Jordbävningen

By Josef Stenlund

Roberto är arg. Matten är bra mycket svårare än han vill att den ska vara. Och Roberto, Napolikillen, som drömt om bra betyg för att representera skolan i huvudstaden Rom. Men i nästa ögonblick försvinner besvikelsen. Taklampan gungar, väggarna knakar och hela rummet svajar. Efter jordbävningens tumult råkar Roberto kika in genom ett hål i väggen. Det skulle han inte gjort. Där står två skurkar och tar tillfället i akt och fyller sina säckar. Roberto har nu blivit ett så kallat farligt vittne och måste fly från maffian.Jordbävningen är en rafflande nagelbitare för barn.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 19, 2022
• ISBN: 9788726848755

Book preview

Josef Stenlund

Jordbävningen

SAGA Egmont

Jordbävningen

Copyright © 1981, 2021 Josef Stenlund och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788726848755

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Klockan 19.34

Roberto slår näven i bordet och kastar räkneblocket i väggen. Här har han suttit i flera timmar och grubblat på ett matteproblem, men ingenting stämmer. Morgondagens prov i geometri kommer att sluta med fiasko och huvudvärk, den saken är klar.

Och han som gått och drömt om toppbetyg i matte. Att han skulle få representera sin klass och Neapels skoldistrikt vid nästa tävling i Rom. Nu rök den chansen.

Han kokar av ilska och låter »Geometriska exempel» åka samma väg som räkneblocket, samtidigt som en grov svordom halkar över hans läppar.

I nästa ögonblick blir han fullständigt skräckslagen och bara stirrar. Vad är det som händer? Varför gungar taklampan? Och allt som hänger på väggarna! Nej men… hela rummet svajar!

Han raglar omkull som en drucken och försöker balansera på alla fyra, medan golvet går i vågor. Först upp och ner, sedan i sidled. Bord och stolar rör sig oroligt, böckerna faller ut ur bokhyllan och byrån välter.

Ett kusligt muller från underjorden övergår snabbt i dunder och brak. Golv och väggar rämnar. Dörrar och fönster pressas sönder. Stora flak från takets rappning dråsar ner över ryggen på honom och lamporna slocknar.

Han kastar sig upp mot balkongdörren och undgår i sista ögonblicket att bli krossad, när hela taket störtar in. Den tunga betongmassan brakar iväg och tar med sig golv efter golv ända ner till bottenvåningen på det stora hyreshuset.

En tung betongklump slår emot dörren så att både den och Roberto kastas ut på balkongen.

Ett farligt ställe just nu, för fjärde våningens balkong hänger ner som en fälla över hans huvud och takpannorna flyger omkring.

Vettskrämd och matt klamrar han sig fast vid räcket och stirrar bort mot en brant tvärgata. En mängd föremål kommer rullande, bland annat huvudet från en jättestor romersk marmorstaty. Panikslagna människor strömmar ut ur husen och kravlar omkring på alla fyra, medan tegelstenar och takpannor haglar ner över dem. Lyktstolparna svajar som vidjor och plötsligt slocknar gatubelysningen.

Roberto har ingen aning om vad som verkligen händer. I stället tror han fullt och fast, att det är fråga om jordens undergång. Han har hört talas om, att »himmel och jord skall förgås» i ett enda ögonblick. Det är säkert vad som nu håller på att ske. Sen kommer domen och hur går det då? Nyss svor han och och…

Att ropa till Gud vågar han inte. Inte sådär direkt. Robertos tunga låser sig av skräck, när han försöker sluddra fram en bön till San Gennaro, Neapels skyddshelgon. Och till San Antonio från Padova.

Nere på gatan råder fullt kaos. Bilarnas signalhorn vrålar i kör, men lyckas ändå inte överrösta skriken från fastklämda och panikslagna människor. De flesta ropar till madonnan eller till San Gennaro, andra bara svär.

Plötsligt hörs en bekant röst:

‒ Roberto, finns du däruppe? Hoppa, det är jordbävning!

Han lutar sig över räcket. Därnere står gamla Tina, husets mäktiga ägare och värdinna. Hon fäktar med armarna och pekar mot stuprännan. Men Roberto kommer på någonting bättre. Bredvid honom ligger hans badminton-nät. Kvickt fäster han det i balkongräcket och klättrar ner.

‒ Akta dig! skriker Tina förskräckt. Väggen kommer!

Vad som sedan händer, vet inte Roberto. Ett taktegel träffar honom i huvudet just som han hoppar ner på trottoaren.

Vanligen varar ett jordskalv sällan mer än en knapp minut. Sedan bara flämtar jorden, som om den hämtade andan för nästa stöt.

När Roberto börjar kvickna till, tror han först att han ligger på verandan hemma i Lioni. Han fryser i kallblåsten och kan inte förstå, varför täcket är så kort. Nej men, det är ju en kofta. En grönrandig. Jaså, Tinas!

