Sommarspaning & snickarglädje

By Avanna Larsson

Ett isande skrik en kväll får den deckarälskande Barbros hjärna att gå i spinn. Bor hon bredvid en mördare som gömmer kvinnor i källaren och är det kroppar han gräver ned i trädgården?! Barbro beslutar sig för att börja privatspana och lösa mysteriet. Samtidigt verkar snyltkatten Kurt ha bestämt sig för att flytta in hos Barbro, och han blir bara tjockare och tjockare… eller?

Barnbarnet Barbie å sin sida får en alldeles ny granne på andra sidan häcken, snickaren Liam, som mest bara är mördande snygg och gör sommaren lite, lite hetare.

Avanna Larsson debuterade med "Living la vida glamping", som älskades av läsarna och lyssnarna för sin frispråkiga humor. Nu återvänder hon till Fjölleby Camping & Glamping i spin-off-serien "Barbro & Barbie", för ännu en sommar med allehanda dråpligheter.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jul 3, 2023
• ISBN: 9789180005739

Book preview

Sommarspaning & snickarglädje

Barbro & Barbie, del 1

Av Avanna Larsson

Copyright © Anna Larsson & Word Audio Publishing Intl. AB 2023

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-573-9

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Till Johanna M

1

Men för helvete!

Barbie kastade boken tvärsöver verandan i ren frustration över att återigen ha läst hur en kvinna skälver och flämtar och kommer så fort mannen bara rör vid henne.

Inte undra på att både män och kvinnor är helt jäkla fucked up och clueless vad gäller klitoris och kvinnliga orgasmer, sa hon uppgivet. Egentligen ut i tomma intet då det enda sällskapet denna ljumma och småregniga kväll i början på juni var katten Puck. Nog för att hon ansåg katter vara väldigt intelligenta varelser – intelligentare än de flesta män – men att katten skulle bry sig om just hennes frustration betvivlade hon. Och mycket riktigt, pälsbollen lyfte knappt ens på huvudet där hon låg i en korgstol när boken landade med en smäll. Antagligen brydde hon sig än mindre om ännu ett av sin mattes brölande utbrott. Efter fem år var katten väldigt van vid mattes ylanden och brölanden. Både över män och över dåligt skrivna så kallade romantiska böcker. Skrivna av kvinnor för kvinnor dessutom. Eller av önsketänkande, lata män som tror sig ha krafter att intala kvinnor att allt som krävs för en orgasm är lite öronviskningar och rena befallningar. Katten skulle också, kanske med all rätt, tänka att matte aldrig lärde sig. Utan skulle fortsätta försöka med både dumma män och att köpa dåliga böcker. När hon istället kunde lägga mer tid på, ja, sin katt.

Barbie satte sig i skräddarställning i soffan och sträckte sig efter sitt rödvinsglas. Hon tog ett djupt andetag och drog in den magiska doften av regnvåt varm asfalt och blommande syren innan hon tog en klunk. Som hon älskade dessa få korta, men ack så ljuvliga sommarmånaderna, när all grönska exploderar och allt kommer till liv. Hon blickade ut över trädgårdens framsida. Hennes egen något vildvuxna oas och paradis. Här hade hon bott i snart fyra år. Sommaren innan hon skulle fylla trettiotvå hade hon suttit i sina morföräldrars kök med sin mamma Ingela och mormor Barbro när mormodern hade gett dem varsitt kuvert. Varsitt väldigt tjockt kuvert. Morfar Rolf hade gått bort några månader tidigare efter en tids sjukdom, men hans doft satt fortfarande kvar i väggarna i huset han och mormodern flyttat in i på sextiotalet.

Varsågoda mina damer, hade mormodern sagt medan småkakesmulor trillade ur munnen på henne.

Mamma, m-m-men vad är det här? hade Ingela stammat fram när hon öppnade kuvertet och Barbie hade varit minst lika chockad.

