Sovsäckar och systerskav (vecka 28)

By Maria Steen and Hanna Dorsin

När Marie slängt ut sin man Frans, efter att ha kommit på honom med att vara otrogen, inser hon att det här blir första gången på nästan tjugo år som hon tvingas tillbringa sommarsemestern på egen hand. Så när hennes lillasyster Sussie föreslår att de ska åka på en gemensam campingtur tackar Marie ja. Att trängas i ett tält med sin syster är förvisso inte det hon tänkt sig, men bättre det än att sitta hemma under hela ledigheten.

Det blir en resa de sent kommer att glömma och campinglivet bjuder på en hel del dråpliga möten och överraskningar. Vems tält är det som Marie vaknar upp i efter en blöt kväll på dansbanan? Vad är det för mystiska sms som plingar till i Sussies mobil titt som tätt? Och vem är egentligen den där Bosse som tycks dyka upp i tid och otid?

"Sovsäckar och systerskav" är andra delen i Sommarsviten, en kvartett feelgoodberättelser av olika författare och med campingmiljön som gemensam nämnare. En varm och rolig serie för avkopplande sommardagar.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jul 11, 2022
• ISBN: 9789180004633

Book preview

Sovsäckar och systerskav

Maria Steen

Copyright © Maria Steen & Word Audio Publishing, 2022

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-463-3

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Kapitel 1

Det här är första sommaren utan Frans och det känns både bra och dåligt, de hade ju trots allt varit gifta i nitton år. De kanske borde ha väntat med skilsmässan tills efter sommaren? Alla andra skiljer ju sig då. Fast det hade förmodligen inte gått med mindre än att hon förnedrat sig och tiggt och bett. Och det fanns inte på kartan.

De hade irriterat sig på varandra länge, med allt tätare intervall. Inga riktiga gräl, stora utspel låg inte för någon av dem, det var mer sarkasmer och tystnader dem emellan.

Frans hade egentligen redan lämnat henne innan hon bad honom flytta ut, det borde hon ha förstått. Men när han började vara borta hemifrån alltmer tyckte hon att det var riktigt skönt. Hans övertid på jobbet och långa promenader på kvällarna hade inte gjort henne misstänksam förrän han kom hem utan slips.

Var har du slipsen?

Vilken slips?

En sån där som du alltid har runt halsen utom när du sover.

Det hade varit lättare för Frans om han bara tappat en vante, men en slips lämnar inte kroppen hur som helst så det var bara att bekänna. Förhållandet med en ny kvinna hade pågått i några månader.

Marie kände hur hjärtat började slå sig ur kroppen men hon höll sig lugn.

Så bra, då har du ju nånstans att ta vägen. Du flyttar ut i kväll!

Frans tittade häpet på henne.

"Men, jag bor ju här!"

Inte länge till.

Och jag har redan bokat stugan på västkusten. Jag har pratat med alla och de kommer som vanligt.

De senaste somrarna hade varit en katastrof. Frans hade, kanske för att slippa umgås så mycket med sin egen familj, bjudit in hela tjocka släkten i omgångar. Maries uppgift under semestern var att stå vid spisen, när hon inte korkade upp roséflaskor åt livsnjutarna på altanen. Hon hade i alla fall lyckats tvinga Frans att kräva av gästerna att de hade eget sänglinne med sig.

Frans och Maries separation slog ner som en bomb hos hans släkt. Bestörtningen var total. Antagligen för att de inte längre kunde räkna med en all inclusive även den här sommaren.

Frans moster Eva hade trots allt ringt och bjudit henne hem till sig några dagar men Marie avböjde så artigt hon kunde. En del av poängen med att skiljas från Frans var ju att hans förbannade släkt ingick i separationen.

Nu har Marie i stället framför sig en sommar som ser ut att innehålla – ingenting. Visserligen är hon ledig från sitt arbete i skolköket, men hon får inte sommarlov när eleverna går hem i juni utan måste som vanligt hjälpa till i köket på ett äldreboende innan hon får sina semesterveckor.

I år känns det bara skönt att det dröjer till ledigheten och det vore enkelt för Marie att bara sätta sig på ett flyg och lägga sig raklång på en strand någonstans vid Medelhavet, men hon vill inte resa ensam. Hennes lillasyster Sussie hade säkert velat följa med, men hon har inte pengar till det.

