Mot Nya Mål: En Äventyrsberättelse i Tid och Rymd

By Bjarke Olsen

Denna underbara bok kommer att transportera dig till nya horisonter och bortom dina vildaste drömmar. Du kommer att njuta av varje sida. ÖffliBöffli är en extremt intelligent ung gris. Hans kunskap är encyklopedisk. Pelle Pistol är en katt. Han är en stilig, ganska f

• Language: Svenska
• Publisher: Fantasy
• Release date: Jun 20, 2024
• ISBN: 9789198957808

Book preview

En Äventyrsberättelse i Tid och Rymd

Mot Nya Horisonter

FIDUSIA BOKFÖRLAG

[e-mail]

www.fidusia.se

Published by FIDUSIA BOKFÖRLAG 2022

© Copyright Bjarke Olsen

www.fidusia.se

[e-mail]

Illustrations: Bildmaster Ljusdal

Translation: Jack Hoffmann

Print: Digitaltrycknu i Kungsbacka AB 2024

Författarnotis

Den nuvarande boken, specifikt utformat för en målgrupp av mogna ungdomar och tonårsindivider, har en fängslande berättelse som skildrar huvudkaraktärernas äventyr när de färdas genom dimensioner av tid och rum. Upphovet till detta litterära äventyr ligger 30 år tillbaka i tiden i samband skandinavisk sauna badande. Det var där min yngre son, i åldern fem eller sex år, visade minimal entusiasm för den sedvanliga nordiska sysselsättningen, vilket fick mig att engagera hans intresse genom muntliga berättelser. Som ett resultat förvandlades han till en entusiastisk bastubadare, inte bara på grund av ångan och värmen, utan snarare på grund av de fiktiva berättelser som jag ivrigt fortsatte med. Under en längre tid funderade jag på möjligheten att skriva dessa berättelser till en sammanhängande litterär berättelse. Ett avgörande ögonblick uppstod år 2018 när jag påbörjade detta litterära företag med beslutsamhet. Den kreativa processen utvecklades snabbt till en mentalt uppfriskande strävan, sammanflätande verklighet med fantasi, jämförande tidigare epoker och framtida framtider, kontrasterande moraliska antipoder, och presenterande av fragment av etiska, teologiska och sociopolitiska betraktelser utan att anta rollen som en moraliserande guide. Efter dess debutpublicering på svenska år 2022, fick berättelsen betydande erkännande, vilket stärkte mitt beslut att fortsätta med ytterligare litterära ansträngningar. Följaktligen har arbetet genomgått noggrann revidering, prytt med konstnärliga visuella inslag, och skickligt översatts till engelska.

Möt Våra Huvudkaraktärer

ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanon är djur, men de har mänskliga egenskaper och umgås på lika villkor med människor.

ÖffliBöffli är en glad, optimistisk ung gris. Han är törstig efter kunskap. Han tillbringade sex år i byskolan i Tryneslund, Sverige, där han föddes. Trots att han lärde sig läsa och skriva var det inte en mycket bra skola. Hans törst efter kunskapar var tvungen att stillas någon annanstans. Han slukade varje bok i skolbiblioteket och andra bibliotek i närmaste stora stad. Han hade snart uppnått basala vetande i matematik, fysik, historia, geografi, anatomi och en mängd andra ämnen. När han blev äldre kompletterade han sin kunskap genom att gå på kvällsskola. Dock insåg han att hans kunskap var ytlig. Han hade hoppats på att kunna gå på universitetet, men familjens ekonomi tillät inte det. ÖffliBöffli är en blyg typ. Han är inte särskilt lång eller fysiskt stark men det han saknar i muskler kompenseras väl av hans kunskap. Han kan bidra till vilken konversation som helst med information om en mängd ämnen.

Pelle Pistol är en svart och vit katt. Han hade varit Kung Louis IV av Frankrikes Master-at-Arms. Han är alltid elegant klädd i en fläckfri röd uniform med en vida vit krage. På huvudet bär han en bredbrämad hatt med en strutsfjäder som dallrar i vinden. Ett par flintlåspistoler vilar i sina hölster vid hans höft. Pistolens på vänster sida åtföljs av en smal värja. Han har en fin, frodig mustasch som han ständigt putsar. Han är mode-medveten och något fåfäng. Han njuter av fina viner och gourmetmat. Han skulle hellre lata sig i solen än arbeta. Men han är modig och en utmärkt skytt.

Kalle Kanon är en tuff, stadig bulldogg med en sträng uppsyn och ett hjärta av guld. Han hade varit Artillerimästare i den franske kungens armé där han och Pelle Pistol möttes. De har varit vänner i vått och torrt ända sedan dess. Kalle Kanon är enormt stark, utan rädsla och oerhört modig. Han kompenserar för vad han saknar i intellekt med praktiskhet och pragmatism. Han är alltid redo för handling, en god måltid och några öl. Han har lätt för att bli arg och är snabb med nävarna. Han är ingen konversationsidkare. Hans uttalanden är grymma, kortfattade och till poängen. Inget prat. Inget banalt snack. Bara uppgiften är viktig. Och han utför alltid jobbet. Deras äventyr binder samman dessa tre olika personligheter i ömsesidig kärlek, respekt och lojalitet. De stöttar varandra genom livets upp- och nedgångar. De blir närmare än bröder.

