Hitlers liv och död

By Allt om Historia

Med en förförisk retorik och visioner om Tyskland som ett mäktigt världsrike kunde Hitler locka flera miljoner människor. Men vilket slags människa kan få en sådan uppslutning?Vi går tätt inpå Hitler som individ. Hans ambitioner, vanor, familjeliv, sällskapsdjur och privata gemak – från lyxvillan Berghof i Alpernas friska luft till den klaustrofobiska Führerbunkern under Berlin. Ord som karisma och charm gick igen, när bekanta och partikamrater beskrev personen Adolf Hitler. Charmen gick dock inte djupare än att han iskallt röjde undan alla som stod i vägen för nazismen, och gav order om världskrigets massmördande.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 27, 2020
• ISBN: 9788726707991

Book preview

massmördande.

1. Västfrontens störste fegis

I nästan 100 år har historikerna trott att den unge Hitler kämpade tappert i de främsta leden under första världskriget. Nyfunna dagböcker och brev avslöjar emellertid att hjältebilden är en nazistisk lögn. I själva verket var Hitler en nörd som mestadels höll till långt bakom fronten.

Av Ditte Jensen

Kulsprutorna spyr ut svärmar av kulor i det gulbruna gasdiset som ligger som ett tungt täcke över skyttegravarna. Det är våren 1917 och de flamländska fälten i det höglänta Vimy i norra Frankrike har förvandlats till ett sorgligt månlandskap.

I ett skyddsrum långt bakom fronten håller de tyska officerarna och deras stab till. På sin fasta plats i hörnet sitter en ung ordonnans med patronväskan kring midjan och geväret intill sig. Han är djupt försjunken i en bok och låter tankarna sväva fritt – långt från de fasor som hans kamrater upplever vid fronten. Två decennier senare ska han bli Tysklands mäktigaste och mest populäre man. Den spenslige soldaten är Adolf Hitler.

Frontsoldaterna hade bara en sak att säga om Hitler – och andra privilegierade som tillbringade kriget i säkerhet långt bakom fronten: baklandssvin!

Sanningen dränktes i propaganda

I nära 60 år efter nazistregimens fall har historikerna trott att Hitler kämpade som en hjälte under första världskriget. Det har berättats hur den unge ordonnansen sprang med meddelanden från ena änden av fronten till den andra, med kulor vinande kring öronen. Kriget var Hitlers universitet och han avgick med toppbetyg – trodde alla.

Forskarna förlitade sig på Hitlers egna berättelser samt de böcker och ögonvittnesskildringar som till största delen var skrivna efter nazisternas maktövertagande år 1933. Men de missade en viktig detalj. Det enda syftet med allt detta material var att få Hitler att framstå som en modig och offervillig soldat, en god förebild för det tyska folket. Tidigare okända brev och dagboksanteckningar skrivna av bl.a. Hitlers kamrater, samt förbisedda anteckningar från hans regemente ger en helt annan bild. Inte nog med att Hitler var en usel soldat. Enligt den brittiske historikern Thomas Weber vistades han i stort sett aldrig vid fronten och han ägnade mer tid åt att teckna än åt att kasta granater.

Kriget mottogs med jubel

Hitlers krigsäventyr började söndagen den 2 augusti 1914. Dagen innan hade Tyskland förklarat krig mot Ryssland. Unga entusiastiska röster steg från gator och torg i München. Mitt i folkmassan stod den 25-årige Adolf Hitler. Han var klen till växten och bara 173 cm lång, och hade därför dömts ut vid mönstringen i Österrike. I stället tog han frivilligt värvning i den tyska armén som tog emot alla män de kunde få.

Hitler placerades i Regiment List i Bayern. De frivilliga fick grågröna uniformer med en röd rand längs byxbenet. Revären fick under inga omständigheter bli smutsiga, löd ordern. Men det fanns inga hjälmar kvar att dela ut. I stället fick Hitler och hans kamrater hattar som hade klätts med grått bomullstyg för att de skulle se ut som stål.

På träningsläger utanför München kämpade nu regementets soldater för att komma i form, lära sig resa tält och skjuta. Hitler klagade över de långa marscherna. I ett brev till sin hyresvärds hustru, Anna Popp, i München skrev han: De första fem dagarna i Lechdalen har varit de mest utmattande i hela mitt liv. Och det var fler som beklagade sig. De nya rekryterna var långtifrån redo för krigets strapatser.

Regiment List besköt tyskt flyg

Samtidigt hade både Frankrike och Storbritannien gått med i kriget på rysk sida. I september 1914 ryckte de tyska trupperna fram i hopp om att snabbt kunna besegra fransmännen och britterna. Fronterna hade dragits upp och i mitten låg den strategiskt viktiga staden Ieper. Hitlers regemente skulle delta i anfallet. Soldaterna var ivriga och fyllda med kampvilja. De längtade efter att få komma ut i strid: Männen försöker döda höns med sina bajonetter, och risken är stor att de skadar varandra, skrev officeren Ludwig Bassenheim uppgivet i sin dagbok.

Än mer upphetsade blev rekryterna när de upptäckte ett flygplan på himlen. I nästa sekund var luften svart av kulor. Med ivriga tillrop och en ihärdighet som var betydligt större än deras vapentekniska kunskaper gjorde amatörerna allt de kunde för att skjuta ned planet. Alltför sent upptäckte de att planet inte var franskt – utan tyskt.

