Dödsgåtan Viola Widegren: Polisutredningen om tjejen som spårlöst försvann

By John Karlsson

När 17-åriga Viola gick ut från föräldrahemmet, efter ett gräl med pappan en stund tidigare, trodde familjen att hon gick till toaletten som var belägen i huset intill.

Men Viola kom aldrig tillbaka. Hon var spårlöst försvunnen.
En omfattande kriminalpolisutredning inleddes.
Ryktet spreds att Viola hade mördats av föräldrarna. Hela familjen utsattes för dödshot.

Viola "Vivi" Widegrens mystiska försvinnande nära Sollefteå den 5 december 1948 blev ett av Sveriges mest uppmärksammade försvinnanden.

Denna dokumentärbok ger en inträngande skildring av händelserna och en djupgranskning av den digra polisutredningen.
Boken innehåller uppgifter som aldrig publicerats tidigare, många detaljer ur polisutredningen, samt polisens misstag som kan gjort gåtan olösbar.

------------
Antal sidor: 334. Innehållsförteckning:
- Inledning och förord
- Familjen och Viola 0-15 år
- Sjuk vid lingonplockningen, Viola vägrar läkare
- Sjukhus 2 månader, "icke säkert" blindtarmen
- Falskt rykte mot Carl
- Sjukhus igen, 2 månader
- "Jag måste höra om ni lever", skriver Viola
- Korttidsvikariat som extra sjukvårdsbiträde
- De utländska brevklubbvännerna
- Tiden innan Viola försvann
- Kvällen då Viola försvann för alltid
- Dagarna efter försvinnandet fram till polisanmälan
- Polisutredningen inleds
- Förhören med Violas lillasyster, 8 år
- Midnattsmannen
- Violas pengar. Och Carls mark.
- Skospåren i snön vid älven. Timmervältan. Vädret.
- Om Janne Sundin. Och Sture Lönnerstrand
- Sökinsatserna på land och i vatten
- Polisens misstag som kan gjort gåtan olöslig
- Violas bortglömda adresslista. Och en ny bästis
- Tipsen, iakttagelserna och uppenbarelserna
- Ryktena och dödshoten
- Carls kritik mot polisen
- Viola dödförklaras, efter tjugo år
- Tankar & teorier
- Så gick det sedan för familjen
- Källor och noter

• Language: Svenska
• Publisher: BoD - Books on Demand
• Release date: May 22, 2024
• ISBN: 9789180975148

John Karlsson

Författaren har granskat och analyserat kriminalpolisutredningen som består av ett par tusen sidor inklusive hundra förhör med ett sjuttiotal personer. Och gått igenom och sammanställt uppgifter från gamla brev till och från Viola, sjukjournaler, bouppteckningar och andra äldre dokument, samt mängder av dåtida pressuppgifter.

Book preview

BILDFÖRTECKNING

Tackbrev från Norge.

Violas avgångsbetyg i folkskolan.

Viola konfirmerad.

Carls meddelande till falskryktesspridare.

Skiss: Widegrens bostad.

Kartskiss: Widegren, några grannar, älven, vaken.

Viola efterlyst.

Del av efterspaningssedel.

Ur långa förhöret med Violas lillasyster.

Kartskiss: översikt midnattsmannen.

Widegrens fastigheter.

Kartskiss: skospåren/timmervältan/vaken.

Avtecknade skospåren vid timmervältan.

Kartskiss: dykundersökningar i Faxälven.

Överst på Violas adresslista.

Efterlysning av anonym brevskrivare.

Detalj ur ett horoskoptips.

Två flaskpostbrev samma dag: far är oskyldig.

Hotbrev till familjen Widegren.

Del av polisens inventeringslista för resväskan.

Tidningsrubrik, 24 spårlöst försvunna.

Felicia försvann, kan någon säga hur?

