Skeppens geni: F H Chapman och hans värld

By Jan Linder

I "Skeppens geni" skildrar Jan Linder skeppsvetenskapens fader och en unik personlighet från den gustavianska eran!
Fredrik Henrik af Chapman är en central figur inom skeppsvetenskapen. Han förvandlade den uråldriga konsten att bygga skepp till en vetenskap baserad på matematik. Dessutom var han en av de mest enastående personligheterna som Gustav III omgav sig med. Han var också mannen som konstruerade och byggde kungens stormaktsflotta. Det var en av Chapmans geniala idéer som ledde till en avgörande marinseger över Ryssland vid Svensksund 1790.
I denna bok belyses det mångfacetterade geniet af Chapman. Vi får insikt i hans personliga liv, hans roll som vetenskapsman, hans arbete som navalarkitekt och hans framgångar som flitig varvschef under den krigiska gustavianska eran.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 24, 2024
• ISBN: 9788727093963

Book preview

Jan Linder

Skeppens geni

SAGA Egmont

Skeppens geni

Omslagsfoto: Wikimedia Commons

Copyright ©2007, 2024 Jan Linder och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727093963

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

FÖRORD

F redrik henrik af chapman, född 1721 i Göteborg av engelska invandrare, var ett av 1700-talets internationella snillen, grundaren av vetenskaplig skeppsbyggnadsteknik. Han dog 1808 i Karlskrona och var verksam in i det sista. Som Gustav III:s skeppskonstruktör var han mannen som i stort sett ensam stod bakom Sveriges sista seglande flottor, örlogsflottan och skärgårdsflottan. Flera av Chapmans skepp kom att stå bi i över ett halvt sekel. Hans märkliga lantställe Skärva och hans byggnader på Karlskronavarvet finns ännu kvar som världsarvstaden Karlskronas klenoder. Själv ägnade han sig efter de hektiska åren på varvet åt viktig forskning och skrev vetenskapliga avhandlingar. Ännu 82 år gammal gav han sig ut på provsegling för att prova ut en ny skeppsbyggnadsmetod.

Denna bok är tillkommen i syfte att ge medlemmar av Sällskapet Fredrik Henrik af Chapman och en sjöfarts- och historieintresserad allmänhet en lättfattlig syntes av begreppet Chapman, en helhetsbild av det okända geniet Fredrik Henrik af Chapman, hans livsverk, hans person och hans gustavianska värld. I en bilaga finns också en kortfattad krönika om det fullriggade skeppet och vandrarhemmet af Chapman, som dock endast har detta sitt senaste namn gemensamt med den banbrytande skeppsmästaren.

Boken har planerats att ges ut under 2007, dvs. 250 år efter det att F H Chapman 1757, tursamt nog, kom att återvända till Sverige efter en sjuårig gesällvandring i europeiska skeppsbyggarländer. 2007 kommer också den berömda fullriggare som bär namnet af Chapman att efter en välbehövlig totalrenovering av allt att döma att åter pryda sin plats på Skeppsholmen mitt emot Kungliga slottet.

Huvudkällan för F H Chapmans verksamhet som genial skeppsbyggare är kanadensaren Daniel Gibson Harris’ monumentala Fredrik Henrik af Chapman - The first Naval Architect and his Work’ (1989). Detta verk kom ut i svensk översättning av Roderick Klintebo 1998 som Fredrik Henrik af Chapman - Den förste skeppsbyggnadsarkitekten och hans verk.

Harris’ kontakter med Sverige började redan 1936, då han bodde hos en familj i Karlskrona och bland annat fick besöka Chapmans lantställe Skärva. Vid denna tid träffade han sin svenska hustru och lärde sig svenska språket. Under andra världskriget tjänstgjorde han som biträdande brittisk marinattaché i Stockholm och var efter kriget under ett par decennier trägen besökare och forskare på främst Statens Sjöhistoriska Museum (SSM) med fokus på arbeten om och av F H af Chapman. När Harris återvände till Kanada deltog han i grundandet av sjöfartsmuseer i Vancouver och Kingston. För sina insatser i svenskt kulturliv har Harris tilldelats Nordstjärneorden och Wasa Redivivas förtjänsttecken. Han valdes också in i Kungl. Örlogsmannasällskapet i Karlskrona.