Mormor! Du har väl inte rånat en bank? Kuverten innehöll en massa sedlar. Tusenlappar. I mängder.

Tss! Skärp er töser och stäng munnarna och plocka upp hakorna. Ni ser ju för dumma ut, som små övergivna fågelungar. Det är etthundratusen kronor till er var. Från mig. Och nåväl, från Rolf också då, även om den karln inte var särskilt ekonomisk. Nej, det ska gudarna veta att hålla i pengar, det var inte hans starka sida. Ni skulle bara veta hur många bilaffärer jag satt stopp för genom åren. Tur att han hade mig. Så pengarna är mest från mig faktiskt och nu vill jag se, medan jag fortfarande lever, att ni gör något vettigt med dem. Seså, ta nu några kakor. Eller bantar ni?

Det var visserligen inte hela summan i sedlar utan femtontusen var plus en lapp om att mormodern hade öppnat varsitt konto åt dem båda med resten av summorna. Varken Barbie eller Ingela hade ens brytt sig om att fråga var de lösa kontanterna kom ifrån, om hon krånglat med att ta ut dem eller om de så att säga legat i madrassen. Ibland fick man helt enkelt välja sina strider och frågor när det gällde hennes mormors upptåg och idéer. Att madrasspara vore å andra sidan ganska likt morfar Rolf då han ofta hade misstrott både det ena och det andra medan han levde. Allt från banken och Skatteverket till att vågarna i matbutiker verkligen visade rätt vikt. Barbie hade i alla fall satt in pengarna på banken omgående och trott att hon skulle bli hämtad av polisen på plats. För vem kommer ens längre in med så mycket kontanter? Sedan hade några månader gått och hon hade velat och hit och dit kring huruvida hon skulle ut och resa eller inte. Mormodern hade dock ringt varje dag och frågat om hon bestämt sig än vad hon skulle göra med pengarna.

Herregud tös, köp dig ett hus istället för att sitta och bli rynkig och hängig om tuttarna i den där lilla deprimerande skolådan du bor i. Så kanske karlarna kommer till dig. Det är tydligen modernt nu med kvinnor som reder sig själva. Di gillar sånt, karlarna. Då slipper de ju göra något!

Och så en dag hade det legat ute på Hemnet. Det gula huset med två våningar och en källare. Omringat av vildvuxna cypresser och syrener, insynsskyddat från alla grannar och med Barbies absoluta husdröm: en amerikansk veranda. Hon hade gått på en visning och konstaterat att det var fräscht och hyfsat nyrenoverat och att det bara var tvunget att bli hennes. Pengarna från mormodern räckte till kontantinsatsen och tack vare allt slit som fotograf i nära tolv år med hundratals bröllop och miljarders tittut hade hon lyckats spara ihop en del trots ganska mycket väsk- och skoshopping. Det hade inte varit några problem att få ett lån på banken. Köparens marknad kallades det visst. Fast det tillämpades sorgligt nog aldrig på väskor eller skor.

Hennes mamma hade på sitt moderliga sätt oroat sig för hur hon skulle klara sig själv i ett stort hus och ringde eller sms:ade fortfarande nästintill varje dag och påminde dottern om att låsa om sig och att kolla trycket på värmepumpen. Mormodern i sin tur hade så fort Barbie fått nycklarna till huset i tid och otid börjat köra dit saker från sitt eget bohag med den lite snyftiga förevändningen att morfar hade blivit så glad om du tagit denna, han hann bara inte ge den till dig själv förstår du innan han dog … ojojoj.

Telefonen plingade till. Ännu ett meddelande från en viss Patrik, en trettioårig VVS-kille som hon träffat via Tinder och hamnat i säng med. Två gånger. Första gången var katastrofalt dålig, men hon hade tänkt att det kanske berodde på all alkohol de hade förtärt under första dejten och, va sjuttsingen, en VVS:are går ju inte bara slänga bort så där när man är husägare. Så hon hade gett honom en chans till. I nyktert, nåväl, nyktrare tillstånd. Men nej. Det skulle inte bli någon tredje gång: Om det inte plötsligt skedde någon megaomfattande vattenläcka i källaren då, men Barbie betvivlade att en kille som knappt ens visste var klitoris satt skulle kunna laga ett läckande rör.