Han tittar upp och märker till sin förvåning, att han ligger ute på gatan. Runt omkring honom tutar och blinkar bilarna, men trafiken står stilla. Ett helt berg av tegel och bråte fyller halva gatan och bakom honom gapar en underlig ruin. Den ser ut som ett jättestort dockskåp med bara tre väggar.

Ett litet rum på tredje våningen verkar bekant. Tapeten är röd och bredvid ett stort krucifix hänger en rund spegel och en tennisracket.

Nu blir Roberto klarvaken. Han kravlar sig upp, vinglar till och hamnar på alla fyra i tegelhögen.

‒ Lugn, min kära pojke! hörs plötsligt Tinas moderliga röst. Sätt dig, så skall jag tvätta dina sår. Jag lyckades få tag på sjukvårdssaker hos en granne. Har du ont?

Några kvävda nödrop hörs från någonstans. Det är bestämt från en källare på andra sidan gatan.

‒ Någon sitter fastklämd! utropar Roberto. Någon som håller på att dö. Vi måste…

‒ Sitt stilla! kommenderar Tina strängt. En sak i taget. Många håller på att dö i natt. Kanske tusentals människor. Jag har varit med förr. Skalvet i Irpinia…

Hon skakar i hela kroppen och är alldeles kritvit i ansiktet. Roberto bestämmer sig för att inte fråga mer. Han biter ihop tänderna, medan hon baddar det otäcka såret i bakhuvudet.

Så underligt! Här ligger så många och ropar efter hjälp, men Tina bryr sig bara om honom. Alltsedan han började på tekniska gymnasiet har han bott i hennes hus och upplevt henne som både sträng och näsvis. Nu skäms han för sin otacksamhet.

Flera bilradioapparater skriker inne i bilköerna. Det är katastroflarm över hela södra Italien. Just nu kommer en första rapport från inlandet. Jordbävningens centrum tycks ligga i Balvano, en liten stad uppe i bergen, bara några mil från Robertos hemstad.

‒ Den idylliska klippstaden är förvandlad till en enda stor grushög, berättar radiorösten. Balvanos kyrka störtade samman mitt under pågående vesper. Minst hundra personer befaras ha omkommit. Nästan alla telefonförbindelser inom tio mils radie från epicentrum är brutna, varför bara några få säkra rapporter har inkommit. Städerna Neapel, Salerno och Potenza är delvis förstörda, men en mängd byar och städer uppe i bergen tros vara helt utplånade. Tusentals människor ligger begravda under ruinerna. Svårast drabbade är städerna Laviano, San Angelo dei Lombardi och Lioni…

Roberto skriker till och rusar upp så häftigt, att Tina tappar gasbindan.

‒ Sätt dig gosse! befaller hon strängt och trycker ner honom. En sak i sänder. De levande först.

‒ Lioni! Hörde du inte? Far och mor. Michaele, Mary, farfar! ALLA!

Just nu bär Roberto sig åt som en galning. Han snor runt och klöser i luften med fingrarna som i kramp. Tina ser hur det är fatt. Hon lämnar gasbindan åt sitt öde och slar armarna omkring sin patient:

‒ Min kära, kära pojke! säger hon ömt. Gamla Tina förstår dig. Jag upplevde samma sak, när jag var i din ålder. Du har säkert läst om skalvet i Irpinia. Då förlorade jag mitt hem och alla mina kära. Men nu tror jag säkert, att dina föräldrar lever. Jag vet att…

‒ Vad då? avbryter Roberto hastigt.

‒ Jag vet att de brukar gå till kyrkan varje söndagskväll. Katastrofen kom ju på vanlig gudstjänsttid, mitt i vespern.

‒ Men men, hela staden har rasat ihop. Kyrkan också. Som i Balvano. Hörde du inte?

Det sista skriker Roberto.

Också Tina höjer rösten. Larmet från ambulanser och brandbilar försöker överrösta henne.

‒ Nej, du har fel! säger hon kort och bestämt.

Hennes seniga händer tar ett fastare grepp kring hans armar, så att det gör ont.

‒ Du har fel. Tro mina ord. Dina föräldrar går alltid till lilla vespern i San Antonios krypta. Varenda söndagskväll. Vet du inte det? Och kryptan ligger djupt under kyrkgolvet, eller hur? Valvet håller säkert.

Roberto fixerar gamla Tinas ögon. Hon har rätt. Det finns faktiskt en chans att far och mor kan vara vid liv. Tack vare kryptans massiva valv. Men då är de säkert instängda. Kryptan har bara en nedgång och den finns inne i kyrkan.

Hur som helst tänker han ta sig hem så fort som möjligt. Kanske kan han få lifta med någon. Eller om det går något kvällståg.

Så fort Tina är färdig med bandaget, ger sig Roberto iväg. Han springer i riktning mot järnvägsstationen. På flera