Att den viktigaste biografin över en i Sverige verksam 1700-talsvetenskapsman skrevs av en kanadensisk forskare ger ett intressant perspektiv på Chapmans livsverk, men är inte helt lyckat för en svensk läsekrets. Författaren hade som icke-europé svårt att få grepp om det ganska speciella svenska 1700-talet och de värderingar som rådde under Gustav III:s tid. Hade Harris i högre grad samarbetat med svenska forskare, skulle med stor sannolikhet redan från början en svensk version av verket ha tagits fram. Nu fick, ett decennium senare, översättaren Roderick Klintebo (1933-2005), född i Aberdeen av svensk far och skotsk mor, svensk sjöofficer, kommendör vid pensioneringen 1993, lägga ner stor möda på och engagera ett antal svenska arkivarier för att få fram ursprungstexterna till de över hundra 1700-talssvenska citat som Harris översatt till modern engelska.

Vid Sällskapet Fredrik Henrik af Chapmans konstituerande möte den 28 januari 2002 överlämnade enligt protokollet interimstyrelsens ordförande Sten-Erik Kjellgren ordet till Chapmankännaren Roderick Klintebo, som medryckande och visuellt gav en ingående exposé över Fredrik Henrik af Chapmans bakgrund, liv och gärning.

För många svenskar är det störande exempelvis att Gustav IV Adolf kallas Gustav IV, att kostnader ibland anges i kronor (Rdr översatta till Crowns, återöversatta till kronor), att Vetenskapsakademien stavas utan slut-e och att det förekommer anglicismer som den goda lyckan (turen). Verket är också svårt att tillgodogöra sig genom att det stora antalet skeppsritningar medfört både otympligt format och att texten inte kan hålla jämna steg med illustrationerna. Värdet av ritningar i en Chapmanbok har också minskat, eftersom skeppsritningar numera kan hämtas hem från arkivens webbsidor.

Den andra huvudkällan till föreliggande bok är Fredrik Henrik af Chapman, varvschef och familjefar (2003). Författarinnan, Marianne Nyström (1910-2004), var självlärd personhistoriker som producerade sig sent i livet. Hon gav vid 83 års ålder ut Bobergs, en monumental släktkrönika, där hon lyfter fram den drivande hustrun bakom den firade arkitekten Ferdinand Boberg. 1995 utkom hon med Lovisa Bellman, född Grönlund, en uppmärksammad studie om Carl Michael Bellmans hustru, en biografi som gav ett nytt perspektiv på nationalskalden. Därefter grep hon sig an med uppgiften att ge ett nytt perspektiv på amiralen af Chapman genom dennes livsledsagarinna Lisa Lindberg. Hon kunde dra nytta av sina forskningar kring Bellman men fann, till sin besvikelse, att Chapman och Bellman var samtida genier med få beröringspunkter.

Själv var jag under några månader år 2000 Marianne Nyström behjälplig med att aktivera hennes manuskript till hennes personhistoriska Chapmanbok, sedan hennes redan svaga syn hade övergått i total blindhet. Att hon trots detta allvarliga handikapp lyckades fullfölja och publicera sin Chapmanbok får tillskrivas hennes stora viljestyrka. Samarbetet med henne har inspirerat mig till att försöka ge en förhoppningsvis för de flesta njutbar allsidig bild av monumentalgestalten Fredrik Henrik af Chapman genom att parallellt behandla vetenskapsmannen, personen och den gustavianska epoken.

Bland övriga källor till denna bok märks Svenska flottans historia, och då närmare bestämt det andra bandet av detta ohanterliga monumentalverk (Allhems förlag 1950). Beträffande Chapman som arkitekt har jag replierat på Barup-Edströms avhandling Skärva. Iscensättning av ett lantställe (1990). Som källa för skeppstekniska avsnitt har jag använt samlingsverket Svenskt skeppsbyggeri (Malmö 1963) och då i första hand Stig Dingertz kapitel Fredrik Henrik af Chapmans vetenskapliga verk.

