Inuti själen: Olagliga hjärnimplantat i Sverige

By Olof Grundestam

Inuti själen är en verklighetsbaserad bok om svenska statens tankeövervakningsaktiviteter berättad ur en utsatt persons perspektiv. Boken beskriver hur myndigheten Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) med kringorganisationer olagligt implanterar svenska medborgare med hjärnimplantat för tankekontroll, nervsystempåverkan och övervakning. Den nämner de tongivande, deras ambitioner och misstag. Boken har tillkommit under ideliga mordhot från säkerhetsorganisationer och syftar till att informera samhället om de pågående övergreppen. Detta motiveras av att rättsväsendet visat sig inkapabelt att lagföra och neutralisera förövarna.

• Language: Svenska
• Publisher: BoD - Books on Demand
• Release date: Jun 6, 2024
• ISBN: 9789180975018

Olof Grundestam

Olof Grundestam är före detta FOI-anställd forskare. Han är född och uppvuxen i Gävle och tog sin gymnasiexamen vid Vasaskolan och studerade därefter teknisk fysik vid Uppsala Universitet. Grundestam disputerade inom ämnet strömningsmekanik med avhandlingen Modelling and simulation subject to system rotation vid Kungliga Tekniska Högskolan 2006. Vid FOI har han varit involverad i aerodynamiska beräkningar mellan åren 2010 och 2015 samt 2017 och 2019. Däremellan arbetade Grundestam som expert på vetenskapliga beräkningar vid Rossby Centre vid SMHI.

Book preview

Kapitel 1

Inledning

Inledning

Denna bok har blivit författad under påverkansformer som för de flesta är okända. Boken handlar om just detta och de organisationer som använder tekniken. Mitt skrivande har i varierande grad varit påverkat. Vissa kapitel har varit relativt enkla att författa medan andra tagit lång tid att skriva och fått genomgå ett flertal cykler med korrektioner. Ibland har min kreativitet och associationsförmåga varit opåverkade och texten har då fått en sarkastisk eller ironisk ton. När färdigställandet närmade sig upplevde jag allt större svårigheter att skriva och att i synnerhet sammanhang var svåra att framställa koncist. De sista delarna har därför krävt åtskilliga timmar att färdigställa. Jag ber läsaren ha detta i åtanke.

Genom min tidigare anställning vid Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) har det kommit till min kännedom att svenska staten använder olagliga hjärnimplantat för kontroll och påverkan av tusentals svenska medborgare. För mig uppdagades detta under 2021, ett par år efter att jag avslutat min anställning vid FOI. Via implantatet fick jag veta att jag blivit försedd med ett olagligt implantat på grund av att jag arbetat vid FOI och att det fanns en organisation som kallade sig Sveriges rikes säkerhetstjänst. Denna var en av ett antal organisationer som sköter alla hjärnimplantat i Sverige. Den påverkan jag därefter utsattes för ledde till stort elände och avklingande livslust. Kort efter att jag fått veta att jag är olagligt implanterad lovades att implantatet skulle avlägsnas från mitt huvud. När detta inte skedde kontaktade jag rättsväsendet. Detta medförde inte att jag implantatet avlägsnades och gjorde i övrigt väldigt liten skillnad på mitt mående vilket ledde till ytterligare polisanmälningar, brev till Riksdagen samt media. Påverkan fortsatte dock och efter ett telefonsamtal till Säkerhetspolisen, i vilket jag uppmanades att skriva en text om det jag var utsatt för och maila denna till SÄPO, så författade jag en berättelse som skickades till SÄPO, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Detta ledde ingen vart och jag erfor ytterligare besvikelser vilket gjorde att det totala textmaterialet växte. Materialet kom att inkorporera brev som jag skickat till Regering och Riksdag, NATO samt utländska ambassader och organisationer för att på så vis låta påskina den av svenska staten skattefinansierade kriminella, strukturerade, idogt enfaldiga och till synes utstuderat dumma, olagliga implanteringen av svenska medborgare. Jag skrev även ett antal reflekterande texter om hur jag upplevde situationen, samhället, säkerhetsorganisationen och framtiden. På så vis växte materialet och kom att omfångsmässigt räcka till denna bok.

