In vino vänskap

By Maria Steen and Maria Lyckow

Agneta är en storrökande lagerarbetare, pigg på det mesta som kan göra livet lite roligare. Carina arbetar som revisor, och är betydligt mer försiktig av sig. Man skulle kunna se dem som en pingvin och en isbjörn – om inte särskilda omständigheter fört dem samman skulle de aldrig ha mötts. I Agnetas och Carinas fall är det en charterresa med buss till Italien som ligger bakom deras möte.

Det visar sig att de faktiskt har något väsentligt gemensamt: förmågan att uppskatta ett gott glas vin eller två. Och under resans gång utvecklar de en stark gemenskap, inte bara tack vare vinprovningarna. På vägen ner till Italien händer nämligen mystiska saker som kräver sin lösning. Och det är något som de två damerna inte kan motstå.

Serien “I vått och torrt” handlar om de två vännerna Agneta och Carina, som trots olikheterna har utvecklat en stark gemenskap. Tillsammans tar de sig igenom diverse problem som dyker upp i vardagen, allt ifrån otrogna män och jobbiga kollegor till misstänkta kidnappare.

Maria Steen arbetade i många år som journalist, innan hon 2016 debuterade som författare. "In vino vänskap" är sjätte delen i hennes uppskattade feelgoodserie "I vått och torrt".

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jun 13, 2023
• ISBN: 9789180005258

Book preview

In vino vänskap

Maria Steen

En bild som visar text, Teckensnitt, Grafik, logotyp Automatiskt genererad beskrivning

Copyright © Maria Steen 2023, Word Audio Publishing 2023

Omslag: Maria Borgelöv

SBN: 978-91-8000-525-8

Utgiven av Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Förord

Det här är den sjätte boken i serien I vått och torrt men det skulle lika gärna ha kunnat vara bok nummer ett, med radarparet Agneta och Carina i huvudrollerna. Agneta, en storrökande lagerarbetare som är pigg på det mesta. Carina, en revisor med betydligt bättre utvecklat konsekvenstänk än Agnetas.

Man skulle kunna se dem som en pingvin och en isbjörn – aldrig mötas de två om inte särskilda omständigheter fört dem samman. I Agnetas och Carinas fall är det en charterresa med buss till Italien, som ligger bakom deras möte.

Hur gick det till när de två helt olika personligheterna blev så tajta? Det måste vi naturligtvis ta reda på. De har trots allt något väsentligt gemensamt, de har förmågan att uppskatta ett glas vin eller två och det är under den här vinresan som de börjar bygga sin vänskap. Inte bara tack vare vinprovningarna. Under resans gång händer dessutom mystiska saker som kräver sin lösning. Och det är något som damerna inte kan motstå.

1

Man kan ju inte tro att det är slutet på augusti!

Femton par ögon vänds mot kvinnan som talar. Hon huttrar lite i gryningskylan och sveper en stor sjal lite tätare om sin täckjacka. En annan i sällskapet nickar ivrigt.

Nä, men visst! Nu vill man bara komma iväg. Hon kastar en förstulen blick på sin frusna reskamrat. Hur kan hon frysa med alla dessa kläder på sig?

Jag och maken brukar flyga men vi tänkte att en bussresa kan vara trevlig som omväxling, eller hur?

Absolut, svarar hon med täckjackan utan större övertygelse.

Jag menar, fortsätter kvinnan som jag sa till maken, finns det bara AC och toa och plats för benen så kan ingenting gå fel.

Hon skrattar åt sin egen kommentar, men den frusna medresenären förstår inte vad som är så roligt. Det återstår att se, tänker hon, drar jackan tätare om sig och spanar ut över gruppen som väntar på att få gå ombord på bussen mot Italien.

Det ligger förväntan i luften och några börjar presentera sig för varandra. De flesta står ändå tysta och försöker då och då kväva en gäspning. Det är gryning och daggdropparna pärlar på buskarna kring bussplanen. En liten spenslig man bryter sig loss från gruppen och går fram till chauffören för att hjälpa honom att lasta in allt bagage i bussens rymliga mage. Han greppar en stor trunk men chauffören skyndar fram till honom.

Tack, men det här gör jag helst själv.

Men är man två går det fortare, säger den spenslige mannen och siktar in sig på en rejäl resväska med ett rosa band om handtaget.

Jag tar och slänger in den här så att jag kan lova frugan att vårt bagage är med.

Chauffören börjar bli irriterad och drar den vänligt men bestämt ur handen på honom. Det är samma sak varje gång, kan inte folk fatta att det är chaufförens jobb att lägga tetris i bagageutrymmet om allt ska få plats.

