Händelser under ett aktivt och avancerat friluftsliv: Vandring, skidåkning, bergsbestigning, långfärdsskridskor och paddling välden runt

By Bengt Rodin

Den här självbiografiska boken, riktar sig både till aktiva friluftsmänniskor och till dem som är intresserade av att läsa om andras upplevelser av friluftslivet. Boken handlar om författarens händelserika och mest minnesvärda turer under 56 år i vildmarker världen runt.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 18, 2020
• ISBN: 9789179694838

Bengt Rodin

Bengt Rodin 71 år. Gift två vuxnabarn. Bosatt i karlskoga. Bengt har sedan tolv ärs ålder ägnat stor del av sin fritid åt avancerat friluftsliv, i form av fjällvandring såväl sommar som vinter, beergsbestigning, långfärdsskridskor och kajakpaddling. Vid 66 års ålder drabbades han av en kraftig sroke. Trots att han hars ena ben är delvis förlamad och han är delvis rörelsehidrad. har han fortsatt med friluftslivet, framförallt paddling och vandring

Book preview

Bengt Rodin (69) har genomfört många turer i naturen, sedan tolv års ålder. Hans stora intresse har varit ett avancerat friluftsliv i alla dess former. Det har handlat om vandring, klättring, skidåkning, långfärdsskridskor och inte minst kajakpaddling. Han har deltagit i ett flertal expeditioner, både som deltagare och ledare. Det har blivit ca 300 turer, allt i från några dagar upp till nio veckor, ca 2700 tältnätter världen runt.

Innehållsförteckning

Inledning

Den första fjällupplevelsen

Sprängning vid Gåsenstugan

Vaktmästare i gamla Sylstationen

Klätterkurs i Kebnekaise

Skidtur Storulvån-Grövelsjön i februari

Första gången i Sarek

Insnöade i Pårtemassivet

Ensamtur i Sarek

Tre veckor i Sarek vintertid

Glaciärtillbud i Joutenheimen

Urin i ansiktet i Storådörren

Klättring i Pårtemassivet vintertid

Klättring i Kebnekaise som slutade med katastrof

Första svenskar på en 7000 meters topp

Sarektraversen

Kajak från Sulitelma till Stenudden §

Med min son på paddeltur i Padjelanta

Första svenskar på en 8000 meters topp

Med familjen i Sarek

Gunnbjörnsfjell – Mont Forel

Med mina barn och deras farmor till Padjelanta

Med kunder till Grönland

Min andra bestigning av Mont Forel Grönland

Miss Busby

Med gummibåt i Scoresbysundsfjorden

Med kajak på Helgelandskusten

Milleniumskiftet i Phuketområdet Thailand

Med skridskor från Örebro till Stockholm

Med kajak i Nordvestfjord, världens längsta fjord

Bahamas med kajak

Prins William Sound Alaska

Mexiko med kajak

Belize

130 mil i en dubbelkajak i Patagonien

På egen hand i 6 veckor i Scoresbysundsområdet

Padjelanta med kajak

Lofoten runt med kajak på egen hand

Turer mot alla odds

Besökta platser med kajak världen runt

Inledning

Den här boken riktar sig framförallt till aktiva friluftsmänniskor. Genom att berätta om mina mest händelserika och mest minnesvärda turer under 57 år i vildmarker världen runt, är det min förhoppning att historierna skall inspirera andra till att uppfylla sina drömmar om att utföra avancerade turer i vildmarkerna världen runt. Som betalning kan ni vänta er ett rikare liv. Som jag brukar säga: Pengar kam man bli av med men goda minnen varar livet ut. Förhoppningsvis så lär ni er en del av de misstag som beskrivs i den här boken. Om jag skall välja ut den aktivitet som är viktigast för att få sina drömmar genomförda så är det framförallt att starta planeringen i god tid före genomförandet. Till de större expeditionerna rekommenderas att starta med planeringen minst ett år i förväg. De starka naturupplevelserna samt nöjet att få dela dem med goda vänner, har varit den största drivkraften för att genomföra mina turer.

Den 15/11 2017 drabbades jag av en stroke, till att börja med så trodde jag att det var kört med mitt friluftsliv, men när jag märkte att tillfrisknandet gick ganska fort, speciellt i överkroppen, bestämde jag mig för att jag skulle pröva hur det gick att paddla kajak. När jag väl kom i min ombyggda dubbelkajak så gick det bra att paddla. Det blev 4 turer med tältning första sommaren och 6 större turer sommaren därpå. med totalt 20 tältnätter. Hittills har det sammanlagt blivit 60 mil och ett 30-tal tältnätter.

Med detta sagt kan det inte nog betonas, hur viktigt det är att när man drabbas av en allvarlig sjukdom, att man har som målsättning att kunna gå tillbaka till det som var ens favoritsysselsättning före den allvarliga sjukdomen. För min egen del är det återgången till friluftslivet som har gjort tillfrisknandet möjligt. Jag är evigt tacksam för alla de upplevelser som livet har privilegierat mig med och som jag nu genom den här boken får delge andra.

