Balsam för själen

By Ida Fryklund

Nykära Bella och nyligen dumpade Lisette är ägarna av en frisörsalong mitt i centrala Kungsbacka. För att läka sitt brustna hjärta ger sig Lisette ut i världen av nätdejting och blir snabbt charmad av Jonathan. Samtidigt träffar hon upprepande gånger på sin tonårsförälskelse Anton. Han som under en kväll för många år sedan både fångade och krossade hennes hjärta. Är det slumpen eller ödet som för dem samman och kan hon släppa sina sårade känslor och åter låta honom komma in i hennes liv?Under tiden som Bella stöttar sin väns sökande efter ny kärlek fördjupar hon själv relationen med pojkvännen Casper. Det är dags att träffa hans mamma Margaretha vilket leder till att Bella kastas in i ett oväntat familjedrama. När hela historien uppdagas för Bella befinner hon sig plötsligt ofrivilligt i centrum av allt. Motvilligt förstår hon att om hon inte hanterar situationen på rätt sätt kan den potentiellt betyda slutet på hennes och Caspers relation."Balsam för själen" är en härlig feelgood-roman om vänskap, kärlek och familjerelationer, och är första delen i Sjöallén-serien.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 8, 2023
• ISBN: 9788728470589

Book preview

Ida Fryklund

Balsam för själen

SAGA Egmont

Balsam för själen

Omslagsfoto: Shutterstock, Unsplash & Johner Images / Alamy Stock Photo

Copyright © 2022 Ida Fryklund och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728470589

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Prolog

Margaretha petar förstrött på den stora kanelbullen som ligger framför henne på bordet. Hon tar loss ett par av sockerkornen och stoppar dem i munnen. De knastrar till mellan hennes tänder och upplöses sedan omedelbart. Hon ser ut genom fönstret och på snön som har lagt sig likt ett vitt täcke över kullerstenarna på Haga Nygata. Det är vackert men hon vet samtidigt att det är förrädiskt i sin nyfallna skönhet. Under det glittrande och fluffiga döljs veckans tidigare snöslask vilket nu har frusit till is. En man går förbi utanför fönstret, halkar till men återfår balansen i sista stund. Han tittar in mot henne men verkar endast se sin egen spegelbild i glaset för han drar handen genom det yviga, permanentade håret och går vidare.

Margaretha bryter loss en bit av mittenbiten på bullen och stoppar den i munnen. Det är den biten som hon tycker är allra godast och hon njuter av smaken. Den är trygg och bekant. Likt en varm kram i form av ett bakverk. Hennes mamma hade tagit Margaretha och hennes syster hit ibland. Det hände inte ofta och det kändes alltid som en sådan lyx att få sitta här, de tre tillsammans. Nu vet hon att det aldrig kommer ske igen. Tanken får inte hennes ögon att tåras, det var flera månader sedan hon kunnat gråta när hon tänkte på det som hänt. Hon önskar att hon kunde men det är som att hennes ögon fått ett extra skydd vilket inga tårar kan tränga igenom, men sorgen finns likväl där i dem.

Hon ser ner på sina leopardmönstrade haremsbyxor, drar med händerna över dem och nyper lätt i tyget. När hon tittar upp igen har en man satt sig mittemot henne. Han ser ut att vara runt tjugo år, precis som henne. Ansiktet är magert och håret som är kammat bakåt är glansigt av stylingprodukter.

Hon stirrar på honom, osäker på vem han är och var han så plötsligt kom ifrån. Varför han slagit sig ner vid samma bord som henne utan att säga ett ord.

Hej, säger hon försiktigt och inser inte då att livet fullständigt kommer att förändras ännu en gång.

Januari

Nystarternas månad.

1

Tak, golv och väggar i det fyrkantiga rummet utan fönster är målade helt i svart och Bella ser sig nervöst omkring. Hon anstränger sig för att ta djupa andetag som går långt ner i magen men att vara medveten om sina andetag får henne bara att känna sig ännu mer andfådd. Hon drar några gånger i sin gråspräckliga tröja och försöker på så sätt samtidigt diskret torka bort fukten som sipprat fram på hennes handflator. Hon vågar knappt se på personerna bredvid henne. Vanligtvis brukar hon inte ha några problem med att föra samtal med i stort sett vem som helst, men denna situation är inte lik någon av dem hon vanligtvis är van vid. Att inte veta vad som ska hända och att inte kunna ha kontroll på vad som ska ske är två saker Bella inte känner sig det minsta bekväm med.