Marie beklagar sig likväl för systern, som genast erbjuder sitt sällskap:

Jag har visserligen tidig semester i år men det är nog inga problem att byta med nån.

Semestra med sin syster är det sista Marie tänkt sig. Småsyskon kan vara ganska påfrestande, även när de har passerat fyrtiostrecket. Och att tillbringa en vecka i Sussies absoluta närhet riskerar att bli ett plågsamt gisslandrama. De bor i samma stad, pratar i telefon åtminstone en gång i veckan och ses lika ofta. Ganska otippat egentligen, eftersom de ofta har olika uppfattningar om saker och ting och tjafset ibland inte har några gränser. Det slutar dock för det mesta med att de kan komma överens om att de inte är överens och det håller systerskapet levande. Om de varit mer samspelta hade de säkert haft större utbyte av varandra, men de har inte jobbat särskilt hårt på det.

Marie är den lugna av de två. Hon gillar struktur och ordning och reda, så det passar henne perfekt att arbeta i ett skolkök. Var kastrull på sin plats och givna recept att gå efter.

Sussie, däremot, är den som gärna tar emot överraskningar med öppen famn. Hon fick jobb i en hotellreception nästan direkt efter gymnasiet och hon har trivts på jobbet i stort sett varenda dag. Trots att hon börjar bli ett inventarium på hotellet ser hon fortfarande varje ny gäst som en ny utmaning. Det får gärna köra ihop sig lite. Fix och trix så ordnar det sig. Hon är ingen mästare på hållbara lösningar men behövs det kan hon lösa akuta problem med gaffatejp och en positiv inställning.

Men impulsiva Sussie har haft det lite svårt att stå lika stadig i den privata tillvaron. Efter ett par destruktiva förhållanden, som Marie lyckats slita henne loss ifrån, blev hon sol-och-vårad. Bedragaren var en hotellgäst som Sussie föll pladask för. Han var uppvaktande, hade humor och var generös. Men det dröjde lite för länge innan hon förstod att det var hennes pengar han bjöd så friskt med.

Hon hade till en början ingen anledning att ifrågasätta hans trovärdighet men i efterhand insåg hon att hon borde ha reagerat över att han hade så svårt att få loss pengar från sin bank. Någon hade hackat hans konto. Banken hade lovat att ersätta honom eftersom det verkade som om han inte varit försumlig med sitt kort, men det dröjde.

Som tur var hade Sussie inte så mycket pengar att bli lurad på så förhållandet tog ganska snabbt slut, det sammanföll med att Sussies konto var tomt.

Marie stöttade upp tills hennes syster kom på fötter igen och Sussie har fortfarande en skuld kvar, men Marie viftar bort det. Gjort är gjort, gå vidare nu.

Nu ska alltså dessa två själar förenas i ett tält. Ingen av dem tycker innerst inne att det är en bra idé, men när läget är som det är så kan det väl vara värt ett försök. Alternativet för Marie hade varit att försöka slå ihjäl fyra veckors semester på egen hand.

Sussie intalar sig att det kommer att bli toppen. Hon har själv inga egna planer för sommaren mer än att hon absolut inte vill vara hemma, så för hennes del kommer en tripp med Marie som på beställning. Det kan vara roligt också att få stötta sin stackars dumpade storasyster. De småbråkar jämt men Marie har trots allt ställt upp för henne genom åren. Både tröstat och betalat när Sussie inte riktigt har gått i takt med livet och bankkontot. Det är payback time nu för Sussie. Ett ypperligt tillfälle för henne att betala tillbaka, åtminstone så länge det inte kostar för mycket.

Kapitel 2

Sommaren börjar klä sig i sin vackraste kostym och om bara en månad är det dags för systrarnas första gemensamma sommarsemester sedan mellanstadiet. Det grönskar och stan är pyntad med blommor. Kommunen har tack och lov övergett tagetesen och bjuder i år på vackra arrangemang i pampiga betongkrukor. Cykelturisterna som kommer med Polenfärjan trampar runt i ett spännande Karlskrona, uteserveringarna är i full gång och måsarna knycker maten från gästerna. Kort sagt, det börjar bli dags för semester.

Sussie köper med sig thaimat till ett sista planeringsmöte hemma hos Marie.

