Man tager vad någon haver

By Maria Steen and Maria Lyckow

Agneta har länge längtat efter en ny man i sitt liv. Men aldrig hade hon väl trott att hon skulle stöta ihop med honom på Systembolaget. Men det är just där, över hyllorna med italienska viner, som deras blickar möts för första gången. Till en början känns allting bra. Visserligen är Janus lite småtråkig med sina beige kläder, men det ska hon nog lyckas råda bot på. Efter ett tag får Agneta dock signaler om att allt inte står riktigt rätt till. Vad är det för märkliga förehavande Janus har med kommunalpolitikern Bjarne Eng? Och hur kan han plötsligt ha råd att bjuda henne på en lyxig semester?

Samtidigt har bästa väninnan Carina fått upp ögonen för nye chefen Henrik. Han ger tydliga signaler om att han gillar henne mer än som kollega, så besvikelsen blir stor när hon en dag får syn på honom tätt intill en mycket ung kvinna.

Tillsammans bestämmer sig Agneta och Carina för att än en gång ge dessa svekfulla män en ordentlig läxa.

Maria Steen arbetade i många år som journalist, innan hon 2016 debuterade som författare. "Man tager vad någon haver" är femte delen i hennes uppskattade feelgood-serie ”I vått och torrt".

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Dec 27, 2022
• ISBN: 9789180004763

Book preview

Man tager vad någon haver

Maria Steen

Copyright © Maria Steen 2018, Word Audio Publishing 2021

Omslag: Nils Olsson

SBN: 978-91-8000-476-3

Utgiven av Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Det här är några av personerna som du snart ska träffa:

Agneta Broberg:

Storrökande lagerarbetare med förkärlek för vin och andras bekymmer. Det finns inte ett problem som hon inte kan lösa, om hon får säga det själv. Det skulle möjligen vara hennes spretande lugg då, som hon aldrig tycks få någon ordning på.

Carina Aronsson:

Revisor som under årens lopp försett sin bästa väninna Agneta med både goda viner och ett antal knepiga situationer, som krävt sina kvinnor. Genom deras försorg har en och annan skitstövel fått vad de förtjänar. Carina är den lugnare av de två och det komplementet kan ofta behövas.

Bjarne Eng:

En heltidspolitiker med pondus, både verbalt och volymmässigt. Hans hårdaste kamp är inte att vinna väljarnas förtroende, utan att få med sig sin sambo till prästen. Han tycker det är märkligt att hon tvekar. Hon kan ju få fortsätta att heta Olsson om hon vill, men Bjarne vill kunna prata om henne som min fru. Inte sambo, som han tycker låter för pubertalt för en man i hans ställning. Men hon kanske anar hans hemlighet …?

Marie Olsson:

Bjarnes livskamrat Marie förlitar sig helt och fullt på sambolagen. Äktenskap är bara en nervös handling för dem som inte vet var de har varandra. Marie jobbar inom HR, eller företagshälsan som det hette förr, på ett större företag i Karlskrona. Hon kommer att få nytta av den professionen framöver, ska det visa sig.

Janus Livgren:

Janus är kontorsvaktmästare på kommunen. En ytterst oansenlig man. Han skulle kunna råna en bank utan ansiktsmask, och ingen skulle ändå komma ihåg hur han såg ut. Hela han är beige. Från tubsockarna upp till det nästan snaggade håret. Det är bara kärleken som kommer att få honom att börja ändra färg.

Anders:

Marie minns inte hans efternamn, men det kommer att räcka med förnamnet. De har träffats tidigare, som så många andra genom jobbet, och det blir ett riktigt kärt återseende den här gången.

HH, Henrik Handén:

Henrik Handén dyker upp som ny chef på Carinas revisionsbyrå och räddar henne från att säga upp sig utan att han vet om det. HH föredrar att hålla lönesamtal på restaurang i stället för på kontoret, vilket kan upplevas som frustrerande av hans personal. Carina inbegripen.

