begåfvo oss sedan fram till Christjanstad dit vi ankommo kl:5 på efter middagen, sedan vi insluppit i staden samt sökt efter stadstjenaren hvilken sluteligen träffades fingo vi qvarter hos en Doctor hvars namn jag förglömt, hvilket kom oss ganska väl till pass vi läto inbära våra saker gorde eld på spisen, afklädde och begåfvo oss genast till sängs hvaraf vi njöto en god vila till andra morgonen.

Då vi borttaga våra rastetimmar på vägen som var circa 20, utom hvad vi annars väntade litet vid hvart ombyte, geck denna resa ganska raskt emedan vi utan förbud hade rest 56 mil på 50 timmar.

D:17de Sedan vi upstigit och klädt oss gingo vi ut för att upsöka Kistner hvilken vi genast träffade i dess qvarter, han hade ankommit till Staden kl 9 om aftonen, sedan han förut på Bäckaskog hos konungen aflämnat sina depescher, vi tillbragte förmiddagen tillsammans besåg staden dess fästnings värk och vallar samt spisade middag tillsammans med de där i staden liggande officerare af Götha Artilleri och konungens Regemente på Frimurare Logen; - kl:7 om