Living la vida glamping – andra sommaren

By Avanna Larsson

Barbro återvänder till Fjölleby Camping & Glamping för att driva stället medan ägaren Alice åker till Florida. En incident med en stor influencer leder till att ett klipp med Barbro blir viralt och några investerare får den ”briljanta” idén att göra en dokusåpa om livet på Fjölleby. Barbro är inte det minsta intresserad och gör vad hon kan för att stoppa det hela. Men inte ens hennes beslutsamhet kan hejda det som satts igång.

Avanna Larsson debuterade med "Living la vida glamping", som älskades av läsarna och lyssnarna för sin frispråkiga humor. Nu återvänder hon till Fjölleby Camping & Glamping i spin-off-serien Barbro & Barbie, för ännu en sommar med allehanda dråpligheter.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jul 24, 2023
• ISBN: 9789180005777

Book preview

Living la vida glamping – andra sommaren

Barbro & Barbie, del 3

Av Avanna Larsson

En bild som visar text, Teckensnitt, gul, logotyp Automatiskt genererad beskrivning

Copyright © Anna Larsson & Word Audio Publishing Intl. AB  2023

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-577-7

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Till alla Barbro-fans

1

Nej, du ska inte med, kattskrälle. Barbro lyfte upp Kurtelina ur resväskan. Katten klev genast tillbaka igen. De hade kört den här rutinen de senaste fem minuterna och nu hade Barbro fått nog och stängde igen resväskans lock.

Ligg där du då, men med till Fjölleby ska du inte. Ett litet mjau hördes inifrån väskan och locket guppade lite upp och ner några gånger innan det blev stilla. Barbro öppnade sin midjeväska och tog fram sitt röda läppstift. Hon strök på ett lager på läpparna som matchade Rolling Stones-loggan på T-shirten, smackade litegrann och satte sedan på hylsan igen innan hon kilade in läppstift mellan resväskans lock och nederdel för att skapa en liten glipa så att katten fick luft. Annars riskerade hon att bakas likt en kalkon i ugn där inne. Det rådde värmebölja sedan några dagar tillbaka och varje dag varnades det för ett hejdundrande åskoväder som skulle lätta på trycket, men det kom aldrig några knallar. Inte ens ett litet fjutt kom det. Ja, om man inte räknade de olika ljuden som kom från Barbros mage då efter att hon av misstag ätit en skiva väldigt grovt bröd hemma hos sin dotter samma morgon när Ingela hade bjudit på avskedsfrukost. Det hade ju sett ut exakt som mjuk pepparkaka. I alla fall när man hade solglasögon på sig. Ja, det var hemskt vad det brötade i lille magen. Skulle väl vara just snyggt om hon blev magsjuk och fick tarmvred nu när hon skulle åka iväg och sköta en kombinerad camping och glamping hela augusti. Det kunde ju räcka med att hon antagligen skulle få käka en dunderkur av både Samarin och Omeprazol på grund av Greger, Mona-Lisa och Åke som alla var stammisar på Fjölleby. För att inte tala om den smått värdelöse allt-i-allon Holger. Herregud, Barbro rapade surt bara hon tänkte på dem.

