Bus-visslaren

By Hans-Eric Hellberg

Bus är en liten by där märkliga saker kan hända. Jesper vill så gärna bli ledare för Busligan. Men kan han samtidigt behålla sin bästa vän? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 29, 2018
• ISBN: 9788711761281

Book preview

Hans-Eric Hellberg

Bus-visslaren

Saga

Bus-visslaren

Copyright © 1980, 2018 Hans-Eric Hellberg och SAGA Egmont, an imprint of Lindhardt og Ringhof A/S Copenhagen

All rights reserved

ISBN: 9788711761281

1. E-boksutgåva, 2018

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med Saga samt med författaren.

Lindhardtogringhof.dk

Saga är ett förlag i Lindhardt og Ringhof, ett förlag inom Egmont-koncernen

Ut på isflaket

Han väntade, gömd bakom bron vid korsvägen.

Det hörde till spelet: Jesper skulle överraskas.

Nu var det han, Ricky, som skrämde. Ricky som var en ängslig skit. Men inte nu.

En skugga kom glidande över vattnet i vårskymningen.

Ricky höll ögonen på landsvägen. Det pirrade i honom av spänning.

Jesper skulle bli tvungen att lyda hans order.

Han log. Det här ögonblicket hade han väntat länge på. Så fort han knutit fast bindeln för ögonen på Jesper skulle han tvinga honom...

— Ricky.

En viskning över vattnet.

Ricky ryckte till. Som vanligt hade han suttit och drömt i stället för att hålla utkik åt alla håll. Han vände sig om.

Jesper kom ljudlöst flytande med strömmen i en eka. Nära stranden gick strömmen mot älvens riktning.

— Ta emot.

Jesper doppade årbladen i vattnet och gav ekan fart in mot land. Fören gled upp på iskanten med ett frasande ljud. Isen var porös efter vårsolens gassande på dagen. Ricky grep tag i förtöjningskedjan och drog upp ekan.

— Jag trodde du skulle komma på landsvägen.

— Det var därför jag tog ekan, sa Jesper. Då sticker vi, okay?

Fel redan från början. Nu var det han, Ricky Tjeder, som skulle ge order. Jesper var bara på prov.

Men Jesper var redan på väg uppför branten till landsvägen.

— Du måste ha en bindel för ögonen, sa Ricky osäkert.

— Vad väntar du på?

Ricky tog upp den svarta bindeln ur fickan.

— Ta av dej glasögonen.

— Då ser jag ingenting.

— Det är meningen ju!

Utan brådska tog Jesper av sig glasögonen och stoppade dem i ett fodral och stack ner fodralet i en ficka på jackan och drog igen blixtlåset på jackan.

Ricky band för hans ögon. Jesper hade en löjlig mössa med svart skärm på huvudet. Han hade fått mössan av en tjej som hette Erika. Alla tyckte att det var en löjlig mössa. Det brydde sig Jesper inte om.

— Jag kan se, sa han.

Ricky knöt upp knuten i nacken och gjorde om alltihop.

— Jag kan fortfarande se.

— Vad då? sa Ricky och började knyta upp knuten på nytt.

— Bindeln.

Jesper gav sig iväg. Nu var han blind, men han gick i alla fall först. Han travade rakt i armarna på en lyktstolpe. Det tjongade till i revbenen och han fick en hård smäll på örat. Han vände sig om och knep ihop munnen till ett streck av smärta.

— Kliv över vägräcket, sa Ricky. Följ stigen på andra sidan.

— Jag ser ingenting.

— Du ser bindeln. Det räcker väl?

Där fick Jesper. Ricky växte. Han hade aldrig haft någon i sin makt på det här viset förut. Det kändes fint. Han var klädd i stövlar och hade sitt magiska bälte på sig — alltihop gjorde att han kände sig som en storfräsare.

— Snart kröker stigen åt höger... nu!

Jesper vek av åt höger — rakt in i en buske. Han föll framstupa och trasslade in sig i kvistarna.

Ricky log. Snart skulle Jesper vara tvungen att be om hjälp. Då skulle han leda Jesper, som man leder en åsna...

