Bibelns trädgård i Kanaans land

By Josef Stenlund

Edens lustgård är mänsklighetens linda. Det var en plats som var full av många speciella och ovanliga växter, som vi bara kan försöka att inbilla oss. Men det är inte bara lustgården som bjuder på spännande växter. Bibeln är överlag en bok med många förunderliga vyer, lummiga och växtbeklädda i lika hög grad som solstekta och gistna. Josef Stenlund tar här med oss på en lättläst men djupt bildad rundtur i Bibelns grönska. Vi får besöka djupa dalsänkor, mörka djungler och utbredda öknar. Det är en lika magisk som djupt lärorik resa in i kristendomens historia. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Aug 27, 2021
• ISBN: 9788726848533

Book preview

På upptäcktsfärd i Guds plantskola

— Stopp, nu räcker det!

Plantagens instruktör försöker hindra mig, men jag är angelägen att mylla ner de späda cypressplantorna så djupt som möjligt i jorden.

Du förstör vattengroparna! säger han. Plantan har sin egen jordklump kring roten och skall bara placeras i gropens botten. Vräker man en massa jord uppefter den späda stammen, kan plantan dö.

Jag tittar ut över Judeens bergsöken och ser skog så långt ögat når. Mäktiga eukalyptus, grovknotiga tallar och högresta cypresser. Alla började som obetydliga plantor i en vattengrop.

Det öppna fältet närmast är helt genomdränkt av vatten. En mängd gropar glänser som tårfyllda ögon och är beredda att ta emot tusentals nya plantor.

Grop vid grop! Osökt kommer jag att tänka på en händelse under profeten Elisas tid. Israels barn var illa trängda av mäktiga fiender och befann sig i en öken utan vatten. Konung Josafat vände sig till Herren och fick ett underligt råd genom profeten:

"Gräven i denna dal grop vid grop."

Allt verkade så meningslöst, men folket gick till verket i blind lydnad för Herrens ord och nästa morron kom bönesvaret. Vatten strömmade till och fyllde alla groparna. Folket fick dricka och vann sedan en stor seger.

Också i dag gräver Israels barn grop vid grop i den döda öknen. Vattnet regleras fortfarande uppifrån. Jorden ligger öppen och beredd på Guds gamla plantage Kanaans land. Örtagårdsmästaren från Edens plantskola har inte gett upp. Lustgården han planterade i tidens morgon blev förödd. Den späda plantan Guds ord blev nertrampad och syndens törnesnår ockuperade marken.

Då sände han Lagen och profeterna och planterade en stor vingård. Profeten Jesaja ger oss hela den långa berättelsen i ett litet nötskal:

Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ut ett presskar däri. Så väntade han, att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor … Herren Sebaots vingård det är Israels hus … (Jes. 5:1—2, 7).

Till Örtagårdsmästarens stora sorg bar hans älsklingsplantage bara vilda druvor. Han måste lämna vingården till skövling. Muren bröts ner och snart tog tistel och törne överhand.

Orsaken till den tragiska utvecklingen förklarar Jesus i en liknelse, där han anknyter till Jesajas berättelse. Vingårdens arbetare fick besök av ägarens son, som de dräpte. De förkastade Sonen och därmed vingårdens husbonde. Vingården blev nu given åt andra. På så sätt öppnades dörrarna till den stora världsmissionen. Till den underbara Nådens plantage, där vilda olivgrenar kan få bli inympade i det ädla trädet.

Bibelns otaliga bilder från växtvärlden har alltid fängslat mig. Men på vår breddgrad vet vi så oändligt litet om hur alla dessa träd och örter fungerar. För att kunna i någon liten mån pejla djupen i Bibelns bildspråk från växtvärlden har jag under upprepade besök försökt få grepp om det för bibelläsaren viktigaste.

Vid tidigare resor har jag arbetat på plantage för frukt och grönsaksodling, men senaste vår besökte jag plantskolor och botaniska trädgårdar runt Israel och på Sinai. Israels botanister är mycket kunniga i Bibelns växtvärld. Varje samtal blev ett värdefullt bibelstudium.

Välkommen in i Bibelns trädgård. Vi hinner bara med de allra vanligaste träden. Många lärda går in för att diskutera med träden och Trädgårdsmästaren — men gå varligt fram. Du kunde annars trampa ner någon liten planta. Ordets plantage är helig mark. Därför gör vi klokt i att lyda Guds röst till Mose utur den brinnande busken:

"Drag dina skor av dina fötter."

Mandelträdet och det vakande ordet

Profeten Jeremia: "Och Herrens Ord kom till mig: han sade: ’Vad ser du, Jeremia?’ Jag svarade: ’Jag ser en gren av ett mandelträd.’ Och Herren sade till mig: ’Du har sett rätt, ty jag skall VAKA över mitt ORD och låta det gå i fullbordan.’"

Det är februari med snö i Jerusalem och Hebron. På Hermon arbetar skidliften för högtryck. Jag väntar otåligt på våren, medan jag går och tittar på olika träd. Vilket hinner först? Månntro fikonträdet? Knopparna sväller och liknar redan små fikon.

Då plötsligt får jag höra det verkligt pålitliga vårtecknet:

— Mandelträden blommar på Sinai. Katarinaklostrets trädgård intill Guds berg Horeb är som översnöad av mandelblommor.

Jag får brått att komma till en resebyrå. Mandelträdet är ju symbolen för Ordet, för Gud själv. Var skall jag uppleva Ordets träd om inte på berget Sinai, platsen där Gud talade till sitt folk.

Bra, det går en buss från Elat till Sinaiklostret på tisdag kl. 04.45 och priset rör sig om bara en hundralapp i svenska pengar. Det är billigt för 50 mils körning på dåliga vägar.