Visserligen hade det gått ett år sedan hon träffade dessa människor, men hon tvivlade på att de hade ändrat sig särskilt mycket. I alla fall inte till det bättre, och blivit mindre irriterande. Året dessförinnan hade Barbro skött campingen under några veckor i juli. Den ägdes och drevs vanligtvis av hennes bästa väninna Alice, men hon hade ramlat och brutit bäckenet och bett Barbro att komma och hjälpa henne. Vilket Barbro givetvis hade gjort. Vänner ställer man upp för. Sedan kanske Alice inte hade väntat sig att Barbro skulle förvandla campingen till en glamping utan hennes vetskap. Och att Barbro skulle hitta på egna hashtags eller cashtags, som hon kallat dem: #kotterapi #kantarellsafari och #ängsheligheten. Dessa hade dock förvandlat glampingen till en succé när de blivit virala och som opium för influencerfolket. Bokningarna och pengarna hade flödat in och då kunde ju Alice knappast klaga. Samtidigt som Barbro startat glampingen hade hon skött den vanliga campingen, fast med lite mer oortodoxa metoder än vad stammisarna var vana vid. Barbro hade nämligen tyckt att Greger och Åke och även Mona-Lisa var lite väl jobbiga och uppmärksamhetskrävande vilket rimmade väldigt illa med Barbros förkärlek för flera timmars eftermiddagssiesta och att ligga i hängmattan och läsa deckare. Varje dag hade hon satt upp nya handskrivna skyltar utanför receptionen och kring sin hängmatta, med egenpåhittade ordstäv och meddelanden, som riktade sig främst till redan nämnd trio om att hon inte ville bli störd. Och nu skulle hon alltså tillbaka till Fjölleby och driva campingen och glampingen under augusti då Alice skulle åka till Florida för att hälsa på son, sonson och sonsonson. Herregud, stackars Alice, bara en massa män som avkommor. Vilken tur Barbro haft som bara hade kvinnliga sådana. Fast det klart, hennes dotter Ingela och barnbarnet Barbie var båda något skeptiska till att Barbro skulle ta sig an campingen igen. Vilket hon ställde sig helt oförstående till. Hon hade ju bevisligen klarat det med bravur förra året. Det brötade till igen och nu var det inte Barbros mage utan en av Kurtelinas sex kattungar som på något sätt tagit sig upp på nattduksbordet, fastnat i lampsladden och nu dragit med sig den ner i fallet mot golvet. Det var en liten tjock, helsvart klumpeduns till kattunge och den enda av kattungarna som inte var tingad. Barbro befarade att hon skulle behöva dras med den stackars kraken. Kurtelina var inte Barbros katt ens en gång, utan hade i början av sommaren bestämt sig för att flytta in och avla av sig i Barbros hem. Hon plockade upp den sprattlande lille pälsbollen och höll upp honom i luften.

Vad ska det bli av dig egentligen? Du må vara förbannat söt, men särskilt smart verkar du inte vara. Som de flesta karlar, å andra sidan, tänkte hon sedan. Så flög resväskans lock upp och med en stor pust, och som om hon inte hade fått luft på evigheter, klev en vimmelkantig Kurtelina ur väskan och nästan svimmade på överkastet.

Inte undra på att jag trodde du var en tjock hankatt och kallade dig för Kurt.

Med kattungen i ena handen, som kurade ihop sig mot hennes hals fortsatte Barbro att packa färdigt. Hårdrocks-T-shirtar, jeansshorts, Birkenstock, ett tjugotal deckare, en nyinköpt plåtburk med Niveakräm och en hatt.

Yuuuuhuuuu, Bäerbruuu! Where are you?

Ylandet kom från nedervåningen och Barbro knep ihop ögonen och suckade.

