Johan och jag: En kontemplativ släktkrönika

By Anders Dahlström

"Du får ha överseende med mig för att jag dristar mig att skriva till dig. Jag måste få göra det, jag kan ej finna ro förr. Jag har länge sökt efter ett lämpligt tillfälle att få ett personligt samtal med dig, men misslyckats i detta mitt strävande. Det har alltid varit något i vägen för ett närmande. Det har alltid varit sällskap med." Så skriver min morfar i ett brev för att senare få träffa min mormor. Morfar är bördig från Uppland medan mormor kommer från Dalarna. Bägge för en frikyrklig baptistisk tro vidare från tidigare generationer till oss yngre.

Texten är delvis hämtad från en berättartradition från min släkt, dels via ordval från en baptistisk tradition men också ur mina egna upplevelser och tankar.

I denna bok kopplar jag mitt intresse för baptistisk kyrkohistoria med släktforskning och andliga meditationer. Texten är tänkt att vara enkel att läsa men den fördjupas av att jag också använder tidstypiska formuleringar.

• Language: Svenska
• Publisher: BoD - Books on Demand
• Release date: Jun 19, 2024
• ISBN: 9789180975803

Anders Dahlström

Anders Dahlström är kyrkohistoriker och pastor i Equmeniakyrkan. Han har även varit verksam i Svenska kyrkan under flera år med gudstjänster, andakter och samtalsgrupper. Anders bor i sitt gamla soldattorp och har på gården byggt ett gårdskapell som han kallar Väntans kapell. Anders återvänder till sin magisteruppsats kring omvändelseberättelser i baptistisk tradition och lever sig in i de berättelser han fått från sin släkt i Dalarna. Anders använder ett språk som gör de gamla minnena från de baptistiska läsarna levande även för nutidsläsaren.

Book preview

Tidigare utgivet av Anders Dahlström

Från ångest mot salighet, 2015

Med segerhjärtat kämpa mitt livs kamp: omvändelseberättelser i baptistisk årskrönika, 2018

Den som är, vägen till Andens tempel, 2019

Tvivel: tankar om tro, 2020

Pilgrimens ABC: vandring som bön, 2021

Glad att predika, 2022

Andakter i Väntans kapell, 2024

Johannes och jag, andakter i Väntans kapell, 2024

Omslag Blommornas predikan. .Av författaren olja på duk

Omslag Blommornas predikan. .Av författaren olja på duk

Fotografier i boken är från författarens arkiv

Innehållsförteckning

Johan och jag

Kära lilla Anna!

Resan

Utsikt från tåget

Nästa Krylbo

Att bli vis

Blommornas predikan

Min hem och min Bibel

Himmelstillvänd

Jag vill bli frälst

Frimodig

Berätta om Gud!

En inre operation

Motgångar och karaktär

Galleriet

Bara det bästa för min kärlek

Vart jag än går

Amerikabrevet – om tro och död

Fåfänga

Hjälp i kaos

Om Guds rikedom och mångfald

Den jag är

Tystnad är guld

Guldbitarnas kamp

Tiden – den värdefulla

De tappade Gud

De ska inte ta min Anna!

En välsignad tystnad

Läs mer av Anders Dahlström

Om Anders Dahlström

Johan och jag

En stor del av mitt kristna arv kommer från frikyrkan, speciellt den baptistiska inriktningen. Nyligen fick jag veta att när min mormors mor Alma ville besöka baptisterna i Borlänge, motsatte sig hennes far detta. Han skämdes dock över sitt sinnelag och det slutade med att han körde henne dit med häst och vagn. I bönhuset böjde han sedan sina knän och välkomnade Jesus in i sitt liv. Vad jag kan förstå är jag femte generationens baptist på min mormors sida, men kanske bara fjärde på min morfars.

Mormors morbror Jakob W Eriksson, son till Erik Eriksson gick på Betelseminariet och utbildade sig till baptistpastor och var sedan verksam som missionssekreterare på Stockholmsdistriktet. Under 1920-talet var han kallad och antog uppdraget som pastor i den lilla staden Enköping. Då en familj i församlingen, behövde en hushållerska blev det naturligt att Anna Nilsson från Kvarnsveden, tog tjänsten, min mormor. Vid 20-årsåldern flyttade hon till Enköping och Sjömans på kyrkogatan och naturligt var att hon även blev medlem i baptistkyrkan.

Som kyrkohistoriker är jag intresserad av teologin i frikyrkan. I Med segerhjärtat kämpa mitt livs kamp undersökte jag omvändelseberättelser publicerade i årsalmanackan Betlehem mellan 1886 och 1980. Till Johan och jag har jag till viss del hämtat inspiration från dessa berättelser. Även om boken bygger på det som vänliga familjemedlemmar berättat för mig, gör den inte anspråk på att vara en biografi. Det är min egna föreställning av mina släktingars tankar om livshändelser och hur dessa gestaltat sig för dem

När jag skrivit denna bok har jag både försökt använda en svenska som är lättläst och använt tidstypiska uttryck som jag hämtat från min kyrkohistoriska forskning Jag kallar berättelsen för kontemplativ och hoppas att du ska finna nöje i att läsa den, både som en skildring av hur väckelserörelsen påverkade människor i 1800-talets Sverige och som en andlig betraktelse.

Rasbo 7 juli 2024

Mormor Annas födelsedag.

Kära lilla Anna!

Du får ha överseende med mig för att jag dristar mig att skriva till dig. Jag måste få göra det, jag kan ej finna ro förr. Jag har länge sökt efter ett lämpligt tillfälle att få ett personligt samtal med dig, men misslyckats i detta mitt strävande. Det har alltid varit något i vägen för ett närmande. Det har alltid varit sällskap med.

Så skriver Ragnar Carlsson, min morfar, den 6 mars 1927. Morfar Ragnar var redan i unga år medlem i baptistkyrkan och troligtvis möttes Anna och Ragnar i kören där morfar sjöng bass-stämman.

När jag läser morfars betyg från de få år han gick i folkskolan ser jag att hans högsta betyg var i just sång. Detta kunde han stolt visa upp till Anders Johan och Wilhelmina, sina föräldrar i Åkerby. Ragnar ville träffa sin lilla Anna, eller älskade Annika som han senare kom att kalla henne, lite hemligt vid stationen en dag senare för att tala allvar.

Morfar Ragnar och mormor Anna var förälskade i varandra i hela sitt liv. När de var skilda av olika anledningar ville morfar alltid hem till sin Anna. Nu du gumman är vi hemma med halmen, var ett standarduttryck för kärleken till hemmet, när de parkerade sin lastbil från torghandeln.

Men innan mormor och vi kommer till Åkerby låt oss varsamt lyssna på vad som händer på vägen dit. Vi börjar med min mormor Annas pappa Johan Fredrik Nilsson och hans resa från Värmland till Dalarna.

Resan

Det var ändå ett hem. Det brukar det vara, den plats man vaknar på vare sig det är i ett enkelt torp eller som hos herrgårdsfolket i en stor byggnad. Hemma hos Nils Andersson var det trångt och många att mätta. Det var många ben kring bordet även om själva bordet bara hade tre. Det var trångt kring de magra håvorna.

Gud gav, men ibland fanns fler magar att mätta än det som skulle däri. Skördarna hade varit få de senaste åren och i kyrkan talades det om att slutet av 60-talet varit de värsta nödåren i mannaminne. Ladorna var fulla,