I min strävan att få gehör för att jag är olagligt implanterad och att detta är till stort elände för mig, finns två pedagogiska hinder. Det första handlar om att kunna presentera information som fastställer att implantat av det slag som jag sägs vara implanterad med finns. Det andra hindret utgörs av att få åhöraren att förstå att olaglig implantering verkligen förekommer.

Det är inte svårt att hitta information om hjärnimplantat på internet eller inom litteraturen. Internetbokhandeln är välförsedd med litteratur inom området som på engelska kallas ’brain computer interfacing’ (BCI). En sökning på Google Scholar renderar dessutom i en mängd artiklar inom ämnet. Hjärnimplantat måste av nödvändighet placeras nära centrala nervsystemet och information jag erhållit via implantatet indikerar att de placeras i munoch näshåla, i öronen eller i olika kaviteter eller blodkärl i hjärnan. Att få en exakt matchning mellan hur implantatet beskrivs vara funtat och allmänt tillgänglig information har dock varit omöjligt för mig. Det finns dock ett implantat som tillverkas av företaget Synchron och placeras i superior sagittal sinus, det blodkärl i vensystemet som löper på ovansidan av hjärnan och leder hjärnans blod tillbaka till hjärtat, som visar på en tämligen realistisk variant. Detta indikerar hur långt den öppna utvecklingen är gången och vad som är möjligt.

För de flesta personer ter sig olaglig chippning som en ytterst osannolik företeelse. Det är svårt att förstå varför svenska statens skulle ha ambitionen att kontrollera och påverka tusentals utvalda svenskars tankar. Men man ska komma ihåg personlighetsdrag som maktfullkomlighet, psykopati, sadism, inbillat kontrollbehov och en acceptans för att orättfärdigt manipulera sig till framgång och högre position i samhället är icke ovanliga. Personer som har dessa egenskaper och hamnar i maktställning och som dessutom får tillgång till kraftfull teknologi som kan användas som maktmedel i det fördolda faller nästan alltid för frestelsen. Tyvärr talas det i princip ingenting om implantering i Sverige. Detta på grund av att verksamheten ofta är olaglig och sekretessbelagd vilket beror på att tekniken är vitt använd och att många av tillämpningarna är avskyvärda. Brukandet av implantat leder ofta för till elände dem som utsätts och enbart för den begränsade gruppen personer (moderatorerna) som kontrollerar implantaten och har tveksamma ambitioner finns fördelar, om det inte rör sig om rent medicinskt bruk. För mig ter det sig som om situationen i Sverige rörande implantat har gått lås på grund av problem med ledarskap, slutenhet och att en relativt stor grupp som lider. Om verksamheten hade varit mer öppen och information hade tillåtits flöda friare hade problemen sannolikt aldrig uppstått. I avvägningen mellan nyttan med att samtala om implantering (och således lösa problemet) och den formella förfarandet med att hålla hemlig information hemlig, så måste det konstateras av envar att det är mycket bättre att lösa problemet med olaglig implantering och i detta bryta mot sekretessen än att prioritera sekretessen. Detta kan motiveras med att olagligt implanterade personer lider av övergreppen och de som ansvarar för systemet är personer av sämre slag - tillräckligt oförståndiga för att i lönndom införa ett kontrollsystem över huvud taget.

