Arbetarpredikanten: Låt mig säga några ord

By Arne G D Johansson

En bok som spänner över ett antal olika ämnen och som tillkommit under en längre följd av år i uppgiften att förkunna evangelium i olika kyrkor och sammanhang. En sammanfattning av en predikogärning vid sidan om en ordinarie sysselsättning för de vardagliga behoven.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 30, 2023
• ISBN: 9789180805223

Arne G D Johansson

Arne G D Johansson har varit verksam som predikare sedan han i unga år upplevde något av en kallelse in i denna uppgift. Efter en kortare tid som anställd inom frikyrkorörelsen har han, för sitt uppehälle, haft andra anställningar och befattningar. Mest inom den privata företagssfären men också en del inom den offentliga verksamheten. Skrivandet har alltid följt honom och resulterat i ett femtontal böcker och ett antal artiklar och noveller under åren som gått. Det har handlat om ett antal ungdomsböcker och romaner, men också en självbiografisk skildring och publiceringar i olika tidningar. Som en grundton i allt finns tron på att människan ingår i ett större sammanhang och att det finns en djupare mening med livet än det som oftast är för ögonen.

Book preview

Innehåll

Förord

Tre uppmaningar

Använd av Gud

I den store livsformarens händer

Stunder, skärvor, glimtar

Sanningens Ande

Guds rikes närhet

Fokusering, fixering, formalisering

I en enda Ande

Påskdagens budskap

Vaksamhet och väntan i trygghet

Änglatexternas budskap

Att dricka ur livets källa

Nådens gåvor

Uppenbarelsens ljus

Jesus – bara Jesus

Rik inför Gud

Förlorad och återfunnen

I skuggan av korset

Att lyssna i tro

Livets förvaltarskap

Livets bröd

Enheten i Kristus

Den kämpande tron

Förord

Det var mitt i den brusande och omvälvande ungdomstiden som kallelsen kom. Den där näst intill odefinierbara känslan, den oroande frågan, den växande vissheten. Det måste finnas någon form av plan, någon redan tänkt tanke, någon möjlig bestämmelse för det liv som jag fått som en gåva.

Det hölls väckelsemöten i den församling som jag då tillhörde. En temperamentsfull och engagerad evangelist stod för både sång och predikan kväll efter kväll, vecka efter vecka.

Jag tror att jag var med på varenda samling under den månadslånga kampanjen.

I mitt liv pågick en kamp trots att det kanske inte såg ut så för den som betraktade mig utifrån. Jag lockades både av det gudomliga och det världsliga. Jag sökte en framkomlig väg, en stabilitet, en sann tillfredsställelse men var långt ifrån säker på var jag skulle finna den. Var det i de sammanhang som församlingen stod för eller var det i det motsatta?

Allt det som lockar och drar under ungdomsåren fanns också i mitt liv. Mer än en gång kände jag mig maktlös, utlämnad, besegrad.

Men djupt därinne brann en längtan efter det levande vatten, den heliga kraft som jag fått höra om så många gånger.

Så kom då den där stunden.

Det var som en vårflod som inte gick att stoppa. Guds Ande kom nära, den oförklarliga känslan av hur något fyllde mitt inre, tog mig i besittning på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt.

Jag minns kvällen då det profetiska budskapet mötte mig. Då Gud förklarade att han hade användning för mig.

Du ska förkunna mitt ord var en del av budskapet och den kallelsen har sedan aldrig lämnat mig.

Mitt liv har kanske inte tagit de vägar som jag trodde där och då. Jag har förmodligen inte alltid varit lyhörd för den gudomliga vägledningen. Jag har antagligen gjort vägen krångligare många gånger, men kallelsen att dela Guds Ord har ändå levt vidare.

Till en början trodde jag nog att det enda sättet att leva i kallelsen var att ha någon form av församlingstjänst. Jag gick på bibelskola men blev ganska modfälld inför de krav på musikalitet som definitivt stängde dörren för mig då.

Hemma igen fick jag ändå uppleva hur dörren liksom öppnades igen genom en av de ledande i församlingen jag tillhörde. Han intalade mig mod och uppmanade mig att predika i ett förmiddagsmöte.

Med bävan antog jag utmaningen och förberedde mig så gott jag bara kunde. Resultatet blev över förväntan från min sida och förmodligen även från dem som kommit för att lyssna.

Så kom jag sakta in i fullföljandet av kallelsen. Jag fick många möjligheter att använda den gåva Gud gett mig och till sist var jag åter framme vid att på nytt söka mig till en bibelskola.

När skolan var slut hade jag fått kontakt med en mindre församling och hamnade så i församlingstjänst. De första åren i den lilla församlingen blev det i kombination med annat arbete. Därefter hamnade jag i en större församling vilket innebar heltidsanställning som medarbetare till en pastor. Nästa steg blev en heltidstjänst som pastor och föreståndare men efter några år kände jag att det inte passade mig så bra. Jag var fortfarande i själ och hjärta en arbetarpredikant som, likt Paulus, behövde något annat vid sidan om församlingsarbetet.

Efter något år med halvtid i församlingen och halvtid i annan sysselsättning var jag tillbaka som arbetarpredikant på heltid. Det innebar att jag sedan dess och fram till pensioneringen haft en annan sysselsättning som mitt levebröd och i varierande grad predikat i olika kyrkor och kapell.