Jag tror att det går fortast om du låter mig sköta det här. Han nickar mot fronten på bussen. Sofia kommer strax att släppa ombord. Han ställer demonstrativt den stora resväskan en bit ifrån bagageutrymmet och den hjälpsamme resenären går lätt kränkt tillbaka till sin fru, som står och småpratar med en väl påpälsad kvinna.

Jag har kollat att vårt bagage kommer med. Vad väntar vi på? undrar han, fortfarande irriterad över att chauffören avspisat honom.

Reseledaren Sofia klappar i händerna för att få uppmärksamhet. Hon har redan hälsat i stort sett alla välkomna och nu är det dags att gå ombord. Hon prickar leende av dem en efter en.

Egentligen skulle hon ha varit ledig den här veckan. Som frilansare har hon haft fullt upp sedan i maj men när KM-buss ringde och bönade och bad gick hon till slut med på en tripp till. Hon har ändå inget särskilt att passa hemma, en tvättid bara som kan göra någon granne glad i stället.

Att det är Claesson som är chaufför har förstås också spelat in. De har rest tillsammans vid många tillfällen under åren och de har blivit riktigt goda vänner.

Under avprickningen gör Sofia en professionell bedömning av den grupp som hon ska hålla reda på under veckan som kommer. Det ser inte ut att bli några problem: Där är två äldre damer som ser ut att kunna ta vara på sig, sedan en liten familj med en tonåring i motvilligt släp (borde han inte vara i skolan nu?), där är två par som är så upptagna av varandra att de knappt hälsar – de kommer inte att åka med på utflykterna, en lockig kvinna som har ganska stort handbagage trots att hon ser ut att resa ensam. Den enda överraskningen är att den förste som kliver ombord är ett av hennes ex. Omständigheterna kring deras uppbrott gör att hon knappt tittar på honom och han försöker inte stoppa upp kön genom att söka hennes blick.

Den spenslige resenären som inte tycker att hans talang kom till rätta i samband med ilastningen stannar till vid Claesson som satt sig vid ratten.

Jo, jag glömde säga att jag kört många tunga fordon i mina dar. Så blir det något problem så säg bara till!

Lägg av, tänker Claesson men levererar i stället ett artigt men halvhjärtat tack.

Bland de sista att äntra bussen är en kvinna som ser ut som om hon klivit på fel buss. Ska jag fråga? tänker Sofia. Det ska gå en resa till ishotellet i Jukkasjärvi lite senare i veckan. Nej, jag låter saken bero, folk får ju klä sig hur de vill. Kvinnan kan ju ta tåget hem igen när vi stannar för fika, om hon tagit fel.

Det är Agneta Boberg som kliver ombord. En kvinna i yngre medelåldern, eller inte i någon medelålder alls om hon får bestämma själv. När hon spanar ut över sina reskamrater kan hon stolt konstatera att hon förmodligen är en av få som kommer att dra ner snittåldern i sällskapet.

Hon tittade nyss in i bussen och fick syn på en man som redan slagit sig ner och verkade pyssla lite med en mobil och en portabel laddare. Snygg enligt hennes mått mätt. Slätrakad, markerad haka, lite busig frisyr och förmodligen alldeles lagom lång. Agneta själv är närmare 1.80 så hon vill gärna ha lite höjd över havet på sin eventuella livskamrat.

Han verkar resa ensam så hon förbereder sin entré genom att reflexmässigt försöka justera luggen. Hon brukar klippa den själv lite då och då eftersom inte ens en frissa kan få till den på ett vettigt sätt. Den här gången blev den lite för kort på vänster sida men det gör ingenting om det blåser lite. Och det gör det 362 dagar om året i Karlskrona. De tre övriga stormar det.

Hoppas att han inte är luggkänslig, tänker hon. Ett mysigt sällskap på resan skulle sitta fint. Agneta gillar inte att resa ensam men det hade tagit slut med Micke och hon kom dessutom lite överraskande över en billig biljett till bussen, annars skulle hon aldrig haft råd. Så hon tog ut en sparad semestervecka. Hon hade ändå inga planer för den.

Hon fick köpa resan av en arbetskamrat som vunnit den. Han kunde inte tänka sig en busscharter utan hade hellre velat vinna resväskan som var andra pris.