2

Kurtelina hoppade tillbaka ner i resväskan när hon hörde Birgittas oljuva stämma och lille Klumpeduns försökte krypa ner under halslinningen på Barbros T-shirt. Varför hade hon lämnat altandörren öppen? Hon trasslade ur kattungens små klor ur tyget och la honom i resväskan bredvid sin mamma. Hon staplade några böcker till en lagom stor hög för att hålla locket delvis öppet åt dem innan hon tog tre djupa andetag och sedan satte av mot nedervåningen. Birgitta, eller Bridget som hon kallade sig själv, var Barbros fem år yngre syster. En snart sjuttiosexårig kvinna vars stil var en mix av Miss Piggy, Peggy Bundy och Dolly Parton. Birgitta hade flyttat, eller flytt, till USA för över femtio år sedan och bara så där, helt plötsligt för en månad sedan, stått på Barbros yttertrappa tillsammans med sin femtiofemåriga dotter Donna. Mor och dotter såg ut och lät som kopior av varandra. Det hade varit väldigt segdraget att få Birgitta att erkänna varför hon kommit tillbaka efter alla dessa år. Hon hade dragit den ena lögnen efter den andra, men till slut hade sanningen kommit fram. Birgitta hade blivit sol-och-vårad både en och fem, ja, kanske tio gånger genom åren och till slut blivit indragen i en stor brottslig ekonomisk härva, och hon var helt enkelt inte längre välkommen i USA. Hon hade försökt gifta bort Donna med Barbros granne Björn, som egentligen var kär i Ingela och nu var alldeles nervtrasig och låg på ett vilohem. Amerikanerna bodde i Björns hus medan han var borta, men det var ju ingen permanent lösning. Björn, den arme kraken, skulle ju komma tillbaka så småningom. Ytterligare en anledning till att Barbro återigen skulle ta sig an Fjölleby var att Birgitta och Donna faktiskt skulle läras upp och ta hand om campingen och bo i den sommarstuga som Alice hade på området. Alice själv gick nämligen i tankar på att äntligen gå i pension. Men Barbro skulle åka i förväg till Fjölleby, ha några dagar på tu man hand med sin väninna och reka läget lite innan systern och systerdottern skulle anlända. Tills det att Barbro lämnade campingen skulle de få bo i en av campingens hyrbara villavagnar. Barbro hade berättat allt det här för Birgitta och hon kunde verkligen inte förstå vad systern tvunget behövde störa henne med nu strax innan avfärd. Ingela skulle ju ta hand om Kurtelina och kattungarna. Aldrig i livet att systern skulle få en nyckel och fritt kunna härja i hennes hus. De hade väl nått någon slags vapenvila nu, men gränsen var verkligen hårfin mellan frid och bråk och Barbro litade inte på Birgitta, hon skulle kunna sälja allt Barbro ägde inklusive själva huset. Och de misstankarna blev ju inte direkt svagare när Barbro kom ner på nedervåningen och fann Birgitta halvvägs in i ena hallgarderoben grymtande som en liten gris som letar efter tryffel.

Jaha, och vad förväntar du dig att hitta där inne? Påven? Clint Eastwood? Eller kanske en flintastek? Barbro slog till garderobsdörren lite lätt så att den daskade till Birgitta över baken och hon föll än längre in och fastnade sedan med håret i en trådkorg på väg ut.

Bäerbruu! What the hell?

Näe, du, sist jag kollade där inne så var inte helvetet i garderoben. Fast såklart, nu kan man ju undra. Barbro synade sin systers leopardmönstrade bakdel. Den skakade och guppade när Birgitta försökte komma loss och Barbro blev nästan åksjuk av att se de svarta fläckarna röra sig, och hon fick titta bort. Tufsig och rufsig kom Birgitta slutligen ut med huvudet ur garderoben och blängde surt.

Nå, vad var det du letade efter? Dörren till Narnia?

Dummer, fnös Birgitta och trängde sig förbi Barbro och ut i köket där hon genast öppnade kylen istället och tryckte in huvudet. Barbro följde genast efter.

Tog du fel på en kyl och en garderob? Nog för att det finns konstiga saker i USA, men jag tror väl knappast att ni förvarade tröjor tillsammans med köttfärslimpa?

Skrammel och flås hördes inifrån kylen innan Birgitta backade ut. Hon hade några skivor smörgåsskinka i ena handen, en bit brie i truten och en burk cola i andra handen. Dessutom hängde en salamistick i en av hennes yviga hårlockar. Barbro var inte äckelmagad så sett, men nu fick hon svälja både vrede och sura uppstötningar och riktigt såg framför sig hur hon skulle få slänga precis allt i kylen. Hon ville inte ha väteperoxidsmakande hårstrån ihop med ostar och charkuterier. Birgitta ställde sig vid köksbänken och förvånansvärt smidigt öppnade hon colaburken med sin lösnagelklädda hand och åt skinkan från den andra. Hon smaskade och tog ljudliga klunkar, smaskade lite till och drack än mer. Barbro hade fortfarande armarna i kors och väntade ut sin syster. Som till slut verkade ha tuggat och druckit färdigt.

