Loggbok från kvarterskrogen Kråkan

By Johan Carle

Landshövdingehusen har rivits och ersatts av Kronjuvelen, ett skrytbygge i härdade material. Borta är de människor som bodde och verkade i kvarteret Kråkan. Bokaffären Ugglan finns inte längre. Inte heller gamla Kvarterskrogen Kråkan. Deras trendiga ersättare serverar japanskt och rawfood. Hur kunde det bli så här? Och varför? Den misslyckade manusförfattaren Tareq Manninen blir kontaktad av brottmålsadvokat Anita Silver. Hon erbjuder honom hundratusen kronor. Men för vad? Det handlar visst om Kråkan, krogen där han själv var stammis. Hon ger honom en loggbok, 350 sidor tjock, och säger att han har 24 timmar på sig att läsa den. Vad innehåller den egentligen som är så viktigt? Och varför är det just han som ska läsa den? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 4, 2022
• ISBN: 9788728056615

Book preview

Johan Carle

Loggbok från kvarterskrogen Kråkan

SAGA Egmont

Loggbok från kvarterskrogen Kråkan

Omslagsfoto: Wikimedia Commons

Copyright © 2022 Johan Carle och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728056615

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Innehåll

Prolog

Loggbok

Epilog

Noter (nr 1-100)

Prolog

Vetegräs, avocado, äpplen och grönkål. Med mera grönt.

Tareq sväljer. Han ställer ner glaset på bordet av återvunnen kartong, vrider på sig i stolen av återvunnet glas, ser sig omkring. Nakna glödlampor i taket. Ormbunkar i lerkrukor på golvet. Glasrutor från golv till tak. Etsade bokstäver nedtill: hållbaren. raw food, smoothies, kaffe. ekologisk mötesplats . Här odlar man sitt koncept med omsorg.

Tareq skakar på huvudet, gäspar. Utanför öser juliregnet ner. Sommaren har tagit paus igen. Det är lördag. Klockan är snart halv tolv. I brevet stod det att han skulle infinna sig klockan elva.

Han lägger sin gula keps på bordet, försöker gnugga lite trötthet ur ögonen. Med blicken vandrar han genom lokalen, letar efter någon som skulle kunna vara hon. Fem minuter till, sen ska han gå hem igen.

Egentligen är det kanske märkligt att han ens sitter här. Han tvekade in i det sista, men Kråkan har alltid varit ett av hans favorithak. Och är man manusförfattare så är man. Så han bestämde sig för att se vad hon hade att erbjuda. Kvart i elva tog han på sig sin gula Boston Bruins-keps. Han lämnade lägenheten, och med invanda steg promenerade han gatorna fram mellan de gamla landshövdingehusen. Han lämnade dem bakom sig och klev in i de nya, moderna kvarteren. Här har landshövdingehusen rivits och ersatts av nya byggnader. Det kommer dröja innan kvarteren får någon själ. Om de någonsin får det.

Tareq hoppar till på stolen när hon dyker upp vid hans bord. Det är som att hon materialiseras på stället från en sekund till nästa.

Han reser sig, sträcker fram handen.

– Tareq Manninen, jag-

Hon pekar mot kepsen på bordet.

– Det hade varit lättare om du haft den på huvudet.

Så sträcker hon fram handen.

– Anita Silver, brottmålsadvokat.

Hennes handslag är hastigt men fast. Effektivt. Hon är klädd i frack, har bakåtstruket grått hår och hornbågade glasögon.

Hon ser sig omkring, skakar på huvudet.

– Förut låg här ett bokcafé. Ugglan. En fin liten verksamhet. Anspråkslös.

Hon går och hämtar en bryggkaffe, återvänder till bordet, ställer ner ett fat framför honom. En chokladboll.

– Det här var det närmaste Baileys de kunde komma på den här syltan. Socker- gluten- och laktosfri. Inte utan att man undrar vad fan den innehåller.

– Alltså, hur kan du veta att jag brukar dricka-

Hon fäller upp en hand, visar tänderna i något som kanske är ett leende.

– Jag vet en hel del. Som inte du vet. Ännu.

Tareq tar ett bett av chokladbollen, torkar sig om munnen med en beigesträv servett.

– Vilket väder vi har fått, inte mycket till sommar direkt.

Anita Silver ser på honom utan att säga något, väger honom med blicken.

Tareq tar sats, möter hennes blick.

– Hur visste du att jag skulle dyka upp?

– Du arbetar med berättelser. Jag har en berättelse. Du behöver pengar. Jag har pengar.

– Men varför valde du just mig? Jag har ju inte fått ett enda manus antaget. Det borde finnas många-

Hon fäller upp handen igen.