Cornelis Vreeswijk

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning och förord

Familjen och Viola 0-15 år

Sjuk vid lingonplockningen, Viola vägrar läkare

Sjukhus 2 månader, icke säkert blindtarmen

Falskt rykte mot Carl

Sjukhus igen, 2 månader

Jag måste höra om ni lever, skriver Viola

Korttidsvikariat som extra sjukvårdsbiträde

De utländska brevklubbvännerna

Tiden innan Viola försvann

Kvällen då Viola försvann för alltid

Dagarna efter försvinnandet fram till polisanmälan

Polisutredningen inleds

Förhören med Violas lillasyster, 8 år

Midnattsmannen

Violas pengar. Och Carls mark.

Skospåren i snön vid älven. Timmervältan. Vädret

Om Janne Sundin. Och Sture Lönnerstrand

Sökinsatserna på land och i vatten

Polisens misstag som kan gjort gåtan olöslig

Violas bortglömda adresslista. Och en ny bästis

Tipsen, iakttagelserna och uppenbarelserna

Ryktena och dödshoten

Carls kritik mot polisen

Viola dödförklaras, efter tjugo år

Tankar & teorier

Så gick det sedan för familjen

Källor och noter

Flera namn i den här boken har anonymiserats, av respekt för privatlivet, exempelvis namnet på Violas lillasyster. (Även om namnen förekommer i äldre tidningsartiklar och annat offentligt material). När de anges i citat så markeras det med {klamrar} kring det ändrade namnet.

Myndighetspersoner samt avlidna är inte anonymiserade.

INLEDNING OCH FÖRORD

Försvinnandet av 17-åriga Viola Vivi Widegren föregicks av att Viola motvilligt åkte hem till sina föräldrar på landet, efter en månads tillfälligt arbete i staden. Pappa Carl hade krävt att hon skulle komma hem på besök, han trodde att hon hade hamnat i dåligt sällskap.

Ett kort gräl ledde till att Carl örfilade Viola och sa att hon måste stanna hemma under vintern för att fullfölja sina skolstudier.

Fem minuter efter att grälet upphört, och de upprörda känslorna svalnat en aning, gick Viola lugnt ut från bostadshuset. Till toaletten, trodde Carl, mamma Agnes och lillasyster Karin eftersom toaletten var belägen i en närliggande byggnad. Violas hatt och handväska låg kvar på köksbordet.

Men Viola återsågs aldrig någonsin mer. Hon var spårlöst försvunnen.

Bland ortsbefolkningen spreds ryktet att Carl hade mördat sin dotter. En omfattande polisutredning drogs igång. Föräldrarna var aldrig formellt brottsmisstänkta. Men ryktesspridarna misstänkte hela familjen Widegren och riktade flera dödshot mot Carl, Agnes och 8-åriga Karin:

Ni har 7 dagar kvar att leva, du, din häxkäring och din satunge. Din fräcka djävul, erkänner du mordet på din dotter inom dessa 7 dagar så klarar ni er, annars ska ni torteras och dö.

(Citatet är från inledningen till ett av flera hotbrev som skickades till familjen Widegren).

Enligt ryktena på bygden hade Carl eller hela familjen dräpt Viola, och dröjt tre dagar med att polisanmäla försvinnandet så att de skulle hinna gömma undan kroppen.

Några av motiven påstods vara att Viola hade ärvt en mycket stor summa pengar eller att hon var gravid.

Ryktesspridare påstod också att Carl tidigare hade tvingat Viola att ligga hemma med brusten blindtarm så att hon blev svårt sjuk. Att han hade mördat sin första hustru. Och att han stack ögonen ur katter och flådde dem levande.

Violas försvinnande – ett av Sveriges genom tiderna mest uppmärksammade försvinnanden – var en tragedi som följdes av tidningspressen i många år. Delar av ortsbefolkningen förföljde familjen Widegren under lång tid med telefonterror, rykten och förtal.

Vad hände med Viola? När, var, hur dog hon? Eller lever hon fortfarande? Viola är dödförklarad av myndighet, juridiskt sett är hon avliden. Polisens teori tycks varit att Viola begick självmord samma kväll i den närliggande Faxälven. I så fall, vad var orsaken? Grälet med pappan? Studiestress? De flera månader långa sjukhusvistelserna? Eller hade Viola tidigare utsatts för brott?

Frågorna inför min djupgranskning av polisutredningen och Violas öde var bland andra:

Vad hände egentligen i polisutredningen som doldes bakom sekretess?