Varför utsätter jag mig för sådant här?

Det är ingen annan som tvingat hit henne, ingen som skulle bry sig ett dugg om hon valde att inte fullfölja det hon påbörjat. Om hon vill kan hon ursäkta sig och gå rakt ut genom dörren, stänga den bakom sig och glömma alltihop. Men det är inte aktuellt, hon kan under inga omständigheter tillåta sig att gå därifrån.

Vartenda år ger Bella sig själv tre olika nyårslöften. Ett som handlar om hur hon kan förbättra sin fysiska hälsa. Ett annat rör hennes mentala välbefinnande. Det tredje löftet ger hon för att hon ska våga utmana sig och göra något hon är rädd för. Det tredje löftet är också anledningen till att hon står just här, just nu, på en teaterkurs för vuxna.

Förra året innebar löftet att hon provade på bungyjump, men att stå där på kanten av bron hade på inga sätt känts lika otäckt som detta.

Teaterläraren är klädd i enbart vitt i kontrast till allt det svarta runtomkring. Hon knäpper med sina fingrar för att fånga deras uppmärksamhet.

Då vill jag passa på att hälsa er välkomna till denna kurs i teater. Hon tar sig tid och vandrar med blicken runt i rummet tills hon har sett alla de elva som är där i ögonen.

Maria heter jag och jag ska vara er lärare under denna termin, hon slår ut med armarna när hon säger det och niger djupt. Jag har förstått att det finns de av er som har testat på att spela teater tidigare men att det för vissa av er är helt nytt. Det har ingen betydelse vilken erfarenhet ni har. Här är vi i en trygg och tillåtande miljö och vi provar oss fram tillsammans. Teater ska vara lustfyllt och roligt. Hon ler stort mot dem och avslöjar en blå diamant som sitter på en av framtänderna. Nu tänkte jag att vi ska börja med att kort presentera oss själva. Jag kan börja.

Hon informerar om sin bakgrund men Bella lyssnar inte längre. Hennes hjärna är i stället fullt koncentrerad på att fundera över vad hon ska säga när det blir hennes tur. Det är viktigt att hon försöker hålla det kortfattat så att hon inte behöver vara i fokus alltför länge. Samtidigt får hon inte prata för snabbt och otydligt så att de snappar upp hennes nervositet. Lägger de märke till den blir den bara värre och det sista hon vill är att få medlidsamma blickar.

Det där var lite om mig, ni kommer lära känna både mig och varandra bättre allteftersom. Nu skulle det vara kul om ni berättar om er. Någon som känner för att börja?

Bella hör fortfarande Marias röst i periferin medan hon i sitt huvud stressat går igenom de viktiga detaljer hon inte får glömma bort om sig själv – som till exempel sitt namn.

Om jag blir så här nervös enbart för att presentera mig, hur ska jag då inte känna inför varenda kommande teaterövning?

Frustrerat slår hon med handen mot sin panna, omedveten om hur rörelsen drar till sig teaterlärarens uppmärksamhet.

Ja, vad trevligt. Varsågod, börja du.

Bella rycker till när hon inser att Maria tittar rakt på henne.

Jaha …. jo …. visst … det kan jag göra. Bella känner hur munnen med ens har blivit snustorr och snabbt trycker hon tungan mot gommen. Jag heter Bella, hon tystnar igen och ser flyktigt på de andra som intresserat iakttar henne. Hon letar efter ett ansikte som känns extra vänligt och fastnar på en kille med blond hårknut uppe på huvudet. Han ger henne en uppmuntrande nick.

Jag heter Bella, bor i Onsala och är trettiotvå och ett halvt solvarv … Hon gör en snabb paus och hoppas att de ska skratta, eller åtminstone le roat, åt hennes hänvisning till hur man ofta sa sin ålder när man var liten. Fast kanske var det bara hon och hennes vänner som gjort det? Det är fortsatt tyst, men killen med tofs ler nu och pressar samtidigt hårt ihop sina läppar. Det ser nästan ut som att han försöker hålla sig från att skratta. Bella vet inte om hon ska ta det positivt eller negativt, och har heller ingen tid på sig att analysera det ytterligare, utan hon måste fortsätta prata.

Fortsätt prata! Fortsätt, Bella!

Hon letar frenetiskt bland sina virvlande tankar efter vad hon kan säga härnäst.