Att vara utsatt för olaglig implantering med påverkan och förföljelser har lett till att jag blivit tvungen att arbeta för att bli fri och få tillbaka samma fri- och rättigheter som vilken annan medborgare som helst. I stunder av grubblerier har jag emellanåt föreställt mig hur det skulle vara att sköta bildandet och utvecklandet av ett land från nybyggarsamhälle och framåt. I detta har jag föreställt mig ett mindre land, ungefär av Islands storlek, med större landområden runt omkring. De första utvecklingsfaserna är inte av särskilt stort intresse och jag inriktar mig istället på en period när ett civiliserat samhälle utvecklats och skeendet har har gått in i ett tillstånd utan krig men med motstridiga intressen där de större kringliggande länderna delvis arbetar mot varandra, men även har intressen i det lilla landet. Frågan blir då hur det lilla landet ska försvara sig mot dess större aggressiva grannar. Det lilla landet kommer naturligtvis att ha långt mer begränsade resurser för att försvara sig och kommer sannolikt att behöva utveckla och använda sig av kostnads- och personleffektiva icke våldsamma metoder. Väpnade angrepp kan vara mycket svåra att hantera och här är man sannolikt hänvisad till konventionella metoder och det egna snillet. Men när det gäller hot och annan påverkan som infiltration och psykologisk krigföring framstår möjligheten att med öppenhet informera resten av världen om vad som händer som ett intressant alternativ. Denna analogi har jag överfört på min egen situation. Som före detta FOI-anställd är jag uppenbarligen intressant, inte bara för FOI, utan en rad olika organisationer som Säkerhetspolisen, Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten, Försvarets Radioanstalt och Försvarsmakten. Var och en av dessa organisationer har visat sig ha sin egen dagordning och metoder, samtidigt som det säkerhetssystem som jag inhyses i är gemensamt. I detta system har jag varit utsatt för brott och inte sällan för motstridiga intressen. Detta har varit otroligt slitsamt och utarmande och jag har hela tiden funderat på och sökt efter en väg ur denna dåliga position som jag av andra har tvingats in i. De kriminella aspekterna har givetvis förtvivlat och sänkt mig, men även delvis hjälpt mig av den anledningen att det är långt mer accepterat att berätta om myndigheters ljusskygga verksamheter om dessa är kriminella, i synnerhet när jag själv inte har undertecknat något sekretessavtal och berörda myndigheter dessutom lämnar ut märklig information om varandra och sig själva. Denna information leder inte enbart till att jag får en aning om vad som händer mig själv. Den leder även till att jag informeras om den hemliga delen av svenska statens förehavanden i ganska stor detalj. Denna information kan jag sedan själv sprida genom exempelvis sociala medier och som jag gör nu, genom att författa en bok. Min förhoppning har varit att på detta vis skapa kännedom om olaglig implantering och i viss mån mitt eget fall för att kunna bli fri och få leva i fred. Genom egna erfarenheter vet jag vad som är sant och att det svenska säkerhetsväsendets förfarande framstår som otroligt klumpigt. Genom att använda sociala medier så påkallar jag sannolikt även andra säkerhetsorganisationers uppmärksamhet. De i sin tur har förmåga att bekräfta den information jag distribuerar och torde förfasas över hur dumt och sadistiskt Sverige använder implantaten. Organisationer som är klokare och samtidigt är beroende av hemlig implantatanvändning kommer sannolikt att agera mot den svenska användningen som uppenbarligen leder till att implantaten kommer till allmän kännedom. Dessa organisationer kommer sannolikt inte att se på mitt agerande med enbart ömhet, men klokheten får dem givetvis att klandra svenska statens idioti. Så kommer även alla andra organisationer som förstår sanningsvärdet i det jag berättar och samtidigt blir tillräckligt engagerade i frågan. Det kan givetvis vara förenat med viss risk att berätta om olaglig implantering. I mitt fall känner jag dock att fördelarna med att berätta och möjligen erhålla hjälp och därigenom kunna förbättra mitt tillstånd som emellanåt är otroligt lågt och sargat, vida överväger riskerna. Jag har blivit mordhotad ett antal tusen gånger och trots detta inte blivit utsatt för direkt fysisk påverkan från någon annan person någonsin. Jag kan därför prioritera möjligheten med att få hjälp genom att berätta framför att minimera risken med att bli mördad eller misshandlad genom att förbli tigande. Jag tror även på den generella principen om att berätta om kriminell verksamhet. Om alla gjorde detta skulle problemen med olaglig implantering och många andra brott sannolikt upphöra inom kort.

Boken inleds med en kronologisk berättelse, kapitel 2, om mina egna erfarenheter av att vara anställd och före detta anställd vid FOI. Berättelsen ger beskrivningar av hur det är att vara olagligt implanterad och hur mitt liv har utvecklats i viss mån under, men framför allt efter, min FOI-anställning fram till dags dato. I kapitel 3 till 8 ges brev och texter med ytterligare information i direkt anslutning till mina erfarenheter under dessa perioder. I kapitel 4 finns texter som beskriver historier som har berättats för mig som chippad. Vissa av dessa är sanna medan andra är moderatorers fantasier. I kapitel 5 finns mina egna recensioner av fem moderatorer som påverkat mig mycket under ett antal år. Dessa texter är präglade av mina erfarenheter av dem samt uppgifter de och deras anställda lämnat via implantat. Dessa moderatorers modererande har emellanåt varit beklämmande sadistiskt och kriminellt vilket färgat mina beskrivningar. I kapitel 9 till 16 återfinns en samling av mina egna reflektioner kring problematiken kring olaglig implantering och säkerhetsorganisationens faktiska förehavanden i sammanhanget och dess egentliga nödvändiga roll i det demokratisk samhället. Det är värt att påpeka att ett flertal moderatorer anser att det som diskuteras i kapitel 14 är självklart. Likväl efterlevs inte dessa principer. Mot slutet finns två texter i kapitel 17 och 18 som diskuterar bevisvärdet i Polismyndighetens agerande i ett jaktvapenlicensärende, som implicit bekräftar att svenska staten finansierar en olaglig mycket anmärkningsvärd verksamhet som inkluderar tankekontroll med hjärnimplantat.