Kapitel 1

Ombord på Sixtus igen

Senast när man var ombord på Sixtus hade den galna diktatorn Zero blivit störtad från sin tron. En ny kejsare hade blivit vald, Clodius med släktband till Glavius och även Konfusius. Som alltid var nätverksrelationer som släktskap och vänskapsförbindelser ofta avgörande för stora beslut. Risken var att makt korrumperade. Framtiden såg ljus ut.

Utan några som helst problem kom man ombord på Sixtus i hamnen i Osten.

Efter ett glatt återseende med kommendör Konfusius, släpptes alla förtöjningar och en tolvmanna-roddbåt började att bogsera Sixtus ut på öppet vatten så att galärslavarna kunde sätta sina åror i vattnet. Nu började taktmästarens trumma att dåna fram rotakten. Och styrmannen la kursen mot havet.

Vädret var hyggligt och seglen kunde sättas. Galärslavarna fick då en paus under tiden fartyget gick för segel. Glavius hade i vanlig ordning grupperat sina privata legionärer längst fram runt förmasten. Uppe på akterkastellet intog man behagliga positioner i bekväma dynor och soffor.

Nu vill jag veta hur allt gick till direkt från främsta källan, Glavius, om tillsättningen av den nya kejsaren Clodius? Konfusius såg menande på Glavius.

Glavius berättade utförligt allt man hade upplevt sedan man skildes åt förra gången. Vid några tillfällen fyllde vännerna i när de tyckte att Glavius gick för lätt över vissa delar. Snart var även Konfusius uppdaterad på bästa vis och såg mycket nöjd ut. Nu var även hans position säkrad tack vare sin släktrelation till Glavius och det härskande etablissemanget.

Hur gick det då med reparationen av Sixtus? undrade ÖffliBöffli. Det ville alla andra naturligtvis också gärna veta.

Piratskeppet förorsakade egentligen ingen stor skada. På mindre än tio dagar var Sixtus åter sjöduglig och provianterad samt lastad med nya vapen som ersättning för de som gick förlorade under sjöslaget, svarade Konfusius förnöjd.

Har du pratat med någon historieskrivare om händelserna, speciellt episoden med Kraken, ville ÖffliBöffli veta. Han önskade att få belagt om man tidigare hade gjort någon liknade observation.

Javisst, jag berättade allt som jag mindes det. Kanske kommer ni att träffa Scriptus för att han vill höra er version av upplevelsen, svarade Konfusius.

Jag menar om han hade något att säga om Kraken, insisterade ÖffliBöffli.

Konfusius började att skruva på sig då han var lite obekväm med frågan.

Kraken var en enormt stor sjöohyra med tio armar som ibland gick upp till ytan och drog ner fartyg med besättning och allt till havets botten.

Utanför Herkules Stoder finns några urgamla sagor om något liknande. Men det ingen som riktigt kan verifiera detta, klämde Konfusius fram och indikerade att ämnet var avslutat.

Vi skall nu till en region som ni kallar Iberia, påstod Kalle Kanon, vad får vi veta om detta land?

Nu tog Glavius över samtalet.

Det landet liknar i mångt och mycket vårt moderland. Klimatet är ganska likt och en stor del av landet är mycket fruktbart och bördigt.

Jaha, men fanns det inga urinvånare eller lokalbefolkning innan ni kom, begärde Pelle Pistol att få veta.

Jo, men visst finns det en lokalbefolkning. Men de har en lägrestående kultur och är inte så utvecklad som vår cromarske kultur.

Nu gick ÖffliBöffli in i samtalet.

Har ni någon som helst rätt att erövra landet och bli deras härskare kanske mot deras vilja?

Vi erbjuder säkerhet och trygghet för alla i vårt samhälle under förutsättning att de anpassar sig till vårt system och våra lagar. De kan även ansöka om att bli cromarske medborgare, lät det lätt irriterande svaret ifrån Glavius.

Det är dessutom vår skyldighet att se till att vårt folk har mat och vatten för dagen, la Konfusius till.

Det här är den starkes rätt att ta vad den vill på bekostnad av andra människor, tänkte ÖffliBöffli för sig själv.

Kapitel 2

Med kurs mot Zardinien

De blev avbrutna av Sixtus kapten som hade ett budskap att framföra till kommendör Konfusius.

Kaptenen räckte fram en förseglad pergamentrulle till Konfusius som snabbt rullade ut texten. Han läste igenom texten flera gångar innan han gav order till kaptenen.

Överbefälhavare Craximus beordrar oss att segla till Zardinien och utan fördröjning förena oss med den tionde legionen som väntar på oss där. Sedan skall vi tillsammans fortsätta till Iberia. Alltså kurs mot Zardinien och hamnstaden Campodium där vi har en garnison, lät Konfusius order.