Missade polisen några utredningsåtgärder?

Vilka var de utländska brevvännerna som Viola påstods brevväxla med? Kan någon av dem begått brott mot Viola?

Vem var den mystiske midnattsmannen som en granne såg några timmar efter Violas försvinnande?

Vems var skospåren i snön vid älvkanten?

Vad sa lillasystern i förhören som hölls med henne?

Hur mycket hade Viola ärvt och vad hände med pengarna?

Vilken sjukdom drabbades Viola av?

Fanns det någon substans i ryktena och tipsen att Viola hade utsatts för brott?

Denna dokumentärbok gör en inträngande granskning av den numera offentliga kriminalpolisutredningen (sekretessen hävdes för några år sedan), som består av ett par tusen sidor inklusive ett hundratal förhör med över sjuttio personer.

Boken innehåller uppgifter som inte har publicerats tidigare, och många detaljer ur polisutredningen.

Granskningen omfattar även dåtida brev till och från Viola, anteckningar, sjukjournaler, bouppteckningar och andra gamla dokument.

Övriga källor består av äldre litteratur, tidningar och tidskrifter. Över femhundra tidningsartiklar om Viola har publicerats genom decennierna.

I polisutredningen fanns också fem oöppnade brev till Viola, skrivna kort tid före hennes försvinnande. Brev som öppnades först vid denna granskning år 2023, efter 75 år.

De oöppnade breven är ett av flera exempel på att polisens arbete inte var så grundligt som det tidigare har framställts.

I boken görs en ganska närgången granskning av Carl och dottern Viola för att lära känna mer om deras bakgrund och personlighet. Syftet är bland annat att försöka få en uppfattning om vilken av de dåtida teorierna som är mest sannolik: mord (enligt rykten på bygden), rymning (enligt Carl), självmord eller olyckshändelse.

John Karlsson, 29 december 2023

FAMILJEN OCH VIOLA 0-15 ÅR

När Carl Widegren var 25 år gifte han sig med Ingrid Maria Hägglund, 21 år, dotter till en diversehandlare i Sollefteå. Det nygifta paret bosatte sig i Tängstamon ett par mil från staden. ¹

Tre månader senare föddes Ingrid Viola Widegren.

Carl hade försörjt sig som skogsarbetare, virkesmätare och skogsförman. Nu sadlade han om och började driva en egen specerihandel i Gåsnäs några kilometer från hemmet, tillsammans med hustrun.

Men Ingrid Maria insjuknade i diabetes och tuberkulos. Hon vårdades långa perioder på lasarett och senare på sanatorium.

Efter tre år gick speceriaffären i konkurs. Carl kunde inte betala affärens skulder och han dömdes till en månads fängelse för gäldenärsbrott.

Efter avtjänat straff i Härnösand återgick Carl till arbetet i skogen. Familjen Widegren flyttade till Björkäng i Sollefteå. Viola – även kallad Vivi – var fyra år.

Ingrid Marias lungor blev med tiden så angripna av tuberkulosen att hon fick vårdas på Mörsils sanatorium i Jämtland, ett vintersanatorium med ren stärkande fjälluft.

***

På julafton när Viola var sex år skickade den svårt sjuka 28-åriga Ingrid Maria ett brev från sanatoriet till Carl. Brevet inleds Käre lill gubben, och hon skriver att han ska betala hundskatten, och att hon var mycket dålig igår men är lite piggare idag. Brevet avslutas: Hej med dej tuppkyckling, å God Jul, hälsa Vivi, Paulina och Hugo².

Dagen efter, på juldagen, avled Ingrid Maria.

Viola flyttade till moster Paulina Boman i Sollefteå. En tid bodde Viola i Uppsala hos sin andra moster, Anna Rickan.

Även Carl flyttade och arbetade på olika platser i Sverige och i Norge.

***

Nästföljande år gifte sig Carl med den två år yngre Agnes Pettersson, som hade arbetat nio år som matsalsbiträde på Österåsens sanatorium.³

De bosatte sig i Österås, Sollefteå. Viola flyttade hem till Carl och började på Öhns folkskola. Carl arbetade som skogsförman på somrarna och virkesmätare under vinterhalvåret.