En tidig oktobermorgon kämpade sig regementet fram genom leran och dimman och kom till fronten. De fick i uppdrag att slänga ut de brittiska styrkorna ur den flamländska staden Gheluvelt.

Soldaterna var heta på gröten och alla greppade varsitt nytt gevär som nyligen kommit. Men ett par minuter senare förbyttes begeistringen i frustration. Soldaterna hade inte den blekaste aning om hur gevären fungerade. De gevär som använts under utbildningen var gamla modeller som såg helt annorlunda ut. Efter flera misslyckade försök att instruera soldaterna gav officerarna upp. De gav rekryterna en hög gamla gevär, väl medvetna om att det skulle vara mer tur än skicklighet om soldaterna kom levande ur striden.

Med en sikt på mindre än 40 meter angrep soldaterna fiendens positioner och passerade de första brittiska skyttegravarna. I sin iver att ta sig fram glömde Hitler och hans kamrater alldeles bort att kontrollera om skyttegravarna var tomma. I nästa sekund var de omringade. Britterna öppnade eld mot tyskarna både framifrån och bakifrån. Och just när tyskarna trodde att det inte kunde bli värre, blev de även beskjutna av andra tyska enheter som förväxlade de grå bomullshattarna med britternas hjälmar. Inte förrän britternas ammunition tog slut lyckades Hitler och övriga överlevande krypa tillbaka till sina egna linjer. Katastrofen kostade Regiment List 349 av totalt 3.000 soldater.

I ett brev till en bekant i München beskrev Hitler totalfiaskot annorlunda:

Vi tömde skyttegravarna. Många kom ut med händerna över huvudet. De som inte gav upp, mejades ned. Tysklands offensiv hade stoppats och de båda arméerna befäste sina ställningar. Ett flera år långt skyttegravshelvete tog sin början – men inte för Hitler.

Från frontsoldat till baklandssvin

En månad efter Regiment Lists katastrofala debut på västfronten förflyttades Hitler till högkvarteret. Här skulle han tjänstgöra som ordonnans åt regementsledningen. Enligt gängse uppfattning var ordonnansernas arbete förknippat med stor fara. Detta utnyttjade nazisterna när de senare skulle beskriva Hitlers bedrifter under kriget. Enligt propagandaskrifterna var hans jobb nämligen mer riskfyllt än något annat uppdrag i regementet. Medan frontsoldaterna tog skydd i skyttegravarna var den unge ordonnansen tvungen att ständigt riskera livet:

Hitler var en av de tappraste soldaterna. Han var tvungen att springa rakt genom gevärselden med meddelanden från den ene officeren till den andre, stod det i en tysk barnbok från 1935.

Men nazisterna nämnde aldrig att Hitler inte alls var bataljonsordonnans – han var i stället budbärare mellan kommandoposter bakom fronten. Nyligen upptäckta dokument avslöjar att Hitler bara vid enstaka tillfällen befann sig närmare striderna än 5-10 km. Han skulle alltså ha haft en extrem otur om han hade blivit beskjuten medan han sprang runt med sina meddelanden. En enskild händelse skulle dock komma att blåsa liv i nazisternas berättelser. Strax efter att Hitler utnämnts till ordonnans räddade han livet på sin överordnade.

Hitler tog åt sig äran

I mitten av november 1914 fick Regiment List i uppdrag att storma en befäst skog utanför den belgiska staden Messines. Plötsligt såg Hitler och hans kamrat Anton Bachmann att överstelöjtnant Philipp Engelhardt hade lämnat sitt gömställe i utkanten av skogen. Den unge officeren upptäcktes genast av fransmännen och i nästa ögonblick ven kulorna kring öronen på honom. Utan att tveka kastade sig Hitler och Bachmann ut framför Engelhardt som levande sköldar – åtminstone var detta hur nazisterna senare beskrev händelsen.

Dokumentation över Regiment Lists insats 1915 bekräftar att Hitler deltog i räddningsaktionen, men där slutar likheten mellan verklighet och nazisternas propaganda. Enligt uppgift var det fyra ordonnanser och inte bara Hitler och Bachmann som räddade officeren. Dessutom befann sig Bachmann inte under direkt beskjutning, men männen blev oroliga eftersom det sköts i närheten, och därför förde de honom i säkerhet.

Alla fyra ordonnanserna tilldelades det prestigefyllda järnkorset av andra graden för sin insats.

Det var den lyckligaste dagen i mitt liv, skrev Hitler senare.

Somme slukade liv i rasande takt

Efter ett relativt lugnt år vid fronten tog striderna fart igen år 1916. Antalet döda ökade explosionsartat på båda sidor och när britterna angrep den nordfranska dalgången Somme den 1 juli var det med långt färre män än planerat. Första dagen blev en av de blodigaste på västfronten, och det blev snart helt uppenbart att soldaterna stupade i snabbare takt än nya hann sättas in.

Under hela sommaren kunde männen i Regiment List höra striderna och sammandrabbningarna vid Somme, 70 kilometer längre söderut. Det ryktades att britterna hade satt in ett nytt pansarmonster som stod emot kulsprute- eld, och många soldater led av granatchock. Berättelserna skrämde soldaterna i Regiment List. Några vägrade att lyda order. Som en soldat vid regementet sade till sin överordnade: Jag struntar i om du skjuter mig. Jag kan till och med ge dig en kula så att du kan göra det, trots att jag har fru och barn.

Granat stoppade Hitler

En morgon