Olof Grundestam

Mars 2024

Kapitel 2

Min erfarenhet av

FOIs modereringsverksamhet

Min moderermgsverksamhet erfarenhet av FOIs

Att ha lyxen att kunna vara efterklok innan efter

Den slutgiltiga slutsatsen om svensk chippning kommer att vara att verksamheten har varit obeskrivligt dumdristig. Alla någorlunda kloka personer kan inse detta redan idag. Förmodligen även många av de mindre kloka. Eftersom det är så enkelt att dra den slutsatsen. Med kunskap om detta redan idag, så är det förstås mycket oklokt att fortsätta.

Om man ser tillbaka i tiden och analyserar verksamheter där ofrivilliga försökspersoner utnyttjas, kan man med gott samvete hävda att ingen sådan verksamhet har ansetts bra i efterhand (Detta bör beaktas när man funderar över svensk chippning). Det skulle kunna vara så att dessa verksamheter leds av personer som har tillräckligt dåligt omdöme för att åtaga sig genomförandet och på grund av dåligt omdöme blir utfallet av dessa verksamheter ännu sämre.

Men, det har ju förstås lett till att man använder chip.

2.1 Om mig och min bakgrund

Mitt namn är Olof Grundestam och jag arbetar för närvarande som mjukvaruutvecklare vid Institutet för Rymdfysik. Jag är också före detta anställd vid Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) och är forskarutbildad inom strömningsmekanik vid KTH. Med den här skrivelsen vill jag redogöra för mina erfarenheter av hur det är att säga upp sig från FOI. Jag har haft två anställningsperioder vid FOI, februari 2010 till juni 2016 och september 2017 till januari 2019. Min första anställning avslutades genom uppsägning i juni 2015 på grund av arbetsbrist. Jag hade dock lön till juni 2016. Efter det fick jag anställning vid SMHI, men blev återrekryterad till FOI. Jag avslutade min andra anställning genom att säga upp mig efter att ha upplevt trakasserier på arbetsplatsen och hade min sista dag som anställd i januari 2019. Mina arbetsuppgifter har i första hand berört beräkningar av aerodynamisk natur, men även viss mjukvaruutveckling. Under min första anställningsperiod förfogade jag över ett fåtal hemliga rapporter. Min FOI-anställning kan bekräftas genom att söka efter mitt namn på Google Scholar. Man kan då finna att jag är medförfattare till ett antal vetenskapliga artiklar där jag anges vara anställd vid ’Swedish Defence Research Agency (FOI)’.

Genom min anställning och framför allt mina erfarenheter efter anställning har det kommit till min kännedom att det finns en rad metoder och utrustning för att övervaka och påverka människor med elektromagnetiska fält. Detta är någonting som FOI med stödorganisationer använder sig av mot anställda och före detta anställda. Bland annat kan små implantat, som placeras nära centrala nervsystemet (i mun- och näshåla), implanteras utan offrets omedelbara vetskap. Med den här typen av implantat kan den som har kontroll över implantatet spara och analysera elektromagnetisk nerv- och hjärnaktivitet hos den implanterade personen för att sedan ägna sig åt övervakning. Detta kan göras i realtid. Denna typ av implantat kan i viss mån också påverka offret. Bland annat kan telepatisk kommunikation användas för att kommunicera med den implanterade personen. Denna kommunikation sker i normal samtalstakt och upplevelsen kan liknas vid en tanke eller ljudliknande förnimmelse. Implantaten kan också påverka den implanterade motoriskt och kognitivt på olika sätt. De personer som kontrollerar implantaten benämns moderatorer och har ibland mycket anmärkningsvärda ambitioner med den påverkan de utövar. FOI använder sig även av större radarliknande sändare för detta. Jag är en före detta FOI-anställd som är utsatt för denna typ av påverkan. Att jag är försedd med implantat fick reda på först två och ett halvt år efter att jag avslutat min anställning vid FOI. Mer om detta nedan.

