Friherrinnan: En berättelse om familjen på en herrgård i början av 1900-talet

By Lennart Rappe

I nästan hundra år låg breven bevarade i en låda. Breven innehöll hemligheten om Hanna, den unga friherrinnan, som en dag skulle flytta in på den förnämliga släktgården.
Lyckan tycktes fullkomlig för Hanna, när hon med sin fästman Johan vid sin sida för första gången stiger uppför trappan till den stiliga herrgården. Hanna är den välsituerade men oerfarna dottern från ett gods i Skåne. Johan är äldste sonen i gårdens anrika familj.
Medan Hanna omfamnar sin roll som familjens unga friherrinna upptäcker hon allt mer om sin nya familj. Familjens söner har fått en uppfostran som passar dåligt till de förändrade tidernas krav. En svår sjukdom håller familjens döttrar i sitt grepp. Deras kamp för hälsa och kärlek för dem ut på långa resor i Europa. Samhällets snabba förändring gör sig ständigt påmind.
Hanna blir aldrig fri sin längtan tillbaka till sitt barndomshem trots att allt i början tycks gå bra för henne.
Johan har svårt att axla sitt ansvar. Stora utgifter, spel och andra kvinnor kommer i hans väg. Hanna vill inte se Johans brister förrän han en dag måste berätta att hennes liv som uppburen friherrinna är i fara.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 9, 2020
• ISBN: 9789180073172

Lennart Rappe

Upptäckten av de 500 breven skrivna av Hanna gav författaren inspirationen till att i romanform återge livet för Hanna, den familj och släkt som omgav henne och de människor hon mötte ute i samhället. Trilogin om Friherrinnan är författarens första böcker, som han skrivit efter pensionering från en lång verksamhet inom näringslivet.

Book preview

FÖRORD

Denna bok bygger på brev som bokens Hanna en gång skrev till sin mamma. Hannas brev omfattar några händelserika år i hennes liv med början det året då hon träffade sin blivande make. I breven skildrar Hanna sin egen familj och de människor hon möter i sin nya familj.

Beskrivningen av många av berättelsens personer och händelser har sin grund i brevens innehåll, men de har av författaren omskapats, så att dessa blivit berättelsens egna personer. Hanna och alla familjemedlemmar har givits andra namn.

Brevens historiska personer har fått behålla sina riktiga namn, då de tillhör berättelsens samtid.

Andra personer vilka inte omnämns i breven är skapade av författaren.

Mycket av vad som händer bokens personer har författaren förändrat eller helt hittat på.

INNEHÅLL

Inledning.

1901.

Sofiahemmet

Återseendet

En vacker kvinna

Vägvalet

Första besöket

En friherrinna

Så var det sagt

1902.

Gifta

Ny i Småland

Tecken

1903.

Första barnet

Samvetskval

Redan biskop

Inspektor

Den som bestämmer

Resan En annan Eleonor

Livet rinner bort

Något eget

1904.

Elin och biskopen

Två barn

1905.

Inte med min dotter

Kort lycka

1906.

När vårvindarna komma

Råttor och herrskap

1907.

Majas hopp Charlotta

Natt i slottsruinen

Eget svek

Höst i San Remo

Jakten

1908.

Oroande aningar

Trettio tusen kronor

Vigda i Rom

Förbrukat arv

Våga minnas

Sommarvärme

En egen jul

FAMILJERNA

FAMILJEN VON RITZOW

Oskar gift med Emelie

Deras barn, ingifta och barnbarn

Johan gift med Hanna Denlinck, barn Magdalena, Filip och Christian

Ludvig

Elin gift med Malcolm Kotter, barn Emmy

Maja gift med Gabriel Tamar

Tomas

Mikael

Signe

Christina

FAMILJEN DENLINCK

Edvard gift med Lovisa

Deras barn

Karin

Robert

Hanna gift med Johan

Elsa

Maud

INLEDNING

Hanna reste sig med möda från sin fåtölj. Hon skulle aldrig bli av med värken i sina knän. Hon suckade när hon tog de första stegen. Sedan blev det lättare. Hon gick fram till fönstret. På gatan nedanför passerade några bilar. På trottoaren gick en kvinna med en barnvagn. Ljuset flödade genom ställningarna, där nya hus höll på att växa upp. Det gamla skåpet stod intill fönstret. Det var från deras första gemensamma bostad. Hon vred om den stora nyckeln. Ett svagt gnissel hördes från gångjärnen. Hon sträckte sin hand till det innersta hörnet på den översta hyllan. Där brukade ingen leta. Det gamla fotots ram var i lackerat trä med en sträng av guld i kanten.