Intro

De flesta brukar träffas på jobbet, på dansbanan eller på en fest innan de blir ett par. Men Janus blev blixtförälskad på Systembolaget.

Hon var söt på ett speciellt sätt. Rätt fylliga läppar, glasögonen på näsan och en lugg som spretade åt alla håll. Blusen kanske inte riktigt passade till byxorna. Hans skjorta skulle nog passa till hennes byxor och vice versa. Han kände hur handsvetten bröt ut när hon kom fram till honom och undrade om han behövde tips på ett prisvärt vin.

Han hörde knappt vad hon sa medan hon guidade honom på hyllan för italienska viner. Till slut höll hon fram en flaska som hon i stort sett bestämt att han skulle ha.

Janus stammade lite när han tackade för hjälpen och tog två flaskor för att riktigt visa sin tacksamhet.

Hon bara log och han tittade efter henne när hon gick och ställde sig i kassakön. Varför hade han inte sett henne tidigare? Han kanske inte gick på Systemet tillräckligt ofta?

1

Bara några dagar efter att de stött på varandra på Systemet hamnar Agneta och Janus av en slump bredvid varandra på restaurang Nivås uteservering. Det finns inga lediga bord när hon kommer så hon slår sig ned bredvid honom och frågar om det finns plats för ett glas rött på hans bord.

Vi känner ju varandra nästan! säger hon och lägger en kasse på stolen bredvid.

Det är två väldigt olika karaktärer som träffas. Den frispråkiga Agneta med spretande lugg och glasögon som halkar ner på näsan. Hon har beställt nya bågar men de verkar ha ovanligt lång leveranstid. Hon har en poncho i stället för jacka och ett par röda jeans som matchar hennes vinglas.

Janus å sin sida har ett betydligt långsammare ordflöde, jacka i en ljus obestämbar färg och ett krampaktigt grepp om ölglaset. Inte för att han tror att Agneta ska sno det, utan mer för att han inte vet var han ska göra av händerna. Som tur är så är hon väldigt lättpratad och Janus känner sig inte alls obekväm efter en stund.

Agneta mönstrar honom och kan bara konstatera, så där rakt på sak som hon är:

Du är inte så förtjust i färger, eller hur?

Janus kan bara hålla med.

Nej, jag tycker inte om att klä mig skrikigt.

Ja, men det är en jäkla skillnad på skrikigt och att välja något som ser ut som om det färgats beige i tvätten. Lite tunt, om du förstår hur jag menar.

De gör sällskap över Stortorget efteråt och innan de skiljs åt bestämmer de sig för att ses igen, gärna på samma ställe.

Janus, som med detta möte fått en helt annan syn på sin jacka, går direkt till Nymans herrekipering och köper sig en svart. Det är väl i alla fall en färg? Den är vindtät också och det passar bra eftersom han bestämt sig för att börja cykla till jobbet.

Janus har en tvåa på Hästö. En bostadsrätt som hans föräldrar köpte åt honom när de tyckte att det var dags för honom att flytta hemifrån. Mamma behövde ett syrum.

Hittills har han bara cyklat till jobbet två gånger. Första tillfället var en höjdare. Vädret var underbart, solen sken och det var en av de där tre dagarna på året när det inte blåser i Karlskrona. Han hade tagit svängen mot Vämöparken, fortsatt längs Saltsjöbaden och gjort ett litet stopp för att titta ut mot Hästö och havet. Han tyckte att han kunde skymta den magnifika Möcklöbron österut och kostade på sig att njuta en stund.

Vid nästa tillfälle hade han motvind och fick nästan stå upp och trampa för att inte komma för sent till jobbet. Han valde mellan att byta till elcykel eller köpa ett busskort. Det blev ett busskort.

