Akhenaten - I skuggan av solguden: Historiska äventyr

By Alfred Bekker

av Alfred Bekker


Längd: 140 sidor

Den unge Akhenaten är påfallande ful och utestängs därför av prästerskapet vid sin far, farao Amenophis, hov. När hans förtrogna och lärare Ptah-Koram mördas gör han allt han kan för att tillsammans med Nefertiti hitta den ansvarige. Men han kan inte göra något mot gärningsmännen och de som beställt verket. Men när Akhenatens bror dör blir han, som hittills varit tvungen att gömma sig för gudarnas ögon, plötsligt farao ...

Om författaren:

Alfred Bekker, född 1964, började skriva redan som barn. Han skrev sin första roman vid 14 års ålder. Förutom mer än 300 romaner i olika genrer har han också skrivit noveller och berättelser. Han bor med sin familj i Nordrhein-Westfalen.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Apr 21, 2023
• ISBN: 9783745229233

Book preview

Alfred Bekker

Akhenaten - I skuggan av solguden: Historiska äventyr

UUID: 5aea7902-3eb1-4732-8d8f-bdb5673ca92c

Dieses eBook wurde mit StreetLib Write (https://writeapp.io) erstellt.

Inhaltsverzeichnis

Akhenaten - I skuggan av solguden: Historiska äventyr

Upphovsrätt

Farao Akhenaten

Den heliga gråhunden

Den döde mannen i templet

Den kungliga banketten

Endast gudarna känner till sanningen

Den skrivande författarens förtrollning

Apan med spegeln

Nefertiti's löfte

Den förbannade prydnadsklubben

Kampen

Nefertiti's fråga

Oro för Thutmosis

Skuggor i natten

Mötet i de dödas hus

Vagnsritten

Sanningens ögonblick

Tronarvingen

En ny tid

Akhenaten - I skuggan av solguden: Historiska äventyr

av Alfred Bekker

Längd: 140 sidor

Den unge Akhenaten är påfallande ful och utestängs därför av prästerskapet vid sin far, farao Amenophis, hov. När hans förtrogna och lärare Ptah-Koram mördas gör han allt han kan för att tillsammans med Nefertiti hitta den ansvarige. Men han kan inte göra något mot gärningsmännen och de som beställt verket. Men när Akhenatens bror dör blir han, som hittills varit tvungen att gömma sig för gudarnas ögon, plötsligt farao ...

Om författaren:

Alfred Bekker, född 1964, började skriva redan som barn. Han skrev sin första roman vid 14 års ålder. Förutom mer än 300 romaner i olika genrer har han också skrivit noveller och berättelser. Han bor med sin familj i Nordrhein-Westfalen.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är varumärken från

Alfred Bekker

© Roman by Author

OMSLAG A.PANADERO

© detta nummer 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna i namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Facebook:

https://www.facebook.com/alfred.bekker.758/

Följ på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Läs de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förlagets blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

Farao Akhenaten

Från och med i dag ska jag kallas Akhenaten, sade faraon. På huvudet bar han den dubbla kronan i rött och vitt, i höger hand kofoten och spiran. En mantel gjord av pantrarskinn nådde ända upp till hans fötter. Akhenaten - som tjänar Aton, det ska vara mitt namn från och med nu, för nu börjar en ny tid. Tiden för den ende guden Aton, till vars ära jag lät bygga den här staden! Han vände huvudet åt sidan och log försiktigt när han tittade på Nefertiti, sin hustru. Kom, stora kungliga hustru! Tiden har kommit för att prisa Aton.

Hundratals dignitärer från imperiet hade ögonen riktade mot faraon och hans gemål. Akhenaten stod på en trappstegspiedestal mitt på ett av de stora torgen i staden Achet-Aton. Den nya huvudstaden hade omfattande tempelkomplex för att hedra Aton, den enda guden. Symbolen för honom var solskivan och i dess ljus avslöjades Atons kraft, som genomsyrade allt, styrde allt och gav upphov till allt liv. Till skillnad från de gamla gudarna, vars dyrkan Akhenaten hade förbjudit, behövde Aton ingen fast form. Han framträdde inte i en människokropp med ett grönaktigt ansikte som Osiris, underjordens gud, eller som en härskare med en krona och en spira som Amun, för att illustrera sin makt. Han behövde inte heller anta djurform som den schakalhuvade Anubis eller den falkkoppade Horus för att visa sin makt. När solens skiva dök upp på himlen var den tillräckligt imponerande för att göra Atons makt påtaglig.

Den nya huvudstaden låg på en plats där detta kunde upplevas på ett särskilt imponerande sätt. Achet-Aton byggdes mitt i öknen på ett område omgivet av berg och täckt av sand. Det tog en halv dag att nå Nilen och en halv månad att segla på den stora floden till Thebe, den gamla huvudstaden.

De flesta av tempelbyggnaderna och portikerna hade inget tak - för på denna heliga plats kunde Atons kraft kännas överallt. Solskivans strålar skulle fylla dessa byggnader med sitt ljus och dess väggar skulle leda och samla det.

Det har hänt mycket som nu har fullbordats, sade Akhenaten när han gick ner för trappan tillsammans med sin hustru Nefertiti. Alla rikets höga dignitärer bugade sig inför honom. Bland dem fanns Haremhab i sin bronsrustning, som kommenderade Egyptens armé, och storvisiren Eje, en av imperiets viktigaste ämbetsmän. Han var också far till Nefertiti och blev därmed en del av den kungliga familjen.

