Präster, patroner och andra personer: Människoöden på Gotland

By Torsten Gislestam

Åtskilliga är de människoöden som kan plockas fram ur våra arkiv. Den här boken speglar ett antal personer på Gotland under 17- och 1800-talen. Det rör såväl bönder och torpare som präster och biskopar. Tyngdpunkten ligger i människoöden på södra Gotland och många märkliga öden presenteras boken.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Aug 20, 2019
• ISBN: 9789178515370

Torsten Gislestam

Torsten Gislestam har under många år gett ut böcker om historiska personer och händelser på Gotland.

Book preview

vintersaga

Vad kyrkoarkiven kan berätta

Denna introduktion i arkivens rika källor gör absolut inga anspråk på att ge en uttömmande redogörelse för vad kyrkoarkiven kan berätta. Jag vågar påstå att ingen ännu har kunskap om alla de intressanta ting som döljer sig i det relativt omfattande gotländska arkivmaterialet och det skulle nog vara en nästan hart när omöjlig uppgift för en enda person att kunna förvärva och bevara all denna kunskap.

Sverige hör till de länder i världen som har den bästa folkbokföringen. Redan på 1600-talet började en del församlingar att lägga upp kyrkoböcker där man införde notiser om dop, vigslar och begravningar. Dagens släktforskare kan därför följa sina förfäder relativt många generationer bakåt i tiden.

Men ju äldre materialet är desto bräckligare blir det. Om de vanliga människorna vet man egentligen bara data för födelse, vigsel, dop och död, men i vissa fall kan uppgifter kombineras och på så sätt kan man ibland få en bild av hur äldre tiders människor levde och hade det. Ibland inträffade det också att en del präster gav omdömen om personer som gått bort och dessa kunde vara högst varierande. Här skall citeras ett par stycken som belyser vilken typ av information som går att få ut av kyrkoarkiven.

Den 16 maj 1811 avled husbonden Jacob Olofsson, Galtungs i Burs. Han var född i november 1749 och således knappt 52 år vid sin bortgång. Om Jacob Galtungs har kyrkoherden Johan Philip Laurin i Burs antecknat följande i husförhörslängden; Husbonden Jacob Galtungs dog i hitsig feber. Nämndeman, cantor och kyrkevärd. En dumdristig inbilsk dåre. Tydligen var han ovän med kyrkoherden.

När Olof Jacobsson på Galtungs gård, son till ovannämnda Jacob Olofsson, gifte sig med Margaretha Jacobssdotter från Vidringe i Burs den 16/10 1803, gjorde kyrkoherde Laurin följande anteckning om bruden; Hon var förlovad med husbonden Pehr Gannes yngre broder Mattias, som utträngt äldre brodren från husbondeväldet och besittningen av Ganne hemman, men döden ryckte honom plötsligt bort, och hon blef gift med Olof Galtungs, som hon säger sig alltid mer hava älskat.

Ytterligare ett exempel på något mer detaljerade uppgifter som står att finna i kyrkoarkiven sker 30 år innan ovan relaterade historia. Den 8 mars 1781 avled husbonden och kyrkovärden Hans Hillebrandsson, Mannegårde i Lye i en ålder av 75 år. Om honom har kyrkoherden i Alskog, Johan Lutteman, gjort följande anteckning i Lye dödbok; Kyrkovärden Hans Hillebrandsson St. Mannegårda dödde av ålderdomssvaghet. Var i livstiden väl kunnig i salighetsläran och en flitig bibelläsare, levde ibland oss utan klander, förestod kyrkovärdarsysslan troget uti 26 år. Begrovs hederligen inne i kyrkan den 21 mars vid stor folkmängd. Om hustrun Catharina Hansdotter, född 1699 och död 1773, har Lutterman antecknat följande; Levt utan klander i saktmodighet, stillhet och gudsfruktan, begrovs i koret.

Det finns med andra ord åtskilliga mer detaljerade upplysningar om människor i kyrkoarkiven. I det följande kommer begreppet kyrkoarkiv att begagnas helt utifrån arkivaliska utgångspunkter.