Det dröjer heller inte länge förrän han köper en rutig skjorta också. Agneta verkar ha bra smak. Enda felet med henne är att hon röker. Slöseri med pengar och så luktar det illa. Det kommer förmodligen att stinka ur hennes mun men han ska försöka att inte tänka på det vid den första kyssen. Han hoppas att den kommer snart.

Fast ett slag funderar han faktiskt på att själv börja röka pipa. Det ser rätt manligt ut tycker han och så skulle han ha händerna fulla med att kratsa ur pipan, fylla den med tobak, puffa lite lojt medan den tändes. Det kanske skulle klä honom och så blir det liksom oavgjort när andedräkterna möts.

Men han slår det ut hågen ganska snabbt. Han skulle förmodligen bara börja hosta och så skulle det bli för dyrt. Det han får i lön är inget som framkallar hoppsasteg av glädje den tjugofemte.

2

Våren har börjar höra av sig så smått och det går redan att sitta på balkongen om man bara har en fleecefilt till hands. Det ska inte dröja länge innan katterna får fnatt och pensékrukorna åker ut på radhustrapporna.

Jag såg er på stan.

Carina puffar till kudden på ryggstödet innan hon sätter sig ner i korgstolen.

Är det en ny erövring? Eller en hittills okänd bror som dykt upp från intet?

Tja. Agneta lägger en askpelare i askfatet. Det är väl en som jag har träffat, kan man säga.

Det var ju inte särskilt uttömmande. Men Carina vet att bästa väninnan Agneta brukar vilja ta sats innan hon går in på stora avslöjanden.

Carina hade i och för sig hajat till lite häromdagen, för mannen vid Agnets sida såg inte alls ut att vara hennes typ. Han såg, om man ska vara lite rättfram, inte ut som någons typ alls.

Ja men, hur då träffat?

Carina drar upp ena benet och sätter sig bekvämt på foten. Hon är den av de två som fortfarande kan göra så utan att få kramp eller fastna i lotusställning.

Jag menar, träffat? Sprungit omkull? Backat på med bilen?

Agneta leker med tändaren.

Lite svårt när jag inte har körkort. Vi möttes på Systemet, faktiskt. Apropå det, skulle vi smaka på dropparna jag hade med mig?

Oj, förlåt! Carina studsar upp igen. Hon hoppas att innehållet i Agnetas flaska inte ska vara inspirerat av den nyvunne vännen. Carina känner för något mer fylligt.

Hon kommer tillbaka med två glas och häller upp lagom mycket. De behöver ju inte alltid tömma en hel pava samma kväll, även om deras samtal ofta skulle kunna räcka till en hel box. De kan prata med varandra om precis vad som helst och fråga om vad som helst.

Okej, du hittade inte den här juvelen på nätet alltså?

Agneta smuttar lite.

Det var ingen raggning, han bara stod där inne och glodde på hyllorna med rödvin. Han såg inte ut att ha en aning om vad han skulle ha.

Och då vaknade den gamla scouten inom dig?

Nej, jag bara råkade stå bredvid och frågade om han behövde ett tips. Han skannade hyllorna lika vilset som när man ser listan över fonder som man kan välja till premiepensionen. Du vet, man fattar ingenting, loggar ut och låter sjunde AP-fonden ta hand om alltihop. Men från bolaget vill man ju gärna ha något med sig hem. Jag föreslog italienska Grillo, snofsig flaska och lite lagom gott till allt möjligt.

Carina försöker att inte avbryta även om hon redan har ett antal följdfrågor på tungan, så Agneta får fortsätta ostörd.

Jag tror att han egentligen bara skulle ha en, men han tog två flaskor. Han var rätt söt, faktiskt. Okej, lite blek kanske men det kan man alltid göra något åt.

Agneta fimpar och lutar sig tillbaka medan Carina väntar på andra kapitlet i historien om hur väninnan går in i ännu ett förhållande. Det ena brukar vara konstigare än det andra, men som tur är så varar de sällan länge.

Kom igen. Vad hände sen?

"Tja, jag gick väl