– Du är tämligen misslyckad, det är jag väl medveten om. Men du har hjärtat på rätt ställe.

Hon tar en klunk kaffe, grinar illa, skjuter undan koppen.

– Vedervärdigt.

– Jaha, men vad-

– Du var ju med och filmade på Kråkan. Hur gick det med den där Jonas Sparv-filmen?

– Alltså, hur kan du veta att-

Hon reser sig upp.

– Jag måste gå på toaletten. Ta på dig kepsen.

Utan att hinna stoppa impulsen tar Tareq på sig kepsen. Han tuggar sig igenom chokladbollen, sväljer ner resten av den gröna sörjan. Han tittar mot utgången, mot toaletterna, mot utgången. Om han reser sig nu direkt kanske han hinner innan hon kommer ut igen. Han tar upp brevet ur fickan. Stod det verkligen hundra?

Hej Tareq!

Jag representerar Kvarterskrogen Kråkan i en stämningsprocess mot fastighetsbolaget Juvelen. Vi behöver prata om det som har hänt.

Kom till Café Hållbaren på lördag 11.00.

Ta på dig din gula keps. Ta med bandspelare.

Vidare instruktioner på plats.

Arvode: 100 000 kr

Anita Silver

Brottmålsadvokat

Tareq rycker till när Anita Silver åter materialiseras vid bordet. Hon sätter sig, drar en hand genom det grå håret, slår ihop händerna.

– Så. Låt oss komma till saken. Jag har ont om tid. Slå på bandspelaren, så att du minns vad vi har pratat om.

Tareq lägger mobilen på bordet, trycker igång inspelning.

– Jo alltså, du skrev i brevet att du representerar Kvarterskrogen Kråkan i-

Hon låter blicken glida ut genom fönstret, suckar.

– Har du någonsin sett nåt så fult?

Tareq färdas med blicken över gata och spårvagnsspår, landar på åtta våningar härdade material. Betong, glas, metall. Parkeringshus, kontor, exklusiva butiker av senaste snitt. Kvarteret heter Kronjuvelen, men alla kallar det för Glasburen. I gatuplan hänger en stor ljusblå skylt omgiven av led-lampor: manga house izakaya .

Anita Silver biter sig i läppen, ser på honom med ögon som är arga. Eller ledsna. Eller kanske både och.

– Det känns som att det står där och hånflinar mot mig.

Hon blåser ut luft genom näsan, slår handen i bordsskivan.

– De jävlarna använda alla fula knep i boken. Och några till. För en jävla glasbur.

Tareq nickar, frågar om hon kan tänka sig att ta det från början.

Hon ler ett kallt leende, sätter armbågarna i bordet.

– Givetvis, kära du. Givetvis.

Anita Silver berättar att allt började i december för fem år sedan. Varenda hyresgäst i kvarteret fick ett uppsägningsbrev från hyresvärden.

– Ett drygt år, sen skulle de vara ute. Boende, affärsidkare, alla. Bara sådär.

– Men så kan man väl inte göra, säger Tareq.

– På den punkten är vi överens.

– Men var det ingen som protesterade?

Anita Silver spänner lejonögon i honom.

– Ingen som … alltså, vafan tror du? Alla protesterade.

– Men?

– Men i verkligheten är David David och Goliat Goliat.

– Och Kråkan? Blev de också uppsagda?

– Det blev de. Efter 50 år i samma lokal.

Hon böjer sig framåt, flinar mot honom.

– Men även underlägsna fiender kan beväpna sig, det fick männen på Juvelen-

Hon reser sig hastigt, skjuter ut stolen, pekar mot gatan.

En vit skåpbil parkerar med två hjul på trottoaren. carpe diem bygg ab med svarta bokstäver på skåpets sida. Ut kliver en korpulent man i solglasögon och fläckade snickarbyxor. I handen har han en verktygslåda. Han spanar åt höger och vänster, plockar upp ett stort pistolliknande föremål. Så vänder han sig mot Hållbaren och gör tummen upp.

Tareq vänder blicken mot Anita Silver.

– Spikpistol?

Hon ler mot honom, släpper ner ett visitkort på bordet.

– Vi har mäktiga fiender.

– Är det Juvelen som-

Hon sätter ett pekfinger framför munnen.

– Så så, lugn och fin. Vi får fortsätta vid ett senare tillfälle. Du betalar kaffet. Och barkbollen.

– Men hur-

– Vi hör av oss.

Hon plockar åt sig portföljen och lämnar bordet. Halvvägs till dörren vänder hon och går tillbaka. Hon öppnar portföljen, plockar upp en bok.

– Jag höll på att glömma. Läs den här så att du får veta hur det gick till. Då, för fem år sedan. Du har 24 timmar på dig.