Det blev slutet på diskussionen om rätten till erövringar och invasion av en starkare makt. Det var lika bra det så att det inte utvecklade sig till en konflikt mellan vännerna och deras värd Glavius.

Senare på dagen såg man sydspetsen av Zardinien som låg i ett opalgrönt hav. Campodiums torn och spiror samt det mäktiga palissadförsvarsverket blev nu också synliga. Framme vid hamnen sänktes en kraftig järnkedja som la sig på sjöbotten så Sixtus kunde passera och angöra hamnen. Efter förtöjning av Sixtus promenerade de upp på kajen mot den större fastigheten som var en mindre kopia av ett cromarsk palats.

Välkommen till Zardinien, utbrast Cornelius med öppna armar och omfamnade i tur och ordning Glavius och Konfusius.

Trevligt att träffa dig igen. Det var länge sedan sist, var Glavius respons.

Ja, det var säkert vid det senaste fälttåget i Gallien för mer än tio år sedan, erinrade sig Cornelius och fortsatte: Vad är det för tre konstiga figurer som du har med dig?

Det är långväga vänner från en annan tid och kultur. De är mycket intressanta och har givit mig en hel del nya insikter, svarade Glavius.

Nåväl, då skall de också vara välkomna till imperiet Zardinien, tyckte Cornelius. Nu går vi in och så får ni berätta ord för ord hur allting har gått till i Crom vid valet av den nya kejsaren Clodius.

Slavar skyndade sig fram med mjuka kuddar och förfriskningar till sällskapet och snart var ett livligt samtal i gång mellan de tre cromarske vännerna.

ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanon satt tysta och smakade på sitt kylda vita vin, medan de iakttog allt runt omkring sig. Det stora mottagningsrummet var fräscht och luftigt och låg intill en atriumgård med simbassäng och vackra blomsterrabatter. Husslavarna pilade hela tiden fram och tillbaka med nya förfriskningar, kanderade fikon som färsk frukt. Stämningen var god och så höll man igång ända till aftonstjärnan visade sig på himmelen.

I morgon har vi tid att ta en rundvisning innan ni skall ge er av till Iberia, lovade Cornelius sina gäster.

Det skall bli intressant att se vad ni har åstadkommit här, menade ÖffliBöffli samtidig som alla sa godnatt och sov gott.

Nästa morgon efter en stabil frukost, gav de sig väg i samlad trupp med

Cornelius som guide. Först kom de till ett stort torg där kommersen redan var i gång. Fiskarna hade redan landat nattens fångst och fisken salubjöds med hög ljudnivå. Fisken låg där på borden och glänste med sina fjäll som reflekterades i solen. Många konstiga fiskar som vännerna aldrig förr hade sett maken till drog till sig intresset. Några var pyttesmå och kallades sardiner då de fanns i stora mängder runt Zardinien. Ofta la man in dessa fiskar i olivolja och efter några dagar var de redo att inmundigas som en delikatess. Andra såg ut som rovfiskar med stora huvuden fyllda med vassa tänder som snabbt kunde sönderdela bytet ifall det var för stort till att sväljas helt. Här fanns även skaldjur, som stora räkor och hummer som de kallade languster. Den saknade klor men hade två långa antenner som den kollade omgivningen med. En speciell varelse fick ÖffliBöffli att gå närmare och säga:

Liknar denna oformliga och slappa tingest inte Kraken som vi upplevde vid överfallet på ett av piratfartygen?

Jo, den har samma armar med sugkoppar precis som Kraken fast den här är betydligt mycket mindre och helt ofarlig, fastslog Pelle Pistol och petade på bläckfisken som låg där likt en ballong som tappat allt luft. Även bläckfisk åt man friterad i olivolja med njutning. Kalle Kanon rös lite vid minnet av Krakens framfart.

De promenerade vidare över torget och tittade på allsköns typer av varor som blev presenterade av ståndens innehavare. Men inget lockade till köp så de gick vidare. Nu kom de till en annan del av staden utanför palissaderna.

Här såg de några burar som var upphängda ett par meter över marken. I varje bur satt en mager stackare nästan utan kläder med långt hår och skägg. De såg ganska slöa och apatiska ut, sittande där i den stekheta solen.

Vad har dessa individer gjort för att förtjäna en sådan förnedrande behandling, ville ÖffliBöffli veta. Han var alltid redo att försvara och ta parti för de svagaste.

De har inte betalat den skatt till kejsaren som de är ålagda att göra, blev svaret ifrån Cornelius. Skatten kunde bestå av klingade mynt men också av naturalier som ägg, kött, spannmål och liknande.

Två gånger om året skall de lämna in och betala skatten hos prokuratorn som noga bokför allt som lämnas.

Men om de sitter där i buren kan de ju inte arbeta och är därmed förhindrade att fullfölja skattebetalningen, la Pelle Pistol till helt logiskt.