Karlskoga den 30 mars 2020

Bengt Rodin

Den första fjällupplevelsen

Jag minns än idag hur överväldigad jag blev när jag stod vid Enafors station och blickade ut över Storsnasen. Året var 1963 vid påsktiden, jag var tolv år gammal. Det var min far Ivar Rodin som hade tagit med mig hit upp. Innan det här besöket kände jag knappt min far Jag var bara ett halvt år gammal när mina föräldrar skildes åt.

Far var tillsyningsman för fjällstugorna i södra Jämtland och norra Härjedalen med tillhörande ledsystem och vindskydd. Han bodde i den då väglösa Storulvåns fjällstation. Han hade en "Skido’’ snöskoter med imponerande 7 hk, som han var en av de första i Sverige att införskaffa 1962. Eftersom det var vissa garantifel på den skotern, så hade en ny skoter anlänt till Enafors. Han behöll båda skotrarna en vecka för att jag skulle ha en egen under den kommande veckan.

Vi åkte upp till Storulvån med varsin skoter, i den för mig imponerande hastigheten av 15 km/h. Efter ett par dagar så var det dags att åka till Anarisstugan via Vålåstugan och Vålådalen, men innan vi nådde fram till Vålådalen, så var vi tvingade att återvända till Vålåstugan på grund av dåliga snöförhållanden. Hemvägen gick via Gåsenstugan och Sylarnas fjällstation, då såg vi skymten av en järv. Jag var otroligt imponerad av Sylmassivet. Det minne som kvarstår förutom de starka fjällupplevelserna, var de stirrande skidåkarna, som inte förstod vad det var som körde förbi dem.

Sprängning vid Gåsenstugan

Åren efter min introduktion i fjällvärlden tillbringade jag med min far i Jämtland och norra Härjedalen Eftersom han var fisketillsyningsman, hade han tillstånd att fiska överallt, vilket vi utnyttjade till fullo. Mitt första besök i Lunndörrspasset imponerade kraftigt på mig. Det blev besök i Anarisstugan, den gamla numera rivna Lunndörrstugan, Stensdalsstugan, (det var den enda stugan i området som hade stugvärd), Gåsenstugan och Ulvåtjärnsstugan som numera är nedklassad till vindskydd.

Det är en händelse från Gåsenstugan. som har etsat sig fast i minnet.

Min far Ivar Rodin

Foto Bengt Rodin

I min fars jobb ingick att tömma latrintunnorna, jorden var svårgrävd, speciellt på 1200 meters höjd. Min far var en klurig man med lösningar på det mesta. Varför inte använda dynamit, frågan var bara hur mycket? Han grävde en liten grop, bara två meter från det gråa dasset. Han tog två dynamitgubbar som han lade längst ned i den lilla gropen. Efter att ha tömt latrintunnan över dynamiten, så tände vi på och tog skydd bakom stugan. En kraftig ljudbank rullade över fjället. Den bruna kaskaden av skit, kryddat med ett par bruna långkalsonger, som flög ett tiotal meter ovanför stugan. Kalsongerna dalade sakta ned och fastnade på taknocken. Den gråa väggen på dasset blev snabbt målad i brunt.

Vaktmästare i gamla Sylstationen

Det var sommaren 1965 som jag som fjortonåring fick anställning som vaktmästare på Sylarnas fjällstation. Det var en omtumlande upplevelse, att den hormonstinna tonåringen fick jobba ihop med ett 20-tal tonårstjejer. Jag uppgav att jag var 17 år, det höll i 14 dagar, när den lögnen avslöjades, blev det ett herrans liv. Det hade varit trevliga 14 dagar. Jag blev tvungen att ta ledigt ett par dagar. Jag gav mig ut på min första fjälltur på egen hand. När jag efter tre dagar kom tillbaka, hade det lugnat ner sig.

En dag skulle helikoptern komma med 36 kg varor, 10 kg med tomater och 26 kg rabarber. Lådorna hamnade i Tjallingen, på grund av att helikoptern inte kunde flyga, beroende på dåligt väder. Jag blev tillfrågad av föreståndaren. om jag kunde gå ner till lapplägret Tjallingen (det var 14 km enkel väg) och hämta de 10 kg tunga tomaterna. Jag blev jätteglad och sprang iväg tidigt på morgonen nästkommande dag. Väl nere i Tjallingen visade det sig att det hade blivit ett misstag, både tomaterna och rabarberna var där, varvid jag krängde på mig de 36 kilona.

Väl framme i Sylarna möttes jag av en mycket orolig föreståndare som menade att jag skulle ha tagit bara tomaterna. Det blev inte bättre av att jag dagen därpå, vaknade med 39 graders feber, som troligtvis var förorsakad av överansträngning. En mycket orolig föreståndare kom in till mig en gång i timmen och kollade tempen som inte ville gå ned. Då kom jag på att jag kunde knacka ned termometern till 37 grader. Jag misslyckades och den gick ned till 33 grader! Jag blev förstås avslöjad och det hela resulterade i ytterligare två dagar i påtvingat sängläge.

På väg upp till Syltoppen

Klätterkurs i Kebnekaise

Sommaren 1967 skulle förändra mitt liv, jag hade redan året före sökt till en klätterkurs i Kebnekaise men jag var tvungen att