Nästa natt öppnar Gud himmelens fönster. En fruktansvärd regnkatastrof, den värsta i mannaminne, drabbar Sinai. Vattnet forsar fram i wadierna (flodbäddar eller dalar) och vräker upp meterhöga grusvallar på vägarna eller underminerar och river upp asfalteringen.

Jag bor i ett gammalt militärtält nere vid Akabaviken och vaknar sjöblöt mitt i natten. Den hoplappade tältduken släpper in vatten överallt. Både sovsäck och kläder är drypvåta, varför jag beslutar evakuera till ett billigt hotell inne i Elat.

Men också där härjar vårfloden. Längs korridoren strömmar en bäck, som har rivit upp flera golvplattor, och på rummet måste jag plaska omkring barfota. På stadens gator forsar breda älvar. Vissa tvärgator har bokstavligen runnit i väg till en grushög nedom stan.

Tidningarna berättar, att en hel by är bortspolad vid Dahab. Ett tjugotal beduiner vid El Arish har omkommit och hundratals har blivit hemlösa.

Busstrafiken på Sinaihalvön är helt lamslagen. Det kan ta veckor, innan grävskopor och bandtraktorer hinner schakta fram vägarna, och innan dess har väl mina mandelträd blommat över.

Men Herren vet råd. Jag får höra, att den övre vägen är klar. Ett militärflygfält långt uppe i Sheikdalen har upplåtits för civilt flyg. Från flygfältet till klostret finns en primitiv bussförbindelse och efter bara två timmars resa är jag framme vid målet.

Klostret intresserar mig inte just nu. Det har jag sett förr. I stället smiter jag ut i trädgården.

Länge står jag som hypnotiserad inför den paradisiska synen. Överallt mellan högresta cypresser, popplar och pilträd står frodiga mandelträd, helt översållade med friska, nyutslagna blommor. På en hög terass i Mosebergets branta sluttning står det största trädet. Jag klättrar dit och gömmer ansiket i en mjuk vägg av bara väldoft. Den påminner något om vår linnea. Det rör sig om tiotusentals småblommor. De vita kronbladen har röda nerver intill fästet. Också knopparna och foderbladen är rödaktiga. Osökt kommer jag att tänka på Brudgummen i Höga Visan:

Min vän är strålande vit och röd.

Mandelträdet i blomning! Vilken underbar bild av Guds ord och löften. En oändlig mångfald men ändå en enhet. O, att jag oftare stannade till under Ordets träd! Oräkneliga löften sprider där sin väldoft — likt mandelblom — i en syndfull och på allt sätt förorenad värld.

Vad är det som porlar och rinner häruppe i bergväggen? Jaså, en kraftig vattenåder! En hel liten bäck kristallklart källvatten slingrar sig mellan trädrötterna på terassen och kastar sig sedan ner i trädgården för att vattna de andra träden.

Ett källsprång ur Sinai klippa! Finns det källor på Lagens berg? Ja, därför att Lagen är en del av Ordet självt och Ordet var hos Gud. Lagkällan på Sinai och Nådens källa på Golgata springer upp från samma utflöde:

Guds älskande fadershjärta.

Jag böjer mig ner vid Ordets Träd och dricker. Trädroten omsluts av vatten dygnet runt och är fast förankrad i bergets klyftor.

Israeliska botanister påstår, att mandelträdets livskraftiga rot kan spränga själva klippan. Utan hjälp av frosten.

Vi börjar ana något av djupet i den gåtfulla synen, som Herren brukade vid Jeremias kallelse:

Och Herrens ord kom till mig: han sade: ’Vad ser du, Jeremia?’ Jag svarade: ’Jag ser en gren av ett mandelträd.’ Och Herren sade till mig: ’Du har sett rätt, ty jag skall VAKA över mitt ord och låta det gå i fullbordan.’

Förklaringen till synen ligger öppen i grundtexten, där orden mandelträd och vaka är nära besläktade. Mandelträd heter schakéd och vaka schokéd. Därför kallas mandelträdet "det vakande trädet. Trädet som vakar" över våren genom att blomma redan i februari, innan lövet ännu har spruckit ut.

I engelska översättningar heter det påskynda i stället för vaka. Alltså:

"… jag vill påskynda mitt ord …"

Jeremia stod inför det allsmäktiga Ordet, den Vakande Väktaren. Det var inte Jeremia, som kom till Ordet, utan Herrens ord kom till Jeremia.

Gud tog initiativet. Som alltid.

Den unge prästsonen var full av komplex. Vad kunde hans egna ord uträtta i en gudlös tid? Men då Herren rörde vid hans mun, fick han en trygg garanti:

Se, jag lägger mina ord i din mun.

Israels väktare skulle alltså inte heta Jeremia utan Det Vakande Ordet. Detta ensamt hade befogenhet att upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera (Jer. 1:10).

Här ser vi den rätta inställningen till Guds ord. Ordet skall vara väktaren. Allt blir galet, om vi själva gör oss till väktare. Eller när vi vaktar på Ordet i stället för att låta oss vaktas av Ordet.

Då går det, som när fariséer av en tidigare årsmodell vaktade på Jesus för att fälla honom. Det slutade mycket tragiskt enligt Joh. 8:59:

Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

Och vad är sedan kvar? Jo, verksamheten och — ett sken av gudsfruktan (se 2 Tim. 3:5). Så skall det se ut vid tiden för Kristi tillkommelse.

Bibeln är den helgedom där vi får möta Gud. Herren talade till Abraham och Jakob i Betel. Namnet Betel betyder Guds hus. Tidigare