Ska jag köpa till Jonna också?

Jonna är Maries tonårsdotter, som alltmer sällan syns till i hemmet under dagens ljusa timmar.

Hon har träffat en kille, Axel, och de ska äta pizza ihop. Så det räcker med mat för två.

De dukar upp på altanen. Sussie parerar med parasollet så att de kan äta utan sol i ögonen och flyttar på några krukor så att hon inte välter något när hon drar ut stolen.

Marie älskar sin altan. Där odlar hon tomater och kryddor och har pelargoner i mängder.

Ska man inte ha sånt här i rabatter? undrar Sussie och gör en svepande gest över grönsakerna.

Bara om man vill mata sniglarna. Och sen blir det så enkelt till hösten. Det är bara att tömma krukorna i komposten och spola ur dem med slangen.

Ha, ha! Typiskt dig. ’Rationella Ella’ har talat. Du planerar för september redan när du sår fröerna. Så där var mamma också.

Precis. Det hade inte skadat om du också fått en liten släng av den genen. Nu äter vi.

Marie sätter fram var sin öl, ifall maten skulle vara kryddstark, men Sussie är inte nöjd med dryckesvalet.

Det skulle inte sitta fel med lite rött, eller vad tycker du?

Nja, det är nog bättre med nåt som svalkar.

Lite kallt vitt kanske du har hemma?

Visst. Marie går ut i köket och kommer tillbaka med en liten tillbringare med kall chardonnay.

"Varsågod, madame. Jag förutsätter att du inte har några planer på att köra hem?"

Man tackar. Nej, jag tar en buss. Bilen kan jag hämta i morgon, jag börjar inte förrän klockan fyra.

Hon häller upp och smakar på vinet.

Vi får nog ta rött med oss på semestern. Det är hopplöst att hålla nåt kallt om man inte har en kyl med sig.

Marie snörper lite på munnen.

"Det kanske inte är i den änden vi ska börja. Hur ska vi transportera oss, till exempel? Jag har ingen bil, det vet du. Frans och jag har delad vårdnad om den än så länge men jag tänker inte ringa honom och tigga till mig en extra vecka."

Marie kan tänka sig att hyra en husbil men där slår Sussie till bromsen direkt.

Det är svindyrt och jag har inga pengar. Jag bet av en bit av en framtand, jag såg inte klok ut. När det inte blev obligatoriskt med munskydd på jobbet längre var jag tvungen att gå till tandläkaren. Där rök min semesterkassa. Nej, vi får campa.

Campa?

"Ja, det kan väl bli kul? Vi kan ta min bil. Den funkar säkert om vi bara inte lastar för tungt. Och det är jag som kör. Hela vägen. Om du ska köra kommer vi ingenstans. Då skulle jag lika gärna kunna promenera bredvid och ändå hinna fram först."

Marie låtsas inte om pikarna om hennes ansvarsfulla bilkörning.

Snälla Sussie, har du över huvud taget slagit upp ett tält nån gång!? Och det är ljusår sen jag själv försökte.

Nej, men det kan inte vara nåt problem. Det måste finnas massor av proffs på en campingplats. Brunbrända män som bara går och längtar efter att erbjuda en hjälplös kvinna sina tjänster.

Känner jag dig rätt är det inte bara tältet du vill ha rest …

Lägg av. Jag raggar inte för tillfället.

Marie doppar en liten vårrulle i sojan.

Och hur bra är du med grillen?

Hon har ganska klart för sig vilka kvalitéer hennes lillasyster har i köket och Sussie protesterar inte.

Okej, jag kanske inte är Tareq Taylor direkt, men du jobbar ju i kök. Och du var scout när du var liten. Allt sånt kan du väl inte ha glömt?

Marie öppnar en öl till.

Vi sov under bar himmel och livnärde oss på sotigt pinnbröd. Det var toppen då, men jag kan inte se hur vi ska stå ut med det nu.

"Äh, vi hittar säkert nåt take away längs vägen. Och nåt enkelt kan man väl alltid ta med sig."

Marie börjar duka av.

Ja, ja, jag fattar. Det löser väl sig då. Men vart ska vi åka, tycker du?

Sussie häller upp det sista vinet ur tillbringaren och hjälper till med tallrikarna.