Jo … jag är frisör. Klipper alltså hår. Eller ja, ni vet vad en frisör gör gissar jag. Hon skrattar till och vågar nu inte se på någon alls utan fäster blicken snett upp mot taket. Jag klipper hår … och ibland även skägg. På männen då. Jag menar att skäggklippningen sker mestadels på män. Annars har jag både kvinnliga och manliga kunder … förstås. Hon vrider på sig och sänker nu blicken ner mot golvet och tystnar.

Ja, men det där gick ju utmärkt.

Tack så mycket och välkommen hit, Bella, säger Maria vänligt och Bella nickar snabbt mot henne med hettande kinder.

Då är du näst på tur. Maria ser på kvinnan bredvid Bella och allas fokus flyttas vidare.

Bella andas ut och anstränger sig för att skaka av sig känslan av skam. Hon gjorde det i alla fall. Hon har klarat av det första momentet på sin första teaterlektion och hon har inte svimmat. I alla fall inte än.

Hon försöker slappna av medan hon lyssnar på presentationerna. Varenda en av deltagarna ger intrycket av att de är gjorda för att stå i strålkastarljuset. Vissa älskar uppmärksamheten så mycket att Maria får avbryta deras långa monologer för att de ska kunna gå vidare med lektionen.

Tack allihop, det var väldigt kul att få höra mer om er. Maria slår ihop händerna och böjer sig framåt. "Nu tänkte jag att vi ska sätta i gång med vår första övning. Vi börjar mjukt så att ni kan bli varma i kläderna. Det första jag har tänkt att vi ska prova på tillsammans brukar kallas för jag är en stjärna. En och en vill jag att ni går fram till någon annan här och talar om vad ni heter på detta sätt. Maria pekar på killen med tofsen. Du där, Laban var det väl? Gå och ställ dig mitt i ringen."

Han gör som hon säger och Maria går honom till mötes. Sedan sträcker hon fram sin hand mot honom och skakar den med dramatiska rörelser.

Hej, jag heter Maria och jag är en stjärna! utropar hon och vänder sitt ansikte mot dem. Nu ska ni alla jubla så högt ni bara kan.

Ett applåderande och tjoande strömmar med stor kraft ur deltagarna och Bella gör sitt bästa för att hänga med.

Maria ser nöjt på dem, sätter sin ena hand mot nacken och sträcker den andra högt upp i luften i ett segertecken.

Efter en kort stund lägger sig tystnaden igen och Maria fortsätter:

Medan det jublas så poserar du likt jag gjorde men med en helt valfri gest. Maria ser återigen på dem med sin intensiva blick. Släpp fram den rörelse som kommer till dig. Nu är det din tur, Laban.

Laban tar självsäkert Marias hand i sin och skakar den.

Hej, jag heter Laban och jag är en stjärna!

Jublet bland alla i ringen utbrister på nytt och Bella tycker det ser ut som att Laban ger henne ett snabbt ögonkast i ögonvrån innan han hastigt sjunker ner mot marken. Jublet ökar nu dramatiskt då Laban har satt sig ner i en split.

Wow, mumlar Bella tyst.

Efter att ha tagit emot publikens beundran reser han sig upp igen och både han och Maria återvänder ut till de i ringen.

Okej, vem är manad att följa upp efter det där? frågar Maria med ett brett leende.

Bella sväljer hårt och förbannar sin inre masochist ännu en gång för att hon utsätter sig för detta.

2

Finnes: Kvinna, trettioett år. Jag tycker om att lyssna på musik, äta god mat och läsa en bra bok. Som flickvän försöker jag vara omtänksam och omhändertagande och trivs allra bäst när vi har en mysig vardagskväll framför en bra serie.

Önskas: Man, helst över trettio men under fyrtiofem år. Du får gärna vara snäll, stabil och pålitlig. Endast ni som är ute efter något seriöst behöver höra av er.

Lisette granskar tveksamt sin text. Allt låter så otroligt löjligt. Hur förklarar man sin personlighet i endast några fåtal meningar? Och kan man verkligen önska en viss sorts man med vissa specifika egenskaper? Det känns nästan som att hon försöker beställa sin favoriträtt på take away-menyn. Kärlek kan omöjligt vara lika enkelt. Hon väljer trots allt att trycka på spara och klickar vidare till att gå igenom sina bilder. Hon har lagt upp ett flertal foton på sig. Där finns ett där hon sitter i shorts och linne under en semester på Cypern. Egentligen sitter Johan alldeles bredvid henne men det kan man inte se ett spår av nu. Lisette såg reklam för en app där man kan ta bort personer från sina foton och det är precis vad hon gjort. Så nu sitter hon där, ensam på stranden med ett stort leende i ansiktet. Det är som att han aldrig funnits. Ibland önskar hon att det var sant och att hon kunde göra samma sak med sina minnen från deras liv tillsammans. Finns det inte en film där killen gör just så, raderar bort alla sina minnen av sitt ex? Men om Lisette minns rätt så slutade inte den där historien särskilt lyckligt.

