Tankar hos tre generationer kvinnor: En personlig berättelse

By Tone Ahlborg

Detta är en personlig dokumentation av tre generationer kvinnors liv och tankar som exempel på patriarkatets förändring över tid under 1900-talet i Norden.

• Language: Svenska
• Publisher: BoD - Books on Demand
• Release date: Jun 24, 2024
• ISBN: 9789180975889

Tone Ahlborg

Tone Ahlborg är barnmorska och forskare född 1950. Hon beskriver här möjliga tankar hos sin farmor, född 1878, sin mor, född 1911 och sina egna tankar under livet.

Book preview

Del 1

Signe

Trondheim 1927

Åh, vad den här zinkbaljan är tung att tömma! Att jag ska behöva slita så här med tvätt och städning och även matlagningen, när inte husan är här! Jag får ju mindre hjälp i hushållet nu när barnen är större. Fast barnen hjälper inte till, utom Astrid, som nu är 14 år. Det är roligt att jag fått en dotter också och tre fina söner. Men det blir ett väldigt spring med alla trappor i vårt stora hus. Egentligen ska jag ju inte klaga…

Jag har det ju bra, men det är något som skaver och det är att jag inte fick ägna min tid åt forskningen. Jag var ju gudbevars den första kvinnan i Sverige som fick doktorsgrad i fysik för 20 år sen! Då var jag 29 år och som 25 åring var jag amanuens hos Svante Arrhenius, som fick nobelpriset i kemi ett år senare, 1903. Jag hjälpte honom med matematiska problem, integrationer och han uppskattade mig verkligen. Jag fick representera Sverige på en naturforsknings kongress, där Einstein deltog, fast jag var så ung och dessutom kvinna!

Undervisning har det ju blivit en del och det tycker jag är väldigt inspirerande, men det retar mig att Sigvald ska lägga beslag på mitt arvode och jag ska behöva be honom om hushållspengar! Jag undervisar till och med barnen och husan i köket om till exempel sambandet mellan temperatur och koagulering av ägg, hur äggula och olivolja bildar emulsion till majonnäs och hur smör är en emulsion av vatten i fett, bara för att det är så roligt!

Anställd vid högskola kan jag inte heller bli varken i Sverige eller här i Norge, eftersom jag är kvinna, men jag har deltagit i en del forskningsprojekt och varit med och publicerat ett antal artiklar, mest i näringsfysiologi med fokus på enzymer, vitaminer och fettsyror och i kemi ihop med Sigvald, som ju är professor i kemi gudbevars!

Ja, vi gifte oss ju 1907, Sigvald och jag. Han blev docent i biokemi vid Stockholms högskola redan 1904, en tjusig ung norrman!

(Jag fick ju ge upp mitt fina efternamn Störtebecker, som ju betyder störta bägaren och härstammar från min förfader, den häftige Klaus Störtebecker, som var pirat under Hansatiden. Han plundrade skepp i Östersjön, var fruktad och grym och seglade på sitt skepp Röde djävulen. Men han gav av sina rikedomar till de fattiga och han hade många fruar och barn runt Östersjöns stränder, alla ovetandes om varandra, berättas det! Till slut blev han infångad och halshuggen – det var 1401 utanför Hamburgs rådhus. Det berättas också att de av hans män som han sprang förbi utan huvud blev benådade! Det tror jag inte på, men kanske var det så att de som hans huvud rullade förbi, blev benådade. Usch ja – vad vet jag – men jag har nog lite av hans mod och styrka i alla fall!)

Strax efter giftermålet flyttade vi till Oslo och samma år som Astrid föddes, 1913 flyttade vi sen till Trondheim, till den nyöppnade Norges Tekniska högskola, som blev Sigvalds och senare även min nya arbetsplats. Förresten fick jag ju faktiskt en medalj förra året, i egenskap av att vara den första kvinnan som blev invald som medlem i Det Konglige Norske Videnskabers Selskab! Det kändes bra!

Trondheim 1928

Förra veckan hände det som inte fick hända! Pojkarna sköt kråkor med sina salongsgevär här utanför huset och stackars Tore Patrick blev träffad av ett skott! Det träffade i ena kinden och gick snett ner till halskotan och in i ryggmärgen. Nu ligger han förlamad här på hospitalet och de vet inte om han kommer att överleva...! Det är så förskräckligt – han är ju bara 17 år och mitt i sin gymnasieutbildning, på väg att bli självständig och så duktig på fotboll som han är. Hur ska det gå?

Nu har det gått en månad av ovisshet och oro. Men de tror att han överlever, fast förlamad på ena sidan kommer han att vara länge och ha svårt att gå sen. Han är dessutom inkontinent, så när han kommer hem måste han skötas som en bebis. Fast det kommer att gå över har de sagt.

Tiden går fort – nu är det flera månader tillbaka som Tore Patrick är hemma och det går sakta bättre. Det