Några skalliga män, som tills nyligen varit präster för guden Amun, deltog också i ceremonin. Dock inte frivilligt. Akhenaton hade tagit bort deras tempel, låtit Amunstatyer poleras av stenhuggare och förbjudit dyrkan av deras gud. Att de tidigare Amunprästerna hatade honom för detta kunde man se på deras ansikten. Så ni ska förstå att det jag tog ifrån er gav jag till en mer mäktig person: Aton! utropade Akhenaten till dem. Och om ni vill tjäna Aton från och med nu kommer han att lyssna på er - men bara om jag överlämnar ert budskap! För vägen till Atons ära och kärlek leder endast genom hans medlare på jorden - Egyptens farao!

Liksom alla andra knäböjde de före detta prästerna. Akhenaten tänkte på den makt som dessa präster hade haft tidigare. En makt som till och med faraonerna ofta hade varit beroende av. När Akhenaten hade varit pojke hade dessa präster förbjudit honom att delta i de heliga ceremonierna för att hedra Amun. Pojken är förbannad! Han måste döljas, för synen av honom är motbjudande för Amun, hade de hävdat. Men allt detta hörde nu till det förflutna. Ingen skulle någonsin utesluta honom från en helig festival igen. Och definitivt inte Amun!

Amenhotep var Akhenatens födelsenamn, som han högtidligt hade kastat idag. Eftersom hans far hade burit samma namn hade han som pojke ofta helt enkelt kallats Amenho.

Akhenaten pekade mot himlen där solens skiva sjönk.

Låt oss gå in i ljuset, stora kungliga hustru, sade Farao. Solen sjönk långsamt lägre. Dess strålar föll rakt in i den breda portiken. När faraon och hans gemål gick med värdighet omslöt solljuset dem helt och hållet. Det såg ut som om de blev ett med den bländande ljusstyrkan - ett med Aton, den livgivande kraften i solskivan.

Under tiden tänkte Akhenaten tillbaka.

Tillbaka till den tid då han fortfarande var ett barn och ingen skulle ha förväntat sig att han en dag skulle bli farao.

Pojken som de kallade Amenho hade ju enligt uppgift blivit förbannad av gudarna ...

Den heliga gråhunden

Många år innan ...

Kom hit, viskade Amenho. Den smala gråhunden med den spiralformade svansen tittade uppmärksamt på honom, men tvekade. Kom, Ankh-Weset, viskade pojken, som gömde sig bakom en av de enorma pelarna täckta av hieroglyfer och färgglada bilder i Amuns tempel. Ankh-Weset var ett av de många heliga djur som befolkade templet. Ingen skulle ha tänkt på att driva bort det, för det skulle ha fört med sig otur. Man föredrog att acceptera att de störde ceremonierna då och då. Särskilt när en av gråhundarna jagade en helig katt.

Nio greyhoundgudar dyrkades - en för var och en av de nio kända arterna av greyhound. Prästerna matade hundarna och i slutet av deras liv mumifierades de och fick en bättre begravning än vad många av invånarna i de fattiga kvarteren hade råd med.

Ankh-Weset ylade högt och hörbart och överröstade till och med prästernas sånger för ett ögonblick.

Shhh, sa Amenho - inte för att det hade varit särskilt illa om Ankh-West hade börjat skälla nu också. Den heliga gråhunden skulle ha blivit förlåten. Han hör också hemma här - men det gör inte jag, gick det genom Amenhos huvud. Pojken ville inte att någon skulle titta i hans riktning och kanske bli medveten om honom.

Vinthunden vecklade ut svansen lite och öronen visade hur alert han var för tillfället. Då sänkte Ankh-Weset huvudet och kom närmare. Amenho strök hans päls. Han kände många av de djur, särskilt gråhundarna, som var hemma i Amuns stora tempel i huvudstaden Thebe, men han tyckte bäst om Ankh-Weset. Amenho besökte ofta Amuns tempel och tittade på bilderna och inskriptionerna på väggarna. Endast vid festliga tillfällen som i dag fick han inte vara här. Lustigt, du har också stora öron och en lång näsa som jag och ändå hävdar ingen att du är förbannad av gudarna på grund av det, viskade Amenho. Gråhunden visslade mjukt, så att man nästan kunde få intrycket att han ville bekräfta pojkens ord. Amenho reste sig upp. Försiktigt tittade han förbi pelaren in i templets stora huvudsal. De flintskalliga prästernas sånger svällde. Amenho såg sin far, faraon, sitta på en trästol av trä som ett dussin burdusa bärare hade fört in. Rikets högsta dignitärer omgav honom - först och främst naturligtvis den kungliga familjen, inklusive Amenhos mor Teje. Till höger om faraon stod hans bror Thutmosis. Han var några år äldre än Amenho - en ung man som nyligen hade utsetts till överstepräst i huvudstadens största tempel. Det stod redan klart att han en dag skulle bli farao själv. Bakom Thutmosis stod Amenhos fyra systrar: Sitamun, Iset, Henuttaunebu och Nebet-tah. Var och en av dem hade fått hederstitlar som angavs av amuletter. Amenho var tvungen att svälja. Egentligen skulle jag också höra hemma där, tänkte han bittert. Men Amuns präster hade förbjudit det. Och även en farao som hans far kunde knappast motstå deras ord, för deras inflytande var för stort. Är jag verkligen så ful att Amun måste rysa när han ser mina utstickande öron? viskade pojken till gråhunden när han böjde sig ner för att klia dess päls ännu