Den andra bilden är en selfie från när hon fyllde år förra året. Eller är det tre år sedan? Hur som helst så blev den förvånansvärt bra, särskilt efter att hon lagt på det där filtret hon sett att flera av de influencers hon följer ofta använder.

På den tredje bilden sitter hon med katten Karamell i knät. Hennes mormor hade skaffat den och Lisette blev omedelbart förälskad i det lurviga, rödhåriga djuret.

Lisette har läst någonstans att om folk ser en person hålla kärleksfullt i ett djur eller en bebis så tänker de automatiskt att det måste vara en omtänksam och omhändertagande människa. Och just de egenskaperna tror Lisette att det måste vara perfekt om man förmedlar ut på en dejtingsida. Någon bebis har Lisette dock inte i sin närhet och hon känner även att en bild med en sådan hade kunnat skicka ut fel signaler. Så Karamell får duga trots hennes alltid lite lätt arroganta uppsyn.

Ska du följa med på lunch?

Bellas röst får Lisette att rycka till. Hon kisar bort mot sin kollega och ser hur hennes panna har ett bekymrat veck. Nästan varenda gång Bella har sett på Lisette den senaste tiden har hon haft ett lika oroat uttryck i ansiktet. Det spelar ingen roll hur många gånger Lisette förklarar för henne att hon är okej, Bella verkar inte tro på henne. Det gör hon i och för sig rätt i. Efter att ha delat den lilla frisörsalongen Sjöallén inne i Kungsbacka med varandra i snart fem år har de kommit varandra väldigt nära. Det är inte mycket Lisette kan undanhålla Bella.

Det är soligt ute, försöker Bella och gör en gest mot de stora fönstren som vetter ut mot gågatan. Det har vi inte varit bortskämda med den senaste tiden.

Okej, jag kommer, svarar Lisette och reser sig från fåtöljen.

Utanför dörren ligger nu molnen tunga och det duggar lätt.

Men vad är det här? Det var ju soligt alldeles nyss. Lisette ryggar tillbaka mot ytterdörren när hon känner de första dropparna nudda hennes huvud.

Kom så ska jag hjälpa dig, unga dam. Bella drar av sig sin röda halsduk och virar den runt Lisettes huvud. Så. Då var problemet löst, fortsätter hon och ler brett mot henne.

Måste du vara så himla hurtig? Lisette kan inte låta bli att le och lägger armarna runt sitt bröst i ett försök att få mer värme.

De promenerar över bron och går sida vid sida längs med Västergatan och Bella drar Lisette till sig och stoppar in sin hand under hennes arm så att de går armkrok.

Jag är orolig för dig, nu när du log så insåg jag hur länge sedan det var som jag såg dig le senast, säger Bella. Du måste säga om det är något jag kan göra för dig. Det är inte konstigt att du är ledsen och att du måste få tid till att sörja allt som har hänt med Johan. Du behöver absolut inte visa dig stark inför mig. Det är inte fel att be om hjälp ibland, vet du.

Du behöver inte oroa dig. Jag lovar att jag ska rycka upp mig. Lisette kramar om Bellas arm. Jag vet egentligen inte varför jag har blivit så deppig. Jag vill ju inte ens ha den där otrogne skithögen längre, utbrister hon och Bella rycker till av den plötsliga bestämdheten i Lisettes röst. Jag kan inte förstå att jag förlät honom gång på gång. Det är som att jag hade tappat all självrespekt.

Du var så ung när du träffade honom och ni var tillsammans i nästan nio år, det är inte konstigt att du drog dig för att lämna.

Lisette rycker på axlarna. Jag hoppades att han någon gång skulle ändra sig trots att jag ständigt fick bevis på motsatsen. Hon får ur sig ett läte som låter mer likt ett frustande än ett skratt. Det sorgligaste är nog ändå att det i slutändan var Johan som lämnade mig. Inte ens tillfredsställelsen att dumpa honom kunde jag få.