En dag gick sjuåriga Viola ut från hemmet och återkom inte. Carl sökte till klockan ett på natten, tills han hittade henne i närheten av Faxälven.

Den händelsen beskrivs tio år senare av Agnes i ett polisförhör:

"Vivi hade villig i skolgången och fått goda betyg. Hon var vidare snäll och lydig i hemmet. Fru Widegren kom gott överens med flickan, som tytt sig till fru Widegren och kallade henne för mamma. Fru Widegren behövde aldrig aga flickan något. Hon hade brukat rätta sig efter tillsägelser. Icke heller hennes man brukade behöva aga henne.

Sista gången han agat henne var då hon var sju år gammal. Vid det tillfället hade flickan gått ut en kväll och icke återkommit, utan Widegren hade fått söka henne till vid 1.00-tiden på natten då han påträffat henne tillsammans med två andra personer i närheten av Faxälven.

Den gången fick hon smäll av ett ris. Fru Widegren hade därefter icke sett mannen aga Vivi förrän söndagen den 5 december [tio år senare, min anm.] Han hade heller icke behövt säga något hårt ord till henne. Mannen hade dock brukat uppträda bestämt mot henne, varför han hade visst grepp om henne."⁴

Som straff för sin nattliga utflykt nära älven fick Viola smäll av ett ris när de kom hem. Fysisk bestraffning var en laglig uppfostringsmetod på den tiden.

Samma händelse beskrevs många år senare av författaren Sture Lönnerstrand:

"En kväll traskade Viola ut och följde med ett par äldre pojkar. Senare talade hon om att ’de var led mot mig, de ville inte låta mig följa med’. En äldre kvinna vid namn Ottilia Edström skulle ha sagt åt henne att gå hem, men det hade hon inte gjort i alla fall.

Klockan halv 1 på natten fick Widegren tag i henne och det hela renderade i en risbastu. Viola blev mycket ond på sin far då, hon hade som en känsla av att han svikit henne.

Minnet av den första lilla rymningen var mycket levande för henne och så sent som sommarn innan hon försvann hade hon anförtrott styvmodern: ’när pappa bad mig gå efter en skopa vatten åt honom den gången, så hade jag tänkt slå vattnet i ansiktet på honom’."⁵

***

Vid åtta års ålder insjuknade Viola i lunginflammation och var intagen på sjukhus en vecka.⁶ Hon var annars sällan sjuk, förutom förkylning ibland.

I april tre månader senare – ett par veckor innan Viola fyllde 9 år – födde Agnes en flicka (som i denna bok kallas Karin). Viola fick en lillasyster!

Samma månad kom kriget ännu närmare, då Tyskland invaderade Norge och Danmark. Vilket senare skulle komma att i viss mån engagera Viola.

***

Året därpå inträffade en händelse som kom att följa Carl under många år. Han och en annan man dömdes till böter för djurplågeri av katter med hjälp av den andre mannens hundar, trots att Carl enligt ett vittne inte hade deltagit i händelsen. Citat ur häradsrättens protokoll:

"I målet är utrett att Widegren och Holmqvist (född 1923) den 7 februari 1941 i Österås med tillhjälp av hundar jagat kattor, varvid förekommit bland annat att Holmqvist efter samråd med Widegren gått på ett hustak och därifrån motat ner en katt på marken, varpå katten angripits av hundarna samt under fruktlösa försök att undkomma uttröttats och samtidigt bitits ihjäl av hundarna.

Tillika framgår av omständigheterna att Widegren och Holmqvist anställt jakten i ändamål att bereda sig själva ett nöje och åse hur katten i den nödställda belägenhet som Widegren och Holmqvist försatt den uti dukade under för hundarnas angrepp."⁷

Ett vittne beskrev händelsen annorlunda, där Carl hade beskådat men inte försökt förhindra Holmqvists agerande:

Carl hade utan att ingripa åsett, hur en annan man hade hetsat sina hundar på ett par katter. Trots en detta motsägande vittnesuppgift dömdes Widegren saken medskyldig.⁸

Efter den bötesdomen kom Carl att kallas för Kattgreven, och det började cirkulera rykten att Carl begått ännu grymmare djurplågeri än vad som beskrevs i domstolens protokoll.