I den här boken har jag samlat några predikningar spridda över ett tjugotal år från 2000 och framåt. Det finns knappast någon systematik i valet av texter och ämnen. Det handlar mer om ett axplock från de senaste tjugo årens förkunnelse. Jag har sett det som en stor förmån att få tillfälle att på detta sätt leva vidare i min kallelse. Ett förtroende från de församlingar som efterfrågat min medverkan.

Jag har valt att återge predikningarna i den form som jag framfört dem och redovisar därför också var och när de har hållits.

Enda undantaget är den första predikan som är en efterkonstruktion utifrån den minnesbild som jag har.

Med en önskan om att det förhoppningsvis ska kunna bli till nytta, uppmuntran, och kanske lite eftertanke vill arbetarpredikanten på detta sätt…

… säga några ord…

Tre uppmaningar

1 Kor. 16:13-14

Filadelfiakapellet Åsenhöga 19 mars 1972

Det finns inte något utkast kvar från detta mitt allra första tillfälle att predika. Minnesbilden säger mig att jag hade skrivit ned några stolpar för att få någon form av ordning på förkunnelsen. Med åren har det blivit mer vanligt att jag skrivit ned det mesta som jag tänkt förmedla även om jag sedan inte alltid följt mitt manus.

Men den första gången förlitade jag mig förmodligen på mitt minne, att jag skulle komma ihåg vad jag i tankarna gått igenom under timmar av förberedelse. Att jag också räknade med bistånd från ovan behöver kanske inte ens nämnas.

Texten som jag kommit att stanna inför har följande lydelse:

Vaken, stån fasta i tron, skicken eder såsom män, varen starka.

Låt allt hos eder ske i kärlek.

1 Kor. 16:13-14 (1917 års översättning)

Med ett stadigt grepp om talarstolens kanter framförde jag sedan i ett raskt tempo, och utan alltför långa pauser, det som blivit angeläget och levande för mitt eget inre då jag med stor bävan och ivrig förväntan sett fram mot detta tillfälle.

Det tog nästan en halvtimme och efteråt förstod jag inte själv hur det hade kunnat bli så. Det var med darrande ben som jag gick upp i talarstolen och det var med i stort sett lika darrande ben som jag lämnade den. Men det fanns ändå en bestämd känsla av att jag fått säga det som var angeläget för just detta tillfälle och responsen från dem som lyssnat underströk att det nog inte bara var mina egna tankar och ord.

Jag har haft anledning att mer än en gång återvända till denna min första predikan och det som min text den gången har att säga.

En tydlig påminnelse om att vara vaksam, att vara uppmärksam på både möjligheter och faror i livet som kristen.

En enträgen uppmaning att vara rädd om den tro som man fått sig given som en gåva från Gud.

En innerlig längtan efter att alltid ha kärleken till Gud och medmänniskan som drivkraft för det som man säger och gör.

Ja, dessa tre uppmaningar fick jag förmedla till både mig själv och mina åhörare den första gången jag stod i en predikstol för att förverkliga den kallelse som jag trott mig ha fått.

Använd av Gud

Apostlagärningarna 9:10-16, 26-28, 32-37

Missionskyrkan Ekenässjöns 9 april 2000.

Jag vill tacka för förtroendet att få komma till den här kyrkan och församlingen. Jag har varit här några gånger tidigare, men aldrig i talarstolen.

Låt mig först få säga att jag alltefter som åren går upplever en allt större ödmjukhet inför uppgiften att förkunna Guds Ord i en gudstjänst som denna.

Gudstjänst är ju dock inte bara det som hänger samman med någon dryg timme på söndagsförmiddagen. Gudstjänst är, som ordet tydligt uttrycker det, en tjänst inför Gud och den har långt mycket mer med vårt vardagsliv att göra. Man kan deltaga i en gudstjänst precis var som helst och när som helst och hur som helst och man kan tillsammans fira gudstjänst på det sättet som vi gör idag.

Då jag fick inbjudan hit fick jag också veta att Apostlagärningarnas nionde kapitel var speciellt aktuellt inför den här söndagen. Jag måste erkänna att det inte har hänt många gånger, om ens någon gång, att någon annan i så god tid talat om för mig vilken text jag borde välja. Men det betyder inte att det skulle vara sämre för det.

Vem har sagt att jag skulle vara den bäste på att lyssna in vad Herren vill tala med oss om. När jag läst igenom detta kapitel ett antal gånger har en rubrik formats för dagens predikan och det är:

Använd av Gud.

De flesta har förstås redan läst kapitlet, men för den som inte har gjort det läser vi tillsammans några valda delar av det.

I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: Ananias! Han svarade: Ja, herre. Herren sade: Gå genast till Raka gatan, och fråga i Judas hus efter en som heter Saul och är från Tarsos. Han ber, och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga sina händer på honom för att han skall se igen. – Herre, svarade Ananias, jag har hört från många håll om den mannen och allt ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn. Men Herren sade till honom: Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull.

Apg. 9:10-16

När han hade kommit tillbaka till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge. Då tog Barnabas honom med sig till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren, som talat till honom, och hur han frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. Sedan fick Saul komma och gå som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn.

Apg. 9:26-28

Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda. Där träffade han en man vid namn Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. Petrus sade till honom: Aineas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd. Genast steg han upp, och alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom, och de omvände sig till Herren. I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som