Själv stod hon i mitten av fotot iförd sin brudklänning med en myrtenkrona fäst i håret. Hennes ansikte med de välskurna dragen var riktat rakt fram. Johan stod på hennes vänstra sida. Han var aningen kortare än hon. Med sin strama hållning, mittbena och tunna mustasch såg han ut som en adelsman skulle på den tiden. På hennes högra sida stod hennes föräldrar till synes upprymda av den högtidliga dagen. Hennes omtänksamme pappa och hennes älskade mamma som alltid hade kommit till hennes hjälp. Bakom föräldrarna stod hennes syskon.

På Johans sida stod hennes nya familj. Den skulle bli en del av hennes liv de närmaste tjugo åren. Bredvid Johan stod hans föräldrar. Hennes svärfar som genast hade tagit henne till sitt varma hjärta. Bredvid honom hennes svärmor som tydligt var tärd av sjukdom. Bakom Johans föräldrar stod hans tre bröder till utseendet lika sin storebror. Johans två äldsta systrar stod mellan bröderna. De hade varit tunna redan då. De två små systrarna hade fortfarande varit barn. De stod framför sina föräldrar.

Hon hade varit fylld av förhoppningar som nybliven hustru till familjens äldste son.

Hanna kunde inom sig fortfarande höra Johans viskning när han hade kysst henne inför de hurrande bröllopsgästerna.

Jag kommer alltid att älska dig.

Trots allt som hade hänt trodde hon fortfarande att det var sant.

1901

SOFIAHEMMET

Hanna var rejält trött när tåget sent på kvällen rullade in på Stockholms centralstation. Hon såg genast sin brors ansikte bland alla de väntande.

Välkommen till Stockholm lillasyster. Du ser verkligen frisk ut och så stilig du är i din hatt. Det är säkrast att vi far direkt till Sofiahemmet. De vet att du skulle anlända sent och vill väl inte sitta uppe hela natten. De har ju tidiga vanor.

Utanför stationen väntade flera hästskjutsar. Robert hjälpte Hanna upp i en ledig vagn och tog plats bredvid henne.

Förresten häromdagen stötte jag på Johan.

Hanna kände ilningen genom hela kroppen. Hon hade ofta tänkt på Johan och undrat hur hon skulle kunna få träffa honom igen. Han var plötsligt alldeles i närheten. För Hanna förändrades hennes tankar om provtjänstgöringen. Nu fanns möjligheten att få återse Johan. En varm våg av lycka följd av en kylig men mindre våg av rädsla sköljde genom henne. Skulle detta bli det återseende hon hade hoppats på eller skulle Johan bara vara en tillfällig kontakt. Hanna var lättad när hon såg att hennes tankar undgick Robert.

Ja, du vet jag var på väg till skolan som vanligt på morgonen när Johan kom rakt emot mig. Han var klädd i uniform. Regementet ligger på Valhallavägen där jag går förbi på min väg till skolan. Han frågade om jag ville följa med på en båttur till Vaxholm och besöka fästningen. Han skulle dit med några kamrater från regementet. Han ligger på Svea Artilleriregemente. Jag berättade för honom att du skulle komma hit upp och vara provelev på Sofiahemmet. Det vore väl trevligt om jag kan ordna så att vi kan träffas. Vad tycker du om det?

Det vore trevligt.

Hon försökte behärska sin röst.

Valhallavägen var det. Sofiahemmet var det.

Kuskens höll in ekipaget framför en hög järngrind bakom vilken en röd tegelbyggnad skymtade i kvällens mörker. Robert sköt upp den höga grinden och gav Hanna en snabb kindpuss när de skiljdes. Hon hade inte riktigt uppfattat vad Robert sagt om att de snart skulle ses igen. Hon vände sig tillbaka medan hon med den tunga väskan gick uppför trappan. Hon såg att Robert hade hunnit försvinna.

Nattsköterskan visade Hanna genom en lång korridor som ledde till hennes rum. När hon stängt dörren satte hon sig tungt på sängen och såg sig om. Det fanns ett smalt fönster, en stol, ett litet skrivbord, en garderob och ett nattduksbord. På nattduksbordet låg en bibel. På vägen in hade nattsköterskan sagt att hon skulle träffa föreståndarinnan fröken Brigen klockan sju nästa morgon.

Hon tar alltid emot de nyanlända för ett samtal och samtidigt skall fröken hämta ut sin elevuniform. Frukosten serveras i matsalen klockan sex.

Hanna var genomtrött efter den långa tågresan.