Det kan du ha rätt i. Men det tjänar som en varning till alla andra att se till att fullgöra sina skattebetalningar, svarade Glavius. Ge kejsaren vad kejsarens är!!

Nu gick de lite längre bort och där såg de några människor uppspikade på ett stort kors. De såg rätt döda ut men vid närmare åsyn kunde man se att den ena personen öppnade sina ögon och tittade på församlingen med en hopplös blick.

Ansiktsuttrycket visade en förpinad människa. Det tog lång tid för en korsfäst person att dö. Det kunde ta flera dagar innan döden befriade den korsfästes lidande.

Det här är två mördare av Tokmanistammen som blev gripna på bar gärning. Cornelius förekom ÖffliBöffli då han kunde se att han redan hade frågor på läppen.

Dessa två ogärningsmän mördade en hel bondefamilj, man och fru samt tre flickor, fortsatte Cornelius. Sedan började de rota runt i huset för att se om det fanns några värdefulla saker. När de kom till vinkällaren började de dricka och blev så berusade att de helt enkelt slocknade. Det var så grannarna hittade dem och de kallade till sig den närmaste soldatpatrullen som grep och släpade dessa avskum till prokuratorn. De blev omedelbart dömda till korsfästning.

Vad hemsk, sa både Pelle Pistol och Kalle Kanon och försökte att skaka av sig intrycket när de gick vidare.

Nu kom de till en byggarbetsplats där febril aktivitet härskade. Man höll på att bygga en akvedukt. Konstruktionen som låg framför sällskapet bestod av kraftiga pelare med ett bågsegment mellan pelarna. Man hade byggt i flera nivåer och denna akvedukt hade tre nivåer. Högst uppe fanns en öppen ränna där man ledde vatten till stadens invånare. En sådan akvedukt kunde ha en längd av ganska många kilometer och sträckte sig över floder, berg och dalar innan den kom fram och levererade vattnet i en gigantisk tank. Sedan hade man många avtappningsställen där man fördelade vattnet till konsumenterna. Den ämbetsman som hade kontroll över anläggningen hade ämbetsbeteckningen Aquarius. Han såg till att underhållsarbetet utfördes enligt plan och drev in skatt- och vattenavgift av de rika konsumenterna. Allmänna konsumenter kunde hämta vatten gratis vid särskilda leveranspunkter. Anläggningen beräknades att vara i bruk senast om två år.

Det får jag säga, sa ÖffliBöffli, ett mycket imponerande byggnadsverk. Cromarna har många duktiga ingenjörer och tekniker. Det kallar jag knorr.

Skulle den vilda Tokmanistammen inte kunna använda akvedukten som en anfallsväg in i staden, undrade strategen Pelle Pistol med Kalle Kanons samstämmigt muttrande.

I princip skulle det kunna gå men vi har satt stora stålgaller med jämna mellanrum uppe i själva vattenrännan just för att undgå en invasion den vägen, upplyste Cornelius. Om de trots allt skulle göra ett försök så torde våra patruller och vaktmanskap upptäcka detta i tid och slå larm.

Eftermiddagssolen började nu att sjunka mot horisonten och nu började de vandringen tillbaka mot staden. Väl tillbaka i palatset stannade Cornelius och vände sig mot sällskapet.

Nu skall vi gå till Terminus men först skall vi gå till ångbadet och löga oss. Efter detta hoppar vi i en härlig svalkande bassäng, föreslog Cornelius.

Hela sällskapet biföll förslaget fast vännerna inte riktigt visste vad det gick ut på. Det med bassängen fattade de, men ångbad vad kunde det vara?

Ångbadet var så konstruerat att under själva rummet där människorna blev placerade på breda marmorbritsar gick badslavarna runt och kastade vattnen på heta stenar och genererade således ånga som steg upp till det övre bad- och massagerummet.

Alle man klädde av sig och massörer kom och satte igång sitt arbete att mjuka upp de stela och ömma musklerna som var resultatet av dagen utflykt. Flera andra av stadens dignitärer hade fått samma glimrande idé och snacket flödade fram och tillbaka. Mest var väl lösa rykten om skeenden i staden men även illa dolda försök till förtal. Men man pratade också om imperiets tillstånd och i synnerhet vad den nye kejsaren Clodius hade för mål och avsikter för framtiden. Det skulle visa sig att han var en intellektuell och klok person som skapade nya reformer till gagn för rikets invånare, fattig som rik. Med bästa humör och fysiskt välmående avslutades dagen med en bankett med Cornelius som värd.

Nästa morgon var den tionde legionen samlad och uppställd framför alla fartygen som skulle frakta dem till Iberia där de skulle tjänstgöra på obestämd tid eller så länge som det behövdes. Centurion stod framför varje kohort med en standard med inskriptionen SPQR som betydde För senaten och folket i Crom. Till ljuden av pukor och trumpeter steg alla ombord på respektive tilldelat fartyg.

Kapitel 3

Slaget om Ballastearna

En imponerande flotta bestående av mer än hundra fartyg i varierande storlek satte kurs västerut mot Iberia. Om inget oväntat inträffade skulle man vara framme i loppet av tre till fyra dagar, beroende naturligtvis på vind och väder.