Det gotländska materialet finns nu huvudsakligast samlat till Landsarkivet i Visby, varav en del idag är digitaliserat, och har grupperats på följande sätt.

Handlingar angående kyrkans egendom och förvaltning.

Folkbokföringshandlingar

Kommunala handlingar.

I fortsättningen kommer jag huvudsakligen uppehålla mig vid de förstnämnda grupperna av handlingar och ge några exempel på vad de kan berätta.

GRUPP A.

I denna grupp ingår sådana dokument som köpebrev, brev om försäljningar, inventarieförteckningar och olika årgångar av kyrkoräkenskaper.

Från medeltiden har endast ett fåtal kyrkliga dokument räddats till vår egen tid. Det äldsta kända är daterat Luciadagen 1482 och tillhör Norrlanda kyrka.

Dokumentet är ett köpebrev, detta skrivet på en pergamentremsa 23x9 cm med märken efter tre vidhängande sigill, och har följande lydelse;

Allom them thetta breff see eller hora helsam vet ’olaf Haydeby i Kräcklingbo, Johan Gauarfwa i Gautem, Joan fiele i Angom oc botolf Altema i buttlom, kerlige met gudhi kungorandis met isso oro breufue, ath vi selt havom Norlanda kyrkio eth engio stycke liggiandis i lista quium for VII (sju) marks silfs, til fuller och faster utkan alla athalan, hvarför of hendom vet oss oc orom arfuingom forda stycke ok tilegnom thet then helg kyrkio fornempde norlanda til euvinnerligo eigo yffur ora kaupe ok tilstande met isso brefue,varo ok beskedelige men, Olaf kyrkiobyngha tingsdomare, oc uti norlanda sokn met then kyrkio hera jacob sigleui, til yttermera visso het om soo baidoms vet landsen proasth Jacobs i Gauthem inigle for thetta breff, Som screfuit aer arom epter gudz byrdh M.C.D.LXXX II in die beate lucie virginis et martyrius gloriose.

Norrlanda kyrka köpte ett änge vid Liste i Norrlanda, vilket gemensamt ägdes av Olof Hejdeby i Kräklingbo, Johan Gairvide i Gothem, Joan Fjäle i Anga och Botolf Altheime i Buttle.

Det är med beklagande man nödgas konstatera att inte flera sådana dokument som köpebrevet från Norrlanda har kunnat bevaras till vår tid. Under mer än fyrahundra år förvarades det i Gothems prästgård. Vad kan då detta brev ge oss sena tiders barn för upplysningar.

Namnen på några bönder i de angränsande socknarna nämns, Olof Hejdeby i Kräklingbo, Johan Gairvide i Gothem, Johan Fjäle i Anga och Botulf Altheime i Buttle, samtliga bosatta inom Kräklinge sätting, men inom olika ting. Troligen var det gemensamt arvegods som de den gången sålde till Norrlanda kyrka. Änget vid Liste låg långt från de egna gårdarna och kanske ställde det sig svårt att bruka.

Ursprungligen hade detta brev varit försett med tre sigill, två av dessas ägare kan vi säkert identifiera, nämligen tingsdomaren Olof Kyrkebinge i Gothem, som också möter oss i andra dokument.

Olof var den tredje i sin släkt som innehade domarvärdigheten inom det gamla Lina ting. År 1485 redovisade han skatt för Lina ting till länsherren Ivar Axelsson Thott på Wisborgs slott och följande år sålde han 70 alnar vadmal hit.

Genom Olof Kyrkebinge kommer vi i beröring med den märkliga Kyrkebingesläkten, vilken kan uppvisa en lång rad tingsdomare. Hans son Thomas blev domare här 1487, senare domare i Kräklinge sätting 1511 och kort därefter landsdomare, den mest framstående av Gotlands styresmän. Samma ämbete nådde även Peder Kyrkebinge, under nära tjugofem år 1532-1556 innehade han landsdomarens ämbete, sedan han dessförinnan varit domare i Lina ting och Kräklinge sätting.