En bidragande orsak till ryktesspridningen kan varit främlingsfientlighet och Carls något sydländska utseende. Så här skrev kriminalkonstapel Bernt Franzén tio år senare i en sammanfattning av Violas försvinnande, bland annat om Carls utseende:

"[…] Genom att Widegren var tämligen nyinflyttad i orten hade han inte riktigt kommit i närmare kontakt med ortsbefolkningen, som där på landet intar en avvaktande hållning.

Widegren var nog heller inte så särskilt sällskaplig av sig och hans utseende var litet säreget. Han påminde kanske något om en mulatt. Det skrev f.ö. tidningarna. Det berättades att Widegrens far, som inte levde vid det här tillfället, skulle ha haft en neger till far och en sydsvensk adelsdam till mor. Widegrens namn Wetzdorff skulle syfta härpå. Hur det var härmed i verkligheten är ej bekant men från trovärdigt håll berättades, att Widegrens far hade ett mycket säreget utseende. […]"⁹

Polisens beskrivning ovan från 1950-talet ter sig idag kanske stötande, exempelvis n-ordet används inte i nutida språkbruk eftersom det betraktas som nedsättande och kränkande, men texten visar hur en del medborgare uppfattade Carl. Det framgår även i anonyma brev där tonen var mycket obehaglig.

Andra ortsbor var mer vänligt sinnade. De som var närmare bekanta med Carl beskrev honom som en bra granne och som folk är mest.

Benämningen greven uppstod troligen på grund av Carls mellannamn Wetzdorff, som ansågs tillhört en anfader och greve på 1600-talet. Det namnet bars inte av Carls föräldrar, endast av deras två förstfödda barn: Carl och Karl.

Carl Widegrens fullständiga namn var Carl Wilhelm Wetzdorff Widegren.¹⁰ Viola föredrog efternamnet med enkel-v: Videgren, som möjligen passade bättre med hennes smeknamn Vivi.

Carl var född i Anundsjö, mellan Sundsvall och Umeå. Han hade sju av tio syskon kvar i livet, de flesta bosatta i eller nära Sundsvall. En av bröderna var ett år yngre än Carl och hette också Karl (men med K): Karl Fredrik Wetzdorff Widegren.

Bröderna Carl och Karl hade några år tidigare genomgått korpralskola vid Kungliga Norrlands dragonregemente i Umeå. Carl bosatte sig sedan nära Sollefteå, medan Karl stannade kvar i Umeå.

Båda bröderna gifte sig samma år, och båda fick två döttrar. Carls första dotter Viola föddes samma år som Karls första dotter Irene.

Karl (med K) dog vid trettio års ålder, året innan Carls första hustru Ingrid Maria gick bort efter en längre tids sjukdom.

***

När Viola var 12 år avled hennes biologiska morfar Johan Verner Hägglund. Viola ärvde 1 672 kronor (motsvarande cirka 37 000 kronor i dagens penningvärde), som hon själv kunde lyfta tidigast vid 21 års ålder, när hon blev myndig.

Det fanns möjlighet att få ut pengar tidigare om det godkändes av Violas överförmyndare – advokat J. T. Håkansson i Helgum – och av Carl som var Violas förmyndare.

***

1: Tackbrev från Norge.

1: Tackbrev från Norge.

Ovanstående kuvert är poststämplat 27 april 1944 i Bergen, Norge, under andra världskriget. Avsändaren var en kvinna som tackade Vivi (Viola) för den rock som hon hade skänkt via insamlingen Norgehjälpen.

De tyska national-socialisterna (die deutschen Nationalsozialisten), nazisterna, och deras granskare på avdelningen för brevcensur, hade öppnat kuvertet, tejpat igen det och stämplat Geöffnet (öppnat) samt riksvapnet. (Norge var ockuperat av Tyskland sedan fyra år tillbaka).

Brevet är adresserat till fröken Vivi Videgren i Osteraas i Ångermanland, det vill säga Österås i Sollefteå där familjen Widegren var bosatta. Viola var 12 år, skulle snart fylla 13.