Oväntat blev det.

Ett fartyg i flottan närmade sig Sixtus som var amiralsskeppet och bad om tillstånd att komma ombord med ett viktigt meddelande. Ombordstigning beviljades och snart stod en ung och stark sjöofficer framför Glavius och Konfusius.

Vi har samlat upp några flyktningar som berättar att de kommer från ögruppen Ballastearna. De har blivit angripna och totalt överrumplade av corsairen Belsebub och hans blodtörstiga hord. De har i ett okontrollerat blodrus mördad hela befolkningen, gammal som ung. Man som kvinna, framförde officeren.

Ja, vi kan livligt föreställa oss vad som har hänt. Vi har tidigare haft kontakt med förbrytaren Belsebub. Det är ingen trevlig person att ha att göra med, sa Glavius. Kunde vår garnison inte försvara invånarna?

Angreppet började tidigt på morgonen innan soluppgången och tog så att säga alla på sängen. Man hade kvällen innan, visade det sig, eliminerat alla utkikar. Några få överlevande lyckades fly upp i bergen. De beslutade sig för att försöka nå Iberia med båt för att meddela om det prekära läget, fortsatte officeren.

Vi kallar till krigsråd. Samla alla Centurion av första grad samt de viktigaste fartygkaptenerna, gav Glavius order om, med bifall av Konfusion.

Flera småbåtar blev omgående sjösatta över galärens höga sidor och genast rodde dessa mot de galärer som hade den flaggvimpel som angav den önskade statusen. Samtidigt hissade man en serie signalflaggor på Sixtus som rangordnade fartygets befälhavare som högsta hönset.

Jag önskar att ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanon skall närvara vid krigsrådet. Glavius riktade blicken mot vännerna som nickade införstående. På mindre än en halvtimme var de alla församlade på Sixtus akterkastell. I mitten av kretsen av soldater och skeppskaptener började överläggningen.

Vad är för ögonblicket det viktigaste vi skall göra? frågade Glavius och tittade runt församlingen.

Man började att humma och mumma men innan någon hade samlat sig så mycket att de kunde framföra någon åsikt, trädde ÖffliBöffli fram och sa:

Vi bör hålla oss utanför synhåll av öarna under dagtid, så att vi inte talar om för Belsebub och hans leda anhang att vi finns här, så att de får tid att organisera ett försvar.

Det gör vi och under tiden tills det mörknar kanske vi har tid att komma fram till en användbar metod, blev Glavius respons.

Hur ser huvudöns terräng ut, ville Pelle Pistol veta.

På södra sidan finns låglandsslätter och i nord finns det bergsområden som sträcker sig hela vägen från öst till väst, blev det omedelbara svaret från en av de överlevande.

Kan man forcera bergsområdena ifall man landstiger på nordsidan av ön och landsätter soldater där, var Kalle Kanons fråga.

Det går med ett visst besvär ifall man känner till stigar och passager. Som tur är har jag växt upp just i dessa trakter och har tillbringat hela min barn- och ungdom med att vandra runt i bergen och vakta mina föräldrars får och getter, upplyste Specticus som hade trätt fram och in i cirkeln. Han fick omgående allas fulla uppmärksamhet.

Jag föreslår, sa Pelle Pistol uppbackad av Kalle Kanon, att vi delar på våra styrkor. Hälften av legionärerna följer med mig och Kalle Kanon till nordsidan av ön där vi landstiger. Specticus blir vår vägvisare. Väl i land så delar vi upp vår expeditionskår i tre delar. En höger- och en vänsterflank samt huvudstyrkan. Vi avancerar sedan genom bergen och ner för bergssluttningarna och vid en given signal anfaller vi fienden i ryggen.

Hm. Glavius gnuggade geniknölarna och så eftertänksam ut. Jag förstår att de som stannar på fartygen skall landstiga och konfrontera Belsebubs banditer på stranden.

Vi måste koordinera våra styrkor så att vi kämpar samtidigt, menade Kalle Kanon Det är viktigt för att vi skall få full utdelning av överraskningsmomentet.

Vid vilken signal skall landstigningen sättas i gång? undrade Glavius. Ni kommer ju att ha den mest besvärliga delen av invasionen.

På hela berget finns det utplacerade eldkasar som kan tändas när vi är i position, la Specticus fram.

Vid den marina landstigningen kommer Belsebubs galna krigare framstormande och tror att det skall bli en lätt match att besegra oss. Det är en klassisk manöver som har provats med framgång många gånger tidigare, flinade Kalle Kanon lyckligt vid tanken på äntligen att få lite action igen efter för mycket sysslolöshet.

Den planen kör vi på, menade både Glavius och Konfucius. Sätt omedelbart i gång att verkställa planen.

Pelle Pistol och Kalle Kanon följde med Specticus och den unga officeren.