Jesper gjorde sig fri från de snärjande kvistarna. Plötsligt tog han ett par språng bakåt på stigen med händerna utsträckta. Ricky blev överraskad. Jesper lyckades få tag i hans arm. Snabbt som ögat vred han om armen och höll den i ett smärtsamt grepp bakom ryggen på Ricky.

— Nu fortsätter vi.

— Det här gills inte, sa Ricky.

— Vem säjer det?

— Jag.

— Du har ingenting att säja till om. Rör på dej!

Jesper knuffade honom framåt. Stötar av smärta ilade upp i hans arm. Drömmen om makt. Det blev bara en dröm.

Han ledde sin plågoande ner till stranden av Kanalen. Stränderna på båda sidor var täckta av sönderbruten is. Det var öppet vatten i mitten.

Medlemmarna i Ligan stod på andra sidan: ledaren Ivan, Pekka, Tomas och Larry. De var tysta som vålnader.

Jesper kände kylan från vattnet. Han rös.

— Varför stannar du?

— Här är första provet.

— Vad då?

— Du ska gå ombord.

— I en eka?

— På ett isflak. Och ta dej över till andra sidan. Med hjälp av en stör.

Han gav Jesper stören.

Jesper stötte den i isen.

— Hur vet jag att det inte är ett trick, så att jag ramlar i vattnet?

— Det vet du inte.

Ricky andades djupt. Känslan av makt var tillbaka. Jesper sparkade med stövelspetsen i isen. Den var porös på ovansidan, men kärnan var hård.

— Hur långt är det till andra sidan?

Ricky svarade inte. Ivan hade valt ut den smalaste delen av Kanalen. Det såg löjligt enkelt ut och helt ofarligt. Men för en blind måste det kännas skrämmande...

Jesper stötte med stören längs isflakets kanter för att ta reda på hur stort det var.

Vålnaderna på andra sidan rörde sig inte. Ricky hade vinkat åt Pekka, men Pekka vinkade inte tillbaka.

Jesper tog ett steg ut på flaket. Det gungade till under honom. Han stod stilla. Flaket lugnade sig.

— Kom, Oliver.

— Va? sa Ricky.

— Jag talade inte till dej.

Ricky såg sig omkring. Det fanns ingen i närheten.

Jesper tog ett steg åt sidan, som om han lämnade plats åt någon.

— Det är inte farligt, sa han ut i luften.

Jesper talade till isflaket. Han måste vara knäpp.

— Jag är inte rädd, sa Ricky.

Jesper stötte ut från stranden. Isflaket seglade sakta iväg.

— Fortfarande snackar jag inte med dej, sa han ut i luften åt det håll han trodde att Ricky befann sig.

Ricky hade plötsligt en känsla av att marken gungade under honom. Det var som om han inte fanns till. Han var osynlig.

— Var stilla! sa Jesper.

Isflaket gungade under honom. Vattnet sköljde upp över kanten och gjorde isen glatt. Stövlarna halkade.

Ricky såg på Jespers spända ansikte att Jesper var rädd.

Jesper lutade sig försiktigt mot stören. Flaket drev ut mot mitten av Kanalen.

Vattnet var blåsvart.

Jespers ansikte var oskyddat. Ricky kunde titta på honom hur mycket han ville. Jesper visste inte att han var iakttagen.

Det var obehagligt. Som att kika på en människa genom ett nyckelhål, när hon kanske klädde av sig eller satt på toa.

Ricky hade en aning om att Jesper levde i en egen värld. Och dit släppte han ingen. Jesper var som en katt. Han hade alltid gått för sig själv.

Medlemmarna i Ligan hade röstat om att ta in honom som medlem, därför att de kunde få nytta av honom. Han var son till Pellas Marianne Olsson som ägde kaféet. Det kunde betyda kakor, chokladbitar, serietidningar...

Isflaket drev med den svaga strömmen.

Jesper stod upprätt med huvudet lyft. Han lyssnade. Det var tyst. Det var så tyst att han kunde urskilja olika ljud var för sig: vattnets porlande, en bil som körde förbi på landsvägen, det klirrande ljudet av ett fönster som stängdes långt borta. Kunde han höra hur vålnaderna andades, hur de rörde fötterna i otålighet? Änder rapade.

Ricky tog några steg ner mot iskanten. Där låg en eka uppdragen och väntade. Leran under stövlarna hade stelnat i kvällskylan. Det var som om han känt på