Nedkrupen mellan de svala lakanen kände hon dunket från rälsens skarvar och lukten från lokomotivets rök. Det hade varit en lång dag. Hon hade väckts tidigt av fågelsången i parken runt gården där hemma. Hennes pappa Edvard hade följt med i skjutsen till stationen. Tågresan hade tagit nästan en hel dag. Hon hade oroat sig en hel del men glatt sig åt att Robert skulle möta henne. Det som Robert berättat snurrade i hennes huvud tills hon somnade tungt.

Hanna vaknade nästa morgon av att en gonggong ljöd i korridoren. När hon trädde in i matsalen möttes hon av ett sorl av röster och ljudet från tallrikar, koppar och bestick. Unga flickor var i färd med att förse sig med frukost. Några stod vid buffén och tycktes osäkra om vad de skulle ta då det fanns så mycket att välja på. Andra satt redan vid bordet.

God morgon.

Hanna gled ner på en ledig stol vid det långa bordet.

Skratt och igenkännande utrop blandades med instämmande nickningar och ögonkast. Hanna förvånades hur lätt flickorna hade att tala med varandra trots att de träffats först dagen innan. När hon svarade märkte hon att hennes dialekt var annorlunda. Hon såg hur några försökte kväva sitt fnitter. Hanna tystnade. Hon hade inte föreställt sig att hennes tal kunde väcka munterhet.

Hanna förstod att de flesta kom från Stockholm eller i närheten. Hon var den enda som var från Skåne. Hon kunde inte värja sig från tanken att hon inte passade in.

Efter frukosten bröt alla upp. Hanna gick till sitt möte med föreståndarinnan.

Välkommen fröken Denlinck.

Fröken Brigen var en senig kvinna i medelåldern. Hon var klädd i en svart sköterskeuniform med en hög krage som såg ut att vara obekväm. Hon studerade Hanna omsorgsfullt en lång stund.

Hanna ser ut att vara en frisk och duktig flicka och lång är hon minsann. Ja, vi behöver starka kvinnor i sjukvården. Det är ett krävande yrke både för huvudet och kroppen. Hur länge har Hanna funderat på att bli sjuksköterska?

Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det. Min bror läser här i Stockholm. Det var han som föreslog att jag skulle söka hit.

Ja, då får Hanna se om hon valt något som hon skall trivas med. Det skulle förvåna mig om Hanna inte skulle göra det. Det gör alla efter ett tag.

Jag kommer att göra mitt bästa.

Som Hanna förstår är Sofiahemmet ett sjukhus och därför gäller stränga regler för alla som arbetar här. Våra regler är till för att vi inte skall göra misstag som kan skada våra patienter. Här gäller noggrannhet, lydnad, punktlighet och perfekt hygien. Så vill vi att våra elever skall vara utvilade inför sin arbetsdag. Därför skall man vara på sitt rum senast klockan nio på kvällen. Så får Hanna se till att hon inte överanstränger sig nu i början då allt är nytt och ovant.

Det var tydligt att fröken Brigens instruktioner inte tålde några invändningar. Hanna tyckte om hennes sätt att både vara sträng och visa henne omtanke.

Jag betraktar proveleverna som vore de mina egna barn. Nu skall Hanna prova ut sina kläder. Hanna träffade väl sina nya kamrater vid frukosten. De är alla väldigt söta och rara. Sedan får Hanna gå till sin första lektion. Hanna har tur för idag har vi besök av professor Lagerberg. Han skall tala om bakterier och vikten av god hygien. Hanna kommer snart att förstå hur viktigt det är för oss. Ingen patient kan bli frisk utan god hygien.

Hanna kom just i tid till föreläsningen. Hon skyndade sig att ta en plats långt bak då salen snabbt fylldes. Flickornas sorl tystnade när en lång man i vit rock kom in i rummet. Han tog ett vigt steg upp på det låga podiet, vände sig lugnt mot alla flickornas blickar. Han önskade god morgon och fick spridda röster till svar.

Professorn började tala. Hanna sjönk tillbaka på sin stol och lyssnade. Han illustrerade med att rita och skriva på en tavla och visa några planscher. Hanna märkte inte att professorn talade en hel timma. Hon ryckte till när han tystnade. Stolarna började slamra då alla reste sig. Hon hade velat sitta kvar och lyssna ännu mer.

Resten av dagen fick eleverna i mindre grupper följa med i sjuksköterskornas arbete med patienterna.