När hon ändå var igång så surfade hon in på de olika dejtingapparna för att se om det fanns några nya förmågor att försöka få en matchning med och såg att hon hade några olästa meddelanden. Bland annat från en Tomas, tjugoåtta år, vars profilbild visade en sidecutfrisyr och lite skäggstubb. Tjena! Barbie!? Smeknamn eller riktigt? Låter iaf väldigt intressant!

Barbie himlade med ögonen. Om hon bara hade fått en tia var gång någon frågat om hennes namn. Ja, då hade hon nog kunnat betala av huslånen helt och hållet. Eller i alla fall köpa sig en Hermes Birkin.

I’m plastic, I’m fantastic, svarade hon och började ofrivilligt nynna på den gamla nittiotalshiten Barbie Girl medan Puck såg ut att himla med sina gula ögon och vände på sig så att hon låg med ryggen mot sin matte.

Den enkla, men ack så kärleksfulla, sanningen bakom Barbies namn låg i att så fort hon ploppat ut ur sin ömma moder så hade hon bestämt att hon ska heta Barbie för det här flickebarnet ska växa upp och bli exakt vad hon själv vill, vare sig det är veterinär, rockstjärna eller astronaut. Barbro, hade dock alltid hävdat att barnbarnet var döpt efter henne. Ett alldeles fantastiskt bra namn på en sannerligen bra kvinna! Barbie själv hade alltid tänkt att det helt enkelt var en hel del lustgas inblandad.

Det plingade till i företagsmejlen. En förfrågan om en bröllopsplåtning vid midsommar. Barbie gjorde en grimas och tog ännu en klunk av rödvinet. Varför var folk alltid så sent ute med att boka just fotografen när de ska gifta sig och särskilt de datum då alla gifter sig. Hon svarade att hon tyvärr sedan länge varit uppbokad det aktuella datumet och önskade de lyckliga tu lycka till med att hitta en annan fotograf och tipsade dem om att leta bland hobbyfotografer så här tätt in på. Hade det varit för tio år sedan hade hon försökt vända ut och in på sig själv för att försöka klämma in så många bröllopsplåtningar som möjligt på en och samma dag, kanske rent av accepterat nedprutat pris bara för att få jobbet. Numera kunde hon unna sig både flera veckors semester på raken samt en hel del lediga helger utan att det var någon panik med ekonomin. Dessutom hade hon det senaste året fått lite spinn på den del av fotograferandet som hon i grund och botten verkligen brann för – naturfotografering.

Aha som en levande uppblåsbar Barbara då? frågade Tomas med några olika efterföljande smileys.

Ja, men exakt så, fast med mer hjärna än luft, inte alla killar som kan hantera den fördelningen, svarade hon i samma ögonblick som hon hörde ett jättebrak från grannhuset på andra sidan den höga häcken efterföljt av en manlig röst som svor: Fanfanfanfanskuken.

Jippie, ännu en verbalt begåvad man. Barbie och tömde sitt vinglas och blev sedan fundersam.

Det hade inte bott någon i det där huset sedan gamla Greta dog för lite mer än ett halvår sedan och hennes barn och barnbarn var utspridda över hela landet. Så vitt Barbie visste hade det varit ute till salu i flera månader och marknadsförts med beskrivningen: I ett lugnt och tyst område finner du detta underbara lilla hus med stor potential för den med visioner, vilket ju direkt översatt på mäklarspråk betydde billigt hus med enorma renoveringsbehov och en massa ytterligare kostnader beläget i kvarter som kommunen glömmer att skotta.