Det andra sigillet tillhörde landsens preasth Jacob i Gauthem. Denne Jacob var då prost i medeltredingen.

Det tredje sigillet har med största sannolikhet tillhört herr Jacob Sigleuis som var en av de sista prästerna i Norrlanda, innan socknen någon gång i början av 1500-talet kom att bilda pastorat med Gothem.

Från 1590-talet finns inventarieförteckningar för de flesta av Gotlands kyrkor. De bär i regel årtalet 1594 och här skall ges ett exempel hämtat från Garde kyrka och prästgård.

"Gaarde. Inventarium wti Gaarde kircke

En forgyldt kalk och Disk.ij (2) Alterklaed och ith Alterlagen ij meszehageler. Tho meszincks liwse stager. En liden liwsestage med en pibe aff messing. Eth Rockelin. Eth handtlagen. Eth gront Serrimbergerskt Klaede at ligge paa alterith, nar ingen communicantes er for handen. Eth rogelse kaar. Tho liwse kroner. Tho Alterklocker. En Alterbogh. En stor Örk wti kircken. En kijste. En kaaber rundt kaetel med kaaber logh till att gemme kirckens penge wtj.

En jaern staffer. En spade och en oxe. En tier bond. It becken till funten".

Från samma år finns även ett inventarium från Garde prästgård. Av detta framgår att i prästgården fanns bl.a storstuen och nystuen. I den senare var gästabudssalen inrymd och här stod ännu långbordet framför ett högsäte med svarvade stolpar, sannerligen ett återsken från svunna tider.

Inventariet upptar även följande: En Bibel paa Danske. En ordinantz Henrik Smidtz Register. En koe. 3 thonner Rugh. En brygge kaetel paa 1 thonne. Tho Bryggekaar. En kaaber kaetel pa 1½ spand wand. En tin kande. Eth langt bord och suarffuet saedtel wti nyestoffuen. En Sengested uti nyestoffuen. Eth langt bord och saedtel y storestoffuen. Eb vnderdyne. Trij hoffuedt dyner En rye……..

Allt är skrivet på danska, helt enkelt av det skälet att Gotland var en dansk provins vid den tiden och den kyrkliga ledningen utövades av en dansk superintendent, vilken då hette David Hansson Bilefeld.

Exempel på andra intressanta dokument inom denna grupp av handlingar är kyrkoräkenskaperna, i många gotländska församlingar finns dessa bevarade från tidigt 1600-tal och fram till våra dagar. För året 1614 finns de bevarade från nästan alla gotländska församlingar. Originalet förvaras i Rigsarkivet i Köpenhamn, men 1948 gjorde arkivtjänstemannen David Gadd en avskrift av detta material, vilket nu förvaras i Landsarkivet i Visby.

Självfallet ger dessa handlingar upplysningar om kyrkans och socknens inkomster och utgifter. Inkomsterna fördelas på kollektmedel (Tavle Pendge) Liig Pendge (likstol) samt tionde. Likstol betalades i samband med dödsfall som en ersättning till prästen och kyrkan. Tionde erlades som en kyrkoskatt och var satt i relation till de olika gårdarnas storlek. Tack vare dessa tiondelistor kan vi få fullständiga uppgifter om vilka gårdar som fanns i de olika socknarna vid den här tidpunkten och vilka som var deras ägare.

Som exempel har valts Hamra socken. I socknen fanns då sjutton gårdar.

På fem av gårdarna står två ägare antecknade, något som antyder att vissa gårdar var delade mycket tidigt, fyra av dessa gårdar Ejmunds, Sutarve, Sallmunds och Norrgårde var stora gårdar, vilka samtliga erlade högsta tiondeavgift fem marker, den femte gården var Suders som endast betalade en mark.

Övergår man sedan till vad som influtit i likstol kan man konstatera att 1614 hade inte mindre än fem barn avlidit i Hamra. Vid gården Suders hade bonden Peders barn dött och senare även hustrun. Samma år dog ett barn hos Povel Eymundts och tydligen även husbonden Povel själv, den gången fick dödsboet ge en ung ko i likstol till kyrkan, vilken värderades till åtta marker.