Jan Linder, januari 2007

1

UPPLYSNINGSTIDEN

I saac newton (1643-1727) påvisade tillvarons lagbundenhet och anses mer än någon annan ha bidragit till att försvaga medeltida föreställningar om Guds ingripande och därmed lägga grunden till den rörelse under 1700-talet som av eftervärlden kom att kallas Upplysningen.

För upplysningsfilosoferna med Voltaire i spetsen gällde det att inrätta livet efter förnuftets lagar, opponera mot auktoriteter och kyrkliga traditioner, vara klarsynt och rationell. Förnuftet blev ledstjärnan för förståelsen av livet på jorden. Gustav III av Sverige och hans samtida Josef II av Österrike anses vara exempel på upplysta härskare. Utmärkande för dem var att de genomförde reformer med snabb beslutsamhet. Redan 1765, när den 24-årige Josef II tillträdde som medregent till sin legendariska moder Maria Teresia, trädde han fram som den upplyste despoten: Stora ting måste åstadkommas i ett drag. Alla förändringar väcker strid förr eller senare. Bästa tillvägagångssättet är att omedelbart informera allmänheten om sina avsikter och, efter att ha fattat sitt beslut, inte lyssna till motsatta åsikter utan resolut verkställa dem. Att även Gustav III hyllade denna furstemaxim kommer att framgå av denna bok.

Upplysningsmännen förstod att göra de mest invecklade frågor begripliga, dela med sig sina kunskaper i linje med rörelsens nyttotänkande. På det vetenskapliga området är den i Göteborg uppvuxne invandrarsonen Fredrik Henrik Chapman en utomordentlig representant för upplysningens förnuftsideal, dock inom ett specialområde som de flesta har vaga begrepp om. Han nådde världsrykte och grundade en ny vetenskap genom att förvandla den urgamla konsten att bygga skepp från ett slags konsthantverk till en på fullt vetenskapliga beräkningar fotad konst. Han förstod också att i upplysningens anda göra sina forskningsresultat tillgängliga även för en internationell publik.

Även om upplysningens strömningar inte nådde Sverige förrän under andra hälften av 1700-talet, hade dess förtrupper uppenbarat sig tidigare. Svenskar som Linné, Celsius och Scheele åtnjöt stort anseende i vetenskapliga kretsar i Europa som nydanare inom sina fackområden. För skeppsbyggare skulle Chapman bli minst lika epokbildande som dessa märkesmän. Eftersom stora fartyg alltid varit, är och förblir dyra att bygga, finns avsevärda ekonomiska vinster att göra om man redan på skisstadiet kan på objektiva grunder bedöma utkast och idéer och härigenom undvika misslyckanden i form av osnabba, instabila eller svårmanövrerade fartyg.

Skeppsbyggeri var före Chapmans tid en slumpartad verksamhet, man kunde inte i förväg veta om ett nykonstruerat skepp skulle bli en god seglare eller inte. Chapman lade grunden till att skeppsbyggare i matematisk-tekniska termer kan bestämma ett påtänkt fartygs stabilitet, seglings- och lastförmåga. Många av hans principer och formler har visat sig ha bestående värde och finns i dag inbyggda i skeppsbyggarnas dataprogram.

Samtidigt som Chapman var den skeppstekniska vetenskapens grundare var han nydanande också som driftig varvschef på fyra varv under den period då vart och ett av dessa var som mest produktivt – i Stralsund, på Sveaborg, på Djurgården och i Karlskrona. I flertalet av de hundratals skeppsbyggen av ett trettiotal olika typer som han kom att svara för var han involverad från ritnings- till riggningsstadiet. Den oförtröttlige Chapman är unik genom att gå till hävderna inte bara som banbrytande navalarkitekt utan även som driftig och framsynt företagsledare.

Fredrik Henrik Chapman (adlad af Chapman 1772) var ett universalgeni som hade turen att verka under en tid då den tämligen allsmäktige Gustav III förstod att värdera och hedra gedigen kompetens och kreativitet, vad man kallade snille. Samtidigt hade han oturen att arbeta inom det traditionsbundna skeppsområdet, där auktoritetstro och fördomar bjöd hårdnackat motstånd mot vetenskaplig problemlösning. Han skulle därför tvingas kämpa mot många traditionalister och avundsmän. Men kungen och tillräckligt många inflytelserika personer i kretsen kring honom förstod att rätt värdera den oförtröttlige mannens gärning för att han skulle bli till stort gagn för Sverige förutom att framstå som den vetenskaplige föregångsmannen inom skeppsbyggnad överhuvudtaget.