Fartygsflottan delade på sig och operation nordsidan seglade runt ön utom synhåll för fienden som aningslöst fortsatte med sitt mördande. Innan det var mörkt hade man landsatt expeditionskåren och man började att vandra upp i bergen under ledning av Specticus och två av hans anförtrodda. De trampade på smala djurstigar och ibland lite bredare vägar.

När det blev mörkt fick varje bakomgående legionär lägga högerarmen på den framförvarande legionären för att säkra att ingen skulle gå vilse. Så tuffade det på fram till gryningen då de kom fram till bergssluttningen ovanför den nerbrända staden. Här hade man en bra överblick utan att själv synas.

Ute till havs låg resten av flottan som väntade på signalen för angreppet. Signalkasarna sattes i brand och snart steg rök och eld upp mot himlen. Det tog inte lång tid innan man kunde se flottan sätta segel och styra mot stranden. Något yrvakna slog några Corsair larm med höga skrik som fick sömndruckna krigare på benen. När de såg vad som höll på att hända grep de strax till vapen och stormade ner på stranden helt utan formation och disciplin.

Där mötte de Glavius och hans legionärer. Vapenskrammel och vrål hördes långt omkring. Corsairerna var så upptagna av fienden framför sig att de överhuvudtaget inte tittade bakåt. Det var ett stort misstag. Kalle Kanon anförde huvudkåren medan Pelle Pistol tog sig an högre flanken och Specticus den vänstra. Överraskningen var total och efter en ganska kort stund fanns det inga Corsair som stod upp på egen ben. Alla överlevande fångar föstes till mitten av en ring av mycket upprymda och motiverade legionärer.

Glavius ställde sig upp på en omkullvält vagn och vände sig till sina legionärer.

Väl kämpat mina modiga soldater. Idag har ni medverkat till en stor seger över piratpacket. En smäll som de säkert kommer ihåg en lång tid framöver. Förhoppningsvis kommer de inte att resa och organisera sig den närmsta tiden.

Soldaterna svarade med att kraftigt ropa:

För senaten och folket i Crom.

Nu var det dags för vila och framför allt att släcka törsten. Att kämpa i stekande sol kostar många liter svett. Alla blev bjudna på Glavius bästa vin.

Nu gick kvartermästarna runt och räknade de egen förlusterna men också hur många tillfångatagna Corsair det fanns. Det visade sig att man endast förlorat femtiotre legionärer. Men en del hade sårskador eller andra skador.

Pelle Pistol hade klarat sig utan så mycket som en reva i sin uniform. Kalle Kanon hade blivit av med en del av sin mustasch men var annars i bra skick.

En ordonnans kom fram till Glavius för att avlägga rapport om skadeläget och tillfångatagna fiender.

Generalguvernör Glavius, jag kan meddela följande att fienden har blivit helt förintade och att vi har haft små förluster. Vi har lyckats att fånga Belsebub när den fege rackaren försökte fly till häst, anmälde ordonnansen.

Vad bra. Nu skall vi hitta ett sätt att belöna denna ondskans tjänare med vad han förtjänar, svarade Glavius glatt med ett stort leende på läpparna.

Glavius fortsatte efter lite betänketid och sa:

Be kocken att komma upp på däck med en låda fisk. Han skall ställa fisklådan i det starkaste solskenet så fisken kan börja att snabbruttna. När de börjar lukta riktigt illa skall först Belsebub fjättras med ett långt rep om fötterna. Sedan skall han kastas på utsidan av akterkastellet. Släng sedan den ruttna fisken i vattnet efter honom. Det ger hungriga hajar något att nosa på. Hajarna skall vara välkomna att ta några tuggor av Belsebub ifall smaken inte är alldeles för vidrig.

Glavius befallning väckte allmänt bifall och munterhet.

Alla överlevande och något så när fysisk kapabla fångar fördes till galärbänkarna. Man tog också piratgalärerna som krigsbyte.

Man lämnade en kontingent legionärer kvar på ön för att bilda en ny garnison i stället för den som hade blivit nerhuggna. ÖffliBöffli hade klokt nog hållit sig ombord på Sixtus under tiden skärmytslingarna pågick.

Nu fortsatte resan mot Cartagena på Iberia.

Kapitel 4

Cartagena på Iberia

Överfarten från Ballastearna till den starkt befästa hamnen i Cartagena, var ganska kort. Cartagena var omgiven av berg med en stadskärna längst inne i hamnen. På varje sida låg en fortifikation, på vänstra sidan Fort Galeras och på högra sidan Fort Hjulian. Här kunde man, om någon fiende närmade sig, skjuta neråt mot denna med ett batteri av ballister. De kunde skjuta kilotunga pilar med en räckvidd på över tusen meter. Man hade också stora ballister som kunde slunga stora stenar och även eldklot mot fartygen. Skulle något främmande krigsskepp ändå ta sig längre in i bukten och ända fram slutet av hamnen, väntade Fort Centilo på att ge inkräktarna ett varmt mottagande.