Vore det inte kul att bara sticka i väg och sen stanna nånstans innan det börjar skymma?

Marie rynkar på näsan.

Är du säker på att vi inte ska boka ett hotellrum åtminstone första natten?

Sussie pekar på Marie med gaffeln.

Vet du vad du är?

Realist.

Nej, en fegis!

Okej då. Marie rycker på axlarna och bär in disken i köket. Vad som helst är bättre än att behöva drabbas av Frans släkt. En semester med Sussie kan sluta hur som helst, men det får hon väl ta om inte semesterveckorna bara ska bli en lång väntan på att få gå tillbaka till jobbet igen. Jonna skulle hon aldrig få med sig på en gemensam semester längre. Sjutton år, fyller arton i september. Är det kanske för ungt för att lämnas ensam hemma? Tänk om det blir fester som spårar ur? Veronica Maggios låt ekar i huvudet: "Det är kö från gatan upp till hallen …"

Nej, Jonna ska hon kunna lita på. Doftproverna från hennes utekvällar har inte gett anledning till oro och Jonna brukar till och med vara den som gör frukost tidigt dagen efter. Hon har dessutom fått ett par veckors sommarjobb inom parkförvaltningen och det vill hon nog inte sumpa.

Fast man vet ju aldrig. Marie tänker tillbaka på hur hon själv roade sig i den åldern. Vid ett tillfälle kom hon hem efter att ha delat en flaska vin med en kamrat som kände någon som kunde köpa ut. Lite vinglig hade Marie tagit sig in i huset så tyst det bara gick, tassat försiktigt till sitt rum och öppnat dörren. Där på golvet låg mamma och pappa och la på pusslet som Marie lagt ut för att få vara ifred med sina tonårstankar.

Hej! Har du haft trevligt?

Marie försökte svara på en inandning, dök ner i sängen och blåste ut i kudden. "Jättekul, men Gud så trött jag är."

Mamma och pappa förstod nog inte bara vinken utan också i vilket skick deras dotter var. Men de behövde inte markera. Marie hade fattat att de fattade.

Sussie tittar på klockan.

Vi kan väl slå på tv:n sen och kolla femdygnsprognosen. Och du, jag fixar ett tält. Det är en kille på mitt jobb som jag vet har ett. Han har jobbat hemifrån i två och ett halvt år så han är totalt asocial. Han skulle bete sig som tjuren Ferdinand på tjurfäktningsarenan om han tvingades ut bland folkmyllret på en camping. Hans tält är garanterat ledigt.

Marie är fortfarande skeptisk till deras semesterplaner. Hon har satt på kaffet och Sussie plockar fram koppar. De är proppmätta men Marie lägger ändå upp hallongrottorna hon tagit fram ur frysen.

De sitter och njuter en stund i kvällssolen innan Marie tar upp ämnet igen.

Är du verkligen säker på det här med tält?

Varför inte? Det verkar inte vara helt fel. Det är massor med människor som bara njuter av att få lämna allt och leva friluftsliv, fritt från internet och stress och press.

Åja, det finns väl wifi på campingplatserna också?

Mycket möjligt, men vi kan campa i det fria. Då sparar vi in en massa avgifter.

Marie häpnar.

"Du menar att vi ska vildcampa?"

Varför inte? Det finns ingen som har dött av frisk luft och brännvin.

Det finns det visst, åtminstone av brännvin. Så det lämnar vi hemma.

Sussie tonar ner den delen av planeringen och sneglar på sin storasyster, som är ganska stor jämfört med henne själv.

Men … du kanske tycker att det är för jobbigt att krypa in och ut ur ett tält?

Marie lägger armarna i kors.

Och varför skulle jag tycka det? Jag slår inga kullerbyttor längre, men gå ner på alla fyra och ta mig upp igen är inget problem.

För att understryka hur vig hon fortfarande är går Marie ner på knä, kryper en bit och reser sig igen. Hon gör det för säkerhets skull två gånger innan hon tittar uppfordrande på Sussie.

Du kanske ska prova själv?

Sussie ansluter på altangolvet och när systrarna kryper omkring som bäst kommer Jonna hem med pojkvännen Axel. De ska bara hämta Jonnas baddräkt för ett kvällsdopp.

Axel försöker att se