Brevet inleds med att sjuårige Asbjörns mamma, på sin sons vägnar, tackar Viola för den varma rocken:

" Bergen 25-4 1944

Kjare milde gode Vivi!

Vi kan ikke få takke dig nok for den gode varme rocken som du gav mig. Jeg heter Asbjörn […] Jeg er 7 1/2 år."

Mamman berättar att ett hus störtat samman vid den senaste explosionen, och att de bor tio vuxna och tre barn i ett litet rum:

"Kjare Vivi du kan tro her er fult i Bergen nu. Huset hvor styrtet sammen unden den siste exkplosionen, vi takker ’Gud’ for att vi slap fra det med livet. Vi får nokk sikkert hjelp både med mat og klaer for alla mannisker er så hjelpsam og god.

Vi bor 10 voksne og 3 barn på et litet rum. Vi ska nu flytte till Kleppestö i en hytte så jeg håper du skriver til mig snart Vivi.

Jeg er så bedröved over alt så jeg ska skal skriva mer til dig når vi er komt mer til ro."

Brevet avslutas:

"Kjarlig hilsen med mange takk for rocken som passet mig akkurat.

Kjarlig hilsen fra alle nödlidende i Bergen.

Takk min pike for rocken.

Asbjörns mamma."

Explosionen som nämns i brevet inträffade i Bergens hamn bland båtar lastade med ammunition, minor och bensin. Ett sextiotal personer dödades och 2500 skadades, enligt dåtida tidningsuppgifter.

***

När familjen Widegren en kort tid senare flyttade från Österås till byn Holmstrand, postadress Västerbränna, i Helgums socken, några mil från Sollefteå, så hade Viola nyligen fyllt 13 år och var nästan klar med folkskolan.

Enligt Carl var hustrun Agnes född på landet och ville ha ett jordbruk och därför flyttade vi hit. Carl hade beviljats ett lån på 11 000 kronor av kommunen för att överta och rusta upp ett nedgånget småjordbruk. Priset var 7 000 kronor, och 4 000 kronor behövdes för upprustning och reparationer.

Carl och Agnes skaffade kor, häst, höns och grisar. Carl var dessutom anställd av skogsbolag som virkesmätare. En traktor införskaffades till jordbruket, och en lätt motorcykel av märket Husqvarna för att snabbt kunna ta sig till olika arbetsplatser ute i skogarna.

Viola började i Holmsta skola som ny elev för att slutföra årskurs 6, sista året i folkskolan. (Byn Holmsta låg väster om byn Holmstrand. Österut låg byn Gagnet.)

En månad senare, i juni 1944, var det examensdags.

Avgångsbetyget¹¹ var bra, bästa ämnet var teckning (betyg a, lilla a), och hon hade fyra AB. Minst bra var trädgårdsskötsel (betyg B).

Violas starkaste ämnen var teckning, svenska och idrott. Naturvetenskapliga ämnen och trädgårdsskötsel verkar inte varit lika lockande.

I betyget bedömdes även uppförande och ordning, där de flesta flickorna liksom Viola fick stora A.

2: Violas avgångsbetyg i folkskolan.

2: Violas avgångsbetyg i folkskolan.

Fyra flickor avslutade folkskolan samtidigt som Viola det året i Holmsta skola. Bäst i klassen var en Ingrid Andersson, hon hade ett stort A och nio AB i kunskapsämnena (men B+ i Ordning). Därefter kom Margit Tjernberg som också hade ett stort A, samt fyra AB.

Året därpå, vid 14 års ålder, konfirmerades Viola i Helgums församlingskyrka, av prosten Per Sundin.

3: Viola konfirmerad.

3: Viola konfirmerad.

Framåt augusti samma år köpte familjen Widegren en 3-årig korrespondenskurs för realskolan, en distanskurs från Hermods Korrespondensinstitut i Malmö. Priset för hela kursen var 704 kronor (motsvarande cirka 16 000 kronor i nutida penningvärde), det betalades med en del av Violas arv efter morfar.

Målet var realexamen (motsvarande nutida