Plötsligt

By Roque Falcon

"Hans blick är som ett fält vars slut det inte går att se. Hon ser in i hans ögon och känner sig genomskinlig."I denna postmodernistiska novellsamling står det plötsliga i fokus. Alla plötsliga möten, val och känslor som styr människor liv. Allt som råkade hända, fast det egentligen inte var meningen. Det är berättelser om längtan, närhet, sorg, sökande och ensamhet. I varje novell belyser Roque Falcon med en unik blick det absurda i den mänskliga tillvaron och det sköra i de mellanmänskliga relationerna.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 14, 2022
• ISBN: 9788728464236

Book preview

Roque Falcon

Plötsligt

SAGA Egmont

Plötsligt

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright ©1989, 2022 Roque Falcon och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728464236

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

V arför hade han sparkat hunden? Han sätter sig upp i sängen. Marie sover. Han gick upp för trapporna. Det hade varit så onödigt, den hade inte gjort honom någonting. Han låste upp dörren. Hon var hemma – gick omkring i lägenheten, lyfte på saker.

Letar du efter nånting?

Mmm.

Hon tittade bara hastigt upp, noterade att han befann sig i lägenheten.

Jag kan inte hitta mina papper.

Efter en stund kastade hon en blick på honom: Har du sett dom?

Nää.

Dom kan ju inte ha försvunnit.

Han satte sig i soffan, bläddrade i en veckotidning.

Är det säkert att du inte har rört papperna?

Vad skulle jag ha gjort med dom?

Hon suckade. Satte sig ner i fåtöljen, tände en cigarett. Drog en hand genom håret.

Fan också…

Var det viktiga papper? frågade han från veckotidningen. Hon svarade inte. Ööö-umm…, ljudade han när han läste. Hon tog ingen notis om honom. Oöö-umm… Oöö-umm… Schoui Schouischii… Du… Jag sparkade en hund idag…

Hon föreföll inte höra först. Sedan vände hon långsamt blicken mot honom.

Va? Vad sa du…

Jag sparkade en hund idag.

Hon tände en ny cigarett.

Jag förstår inte vad du talar om.

Nähe.

Han började bläddra i veckotidningen igen. Hon satt tyst och rökte. Prasslet när han vände sidorna, blåsandet genom tänderna: Schoui-schoui… schii… Ett barn skrek någonting nere på gården.

Jag är så trött på den här lägenheten, sa hon.

Hon reste sig och tittade ut genom fönstret, ner mot gården. Rökte tankfullt. Betraktade cyklarna, barnen.

Lågt, liksom för sig själv, sa hon: Tur man slipper vara så där liten… Börja om med alltihop…

Efter en stund frågade hon: Vad var det du sa?

Hon satte sig i fåtöljen igen.

Jag sa att jag har sparkat en hund.

Du, jag är inte upplagd för några skämt.

Det är inget skämt.

Ett av barnen ropade på sin mamma. En kvinnoröst svarade någonstans ifrån.

Jaha.

Hon tog ett djupt bloss. Blåste ut röken och såg på honom med en grumlig blick.

Du har sparkat en hund.

Ja, jag gjorde det. Jag vet faktiskt inte varför. Jag mötte en äldre man som var ute med sin hund. Det var en tax, tror jag. Dom kom gående emot mig på trottoaren. Jag tänkte ingenting, jag var alldeles tom. Och när dom skulle passera mig sparkade jag hunden, det var nog en rätt kraftig spark. Den gnällde, gömde sig bakom mannen. Han blev naturligtvis chockad. Jag gick bara därifrån. Fortfarande kände jag ingenting. Jag vet inte varför jag gjorde så där. Jag vet att det var fel, jag vet det. Jag hade ingen anledning att göra så där.

Hon rökte, såg mycket trött ut. Han kände att han behövde hennes förståelse. Hon såg forskande på honom. Det fanns ingen sympati i hennes blick.

Vet du att jag tycker att du är en obehaglig typ? sa hon. Det är otäckt att vara med dig…

Hon skakade på huvudet.

Jag vill faktiskt inte ha nånting med dig att göra, fortsatte hon.

Han tänkte att han inte fick svälja, saliv samlades i munnen, han var naturligtvis tvungen att svälja, märkte hon det?

Det är slut, Erik. Förstår du det?

Han anade att han borde göra någonting, vädja till henne – eller slå henne.

Så du tänker lämna mig?

Ja.

Han flinade ansträngt, förstod att han inte betydde någonting för henne. Det var konstigt; det hade funnits stunder, nästan overkliga, då de varit nära varandra, hon hade varit…

Tycker du inte om mig?

Sluta med det där, Erik. Det är inte riktigt din stil. Åtminstone vill jag inte se dig så där.

Förlåt då.

Hon brydde sig inte om att svara, fnyste bara lite.

Jävla fitta!

Sluta fåna dig nu.

Vill du jag ska ta mina grejer och sticka?

Ja, tack.

Hon föreföll så oberörd, tänkte han, som om han var en främling som hon vaknat upp med efter en ordentlig fylla.

Så du vill att vi inte ska ses mer?

Hon log glädjelöst: Det vore väl ganska meningslöst, va?

Därefter gjorde han något besynnerligt. Han tog fram ett par av hennes bomullsbyxor ur en byrålåda, fann