– Men imorgon måste jag-

– 24 timmar.

Anita Silver går mot dörren.

Det är en tjock bok i A4-format med röda skinnpärmar. Framsidan pryds av en svart kråka. Och ett enda ord i gyllene skrivstil: Loggbok.

– En fråga bara, säger Tareq. Hur fick du tag på mig? Jag har ju hemlig adress.

Anita Silver skrattar, klappar honom på axeln och går mot dörren.

Tareq ser Anita Silver kliva in i skåpbilen och försvinna iväg. Han öppnar loggboken, bläddrar.

350 sidor.

24 timmar.

Han börjar läsa. Efter bara ett par sidor slår han igen boken. Bättre att fortsätta hemma i läsfåtöljen. Med en kopp vitt te och ett par skorpor. Han tar på sig sin gula keps och går mot dörren.

Just när han kommer ut på trottoaren plingar det till i mobilen. Sms från ett obekant nummer. Han låser upp skärmen och läser.

Hej Tareq! Möt oss imorgon klockan 17 utanför den där tramsiga japanska restaurangen på andra sidan gatan. Mvh En enkel servitris.

Loggbok

Stadens norra del.

Gator och spårvagnsspår.

Lekplats, fotbollsplan, basketplan, skateramp.

Ett hotell.

En gul korvkiosk framför ett grått åttavåningshus.

Ett rött landshövdingehus med verksamheter i gatuplan.

Cykelverkstan Svalan, Bokcaféet Ugglan, Pizzeria Pelicani, Alltid

Livs.

En trottoar, ett cykelställ, ett elskåp.

Vattenpölar och lövgegga, en svart tygvante.

Snöblandat regn.

En kall vind som doftar varm asfalt.

En bil som accelererar, slamret från en ångvält.

Det sjungande gnisslet från en spårvagn.

På andra sidan gatan ytterligare en trottoar.

En bänk där ingen sitter, en cykel utan framhjul.

En mintgrön elscooter på diagonalen.

Almar som sträcker gråbruna grenar mot himlen.

En fyrsidig affischvägg med lager på lager.

En postlåda, en plantering med rester av grönt.

Ett brunt landshövdingehus.

Bostäder på våning två, tre och fyra.

På trottoaren en marschall, en gatupratare.

Månadens öl 49 kr

Grillad entrecote 99 kr

Pölar av ljus på den mörkblöta trottoaren.

Stora fönster med gardinbårder upptill.

Där ovanför en röd neonskylt.

Bar.

En belyst skylt med gyllene text.

Kråkan - Kvarterskrog - Pub & Steak house

En svart plåtdörr öppnas.

Ut rinner röster och musik.

november

söndag / 23 november / 21.01

Bartendern tvinnar sina mustascher, ler mot en kvinna i vit hatt.

Det var ett tag sedan, vad gör oss den äran?

Kvinnan tar av sig solglasögonen.

Har ni mojito?

Dessvärre inte, pilgrim¹, men jag kan rekommendera-

Då tar jag en GT, sexa.

Bartendern häller och blandar, ställer glaset på bardisken.

89 kronor, tack.

Kvinnan suger i sig en klunk.

Såså, var sak har sin tid.

Men-

Hon klappar honom på kinden.

Kommer tid, kommer råd.

Hon går genom matsalen, sätter sig och drinken på bord 2.

Från högtalarna hörs Simon & Garfunkels The Boxer.

Ett sorl rör sig genom lokalen.

Dämpad belysning, oljelyktor i mässing.

Från köket klirr och slammer, doftpustar av grillat kött.

söndag / 23 november / 21.11

I baren sitter en omfångsrik man i rutig flanellskjorta.

Hans rostiga skägg rinner ner över bröstet.

På bardisken framför honom ligger ett päronformat läderfodral.

Han höjer ett finger, pekar på sin tomma sejdel.

Noch ein Bier, bitte.

Han roterar barstolen, ser sig omkring.

Halvfullt i matsalen.

I bortre änden av lokalen en vit filmduk.

Eurosport visar snooker.

På väggen ett älghuvud, en griffeltavla med Carlsbergs gröna logga.

Månadens öl, Karhu, 50 cl, 49 kr.

Bartendern ställer ner en full sejdel framför tysken, vänder sig till mannen bredvid.

AB², du pratar väl tyska?

AB rättar till glasögonen, roterar stolen ett kvartsvarv, sträcker på ryggen.

Guten Abend.

Tysken pekar på läderfodralet på bardisken.

Spielen Sie tischtennis?

AB skakar på huvudet.

Tysken plockar fram en pingisboll, väger den i handen.

Weltmeister, Baden Baden, 1978.

Han skrattar, rullar ut några ord till genom skägget.

