Överleva: Överleva

By Nora Boudabous, Lina Blomqvist, Eva Liedholm and 7 more

I skuggan av motgångar är överlevanden vår börda, att leva är vår konst.

10 författare från Angered författarskola skriver om att överleva, leva och konsten i detta.

Medverkande författare: Elin Brunlöf, Erika Hoff Holmgren, Eva Liedholm, Kajl Klingström, Leo Andersson, Lina Blomqvist, Nora Boudabous, Ramona Hezaveh, Sabina Abdullajeva och Sofie Olsson

• Language: Svenska
• Publisher: BoD - Books on Demand
• Release date: May 27, 2024
• ISBN: 9789180975346

Book preview

Innehåll

FÖRORD

ELISE INGVARSSON & JESPER BRYGGER

SABINA ABDULLAJEVA

LEO ANDERSSON

PROSA & LYRIK

RAMONA HEZAVEH

LINA BLOMQVIST

FLYKT UNDER BJÖRKLÖV OCH KRÅKFÅGLAR

ELIN BRUNLÖF

JORDGUBBAR OCH MJÖLK

EVA LIEDHOLM

TJEJEN SOM KAN SJUNGA

KAJL KLINGSTRÖM

SOFIE OLSSON

KORTLEK PÅ EN OMÖJLIG PLATS

ERIKA HOFF HOLMGREN

JAG ÄLSKAR MÅNDAGAR

NORA BOUDABOUS

FÖRORD

Elise Ingvarsson & Jesper Brygger

Att överleva: ett verb i infinitiv. Kanske finns det ännu ett ord här, osynligt, dolt i verbet – vad som överlevts. En händelse, en person, ett historiskt skeende, ett socialt villkor, sig själv. Vi överlever något.

Ibland vet vi inte exakt vad vi helt precis har överlevt. Överlevandet tar all vår kraft. Det är akut. (Du vänder dig inte om för att studera vilddjurets päls, du vet att du bara måste fortsätta springa.) Vi vet kanske bara att vi är utom fara, i alla fall utom den allra värsta faran, den som hotar självaste livet, kroppen eller hoppet.

När vi har överlevt, när vi har etablerat ett sorts avstånd till vad vi överlevt, när såret inte längre blöder fritt, då kanske vi stannar upp. Eller då måste vi kanske stanna upp, kan inte gå vidare innan vi stannat upp och sett tillbaka, som Orfeus, på det vi överlevt och som nu både är med oss och som samtidigt försvinner in i mörkret, som Eurydike. Vi stannar upp och försöker att se och begripa det vi överlevt. Att förstå vad det har gjort med oss och världen, försöker att fatta dess omfattning, försöker att ge det form.

Och vi som skriver, vi försöker att hitta ord. Kanske kan vi inte se rakt på det vi överlevt – kanske räcker det inte heller att skriva det rakt ut. Kanske kan vi bara se på det via skuggorna, de tystnader det lämnar kvar, de ljud och bilder vi skapar runt om.

På Angered Författarskola har vi under läsåret 2023/24 talat och läst och skrivit om olika former för överlevnad.

Att låta den enskildes skrivande mötas av ett uppmärksamt läsande är vad vi alltid håller på med på Angered Författarskola, men kanske på ett särskilt sätt i år. Att vara vittne till andras berättelse, till andras skrivande, är en dubbel rörelse. Det kräver både inlevelse och ett radikalt försök till förståelse, men även en förståelse för att allt inte går att förstå. För att skillnad finns: det vi läser kommer från en plats vi inte helt känner till, inte kan känna helt och fullt. På samma sätt är det med våra egna berättelser: vissa aspekter av dem är allmängiltiga och andra är unika för våra personliga historier och hemliga, oåtkomliga även för oss själva.

Detta, tror vi, är en viktig kunskap: att kunna se de båda utgångspunkterna och fokusera på den punkt, där våra berättelser är både personliga och universella, för i den punkten finns kanske något som är avgörande i det vi skriver och läser, i litteraturen.

Denna punkt har vi undersökt i år: i läsandet, i skrivandet, i skratt och gråt. Vi har gjort det var och en och tillsammans. Och vi är: Elin, Erika, Eva, Kajl, Leo, Lina, Nora, Ramona, Sabina, Sofie – och såklart vi som haft privilegiet att vara lärare i år –

Elise och Jesper, Angered 22. april, 2024

SABINA ABDULLAJEVA

att överleva är en konst

gjord av rätt förutsättningar

1 februari

år:

2000

Tisdag

Haven fylls för första gången

av vatten

lika vackert som friktionen mellan vinden

och ett blad

Onsdag

Vinden blåser upp

och ner

tills den blir stabil

Torsdag

Stjälkar träder fram ur jorden

och skapar värme

som är oemotståndlig

vinden svävar för första gången över haven

och leder vattendroppar över fälten

solrosens skapelse går i kraft

och täcker hela jordens omkrets

varje år

hyllar vi dom fyra elementen

en per vecka

Vi dansar och ber

till elden jorden luften och vattnet

det är från skapelsen

vi idag kastar vatten

när våra nära är på väg ut

eller

tänder eld på växter

som är menade att rena oss, från ögon som är onda

jag är menad att föra vidare vårt historiska arv

men jag är rädd för båda elden

och vattnet

jag är rädd

att elden ska bränna mig levande

och jag är rädd

att drunkna, varje gång jag dricker ett glas vatten

min mamma gnager senare upp solrosens frön

i sån extrem stress

att det får en bit av min själ och parabolen man ser från varje fönsterruta

att ge varandra en så stor och komplicerad kram

att jag inte kan separera dom,

än