2

AV SKEPPSBYGGARSLÄKT

F redrich henry, som han döptes till, föddes den 9 september 1721 och var verksam inom skeppsområdet fram till sin död 1808. Han var nummer tre i en syskonskara med fem söner och fyra döttrar. Fadern Thomas Chapman (1683-1770) var född i varvsstaden Stockton on Tee i norra England. Modern Susanna Colson var dotter till skeppsbyggmästare Viljam Colson, verksam London, av förnamnets stavning att döma med nederländska rötter.

Fader Thomas gick till sjöss i unga år och blev officer i brittiska flottan. Han uppges ha fascinerats av berättelser om Karl XII:s bragder. När han 1715 kom till Stralsund och sökte kontakt med den legendariske kungen, blev resultatet att den brittiske marinlöjtnanten värvades av kungen själv och antogs som kapten i den svenska örlogsflottan. Fredrik Henrik Chapman har i den ännu bevarade familjebibeln skrivit om sin far: Han var på Engelska Flottan när den 1702 intog Vigo uti Spanien; likaledes när den 1708 intog Port Maon på Minorca där han en kort Tid blef qwar som Equipagemästare. 1720, ett år före sonen Fredrichs födelse, hade Thomas Chapman avancerat till holmmajor på Nya varvet och chef för örlogsflottans Göteborgseskader med kommendörs rang.

Av den stora barnaskaran uppnådde bara hälften vuxen ålder. Sonen Charles, född 1718, gick tidigt till sjöss och förde snart skepp för Ostindiska Kompaniets räkning. Bröderna Charles och Fredrik hade troligen stort utbyte av varandra. Charles anses för Fredriks räkning ha förvärvat den exklusiva samling kinesiska skeppsakvareller som ännu efter tvåhundra år är gården Skärvas stolthet (avsnitt 31).

En yngre broder William, född 1727, kallade sig Wilhelm och skulle 1765-1781 verkade som skeppsbyggmästare på Clasons varv på Blasieholmen i Stockholm. Han var under större delen av sitt liv också medhjälpare till sin bror Fredrik och torde i stor utsträckning ha tagit på sig uppgiften att renrita broderns skeppsskisser. Wilhelm efterträdde Fredrik som chef för Djurgårdsvarvet 1781.

Brödernas syster Mariana, född 1723, var gift med Lars Bogman (enligt vissa källor Bogeman), kapten vid svenska amiralitetet. Hon blev 1745 mor till den tidigt föräldralöse Lars Bogman, som skulle protegeras av sin morbror Fredrik och bli hans outtröttlige medarbetare. Den unge Bogman skulle komma att göra det mesta av torrnålsgravyrerna (kopparsnitten) för Chapmans monumentala Mercatoria (avsnitt 8). Vid sidan om graveringen var det han som såg till att det praktiska arbetet löpte. Det kunde gälla beräkningar, kontroller av byggen, provtagningar eller uttagning av virke. Bogman adlades Nordenbielke och slutade sin bana som överste och sekundchef för Flottans Constructionscorps. I ett minnestal över honom 1815 säger överskeppsbyggmästaren Frans Sheldon d.y: I honom har vi alltså den arbetskraft som till stor del överhuvudtaget möjliggjorde, att Chapmans vidlyftiga vetenskapliga planer omsattes i verklighet.

Vid tio års ålder sporrades den skeppsintresserade Fredrich Chapman av en gåva från den flamländske skeppsbyggaren Wiederliner, en ritning av en nederländsk snabbseglare. Tioåringen gjorde efter ritningen, till faderns förtjusning, en modell av fregatten Neptunus. Detta skepp skulle intressera honom hela livet och spela en roll i hans båda storverk, Mercatorian och Tractaten (avsnitt 8). I ett av sina senare vetenskapliga verk har han kommenterat snabbseglaren:

Sedan dessa Rön voro inlämnade til Kongl. Vetenskaps Academien, påminte jag