Var det alltså sålt? Hon skulle just till att svara på Tomas halvsliskiga fråga om hon hade lust att ses (för) en snabbis (höhö) när någon ropade:

Hallå! Hej Ursäkta! Hon tittade upp och vid staketet stod en mörkhårig man i slitna jeans, grå hoodie och blodig panna.

2

Har du möjligtvis några plåster? Han började gå mot henne på grusgången som ledde fram till verandan. Barbie blev som förlamad en sekund innan hon reste sig upp. När hon greppade den lilla kniven som hon skurit brie med under kvällen råkade hon i all hast få iväg en tumme upp till Tomas som svar på hans sexfråga.

Men va fan! utbrast hon och glömde med ens bort den blodige främlingen några meter bort och fattade telefonen med båda händerna fortfarande hållande den kladdiga kniven för att se om hon kunde radera den jävla tummen.

Jag lovar att jag inte är farlig, bara jävligt klumpig. Och, antar jag, även din nya granne, sa mannen som nu stod bara en meter ifrån henne med händerna uppsträckta som om han var konfronterad av polis och sneglade mot hennes ostbetäckta kniv.

Har du köpt Gretas hus? Hon synade honom närmare och såg att det mörka håret var uppsatt i en kortare hästsvans i bak, ögonen hade en blå nyans som påminde om wc-duck och i munnen satt en nästan löjligt perfekt tandrad. Dessutom såg han rent ansiktsmässigt ut väldigt mycket som Patrick Swayze under Dirty Dancing-eran. Fast med skäggstubb. Lite som Patrick Swayze under Point Break-eran. Ah, Patrick Swayze.

Jag har köpt rucklet här bredvid ja, så nu är det mitt hus, Liams hus. Någon Greta känner jag inte. Eller jo, hette inte min mellanstadielärare Greta tro … Han såg ut att sväva iväg i tanken.

Men när hände detta? Jag har inte ens sett att det varit visning. Och ska inte vi andra som bor här typ godkänna en ny granne? Hon viftade lite med kniven i luften så att en torkad briebit lossnade.

Han skrattade till och blottade återigen de perfekta tänderna. Nej, fasen, nu såg hon att han minsann hade en något utstående hörntand! Inte så perfekt alltså. Ha-ha, tänkte hon för att sedan bli väldigt förvirrad och ställd över sina egna skadeglada tankar kring sin nya grannes tänder.

Nja, nu tänker du nog på snobbiga bostadsrättsföreningar. Men jag var här förra helgen och kollade lite och sen skrev jag på pappren på banken i måndags och tja, nu är jag här. Liam från Liams hus, före detta Gretas hus, och jag skulle föredra om du inte kallar mig för Greta, men jag är inte den som är den. Han sträckte fram ena handen för att hälsa.

Jaha! Jag trodde åtminstone man skulle få någon slags varning i brevlådan, muttrade hon.

Okej, Fröken-Utan-Namn. Jag ska inte besvära dig mer, jag hade bara behövt ett plåster här till pannan som jag slog i trappräcket när jag skulle bära in verktygslådan. Jag snubblade över några kartonger, men jag går vidare till nästa granne. Gokväll! Med en kort nick vände han och började att gå därifrån, men då satte ett uns dåligt samvete in. Och kanske två uns av lust till hans jeansbak.

Nej, förlåt, klart att du ska få ett plåster. Sätt dig. Barbie gestikulerade mot den andra korgstolen bredvid katten. Och här, ta gärna lite brie, den är perfekt tempererad och härdad efter två timmar i tjugoen graders värme, inte alls någon hälsofara, sa hon och räckte honom den kladdiga kniven.

Tack, men jag tror jag avstår, det får räcka med en skallskada denna afton i alla fall tills jag köpt hem mer toapapper till Gretas blommiga toalett.

Barbie gick in i huset och inne i badrummet började hon att riva efter plåster.