Tidsschemat för en provelev vid Sofiahemmet var digert. En dag i veckan hade de två timmar ledigt på eftermiddagen. Annars var dagarna fyllda från tidig morgon till sent på dagen. Kvällarna var det meningen skulle användas för läxläsning. På lördagarna hade de ledigt efter klockan tolv. Enbart på söndagarna var de helt lediga.

Dagarna var hektiska från den tidiga morgonen ända fram till kvällen. Då gick hon igenom sina anteckningar och läste några sidor i sin lärobok för sjuksköterskor. Det var när det blivit tyst runt om henne som hennes tankar gick till Johan. När skulle Robert höra av sig och föreslå något med Johan? Hur skulle hon få tid att söka upp sin bror utan att avslöja sig inför honom. För tänk om Johan inte var intresserad av henne längre. Det var ju trots allt länge sedan de hade träffats och bara två gånger. Hon förirrade sig i ett virrvarr av hoppfulla och oroliga tankar.

På lördagens kväll hade Hanna haft en vecka som hon tyckt varit den längsta hon kunde minnas. När hon kom in på sitt rum låg det ett brev på hennes skrivbord. På handstilen såg hon att brevet var från Robert. Hon öppnade det och läste.

Kära Hanna jag är tyvärr upptagen till helgen. Skall ut med några kamrater. Har meddelat Johan att du börjat på S. Din bror R.

Hanna sjönk ner på den lilla stolen i sitt rum. Tänk om Johan kunde höra av sig. Hon överväldigades av en stark längtan. Han var ju så elegant, smärt och manlig.

Första gången hon hade träffat Johan var när hennes pappa hade bjudit in agronomelever från Alnarps lantbruksskola. Hannas pappa var intresserad av nya lantbruksmetoder. Han hade ägnat förmiddagen till att visa runt på deras gård Hildaslund. Besöket hade avslutats med lunch. Hennes pappa hade bjudit med Hanna som för tillfället varit hemma. Bland de unga männen hade det varit en som hade väckt Hannas intresse. Hon hade sett på sin pappas leende att han var road av vad den unge mannen hade att säga. Mannen hade mörkt hår, kammat med mittbena och en tunn mustasch över sina fylliga läppar.

När sällskapet hade avslutat lunchen bjöds de ta kaffe med avec och cigarr i salongen. Salongen hade mörkröda tapeter med medaljonger i guld. Gardinerna var i samma guldfärg och hängde tungt mot golvets mjuka matta. Salongen var mycket ombonad och höll solljuset ute.

Hanna, du är välkommen du också. Det är inte varje dag vi har så många trevliga herrar på besök, hörde hon sin pappa säga, när hon var på väg att lämna dem.

Får jag presentera min dotter Hanna för baron von Ritzow.

Mannen sken upp.

Trevligt att råka er. Jag heter Johan. Vi har haft en mycket intressant förmiddag här hos godsägare Denlinck på er förnämliga gård.

Båda fick var sin kaffekopp i handen. Hanna rörde med skeden i sin kopp samtidigt som hon tittade upp. Mannen framför henne stod rakryggad, nästan som i givakt. Han var smärt och inte så lång. Hans ögon och hår hade samma bruna färg. Aldrig hade hon sett en sådan vacker man, flög det genom hennes huvud.

Jag tycker det är väldigt trevligt att få studera här i Skåne. Jordbruket är mera utvecklat hos er än hos oss i Småland. Jag kommer från en gård i Kalmartrakten. Vi har både jordbruk, djurhållning och skog. Hos oss är det lite annorlunda mot er som har de stora vida fälten att odla på.

Hon hörde att han hade en främmande dialekt. Hon tyckte att den lät lustig men gav ett intryck av uppriktighet. Hon fick en känsla av att mannen mitt emot henne var blyg trots att han verkat så talför vid lunchen.

Hur länge blir ni kvar här nere?

Det här är min sista termin. Vi tar examen i juni.

Deras samtal fortsatte tills kaffet hade kallnat och husan kom och bjöd honom att ta en cigarr. Hanna ursäktade sig att hon måste uträtta ett ärende och lämnade honom.

När Hanna efter en stund återvände till salongen drogs hennes blick mot Johan. Han var verkligen vacker. Johan fick syn på henne och gick emot henne med ett leende.

Om en knapp månad har vi vår avslutning på skolan. Vi avslutar med en fest med dans. Skolan brukar bjuda in damer till dem som inte har någon bekant att bjuda. Jag undrar om möjligtvis Hanna skulle vilja vara min dam på vår avslutningsfest. Det skulle glädja mig mycket.

Hon såg att han var nervös.

Ja, det ville hon. Men hon måste fråga sin mamma och pappa först.