När soldaterna på respektive fort såg de röda latinersegel vid horisonten hissades en flaggkombination upp som var klart synlig för de ankommande egna fartygen. Man besvarade välkomsthälsningen med att skicka upp ett flaggspel i stormasten. Sista biten in i hamnen gick med rokraft. Taktfast närmade man sig kajen. Kaptenen brölade åror in och med en elegant sväng la styrmannen Sixtus till längs kajen. Förtöjningarna åkte ut i för och akter. Landgången var snabbt på plats och Glavius och Konfusius spankulerade över densamma med vännerna i tät följd.

Varmt välkomna skall ni vara, utbrast provinsens ståthållare Hellum med ett glatt leende.

Tack så mycket. Vi har också sett fram emot denna dag med stor tillförsikt. Nu skall vi ta hand om alla problem som finns här i regionen. Glavius omfamnade Hellum och gav honom några vänskapliga ryggdunkar. De var gamla barndomskamrater och hade vuxit upp tillsammans i en turbulent tid i Croms historia. Återseendet och glädjen var ömsesidig.

Även ditt udda sällskap skall vara välkommet. Du får berätta mer om dem lite senare när vi får tid. De ser mycket intressanta ut, la Hellum till.

Man började att bilda en procession och gick upp för gatan för komma till minnesplatsen Augusterum som var en hyllning till den första och största kejsaren Augustus. Här tände man några ljusskålar med olivolja blandad med väldoftande örter. Efter att i andäktig tystnad stått framför altaret begav man sig till Palats Fortuna som var både Hallums ämbetskontor såväl som privata bostad. Palats Fortuna låg i Fort Centilos skugga och var på det viset ett skydd för ståthållaren.

Nu vidtogs den sedvanliga banketten med en orgie i mat och dryck. Kalasandet varade ända fram till soluppgången. Många blytunga ben och värkande huvuden var att skåda den följande dagen som blev till en vilodag och återhämtning för de flesta av bankettgästerna.

ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanon hade klarat sig igenom festnatten och hade dragit sig tillbaka när detta kunde göras utan att det verkade oförskämt. Därför kunde de nu gå på upptäcktsfärd i den nya och kanske intressanta staden. Hela staden var omgärdad av en solid granitmur som byggdes flera hundra år tidigare, när Cartago härskade och det cromarske imperiet inte fanns. Försvarsmuren var så välbyggd att det inte fanns en enda spricka synlig någonstans. Det sa en del om kvalitén på bygget. De vandrade sakta genom staden och njöt av den varma solen. En svag bris ifrån havet svalkade skönt och livet kändes värt att leva.

Är det inte länge sedan vi hörde av professor Gokkel och Palle Pul, undrade Pelle Pistol lite för sig själv. Han tänkte på att professor Gokkel alltid kunde printa ut kopior på hans älskade flintlåspistoler utan att man kunde se någon skillnad.

Jag hörde vad du sa. Jag saknar också det sällskapet. Det är bara att trycka på chippet och professorn kommer som ett skott. Men skall vi inte stanna här ett tag och se vad Glavius kommer att vidta för åtgärd här i Iberia? la ÖffliBöffli försiktigt fram.

Vad är det för chip som du talar om, ville både Pelle Pistol och Kalle Kanon veta.

Ah, det är en liten hemlighet som bara professor Gokkel och jag känner till. Vi tyckte att det är mycket bättre att ha ett diskret chip som är placerad under skinnet på min högra arm. Om jag håller ett finger på chippet i tio sekunder går larmet till professor Gokkel, i stället för att trycka på en dosa, berättade ÖffliBöffli. För om dosan var liten fanns det en risk att förlora den vid visitation eller på annat sätt. Dosan hade två knappar, en grön och en röd. Tryckte man på den gröna knappen betydde det ingen brådska men röd knapp var panik. Så låt oss fortsätta som tänkt.

Jag är också sugen på lite nya äventyr. Jag tror att Glavius kommer att bjuda på några sådant, blev Kalle Kanons inlägg.

Nåväl, då får jag väl vänta lite till innan jag får nya pistoler, gick Pelle Pistol sina vänner tillmötes. De gick vidare och kom till en byggnad vars stil påminde om något.

Det här är en Terminus, utbrast ÖffliBöffli glatt. Skall vi inte gå in dit och bada och slappa lite? Jag känner mig lite svinig efter det senaste äventyret.

Absolut. Jag känner likadant, svarade båda vännerna.

De blev väl mottagna överallt. Hellum hade givit instruktioner om att ställa allt till de udda främmades rådighet. Inom rimlighetens gränser.

Efter några härliga timmar med bad och förfriskningar gick de åter mot palatset. Vid ingången stod två fyrkantiga pelare om var sin sida av ingången. På toppen låg en välpolerad och ganska stor granitkula. Dock hade den ena kulan ramlat ner på marken. Kalle Kanon som genast fick kanoner, kulor och kaliber på hjärnan tog upp kulan från marken och vägde den i sin hand.

Det här måste vara minst en åttapundig kula, sa Kalle Kanon med ett saligt flin. Han drömde för en kort stund sig tillbaka till forntida artilleridueller.