Min önskan med den här berättelsen är att, i möjligaste mån, föra dessa brott och förbrytelser som FOI med stödorganisationer ägnar sig åt till allmän kännedom. Denna verksamhet med övervakning och påverkan, är synnerligen kriminell, oetisk, inhuman och går stick i stäv med Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer. Själv har jag inte fler bevis än mitt vittnesmål, vissa indicier och de implantat som går att avlägsna från min kropp. Men med rätt möjligheter kan lämpliga myndigheter och organisationer utreda brotten och finna att denna verksamhet är ett faktum.

2.2 Tiden som anställd vid FOI

Under min tid som anställd vid FOI har jag vid två tillfällen fått muntliga genomgångar om hur det är att säga upp sig från FOI och därigenom fått information som starkt implicerar att olagliga metoder används. Båda dessa genomgångar ägde rum hösten 2017. Den ena gavs av dåvarande generaldirektören Jan-Olof Lind och den andra gavs av Johan Bäckström, anställd vid säkerhetsavdelningen. Informationen beskrev informella krav på anställda som sagt upp sig och tedde sig absurd och fullständigt lagvidrig. På grund av dess absurda natur lade jag ingen vikt vid denna information när jag sedan, strax innan jul 2018, skickade in min avskedsansökan. Det borde jag dock ha gjort ty livet gick in i en ny fas med påtagligt elände och mörker.

Efter att ha återvänt till FOI från SMHI i september 2017 fick jag i tidigt skede deltaga vid två informationsträffar varav den första gavs av dåvarande generaldirektören Jan-Olof Lind. Under sitt föredrag kom Lind med en rad utspel och jag återger ett antal av dessa i listform nedan. Vissa citat har kommentarer för att förtydliga mina reflektioner och erfarenheter av det de berör.

Det måste kosta att sluta vid FOI. Varför angav han aldrig.

... och då blir det grill. Och blir det grill så får man en rejäl solbränna. Detta har jag själv erfarit vid olika tillfällen. Bland annat under en vinterperiod med många mulna dagar.

Sticker man inte iväg så blir det Gamma-X. Någon i publiken ropade då Åhh Nej!.

Sedan leker vi katt och råtta med er och får vi tag på er så lägger vi er i en grop och skottar igen. Sedan får ni gräva er ut. Ni kommer att vara hemskt trötta. De förmågor ni har kommer ni att få behålla, men ni kommer att ha svårt att använda dem.

Detta hänger ihop med kunskapsdämpning via implantat som är mer utförligt beskriven nedan. Ytterligare två utsagor angående kunskapsdämpning var Det ni inte använder tar vi bort. och Det är viktigt att man kämpar på så gott man kan, för vi ställer in er litet grann.

Jag tvekar inte att skydda FOIs varumärke. Även om det gäller liv!

Efter en tid vill vi ha tillbaka er till FOI för ett tag. Sedan får ni sparken.

Vi tycker att det är väldigt viktigt att ni skaffar er ett yrke.

Man får läsa kurser, men då ni måste ha alla rätt på tentorna.

Vi kanske passar på att göra om er litet. Vissa av er kanske vi gör om till gubbar. Om ni märker att ni är påverkade så är det bäst att ni sitter stilla, för vi arbetar med ganska grova verktyg. Det man tror ska hända händer, typ. med detta implicerade Lind att implantatet används för tankeläsning och sedan kan någonting relaterat ske i verkligheten.

Det är viktigt att man talar tydligt. Detta kan anspela på hur implantaten fungerar tillsammans med tillhörande AI-mjukvara, mer om detta nedan.

Ni ska se FOI som en stor mycket avancerad stridshelikopter.

Om FOI inte får som FOI vill så drar FOI ut i krig.

Det är väldigt viktigt att man har en anställning annars hamnar man limbo.

... då kastar vi er till hundarna.

Vävnad kan bli skör och då måste man vara försiktig. Denna utsaga indikerar att strålning används för att påverka kroppen. Detta kan vara relaterat till det som står i texten om moderatorn ’Manlig Totalman’ som återfinns i kapitel 5.