Det skulle vara väldigt roligt. Låt mig tänka över saken och återkomma med mitt svar.

Här är min adress.

Han drog upp ett visitkort ur sin västficka. För en kort sekund såg de rakt in i varandras ögon innan de sänkte sina blickar och gick var och en på sitt håll. När sällskapet gav sig iväg hade hon skakat hand med honom på samma sätt som med de övriga.

Nå, hoppas att du har haft det trevligt.

Hennes pappa hade stängt dörren efter gästerna.

Ja, det har jag. Tack så mycket för att pappa lät mig vara med.

Du tycktes ha mycket att tala om med den där baronen från Småland. En sympatisk yngling må jag säga och trevlig att lyssna på var han dessutom.

Efter några dagar tog Hanna upp Johans inbjudan med sina föräldrar. Som vanligt anförtrodde hon sig först till sin mamma.

Jag känner honom inte. Men om pappa inte har något emot saken så tycker jag att du skall tacka ja. Ja, enbart ifall du själv vill förstås.

Jo, det vill jag. Kan inte mamma vara så snäll och tala med pappa först.

När Hanna nästa dag kom hem från skolan mötte hon sin pappa.

Om Hanna själv vill så kan väl en balkväll med en trevlig baron bara göra henne gott.

Hanna log tacksamt mot sin pappa. Hennes leende försvann när han vänt sig om. Hon gick med dröjande steg. Vad var det hon hade gett sig in på?

Hannas mamma grep med liv och lust sig an att ordna med hennes balklänning. Hon ringde till sömmerskan dagen därpå. Hon var inte nöjd förrän hon fått Hanna att prova flera gånger extra.

Det blev en hektisk tid även för Hanna då hon gick sista terminen i sin skola. Hon hade många prov att klara av innan slutexamen vid Högre Läroverket för flickor i Malmö.

Allt blev klart till avslutningsfesten i Alnarp. Hanna gick ut läroverket med goda betyg. Sina bästa betyg hade hon i språk. Klänningen var färdigprovad och satt perfekt på hennes slanka kropp.

Festen på Alnarp blev mycket lyckad. När Hanna och Johan sent på natten skiljdes nedanför stora trappan på Hildaslund lade han sina armar om hennes hals. Han lät ena handen glida upp i hennes nacke och förde försiktigt hennes ansikte mot sig. Hon såg storögt på honom. Skulle hon dra sig undan och rusa uppför trappan och försvinna.

Där nedanför trappan fick Hanna sin första kyss när hans läppar nuddade vid hennes. Hon lät sina läppar glida isär och tryckte dem hårt mot hans. Hon kände tydligt tobakssmaken i hans mun. På ett ögonblick var det över.

Tack Hanna för att jag fått en så underbar kväll. Hanna har varit så förtjusande. Många har gratulerat mig till min vackra dam i kväll.

Jag har haft en av mina bästa kvällar i hela mitt liv.

Jag hoppas att jag får höra av mig.

Hon hade gått uppför trappan när han steg upp i hästskjutsen. När hon hade kommit upp på översta trappsteget hade hon vänt sig om och sett vagnen svänga runt hörnet i änden av allén. Därefter hade hon inte hört av honom.

Hanna vek ihop brevet från sin bror och stoppade det tillbaka i sitt kuvert. Hon satte sig vid skrivbordet och slog upp sina anteckningar. Hon var noga med att utföra sina uppgifter. Hon ville vara lika duktig som alla de andra, även om hon inte kunde föreställa sig att hon skulle fullfölja sin utbildning. Någon dag innan hon for hemifrån hade hon hört sin mamma säga till hennes pappa.

Jag önskar inte att Hanna stannar vid Sofiahemmet.

Hanna hade inte frågat sin mamma varför hon tyckte så. Innerst inne visste hon svaret. Hennes mamma önskade att hennes döttrar skulle få ett liv som hon själv. Det trivdes hon med och antog att det även gällde dem.

Hanna visste att hon önskade detsamma och Johan kunde vara mannen som kunde förverkliga hennes önskan.

På den första lediga dagen följde Hanna med sina kamrater ut för att se Stockholm. Hon hade tidigare besökt staden tillsammans med sina föräldrar. De hade hälsat på släktingar och bott på Grand Hotel. Därför kände hon igen det kungliga slottet och Strömmen när flickorna vandrade över Norrbro för att hitta ett kafé i Gamla Stan.

När de andra med inlevelse talade om skolan var det svårt för Hanna att visa lika stort intresse. Sådana stunder kände hon sig utanför. Hon var rädd att de andra skulle märka det. Det var därför med lättnad