Jag fick en idé. Skulle vi inte kunna bygga en liknande bana som jag såg i Solskenskungen trädgård. Där hade man byggt en lång bana av trä med en halv meter höga sidor. Banan var cirka tio meter lång och vid ena änden av banan hade man ställt upp tolv träklubbor.

Ja, jag kommer också ihåg denna företeelse. Det var ett spel som gick ut på att låta klotet rulla nedför banan och så skulle klotet träffa och välta träklubborna, la Pelle Pistol till Kalle Kanons utläggning.

Kanske vi skall fråga om lov att bygga en sådan bana här? tyckte ÖffliBöffli. Vi går och frågar Hellum med en gång. Trion traskade uppför trappan och hittade sällskapet vid simbassängskanten där de fortfarande försökte att reparera nattens eftersmällare.

Var hälsade, sa Hellum. Ni ser ovanligt pigga och friska ut.

Så känner vi oss också efter ett sådant trevligt mottagande vi har fått runt om i staden, men inte minst efter en skön ångbads- och massagerunda, svarade ÖffliBöffli.

Kalle Kanon la nu fram sin idé om en kägelbana för Hellum. Denne lyssnade uppmärksamt och frågade:

Vad behöver ni för material för ett bygga en sådan mojäng? Och ni behöver väl också hantverkare som kan hjälpa till?

Om det finns en brädgård här med sågade brädor så kan vi gå dit och se vad de har liggande. Sedan kanske vi kan ta kontakt med snickare och markarbetare, svarade Kalle Kanon tillbaka.

Efter er eminenta insats mot Belsebub och hans fanskap så kan ni få carte blanche och plocka fram vad ni behöver. Hellum var vänligheten själv.

Nu började vännerna att bubbla av aktivitet. De blev förda ner till brädgården av husslaven som informerade föreståndaren där, om sin herres vilja. Föreståndaren Palavius bugade och log vänligt mot vår trio.

Berätta vad det är ni behöver så skall vi plocka fram det som vi har på lager här. Om vi inte har det önskade på lager, tar vi reda på var vi kan hämta det begärda materialet, inledde Palavius samtalet.

Vi behöver cromarsk järnek som är ett mycket hårt träslag. Det vi skall bygga måste stå emot tunga klot som slängs på banan. Det var nu som Kalle Kanon tog initiativet och som bäst visste i detalj vad som skulle behövas och hur det skulle se ut.

Låt oss gå och se om vi har järnek hemma, svarade Palavius och började att gå mot den delen av brädgården som lagerförde diverse trämaterial.

Oj, vilka mängder av sågat timmer ni har här, utbrast ÖffliBöffli. Här ser det ut att vara mycket att välja på.

Här är det. Kalle Kanon hade redan hittat det han ville ha.

När du har talat om hur mycket ni vill ha, så tar jag fram detta. Vart skall vi leverera materialet? ville Palavius veta.

Vi skall bygga en kägelbana i statsrådet Hellums trädgård. Pelle Pistol ville markera att han minsann också visste hur man bygger en kägelbana.

Kan du också ordna fram en sådan polerad granitkula som ligger på Hellums pelare vid ingången till hans palats, var Kalle Kanons önskemål.

Jag följer med er dit så jag kan se med egen ögon vad det rör sig om, tyckte Palavius. Han gav en rad order till några av hans medarbetare som strax började att exekvera dessa. Allt det begärda materialet kom på plats under dagen. Nästa morgon satte man gång bygget med hjälp av duktiga hantverkare som var ställda till Kalle Kanons disposition.

Höjdarna som lite då och då kom för att inspektera bygget, ställde en mängd frågor som vännerna turades om att besvara.

När det är klart måste vi ha en invigningsfest där ni kan demonstrera denna sportgren, strålade Hellum. Han tyckte alltid om att ställa till med fest, sång och dans. Och om det också fanns god mat och dryck, ja då var lyckan gjort.

De andra dignitärerna såg förväntningsfulla ut.

Jag behöver en bra man som kan arbeta i det hårda granitmaterialet, sa Kalle Kanon, och den bästa träsnidaren.

De är här inom en timme, lovade Hellum innan han och hans sällskap lämnade byggarbetsplatsen. De två önskade hantverkskonstnärerna dök upp som lovat.

Kalle Kanon tog fram granitkulan och gick fram till stenkonstnären.

Här vill jag att du skall borra exakt tre hål i kulan där du ser mina fingeravtryck. Kalle Kanon hade doppat höger hands tre fingrar i en svart färgpyts och satte avtrycken tydligt och klart på granitkulan. Stengubben nickade att han hade förstått uppdraget och hastade iväg för att börja arbetet.

Sedan vill jag ha ett dussin likadana kulor med hålen placerade på samma vis, la Kalle Kanon till och fick en nickning att önskemålet var förstått.

Nu vände han sig till träsnidarna med sina anvisningar.

Du skall tillverka tolv träklubbor cirka en halv meter höga. De skall se ut ungefär så här,