På natten kan det komma fram små kryp som bits, så det är väldigt viktigt att man städar ordentligt.

Man kan få sig ett stick.

Det är viktigt att man lyssnar på sin inre röst. något som hör samman med hur kommunikationen via implantat fungerar.

Vi utvärderar allt ni gör. något som implantaten kan användas för.

Man får välja mellan utredning och smäll. Om man väljer smäll kan det komma en smäll när som helst, annars blir det utredning.

Detta kan sprida sig till andra. Detta tolkar jag nu i efterhand som att det elände man blir utsatt för möjligen kan komma att påverka även andra personer i ens närhet.

En del kommer tillbaka och ber om nåd och då kan det hända att man får göra en liten grej...

Om man mår otroligt dåligt är det väldigt viktigt att man tar sin medicin. Lind menade då sannolikt att man i något skede har uppsökt vård, fått psykofarmaka utskriven och att man sedan förväntades äta sin medicin enligt ordination.

Det är väldigt viktigt att ni alltid har mobiltelefonen till hands. Även under natten.

Ni anar inte vad vi får låna. vilket indikerar att även andra organisationer har tillgång till utrustning för den här typen av verksamhet.

Sedan har vi Sting som åker runt på våra vägar. Jag har själv erfarenhet av det som jag tror är Sting. Vid en promenad utanför Gävle så jag gick över en bro över E4:an och upplevde att jag fick ett slag i huvudet från höger sida. Hela kroppen böjdes åt vänster och det tog någon sekund innan jag återfick sansen. Jag vände sedan huvudet åt höger och såg en gammal sliten husvagn som passerade söderut på vilken det var målet en geting och stod skrivet Sting.

... och då får man vika sig en foliehatt. vilket helt enkelt indikerar att man kan komma att betraktas som en så kallad foliehatt, det vill säga en person med vanföreställningar om implantat, hjärnkontroll och strålpåverkan. Att offret betraktas av omgivning på detta vis tjänar givetvis förbrytarnas syften. Trovärdigheten sjunker och offret blir diagnostiserat med vanföreställningar snarare än att rättrådiga myndigheter utreder FOIs förbrytelser.

Nu kanske ni undrar varför jag gör så här? Hans svar på den retoriska fråga löd För att jag vill och kan!

Det här följer med er oavsett vart ni reser. Sannolikt menade Lind att man kommer att vara utsatt för påverkan oavsett var man befinner sig (även utomlands) vilket indikerar att implantat används snarare än externa sändare.

FOIs armar når långt utanför Sveriges gränser. vilket ligger i linje med föregående utsaga.

När ni lämnar FOI vill jag att ni ska vara helt rena. vilket knyter an till vad efterföljande föredragshållare berättade.

När ni blivit rena så vill vi att ni håller er rena. Man får vänta med att köpa en dator. Om man inte köper en Mac.

På gatan är vi jämlikar, men här inne är jag kung! en inte särskilt smakfull utsaga.

Jag tål en hel del, men jag är väldigt rädd om mina chefer. Så, om ni ger er på en av mina chefer så får ni med mig att göra.

Jag tror att många som satt och lyssnade upplevde det som att en vi-och-ni-kultur fanns mellan forskningsverksamheten och ledningen.

Allt avslutas med en blåsning. Jag har emellanåt fått höra via implantatet att jag om jag kommer tillbaka till FOI så blir jag utnämnd generaldirektör. En bisarr utfästelse. Jag har senare fått information via implantat om vad det kan innebära att återvända. Detta är nedskrivet sista delen i kapitel 4.

Jag vinner alltid! skrek Lind ut över åhörarna mot slutet av sin presentation. Nu i efterhand när jag väl besitter mina erfarenheter av FOIs moderering så känns det som om dessa utsagor delvis är tänkta att skapa förvirring kaos för den utsatte. Implikationerna är anmärkningsvärda och indikerar att personen bakom har ambitionen att manipulera och som nöje att skada. Vid mötet närvarade även avdelningscheferna Lars Höstbeck och Christian Jönsson. Efter Linds föredrag sade Christian Jönsson rakt ut med hög röst Olof är tillbaka. Vi skulle vilja hälsa honom välkommen. Ställ dig upp så att vi får ta en titt på dig! Jag var den ende som