Jag är säker på att han kommer ångra det beslutet och inse att han har sumpat det bästa han haft.

Tack, men jag tror inte det. Han verkar redan ha gått vidare som om ingenting har hänt. Det var så enkelt, det var bara att kasta ut mig och låta sin nya tjej flytta in i huset och sedan var allt i stort sett som vanligt för honom igen. Inte en dag behövde han vara ensam.

Han mår inte bra …, försöker Bella men Lisette avbryter henne.

Så säger alltid folk för att trösta när någon har varit elak mot en. Fast jag är inte särskilt säker på att det stämmer. Jag tror att han mår alldeles utmärkt.

Bella svarar inte och Lisette lägger snabbt sitt huvud mot hennes axel.

Förlåt om jag låter cynisk, jag vet att du bara menar väl, fortsätter Lisette samtidigt som de ännu en gång kliver upp på en av broarna över Kungsbackaån. Träplankorna är fuktiga och hala. Hon ser upp mot himlen och en regndroppe faller rakt in i hennes öga. Hon blinkar till och drar sin vantbeklädda hand över ögonlocket. Lite av mascaran färgar av sig mot det vita tyget. Hon förstår att den säkert även har kletats ut på hennes kind men hon orkar inte bry sig. Det där får hon fixa till när hon är tillbaka på salongen igen.

Ingenting nytt gällande bostad? frågar Bella.

Lisette skakar på huvudet. Jag försöker ha koll på det som dyker upp. Det fungerar trots allt bra att bo hos mormor, men det kan jag ju såklart inte göra för alltid.

Det plingar till när de öppnar dörren till sushirestaurangen och Lisette går före Bella in. Det är endast ett fåtal personer där inne och den unga killen bakom disken nickar glatt som hälsning mot dem.

Det är kvinnan som Lisette lägger märke till först. Hon sitter vänd mot entrén och skrattar högt åt det mannen mittemot henne säger. Hon har långt svart hår och läpparna är målade med en klarröd färg vilket är i stark kontrast till den bleka huden. Lisette hinner tänka att hon ser ut som Snövit innan insikten om vem det är hon faktiskt tittar på slår henne med full kraft. Hon har enbart sett henne på Instagram tidigare, men till skillnad från vissa som ser helt annorlunda ut i verkligheten än på sociala medier så är hon sig lik.

Hjärtat börjar genast slå hårt i Lisettes bröst och hon blir oförmögen att röra på kroppen.

Ska vi …, börjar Bella men tystnar när hon noterar Lisettes ansiktsuttryck.

Som om de känner på sig att de är iakttagna tystnar paret vid bordet och den svarthåriga kvinnan möter Lisettes blick. När Johan vänder sig om växlar Lisettes hjärta omedelbart från att slå snabbt till att nästan stanna helt.

Han kisar med ögonen mot henne på ett sätt som mer ser ut som att han är irriterad än generad över att se henne. Som att hon är en olägenhet som dykt upp mitt i hans romantiska lunch med sin nya tjej. Hon lägger märke till hur hans läppar är hårt sammanpressade. De där läpparna som hon har kysst fler gånger än hon kan räkna till.

Han drar med handen genom sitt hår. Det där håret som hon låtit glida mellan hennes fingrar fler gånger än det finns timmar på ett år.

Hon var endast tjugotvå när hon träffade Johan. Han var trettio, upptagen och chef på jobbet hon precis börjat på. Utan att bry sig om vare sig etikett eller moraliska dilemman om vad som var rätt och riktigt hade han oblygt och enträget uppvaktat henne.

Lisettes vänner sa varnande att hon var galen om hon trodde att han skulle lämna sin sambo för hennes skull. De hade haft fel. Ett halvår senare flyttade Johans tjej ut och Lisette in i Johans radhus i Anneberg. I och med det sa han att hon var tvungen att sluta på jobbet, men det hade inte gjort henne något. Det passade ändå rätt bra då hon tänkt att ta tag i studierna till hårfrisörska som hon skjutit framför sig.

Den första tiden tillsammans var underbar och Johan skämde bort henne med både komplimanger och presenter. Men efter de två första åren började han tillbringa mer och mer av sin tid med att jobba över. Väl hemma satt mobilen fastklistrad i hans hand. När han under en utekväll med kompisar råkat skicka ett sms till Lisette som var menat för en annan tjej fick Lisette veta att han hade en affär. Det var den första gången av en rad liknande händelser som efter det återupprepades