Det är bara flyg som gäller för honom. Två-tre timmar armbåge mot armbåge med en främling i ett flygplan är fullt tillräckligt för honom. Däremot åtta timmar i en buss, med en främling som i värsta fall somnar på ens axel någonstans i höjd med tyska Kasselbackarna, är helt otänkbart för honom. Agneta för sin del tycker att ju närmare man kommer varandra desto bättre. Av det lilla hon hittills sett av den långe mannen i bussen känner hon på sig att hon gärna skulle bära hans huvud mot sin axel.

2

Förhållandet med hennes Micke hade överraskande tagit slut. Det gick lite märkligt till och det tog ett tag innan hon fattade att hon blivit dumpad.

De hade gått en stilla promenad längs kajen i Handelshamnen hemma i Karlskrona och i höjd med Kustbevakningens stolta fartyg KBV003 Amfitrite tog Micke hennes hand och såg henne djupt i ögonen.

Vad känner du just nu?

Hon log mot honom.

Värme ...

Det var en dubbel sanning eftersom vårsolen strålade och hon hade som vanligt klätt sig alldeles för varmt. De släntrade in på restaurang Sjörök och beställde in varsitt glas vitt vin och såg ut över vattnet.

Micke tog hennes hand igen.

Hur tycker du att vår relation har utvecklats?

Han pratade gärna på det viset och Agneta svarade ärligt att det kunde kännas lite svalt emellanåt. Men innan hon hann tillägga att det inte påverkade känslorna för honom, så nickade han och släppte hennes hand.

Skönt att du är så ärlig och att vi är överens. Jag känner likadant. Jag blir förstås lite ledsen, men jag accepterar dina känslor. Jag hoppas att vi kan fortsätta att vara vänner.

Agneta blev tagen på sängen, tråkigt nog inte bokstavligen. Det var dit hon trodde att de var på väg, men han kysste henne på kinden, reste sig och gick och kvar satt Agneta med två halvdruckna glas Chardonnay.

Hemma i lägenheten på Saltö dunsade Agneta ner i en fåtölj. Vad var det som hände? Hon reste sig igen och tappade upp lite rött vin och satte sig i fåtöljen igen. Lite försiktigare den här gången, hon ville ju inte spilla.

Det var absolut inte hennes mening att göra slut. Eller var det det?

Hon sippade på vinet och försökte sig på en analys. Det hade inte varit så hett på sistone. I takt med att vinet rann ner kom hon på allt fler anledningar till att hon och Micke inte skulle åldras tillsammans. Allt ifrån att han jobbade för mycket till att hans lägenhet var gräsligt illa inredd och att hon egentligen aldrig gillat polisonger.

Någonstans i höjd med polisongerna nickade hon till och när hon vaknade var det bara att rycka på axlarna. Det var väl lika bra att det blev som det blev. Hon reste sig mödosamt ur fåtöljen och diskade sitt glas i köket. Det här var nog trots allt det hittills snyggaste sättet som hon gjort slut på.

Den känslan höll i sig i några månader, tills hon bläddrat i en morgontidning som någon haft med sig till jobbet och blicken fastnade på ett namn i listan över de senaste fastighetsaffärerna. Han hade köpt hus med sin nya kvinna.

Det var här hon insåg att det var hon som blivit dumpad. Det brukade vara hon som drog i handbromsen när förhållanden inte utvecklats som hon ville, men Micke hade nog kapat bränsleslangen ganska tidigt. Självklart hade han haft ett förhållande vid sidan om i flera veckor. Kanske längre. Skulle hon leta upp hans nya och berätta vilken liten jävel han är? Nej, det kan hon få upptäcka själv.

Hon slängde tidningen på golvet. Så lite de visste om varandra trots allt. Men han visste tydligen att hon inte var prenumerant på morgontidningen. Annars hade han väl sagt något.

3

Carina Aronsson huttrar till i den svala sensommarmorgonen och spanar in i bussens bagageutrymme. Å ena sidan vill hon komma snabbt in i bussen och hitta en bra plats på lagom avstånd från toan. Hon vill inte gärna sitta för nära om det blir spring. Inte för långt bort heller och behöva gå catwalken genom hela bussen och försöka se ut som nej, jag har inte urinvägsinfektion, jag drack bara för mycket kaffe.

Å andra sidan vill hon försäkra sig om att hennes väska verkligen lastats in innan hon går ombord så hon väntar lite. Det spelar inte så stor roll var i bussen hon hamnar. Det får bli som det blir. Bara hon inte hamnar bredvid någon som kommer att tjata skallen av henne.

Hon har lagt sina sparade slantar på en kort flykt från vardagen bara för att hon är så trött på det mesta. Trött på trasiga förhållanden och trött på sig själv. En resa