Kollektpengarna slutligen uppgick till fem marker.

Av de pengar som influtit betalades nio marker till Slottet, d.v.s till länsherren på Visborgs Slott, vidare gick fyra marker till prosten, till klockarens lön två marker. Bröd och vin till nattvardsfirandet kostade sex marker, samtidigt hade man även anskaffat en kalkduk vilken kostade fyra mark.

Vid den här tiden hade kyrkan även ansvaret för den eventuella vård om fattiga och sjuka som kunde förekomma. En särskild post som redovisas är de fattigas pengar, men dessa gick inte enbart till hjälp av fattiga och sjuka, från denna post betalades även en avgift till skolan i Visby.

GRUPP B.

Under senare delen av 1600-talet ålade biskoparna prästerskapet att föra anteckningar om födslar, vigslar och dödsfall bland sina församlingsbor. För Gotlands vidkommande inleddes detta arbete när Haqvin Spegel och Petrus Stierman var superintendenter här på 1680 och 90-talen.

Från senare delen av 1600-talet och fram till omkring 1740 fick samtliga församlingar på ön s.k. ministerialböcker. I några dödböcker har man gjort mera omfattande anteckningar, som t.ex. från Hablingbo 1692 skriver kyrkoherden Nils Stenman följande i Hablingbo dödbok. den 25 Mart, dödde kyrkiowärden Claes Olofsson Lill Wastäde, född til Biergess i Silte anno 1624 af fadren Olof Jacobsson och modr .Margreta. War gift med Malen Bärtilmässodotter i 39 år och haft sju barn. Har bodt en tijd till Bartelss, sedan till Gerete i Fardhem i 7 åhr. Sedan war klåcker det i tre åhr, der ifrån kom han hijt til Lill Wastäde och det bodt i 28 åhr, och här kyrkiowärd i 14 åhr, war mächta svag i sin Christendomskunskap. Ligger i kyrkian begrafwen och begrofs den 5 april.

I vissa dödböcker kan man även få ett begrepp om tidsläget. Från olika källor vet vi att 1772 var ett besvärligt år här på Gotland. Spannmålspriserna var mycket höga, troligen grasserade någon epidemi här på ön och kanske dog en del människor av svält.

I Öja kyrkobok har kyrkoherden Bartel Rundberg bl.a gjort följande noteringar: Husbonden Anders Andersson, Skogs i Hamra, var född vid Hägur i Eksta 1727 och hade 1760 gift sig med Anna Hindrichsdotter Skogs. 1772 hade han besökt sitt hem i Eksta, där han avled av håll och stygn, begrovs för fattigdoms skull på Eksta kyrkogård. Han blev 45 år.

Husbonden Olof Andersson, Ojmunds, dödde i tvinsot och i ett fattigt tillstånd. Han blev 46 år.

Ovan ett exempel ur Öja kyrkoarkiv. I detta fall ur dödsbocken. Notiserna under första halvan av år 1816 illustrerar väl barnadödligheten vid den här tiden. Under februari upptas att kyrkovärden Nils Mattson Sutarves son Nils, född den 1 februari samma år, dog av okänd barnsjukdom och är begraven på kyrkogården. Under månaderna mars och maj dog ytterligare två barn, mindre än ett år gamla. Källa SE/VILA/23092/C1/2 (1753-1847) - C0073529-00263 (Riksarkivet).

En annan viktig del av den här gruppen handlingar är husförhörslängderna. Dessa utgör ju den verkliga folkbokföringen. Här finns alla socknens innevånare förtecknade efter hushåll. Husförhörslängderna är av varierande i ålder, i några församlingar började prästerna att lägga upp dessa under senare delen av 1600-talet. Den första husförhörslängden i exempelvis Garde pastorat tillkom redan 1688 och fördes fram till 1737, den omfattar socknarna Etelhem och Garde. I regel finns husförhörslängder från senare delen av