AB lyssnar, nickar, vänder sig mot Bartendern.

Han påstår att han är världsmästare i rundpingis.

Bartendern tittar på sitt armbandsur.

söndag / 23 november / 21.33

En man rasar ner på en barstol, fäller bak sin svarta luva.

Bartendern lägger händerna på bardisken.

Hur står det till, pilgrim?

Kan jag få en tolva whisky?

Du kan få en sexa.

Okej.

Vill du ha is?

Nej.

Bartendern häller upp, ställer glaset på bardisken

Mannen dricker ur det i ett svep.

Kan jag få en till?

Bartendern fångar in det tomma glaset.

Hur är det fatt?

Mannen fäller upp luvan.

Jag vet inte om jag orkar mer.

Hur menar-

Han reser sig och går mot dörren.

Bartendern håller upp det tomma glaset.

Hallå, du har inte betalat!

söndag / 23 november / 22.04

Vid bord 5 sitter en svartklädd man med kycklinggul keps och dricker Baileys.

onsdag / 26 november / 18.09

Hon har vinröd page och isgröna ögon.

Hon suckar, tar sig runt vänster handled.

Fan, jag glömde skyddet hemma.

Bartendern ser på sitt armbandsur.

Hon ger honom en kram.

Förlåt, jag missade bussen.

Hon vänder sig mot matsalen.

Hur ser det ut?

Bartendern går till kassan, trycker fram bordskartan.

Trean, sexan och nian har nota, resten cash³.

Servitrisen går ut i matsalen.

Vid bord 6 sitter en ung kvinna med grönt hår.

Hon dricker cola.

Mittemot henne ett par i övre medelåldern.

De dricker öl.

På bordet står avätna tallrikar.

Ingen säger något.

Vid bord 9 sitter två gamlingar och spelar mahjong.

En helkaraff rött på bordet.

Den ene ler mot den andre.

Minns du Saigon?

Nej.

Vid bord 10 sitter en man med vit skäggstubb.

Han trollar fram en halva Explorer ur jeansjackan, tar en klunk, stoppar tillbaka flaskan.

Servitrisen går ner på huk.

Ska vi?

Mannen följer henne genom matsalen.

Vid dörren stannar han, tar tag i hennes arm.

Det är så fasansfullt kallt ute.

onsdag / 26 november / 18.34

I baren sitter gästerna på rad.

En man i röd pikétröja dricker vitt vin och läser kvällstidningen.

En kvinna med dreads dricker vodka och pratar med en kvinna i sjal.

Dreadsen vinkar på Bartendern.

Ge mig en sexa till, du vackra människa.

En man med smutsgrå Colorama-keps tömmer sin flaska.

Ge mig en Heineken till!

En man i grön regnrock dyker upp vid bardisken.

Han slår sig ner på barstolens röda dyna som inte är av skinn.

Han tar av sydvästen, synar griffeltavlorna i träpanelen ovanför baren.

Stor stark, glas vin, Irish Coffee, Jäger, Mariestad.

Han vänder sig mot Bartendern.

Jag tar en Sprite, utan is.

Sugrör?

Gärna!

En man i stol rullar fram.

Han har inga ben men viftar med armarna.

Torkan är över, ge mig ett stop.

Bartendern möter upp.

Stor stark?

Nej för helvete, har du porter?

Jag har Göttinger Schwarzbier, en mörk lager med svartmalt från-

Ge mig en Guinness.

Servitrisen kommer in i baren, snurrar brickan på fingret, suckar, nickar mot matsalen.

Bartendern sträcker sig mot förstärkaren, får tyst på Simon and Garfunkel.

Vid bord 10 plockar en man i fransjacka och krokodilstövlar fram en gitarr.

Mannen utan ben rullar närmare.

Pikétröjan sätter lurar i öronen.

torsdag / 27 november / 19.13

En mager man vid bord 6 har svårt att bestämma sig.

Kanske en pytt, eller hur är ribsen, är det mycket senor i entrecoten, fish and chips är ju aldrig fel, men å andra sidan …

Servitrisen tittar ut genom fönstret.

Rälsen sjunger när en spårvagn lämnar hållplatsen.

Korvkiosken hukar framför betonghöghuset.

På byggnaden bredvid lyser den röda neonskylten.

Hotell Vinge.

Entrédörrarna släpper ut en kostymklädd man med portfölj.

Han fäller upp paraplyet, går över spårvagnsspåren, fortsätter trottoaren fram mot Kråkan.

Mannen vid bord 6 harklar sig.

Servitrisen flyttar in blicken.

Ja?

Han pekar i matsedeln.

Jag tar en plankstek.

Och vad vill du dricka?

Stor stark, nej förresten, rödvin passar ju bättre till