Du är så very angry, Bäerbruu. Jag försökte bara vara lite nice men you make it very svårt. Birgitta öppnade brödboxen, tog ut Skogaholmspåsen, synade den och stoppade den sedan under armen och vinglade ut ur köket på sina väldigt höga, röda klackar. Hon låste upp ytterdörren och lämnade huset, fortfarande med salamin hängande i håret, och gick till grannen på andra sidan gatan.

Yuuuhuuu, hallå there Lassemannen, hörde Barbro henne ropa innan hon stängde dörren. Hon satte tumme och pekfinger vid näsroten och blundade hårt medan hon räknade till tio. Vad Birgitta hade letat efter i garderoben skulle hon väl aldrig få veta. Kanske hade hon faktiskt tagit fel på garderoben och kylen. Barbro gick tillbaka in i köket där den urdruckna colaburken stod kvar på diskbänken och på golvet låg en skinkslamsa. Barbro tog fram sophinken och började att tömma kylen. Plötsligt stod Kurtelina bredvid henne och tittade hungrigt på henne.

Tja, vill du riskera att få långa hårstrån i halsen, så varsågod. Men du skulle bara våga spy ner mina mattor sedan! Hon satte ner skinkpaketet på golvet. Det var väl lika så bra med en kyltömning nu när hon skulle åka iväg. Det var ändå sophämtning imorgon. Och Skogaholmslimpan Birgitta tagit var den mögliga som Barbro hade tänkt ge till fåglarna. För flera veckor sedan. En sprillans ny limpa låg nämligen redan i bilen.

Två timmar senare lämnade Barbro staden efter att ha lämnat katter hos Ingela och efter att hon satt hänglås på både ytterdörr, altandörr och för säkerhets skull, sovrumsdörren.

Fjölleby, here I come! ropade Barbro i den beige Saaben när hon lämnade stadsgränsen.

På Fjölleby camping var de än så länge intet ont anande om Barbros återkomst.

3

Ibland önskade verkligen Barbie att hon var lika verbalt påhittig som sin mormor för att få lite utlopp för de tvetydiga känslor som bubblade och kokade inom henne. Hon hade nyss haft ett mindre gräl med sin pojkvän Liam, för ja, det var väl dags att börja kalla honom för det trots allt. Fast att kalla en fyrtioårig man för pojke kändes ju verkligen inte rätt. Varför fanns det inget bättre ord för det där? Mansvän låter ju bara dumt, även om dumvän kanske kändes mest passande just i detta nu. Liam var även hennes granne och de hade bara känt varandra i drygt två månader och kilat stadigt i nästan en. Jösses, tänkte hon verkligen i sådana gammaldags termer? Kila stadigt? Fast med tanke på vad de hade diskuterat under frukosten samma morgon var Liam verkligen den typen av man som tänkte i just sådana termer. Han hade nämligen yppat att det kändes lite onödigt att hålla på och renovera grannhuset när han ändå spenderade mest tid hemma hos henne.

Ja, fast hade ditt hus varit något annat än en byggarbetsplats så hade vi ju säkerligen spenderat en hel del tid där också. Men nu är jag den typ av kvinna som föredrar golv under fötterna och en hel toalett, hade hon svarat och lugnt ätit vidare på äggröran han lagat och fortsatt läsa tidningen på surfplattan och känt att det väl inte fanns något mer att säga i ämnet. Det var ju helt logiskt.

"Jo, fast hur sannolikt är det egentligen att vi kommer pendla genom häcken? Vi kommer ju antagligen vara mest på ett ställe och då är det kanske också